onsdag 31 december 2008

Surmört

Vi sitter vid nyårsbordet och äter glass och spettekaka. En av ingenjörerna konstaterar att Spettekaka har en distinkt smak av fisk.

Så försöker vi hitta vilken sort. De flesta av oss menar att det är något å laxhållet.

Men så kommer svaret:

Sur-mört!

Tydligen på riktigt en specialité från Södra Dalarna. Man tar den första mört man får upp på våren och tillreder den på ungefär samma vis som surströmming.

RECEPT

Surmört

När björklöven är stora som musöron fångas lekmörten. Idag används nylonnät. Förr användes mjärdar bundna av segt vide. Man skar vidjorna tidigt på våren. Sen bands mjärdarna i spisvärmen. Att binda en välfångande videmjärde är inte lätt. Denna kunskap som förr gick i arv från far till son är nästan helt borta. (Kan du? Hör av dig!)

Man kan göra surmört på olika sätt. Så här gjorde man förr.
Mörten rensas och sköljs noga före insaltningen. Fisken saltas måttligt och lägges ned i en träkagge som täckes noga för flugor och andra kryp. Kaggen ställes i en god stenvalvskällare. Där få mörten sakta surna (jäsa, fermentera, syra) under sommar, höst och vinter.

Efter ett år är den färdig att äta. Köttet har då blivit läckert rosafärgat.

Tillredning; Låt fisken dra någon timme i kallt vatten. Lägg den sen i halster och halstra på glödande kol. 5 - 7 minuter på var sida. Fenor och stjärt samt delar av skinnet är förbrännt och kolbitar kan sitta fast i skinnet. Lossa det sköra fiskköttet från halstret. stugan fylls av en härlig doft. Servera med kokt potatis, lök, skirat smör, getost och tunnbröd. Man äter med andakt.

EN BERÄTTELSE OM SURMÖRT: Klicka och läs

Nyårsfrid...nja....

Fyra barn och ett Nintendo.

En hund och perfekt oxfilé.

En After Eight-ask och nio personer.

If you´re looking for trouble...you came to the right place...

Firar nyår i ett fryskallt Dalarna med syrran, Lotto, syrrans äldsta och syrrans yngsta.

Kompisar till familjen och kompisarnas barn. Smockan hänger solklart i luften. Argast är Greven aka Bertil som har väldans svårt att förstå att all oxfilé inte ska in i hans mun.

Farbröderna pratar om hur man lagar adventsljusstakar (dom är ingenjörer) och tanterna pratar om att börja träna till våren (dom är ingenting-gör-er).

Jag och Greven avvaktar.

Bra prat med Polly under dagen. Även om ämnena kanske inte direkt platsat på Nobelmiddagen. Å andra sidan...vem blir bjuden på den?

På dagen shoppade jag loss på klädrea. Långt efter alla andra, men en mössa och en bössa blev det i alla fall.

För övrigt är det alla människors rätt att fira nyår på vilket jäkla vis dom vill. Fest är absolut inte obligatoriskt.

Förresten var Hummelstabaren stängd, och morbror Jösse hade redan ätit upp julknäcken. Så kan det också gå. Och i närheten firade tre systrar och en nyfödd. En pappa var också inblandad. En stolt rackare.

Men jag kunde inte stanna så länge för Greven aka Bertil skällde igång billarmet.

Snart går jag ner i Farfarshuset och lägger mig och läser. Tolvslaget?

Säger som Dean Martin:

"Nyår är den enda dag jag inte dricker på den lämnar jag åt amatörerna"

Och så en sista liten grej

Måste det fula "indie-paret" köpa youghurt, färdiga mackor och chokladmuffins på 7-23 för säkert 140 kronor?

Måste de dessutom sätta sig tre decimeter från mig och börja äta?

Måste de sen prata om så fruktansvärt tråkiga saker?

Hon: Det var Berit som ringde. Vi skulle ses om sju minuter.

Han: Alltså, jag blir så irriterad på sånt där. Varför pratar folk vidare när man bestämmer att ses? Om man säger om fem minuter så kan man ju lägga på.

Hon: Jag vet.

Han: För liksom, hur ska jag hinna på fem minuter om jag ska prata samtidigt?

Jodå...dom har säkert ett kul liv!

Dessutom ett jäkla dilemma

Det finns ju en hemlighet som bara jag, exsambo Lea, Polly och Brudmagneten känner till.

Igår träffade jag mannen som är upphov till hemligheten.

Han skröt och broderade om den där grejen. Väldigt mycket. Och jag visste att han egentligen bygger den där grejen på en ren och skär bluff.

Fast han vet det inte själv.

Jag både vill och inte vill berätta.

Mest inte, eftersom myten är så inihelvete bra.

Dessa små påvar

- Öh, hörru.

Rösten bakom mig låter lite lagom arg och påstridig. Jag noterar den förstrött.

- Hallå!

Han (självklart en han) höjer tonläget och gapar på.

- Öh, hörru. Hallå!

Jag börjar förstå att det är mig han pratar med.

- Vad fan håller du på med?

Nu slutar jag förstå. Jag vänder mig om och ser ett mycket irriterat ansikte och ett par buttra ögon.

- Ge fan i och göra så där.

Jag funderar förstrött över vad jag pysslat med. Men han ger svaret själv.

- Skjut inte papper på folk!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. I tristessens tidevarv har jag suttit och skrynklat ihop min biljett till tre eller fyra eller fem små bollar som jag sedan knäppt iväg ett par meter. Visst, det sitter folk nedanför. Och visst, flera av dem håller säkert på antingen Djurgården eller Södertälje. Men jag har liksom inte siktat på någon. Eller ens prickat någon. Även om en viss idoljurydeltagare faktiskt vände sig om och tittade.

Men den arga grabben, eller mannen, bakom mig ger sig inte.

- Ser du inte att folk tittar hit. Det där är jävligt onödigt.

Gazaremsan! HIV! Glasflaskor som krossar näsor! Vinterkräksjuka! Big Bang!

Jag kan räkna upp fan så mycket viktigare saker att uppröras över än tre pappersbitar fladdrande över Johanneshovs Isstadion på årets näst sista dag.

Men vill man bli arg finns det alltid saker att bli arg över.

Hade jag själv varit av samma skrot och korn hade jag vänt mig om och klippt till.

- Nu tittade jag trött och sa förlåt.

Då blev han ännu argare!

tisdag 30 december 2008

Mannen på taket

När JR var här igår tog jag hjälp av en gammal Ferlin-dikt för att lära honom att mitt golv är grannens tak. Och att en bil kastad i golvet kan vara ganska tung.

Jag tror man oftare måste tänka på att det som kommer ut ur ens mun kommer in i ett par öron. Och orden hinner lätt förändras på vägen.

En sömnlös natt har skapat en trött jag. Försökte vakna till med ett bad. Men det var fel metod.

Ska träffa exsambo Lea i gamla huset idag. Fy fan, kan det komma något bra ut av det?

Om tre dagar försvinner den förhäxade boningen ur vår ägo. Märkligt. Den skulle ju bli vår lycka. Trendiga stadsbor. På väg att bli päron. Trodde vi ja.

Mysigt att Greven aka Bertil e med i alla fall. Jag gillar när vi tre ses ihop. Också en typ av tuff trio. Som varit med om en hel del.

Nu ska här dammsugas skorpmjöl efter Bobby Ewing.

måndag 29 december 2008

Bobby kom på besök

Det rasslade till i hissen och sen ringde det kraftigt på dörren. Och där stod tre fjärdedelar av familjen Ewing. Bobby stövlade rakt in medan JR var lite blygare. I en sekund. Sen gick han in och sa att det var fint.

Bobby Ewings mamma berömde också och det värmde. Hon har nämligen bra smak.

Så blev det kladdkaka och saft i köket. Bobby själv käkade åtta kardemummaskorpor varav åtminstone fem doppades i Risifrutti. Men mätt blev han inte. "Kaka" var dagens ord.

JR kollade Barnkanalen och när jag och mamman pratade för högt i soffan dissade han oss med ett enkelt:

- Nu får ni dämpa er lite. Det här är mitt favoritprogram.

Sen ville han ha tillbaka presenten han gav mig någon timme tidigare. Men lite köpslående räddade kvar det fina hjärtat på mitt kylskåp.

Doktorn aka Avhandlaren ringde och delgav en fantastisk berättelse som påminde om barns rättfärdighet och hur sann Karl-Bertil Jonsson är.

Doktorn hade trassel med SJ och hade hamnat i en lite krånglig situation. Kort sagt skulle det kosta tusen spänn att erkänna att sonen fyllt sju år.

Efter lite peppning från min sida lutade det åt att hon skulle försöka hålla skenet uppe och trixa undan tusingen från statskassan. Men det byggde på lojalitet från barnen.

Doktorn tittar på sin son och förklarar att mamma gjort ett misstag men att det vore bra om man kunde hävda att han bara var sex år.

- Ska du ljuga mamma? Man får inte ljuga.

Doktorn förklarar tappert att om mamma inte får handskas lite varsamt med sanningen kommer det att kosta familjekassan tusen kronor.

Svaret är lika enkelt som självklart:

- Då får det göra det!

Som tur var sedan konduktören snäll och frågade inte.

Själv har jag fått en massa beröm på jobbet idag av kollegor som inte sett mig på ett tag.

Fick julklapp också. Senaste åren har vi fått gåstavar, pulsmätare och annat nyttigt. I år låg en chokladask i paketet. Det luktar tröst i lågkonjunktur.

Lärde mig ett bra talesätt också för att bevara vikten:

"Det är inte vad du äter mellan ju och nyår som skadar, det är vad du äter mellan nyår och jul"

Förresten, det var jag som var dum! Och ingen handboll blev det heller. Men man fick ju se OS-krönikan. Lite tårar och igenkännanden. Och minnen från sena sena nätter i ett kontrollrum.

Syrran messade om minus 13 i Dalom. Huvva för det nyåret.

I morgon är det jobbstart 5.04. Det är TIDIGT!

Minner om förr när jag och exhustru Lia bodde långt ut i förorten och hade en gammal Renault som man bara kunde tanka 12 liter i (tanken läckte), som hade trasig koppling men ändå var min stora kärlek (bilen alltså).

Lia brukade hänga på in till stan för att slippa ta tåget en timme senare. Så köpte vi fralla och automatchoklad och fikade i bilen innan hon åkte med någon timme på bussen. Det var riktigt mysigt. Men det känns som way way back in time.

I morse blev det flingor och mjölk till frulle. För andra dagen på raken. Men allvarligt, man ska inte ha strösocker på!

Dubbla känslor

Klär på mig uniformen och far ner till garaget där jag faktiskt jobbat nästan precis halva livet.
Träffar Bowlaren och byter ett par ironiska ord.

På TX är det som vanligt kaos och i Fack 19 står en trasa (5039) och hindrar oss andra.

En apjobbig kollega far runt och ska prata med alla, fem över sex på morgonen. Diskutera, analysera och tycka.

Det är såna som han som får mig att bli nervös på Sköldpaddejobbet. Men så många andra som får mig att älska det.

En småvarm mörk tom buss vid KS. Det är fan en stor del av livet.

söndag 28 december 2008

Och för våra finländska gäster

Dagens Kung Keno: 18

Dagens låt: Så nöjd ändå

Dagens frisyr: JL

Klassiska konserter

Det märks att det är rutinerade herrar i farten ibland. Jag, The Marlboro Man och en kommande badmintonmotståndare kom igång och diskuterade klassiska konserter man sett.

Nu behövde de inte vara bra utan snarare speciella på ett annat sätt. The Marlboro Man drog upp AC/DC från 1980, jag kontrade med ELO 1981 varpå den kommande motståndaren dräpte oss rejält med Sheila E på Ritz. En del ska då alltid vara värst.

Annars var det grabbigt även på förmiddagen då snacket handlade om riktigt vackra kvinnor. Och nu snackar vi inte om såna man känner, för i det fallet är det hemligt. Utan sånt där snack om Vackrast någonsin.

Mina med-debattörer drog upp namn efter namn, men jag satt lugnt med trumfkortet.

Två klick på datorn och skärmen fylldes av det här gamla fina nyllet från 30-talet:

Klicka här för facit

Både HP och The Marlboro Man la ner diskussionen direkt. Så självklart besegrade.

Allt är ju relativt

Möts av en skylt uppe vid läskapparaten:

MASKINEN FUNGERAR - DET ÄR BARA DISPLAYEN SOM ÄR TRASIG

Släpper efter lite tvekan ner en tia och trycker på Cola Zero.

Det skramlar till och maskinen surrar, och luckan öppnas.

Där ligger min Cola Zero.

Burken är alldeles fuktig, och kladdig.

Och halvtom.

Ja nog fan fungerade maskinen. Men inte läsken.

Det fick bli en julmust i stället.

Förresten...minns du Tobi?

Tobi™ Steamer är världens första bärbara skrynkelborttagningsmaskin!

Kallare idag än ute

En lång bra promenad över stan innan det blev dags att jobba. Men kallt som satan. Öronen var nästan lila när jag kom upp till jobbet. kanske att man måste falla till föga och skaffa en mössa ändå.

Jobbmässigt ser det ut att bli en skön vintersöndag.

Inget viktigt men ändå roligt.

Annars semmelpremiär igår. Men effekten försvann eftersom den fick stryk av en prinsess-tårtbit i världsklass.

Får väl äta upp resterna senare idag, och skjuta upp vårträningspremiären till i morgon.

Fast det här med semlor på jullovet är såklart lite tveksamt.

Annars skickar jag mitt djupa deltagande norrut där det tydligen är dags för kattjakt idag. Kanske kan man bidra med en kattkarta till jägaren. Mitt tips är att leta i ett mörkt hörn.

Och när du dödat den ena kan du kalla den andra för kvarkatten.

För övrigt vill jag gärna berätta att jag denna morgon spelat fyra matcher på vetgirig.nu. Och vann alla fyra. Det har sina fördelar att vara allmänbildad.

Även om gårdagens vanligaste replik var: Ja du vet...han som var med i den här serien...han som heter..jaha han...eller du tänker på...

Så frågan kvarstår: Spelade Pontus Enhörning i del 1 av Semla Lageröl?

lördag 27 december 2008

Får man gå ut utan jacka?

Jag har en affär ungefär sju meter bredvid min port. Hade ett ärende ned dit för nån halvtimme sen. Självklart springer jag ned i bara tröja.
Sen när jag är klar kommer jag på att jag ska springa och handla mjölk.
Inte springer jag upp efter en jacka bara för det. Det är bara 40 meter till affären.
Men fan vad alla dessa påpälsade vintershoppare ska glo.
Som om man vore uteliggare.

Har det varit fest här?

Vaknar till och ser 700 LP ligga spridda över golvet. Det var stor sorterarkväll igår. Men jag vore inte jag om jag inte hade blivit bara nästan klar.

Man ska ju också betänka att jag bott här sen augusti. Så det borde ha varit grejat för länge sen. Just sortera är ju klassiskt killgöra.

Det blev en del puckey inatt men mycket sova också. Slapp knappa drömmar, även om en om löpband nog var rätt udda.

Idag ska det tvättas fönster i The Shining-huset. Förmodligen ramlar jag ut eller nåt.

Så ska man slåss mot semmelsug också. Den blir inte lätt.

fredag 26 december 2008

Words do come easy

Ibland skulle jag vilja att mina ord bara fick ta slut någon sekund.

Att jag fick tid att andas.

Min mun bara pratar och pratar.

Och även om det som avhandlas är viktigt vore det ibland skönt med en paus.

Kvällens skönaste fråga kom från min fina vän:
- Vill du prata mer?

No shit:-)

Nu laddar jag för juniorpuckey. Peppad nu. Men lär somna fem minuter efter tekning.

Greven aka Bertil har lämnat fadershuset för några dagar. Saknar honom multo. Grabbjävel:-)

På fredag tillfällig comeback i speakerbåset. Kul.

Mobilblogg igen. Klart negativt inverkande på skrivlustan.

Charlie Roger!

Teknikens under

Kan man önska i radio ska man väl kunna blogga via den här helvetesmaskinen till mobil också.
Bandy idag. Om jag blir av med Greven aka Bertil i tid.
Vi har mysmorgon i sängen.
Han är så gullig när han är trött. Efter att ha puffat ute drog han i turbofart hem till porten.
- Var ute om du vill husse. Jag ska hem.
Så blev det.

Och uppenbarligen kan man både maila och blogga såhär.

Nu slipper ni mig aldrig.

onsdag 24 december 2008

Akta dig för sladd

Exsambo Lea sa en gång att man aldrig får ge bort något med sladd i present till den man älskar. Så är det säkert.

Men jag känner mig väldigt älskad här idag, och i min lilla men kära julklappshög står en elvisp, en blender och en vattenkokare.

Bra stuff.

Gyllene tekoppar och en jävla snygg filt kompletterar. Tack släkten.

Greven aka Bertil ligger och sover på en kudde han fått av syrrans yngsta.

Supersång

http://www.youtube.com/watch?v=UV8x7H3DD8Y&feature=related

Vem vill med till julottan?

En dundermysig jullunch där flera fantastiska repliker levererades. Framförall av syrrans äldsta.

- Greven, varför går inte du på dass?

- En helt vanlig man, får du äta sån här mat? Du pantar ju.

Greven aka Bertil inledde julbesöket på STRÅLANDE sät genom att kissa ner julklapparna som låg under granen. Syrrans yngsta drar då till med:

- Det gjorde inget. Det var ändå bara från mormor.

Ett bra julbord som sagt, men varför min syster fått för sig att skippa Janssons frestelse och sylta för att istället satsa på rödbetscarpaccio och saffransdoftande Waldorfsalad övergår mitt klena förstånd.

Hon jag och tjejerna hade sedan genomgemyt framför Kalle Anka. Hatade först nya filmen, men kul sen att se att huvudfigurerna påminde om en viss Greve och en viss Gaz.

Dagens alltså du:

Om man i P4 får för sig att spela Snön den faller vit med Mange Lindberg. Hur fan kan man då lägga trafikinformation i den sista och viktigaste versen?

Kretiner!

NU har Lotto gått till grannen för att tomta. Greven aka Bertil ligger bredvid mig i soffan. Barnen vill öppna kissiga paket och syrran hittar på nåt nytt tok i köket.

Nu ska jag börja överväga att gå på julotta i morgon bitti. Verkar svårt att hitta sällsis dock!

En bra julafton so far

Vaknade efter en mycket märklig dröm som jag inte tänker skriva om här. Jag och Greven aka Bertil gick ut på en längre runda på Söder och bara myste. Sen blev det risgrysngröt till frulle.

En promenad ner till Nacka-statyn vid 12-tiden med varsin grönvit halsduk på både mig och voffen. Det var otroligt mycket folk, mer än jag hittills träffat på där. Johan Johansson underhöll folket och Magnusson höll det årliga talet.

Sen sköt Ultra-fansen raketer medan brandmännen tittade på.

Därifrån till ICA Maxi för att komplettera julbordet.

Det blir firande med syrrans familj idag. Tjatet från syrrans yngsta igår räckte.

"fråga om han kommer, fråga om han kommer"

Här i förorten råder en ganska avspänd form av jul-lugn.

Vi kommer att mysa och ha det skönt. Och jag tror allt julbråk är långt åt helsike bort.

För vem kan vantrivas i såna här miljöer?

Syrran till sin äldsta:

- Ska du inte hämta dina chili-nötter?

- Visst , Chile. Det ligger i Spanien!

Träffade förresten Doughnuts pojkvän på Skogskyrkogården. Vi hälsade på våra pappor.

Så får det bli.

God Jul från Strumpbyxexperten!

tisdag 23 december 2008

Mysstund på linje 3

Vi som är riktigt väldans gamla minns att linje 3 var det gäng som hade Atomkraft Nej tack som slogan. Och som hade gula rockslagsknappar med en röd sol på. Såna som jag och Blixthen stal från lärarnas jackor utanför matsalen och samlade i hans bänk. Sen målade vi över texten med svart tusch, och fick fina Brynäsmärken. Problemet var bara att det var bara han som höll på Brynäs. Jag hatade dem!!

Nu på linje 3 var det annorlunda. En gång hette den 48:an och det var där jag träffade exhustrua Lia. Men det är en annan historia.

Satt väl där och lyssnade på ett uselt program med Penis Törnhonung (anagram för Pontus Enhörning) när det i alla fall blev bra musik. "Snart kommer änglarna att landa".

Jag sjunger med ganska högt, kanske väl högt för att vara driver, men folk verkar glada när de kliver på. Så ser jag i backspegeln hur en grånad kvinna (runt 60) också sitter och sjunger med i varje ord. Det var en brutalt mysig upplevelse.

FRED OCH LUGN I NATT I MÄNNISKOLAND PÅ ER LÄSARE

1,2,3,4

Fast någon 1:a blev det inte all den stund den inte körs av oss söderfolk.

Har hamnat i blåkläder såhär dagen före julafton när andra står hemma och brassar skinka, tuggar knäck och klär jäkla fula granar som någon släpat dit. Men det kanske inte ska Avhandlas här ännu en gång...

Det här blev en sån där typisk dag för mig där mycket pressades in.

En lunch med Lindhy (BRA SNACK), en fika med Brudmagneten (JÄVELBRA SNACK), julklappsköp, jobb och lite annat.

Till kvällen blir det hämta Greven aka Bertil och sen åker han och jag hem och rimmar på paketen.

Lär fara till syrran i morgon om inga naturkatastrofer inträffar, men i den här släkten ska man inte vara för säker.

Bonus-kusin S utökade förresten släkten med en liten Arvid tidigt i morse. Eller som morbror Jösse uttryckte det: En bjässe på 3,7 kilo. Tsss, en annan vägde ju 4,5 när man föddes och kallades Klumpen på BB.

Nu ska det styras vidare. Lär tillbringa kvällen med Anders Hildemar Olsson och P4 Radio Stockholms rimstuga...och som vanligt svära över uselheten på ordlekarna. Men man brukar få höra en del schysst musik.

Får väl se hur kul det blir att se exsambo lea ikväll också, hon ska ju tydligen ut och sola i helgen..eftersom det var så jävla brådis med den där trästolen.

Hoppas på bra väder då rå!

För övrigt tycker jag att Polly gjorde rätt idag. Man ska alltid handla flest julklappar till sig själv.

Själv har jag både fått nya skor och en DVD.

måndag 22 december 2008

Jag älskar

Lindhy berättar en av årets bästa berättelser!

Lindhys make och dotter sitter vid köksbordet och äter lunch:

Dottern: Jag älskar En helt vanlig man!

Maken: Va?

D: Jag älskar En helt vanlig man!

Maken blir lite bekymrad eftersom hon bara känner en enda Helt vanlig man. Och han brukar äta lunch med Lindhy :o)

Maken: Varför gör du det?

Dottern: Det är mammas kille!

Maken nu än mer bekymrad tycker att det här måste redas ut.

Maken: Nej kära du. Så är det inte. Mammas kille, det är ju jag.

Dottern: Är du? Nej du, det tror jag inte!

VÄRLDSKLASS!

Pratar sedan med Doktorn fd Avhandlaren. Om en ny dotter med sköna repliker.

Dottern: Mamma, titta! Någon har parkerat en BIL på platsen för rullstolar!

EUROPAKLASS!

Pratar sedan med en anonym vän om kända skådisar i en kanske något suspekt bransch.

Jag: Ja, men du vet. Han...skådisen....Rocco Sifredi...

Vännen: Nej, jag tror inte jag vet vem det är.

Jag: Jo, men han är ju typ världens mest kända. Alla vet vem det är.

Vännen: Okej, då vet jag nog. Men honom har jag inget ansikte på!

Som Strömmingen sen sa: Nej, det är ju FAN INTE ANSIKTET MAN KOMMER IHÅG HONOM FÖR!

SVENSK KLASS!

Sen en sak som borde redas ut. Om person A går iväg till ICA och köper två påsar med något gott. Och ger den ena till person B Är det då okej om person B äter upp mer än hälften av person A:s påse och lägger undan sin egen.

Och sen inte öppnar den förrän person A gått därifrån?

Är det sen mer okej om person B dessutom skickade med sitt eget ICA-kort för att det skulle dras vid gottepåse-köpet? Med nödlögnen:

- Du kanske får rabatt, typ ta två betala för en...

På en affär som är känd för att vara norra Sveriges dyraste ICA-affär...De tar fan inträde...och en femma för en plastkasse.

Jag bara frågar...!

Sista problemet för idag!

Om man kollar en hel jävla innebandymatch mellan ultima-lagen Helsingborg och Västerås. Bara för att se Henke Larsson. Är det då schysst att man byter kanal i 30 sekunder...och just då passar Larsson på att göra sitt första mål nånsin i ligan.

2,5 timmar åt helvete typ!

Går nu och lägger mig trallande på Evert Taubes gamla vals Knalle Jul:

"Här vare gran här vare gran, finast i stan till Dopparedan...Hundra huggde jag igår..."!

Här vare gran!

Bisarra händelser fortsätter ända in mot julen. Vem trodde på granleverans i mörka natten.

Det här med julgranar spelar en central roll för tillfället. Jag har för en gångs skull hittat en liten mysig pryl i en port. En sån där "VI GRANNAR HÅLLER IHOP"!

Men för en gångs skull en grej som jag inte föraktade eller tyckte var skittöntig. Jag är ju annars typen som hatar VÅRSTÄDNING med grillad korv (säg till hos Anki i B-porten hur många ni blir...), eller den som tycker det här med bokningstavla i tvättstugan är en bisarr kontrollstation värdig en polishytt i Novosibirsk. Fan, tvättar gör man väl när man behöver?

Nå i alla fall, på bottenvåningen hemma hos mig har det ett tag stått en anskrämlig plastgran som sett ut som den var upphittad på Dollarstore i Ludvika. Stället där inget kostar mer än 10 spänn.

Plötsligt i helgen hade i alla fall någon klätt skrället och den såg i alla fall lite finare ut, men fortfarande kittlade den mer mitt misantropiska hjärta än min vänliga julsjäl.

Så, i går eftermiddag...

Ett par grannar har hängt upp julkort i granen..med små hälsningar till oss andra.

Men alltså FY FAN VAD GULLIGT! PÅ RIKT!

En helt vanlig mans julöga fuktades direkt och jag började rofyllt vissla på någon julsång som jag nu glömt.

Söndagen avslutades på ett mycket bra sätt. Inblandade personer vet vad jag pratar om, men det måste ändå konstateras att om någon på planeten Tellus för ett exakt år sedan hade kunnat sia in i framtiden så hade nog inte speciellt många gissat att det skulle se ut så här. I alla fall inte jag.

Även om det faktiskt konstaterades igår att mycket är på väg tillbaka till det som en gång var. Och att det skapar ett inre lugn.

Den låt jag visslat på mest idag när jag varit ute och gått in mina nya löpdojjor har i alla fall varit:

PRECIS SÅ HÄR ÄR DET

Dojjorna behövdes för nu är det bara ett halvår till den stora utmaningen 2009 och det ryktas om att Musen börjat röra på sig.

Nu ska jag åka till någon större affär och hamstra glödlampor. Det sägs att såna blir förbjudna nästa år. So Long Edison!

söndag 21 december 2008

Pendeln går igen

Exsambo Lea hörde av sig och vill att Greven aka Bertil kommer till husse på tisdag. Det känns riktigt mysigt. Blev en märklig form av byteshandel dock där trädgårdsstolar, tavelramar och något mer ingick. Förstod aldrig riktigt vad.

Det här är tydligen årets mörkaste dag, men själv har jag mestadels upplevt den som ganska ljus. Även om det som vanligt alltid fladdrar runt lite mörka moln. Det vet i tusan hur jag ska komma undan oroshärdarna i mitt liv. För samtidigt som jag har lätt att göra mig illa på dem är de ändå viktiga på olika sätt.

Jag är jäkligt trött på att fly från det som kan vara jobbigt, det gjorde jag när jag var yngre. Idag tror jag på att reda ut saker och ting, även om det tar tid och kraft.

Till slut brukar det kunna bli riktigt bra då. Och i år kanske man till och med vågar hoppas på lite julefrid. I alla fall ska jag gå till Nacka Skoglund på julafton och tänka lite på levande och döda Hammarbyare.

Fick ett majsigt mail från en av de mest kända grönvita supportrarna i Sverige häromdagen. Han tipsade om sista kapitlet i sin bok där han faktiskt skriver om mötet med En helt vanlig man för sju år sedan.

Den som vill kan ju skaffa sig den i julklapp. Det är bra läsning för övrigt också.

lördag 20 december 2008

Städat och klart

Det är tydligen rent och fint hemma hos mamman. Det var ju bra. Men det kan ju inte ske utan stök.

Fast det är klart, utan stök är det ju ingen mening arr städa.

fredag 19 december 2008

Hur kan det vara 19 december?

Om jag känner efter så känns det ungefär som att man ska fundera på om man ska ha turkiska eller svenska kräftor.

Eller om TB.s fru ska baka sin vanliga midsommartårta.

Eller till och med om man ska marsipan i påskägget.

Det känns absolut inte om att det ska handlas julklappar och annat i alla fall. Var nere en sväng på stan igår och överallt hängde adventsstjärnor. Då kom jag på att det är mindre än en vecka kvar till julafton.

Idag kan det därför bli att man pysslar ihop lite julgodis och ett eller annat saffransbröd. Ni vet, sånt där som andra brukar pyssla med till Lucia.

Julklappar?

Äh, vad fan. Firade ju Pollys födelsedag igår...

Låt var sak ha sin tid.

torsdag 18 december 2008

Jag har starkare ben och bättre kondis

Det känns ganska bra att konstatera en sån sak.

Det där med spinning var ju faktiskt inte så jäkla svårt som vissa har påstått. Okej, hålla balansen och växla, eller vad man nu gör, var lite tjitt-tjattigt.

Och så var det väl knarrigt med bara power-ballader. Fast Byssan Lull i technoversion var ju...hippt...eller nåt.

Tror nog jag kommer spinna vidare en del på hemmaplan också. Kanhända att det blir en Vätternrunda snart igen...den senaste var ju som Bloggläsaren minns så passs förut som 1990.

I morgon blir det städning

Vet inte om jag skrivit att jag vann en julstädning för 7000 kronor. I alla fall så gjorde jag det.

I morgon är det dags. Då kommer Hemfrid hem till Mamma och röjer.

Hemfrid skulle vara ett ganska schysst förnamn faktiskt.

I alla fall så har dom sagt att dom städar tills dom är färdiga...undrar om dom vet vad dom lovat...

onsdag 17 december 2008

Skön samling på Hovet

Drog iväg till Hovet för att träffa La Fleur och tjabba lite med honom inför USA-resan. Det var lättare sagt än gjort eftersom det dök upp löst folk från alla möjliga håll ikväll.

Det var The Mac, Greven, DK, MT och en massa andra lösa existenser som jobbar i samma bransch.

Nå, La FLeur och jag fick sitta ihop i alla fall på den kaffelösa läktaren.

Så här på senkvällen kom just beröm i en känslig fråga. Jag har nog varit ute på lite hal is i ett ärende. Avhandlaren vet vad det gäller, och hennes åsikt i fallet var egentligen den rätta.

När det sen kom kritik under eftermiddagen är det ju ändå skönt att få bra cred från en som kunde lackat ur helt.

Tänk på det när ni stoppar i er marsipan under julhelgen,

En sån där braig lunch

Det blev precis som det ska vara idag. 5 grader varmt. Regn i hela luften. Så grått ute att det känns som en Centralort någonstans i en rysk delrepublik.

Fick med mig Fidel och Tom Strong till thaien, och där fick jeremiaderna härja fritt.

I många ämnen fick jag också de svar jag ville ha.

Vägen tillbaka gick på utsidan och min marshmallow smälte nånstans i rondellen vid den rivna macken vid det gamla jobbet.

Bra snack hela vägen om stolliga gamla kollegor, stolliga gamla flickvänner och stolliga annat.

Fidel och jag konstaterade att man mormalt sett brukar fråga nya potentiella flickvänner om de är testade...och då snackar man ju om såna där tråkiga grejer som HIV, klamydia och annat.

Men i vårt fall skulle vi hellre se ett litet skönt intyg från rättspsyk att allt står till som det ska döruppe i kolan.

Som Fidel sa:

– Det är ju lättare att leva med någon som saknar ben än någon som är sjuk i huvudet.

Tom Strong var lite tystare, men han kom med andra sanningar lite senare.

Tystnaden som vapen

Jag hörde en kvinna på radio igår som heter Lisbeth Högvik. Hennes fem minuter var gigantiskt viktiga. Totalt suveräna. Alla, alla, alla borde höra hennes ord.



http://www.sr.se/cgi-bin/p1/kanalarkiv.asp?ProgramId=1611&NrOfDaysInArchive=7

Lyssna på Vid dagens slut från den 16/12.

En oväntad date med Carl-Jan


För det första. Hur många kommer ihåg Knut-Christian Gröntoft?

Nä, just det. Tänkte väl det.

Igår kväll satt jag i den roll där jag allra mest känner mig som En helt vanlig man. Hade några styrningar på 47E ut på Djurgården. Tanken är att man stöttar upp de andra bussarna och kör utanför tidtabellen. Det betyder både frihet och ansvar. Den kombination som passar mig bäst.

Vid 22.30 satt jag i godan ro och lyssnade på reprisen av Studio 1 där det handlade om att man ska införa nån form av licens för folk som jobbar i äldrevården.

Av någon anledning hade man valt att intervjua matprofessorn Carl-Jan Granqvist. Han skulle tycka till om vården och gjorde det på ett ganska vettigt sätt. Jag hade ett halvt öra till låns och flumhörde på honom.

Så kör jag fram till hållplatsen vid Skansen och Cirkus, och som tvåa upp på bussen kliver:

TADAAAAAA

Carl-Jan Granqvist!

– Men va fan, dig hörde jag ju på radio alldeles nyss, säger jag.

– Jaha, vad roligt, säger han på sitt fryntliga sätt. Sa jag något bra?

Så snicksnackade vi lite om vad han sagt och tyckt innan han tog sitt sällskap med sig längre bak i bussen.

Trots att jag i mina olika jobb stött på tusentals (nåja) kändisar genom åren blir ändå en del möten lite märkligare.

Gör här en rankinglista på de fem mest konstiga (har säkert glömt en massa) busshändelserna:

1. Thåström kommer på bussen, hög som ett hus, och frågar om han får åka gratis. Det får han, och åker den enorma sträckan Norrmalmstorg - Stureplan.

2. Ulf Lundell ligger i baksätet på 46:an och hånglar med Fredrika, innan hans unga flickvän är känd för pressen.

3. Fredrik Olsson kliver på tillsammans med Siw Malmqvist på Odenplan och jag råkar säga:
– Nej men kolla. Pelikanen på min buss.

4. Anna Lindmarker tappar en vinflaska på Strandvägen och det rinner rödvin i hela bussen.

5. Olof Johansson, gamle centerledaren, skäller ut sin fru i mobilen.

Sånt kul händer aldrig på vanliga jobbet.

tisdag 16 december 2008

En bra middag

I personalköket med Hon bredvid, Amerikanen och Bobby Ewings mamma. Sushi stod på menyn.

Faktiskt lite småmysigt å äta tillsammans sådär.

Tänkte vidare på det här med julsånger.

Kan köra en lista till, på de fem jag spelar oftast.








Stiila natt - heliga natt

Världens finaste textrader, faktiskt, finns nog i en av verserna till Stilla Natt.

Stilla natt, heliga natt,
Mörkret flyr, dagen gryr.
Räddningstimmen för världen slår,
Nu begynner vårt jubelår.
Kristus till jorden är kommen,
Oss är en frälsare född


Jag kan inte kalla mig speciellt kristen egentligen. Men just den där raden:
Mörkret flyr, dagen gryr
får mig att bli försiktigt religiös.

Jag har alltid älskat när Bajenklacken får för sig att sjunga sin text till den här vanvettigt vackra melodin.

1500 grönvita står och sjunger Hammarby Hammarby Hammarby.....ända till sista radernas: Bajen till jorden har kommit- för att frälsa oss.

Sen är det såklart skönt att ha gått på myten om hur jullåtarnas jullåt kom till:

"Stilla natt är en julpsalm, eller rent av julpsalmen framför andra. Det är ursprungligen en tyskspråkig julsång från 1818, med text av Joseph Mohr och musik komponerad av Franz Gruber samtidigt.
Tillblivelsen har en egen historia: Julafton 1818 bet en mus sönder bälgen i kyrkan i Oberndorf bei Salzburg. Utan bälg blev det ingen orgelmusik, men kantorn Franz Gruber och hjälpprästen Joseph Mohr räddade situationen. De sjöng tillsammans med barnkören till gitarrarrangemang Stilla Natt som de tillsammans under några hektiska timmar diktat och tonsatt på julaftons eftermiddag.
Sången sägs ha blivit översatt till minst 300 språk[källa behövs] och är en av de i särklass mest kända, sjungna och spridda julsångerna, i synnerhet i luthersk kristenhet
."


Jag tror att i stort sett alla artister med eller utan självaktning sjungit in den här trallen. Men här är min "5 i topp"!

5. Mahalia Jackson

4. Johnny Cash

3. Simon & Garfunkel

2. Sinead O'Connor

1. Elvis Presley

Elvis är så sjukt överlägset bra på den här sången att det är direkt fånigt!

De skumma samtalen fortsätter

Ett bra liveprat med Bobby Ewings mamma satte fart på eftermiddagen. sen kom någon som bestämmer och sa att jag skulle syssla en smula med socialporr.

Så nu sitter man här och förfasar sig över stängda fritidsgårdar i juletid.

Plötsligt ringer någon på Doughnuts pojkväns telefon och söker mig.

Det är en tant som pratar en stund och sen avslöjar att hon vill skicka ett brev till mig. Hon sa inte om det var positivt eller negativt, men hon lät snäll.

Så ringde mamma och berättade att hon förstädar som tusan inför städpatrullen som ska ta hand om hennes hem på fredag. Syrrans äldsta dotter var där och var lite skoltrött.

Nä...om man skulle ta och ringa lite.

Telefonsamtalet

En telefondominerad morgon

Vissa dagar sätts telefonen/telefonerna mer i fokus än vanligt. Det här var en sådan morgon.

Pratade en stund med Polly i morse och det var ett helt normalt samtal. Sen messade The Giant en fråga om hönsaboll och den kändes också okej.

Fick ett glatt mess från Avhandlaren som inte hade tjuvsovmorgon.

Men sen började underligheterna.

Efter att ha monterat elen på en lampa och svingat upp den i taket (fult som fan, den ska ner igen) satte jag mig i soffan och njöt av TV-shop.

Då börjar en sån där jävla "lägga-påare" ringa på hemtelefonen. Jag hatar såna.

Okej at jag valt ett hemnummer som slutar på 00 och därför får en del skumma telefonsamtal där folk trott att man har företag eller så.

Men när jag svarar artigt både med mitt förnamn: Enhelt

Och mitt efternamn: Vanligman

Borde väl folk kunna kläcka ur sig att de ringt fel. Och inte ringa fem gånger och lägga på. För jag har väl inte sån tur/otur att det är en stalker.

Sen messade stage-kvinnan från gamla lägenheten och ville mucka.

Så ringer mobilen, jobbsamtal.

En förvirrad tant frågar om jag känner någon NN.

- Ja det gör jag väl, säger jag. Hur så?

- Jo, jag har fått ett kort här till honom. Tror jag. Min son heter också NN, och det brukar komma fel post.

- Ja, men hur ska jag kunna hjälpa dig?

- Du kanske kan tala om var din NN bor?

- Nej, det kan jag inte. För den NN jag halvkänner är ingen privat vän utan jag känner honom via jobbet. Är det viktig post?

- Nja, det är ett julkort. Från någon Raiko. Men han vill nog ha det.

Alltså hur fan fick hon för sig att hon skulle ringa jobbet och sen bli kopplad till mig? Hur kunde hon veta att den NN hon nu sökte på något sätt var kopplad till min bransch? Här ligger fan en gravad hund, som den falska doktor El Sayed sa.

Känns som det är en dag då man borde låta telefonen ligga kvar hemma på laddning. Innan nästa dåre ringer.

måndag 15 december 2008



Okej, dom ser ju inte direkt punkiga ut längre.

Men kan man få se Stranglers på en gata i Borlänge. Då ska man dit.

Nu blir det att planera in en rockfestival i sommar.

Måste bara

tipsa er om det här våldsamt roliga blogginlägget.

Gud är....

Och nej, jag tänker inte berätta vad jag googlade på haha!

Till dom som oroar sig

Kan jag lova och garantera att det kommer att gå bra.

Man ska inte ta ut sorgen i förskott.

Det är tillräckligt eländigt som det är ändå.

Och bättre än så här blir aldrig en låt live. Aldrig aldrig aldrig.

Bob Dylan sjunger så det inte låter som Dylan


Här låter han som Dylan men är nästan lika bra ändå

150 spänn för att betala en räkning


Idag drabbades jag av bankförakt. På riktigt.

Var på Handelsbanken för att sätta in pengar på farfars konto och betala en räkning till Fonus och en till kommunen.

Tjejen i kassan tittade medlidsamt på mig när jag tog upp inbetalningskortet:

– Du vet att vi tar 150 kronor för en betalning va?

Vad fan?

Nu visade det sig att man inte behövde betala eftersom det gällde ett dödsbo och man inte kan ta ut pengar från kontot för att betala räkningar hemma. Utan måste göra det på banken.

Men annars.

Hundrafemtiojävlaspänn.

Undra på att det är bank-kris. Det måste ju för fan vara fel i huve på bankdirektörn.

Försöka få ordning

Ibland finns det så mycket ord i det här huvudet så utrymmet inte räcker till.

Får säga som Stenmark sa till Tommy Engstrand en gång: Hä lönar sig int å förklara för han som int begrip.

Greven aka Bertils bästa hundvakt var stökig i morse, och det gör knappast den här dagen bättre.

Men man får försöka tänka att det skiner en strålande gul sol över Stockholm från en klarblå himmel. Och att det sitter en massa barn runt om i Sverige och har börjat räkna ned.

Jag träffade två ungar igår och jag tror jag såg rätt när jag såg lite jullängtan i deras ögon.

Eller så var det bara allmän-mys.

söndag 14 december 2008

Isoleringscell

En lite skum söndag det här. Blir mycket tid för att gå igenom pappershögar.

Kan någon förklara varför jag år ut och år in spar ett gammalt kuvert med oklistrade ostämplade sportfrimärken. Förmodligen inte ens värda 30 öre?

Men med ska dom. Vart jag än flyttar.

Annat godis i byrålådorna är ett medlemskort från förrförra jobbets motionsklubb. Ska alltid med.

Så hittar man lite halvt förfallna räkningar och kvitton också.

Ett par vantar på en sportaffär i Jönköping.

En skickad blomma.

Man köper både skit och jävligt viktiga saker. Men kvitton det ska sparas.

Kollat fonder också. Vad rik man är...

lördag 13 december 2008

Vilket jävla hopp

Träffade på Rastaman i hallen i morse. Vi har nog känt varandra i runt 20 år, eller lite mer, och mött varandra på planen säkert 100 gånger. Räknar man träningar är det ännu fler, men nuförtiden spelar vi i olika klubbar.

Det slumpade sig så att han och jag med varsin partner skulle mötas i en mixed. Den var inte helt avgörande för totalresultatet men det var ändå en hel del prestige.

Vid 7-7 i första set slog Rastamannen på en ganska bra smäll upp i mitt forehandhörn.

Då hände något. Jag fick ett perfekt avstamp och flög upp från golvet och drog ner en stenhård smash i korridoren.

Rastamannen:

– Jag har inte sett dig hoppa så där på 15 år. Jag är riktigt imponerad.

Sen vann jag och Fru Arsenal hela matchen ganska enkelt.

fredag 12 december 2008

Godnatt nu små vänner

En helt vanlig man är riktigt avslappnad och ser bara en massa regndroppar mot rutan här i mökret.

Det är dags att fara hem och slåss med tandborsten.

Dagen avslutades med att det ringde en kompis som bad mig göra ett jobb i stället för henne.

Och värre jobb finns ju än att behöva se det man gillar och få betalt för det.

I morgon bitti blir det havregrynsgröt och avslappning.

Det ryktas om mixed med Fru Arsenal. Inte illa att få lira ihop med en gammal elitseriespelare, själv nådde jag ju bara till Allsvenskan.

Vi kan väl tala hjävligt tyst om att det är division 4 som gäller nuförtiden ;o)

Och till Polly vill jag bara säga att det är klantigt att bomma Björklöven - Mora.

Men här är resultatet

Björklöven - Mora 4-2

Isaksson 6.55 Viksten 32.16
Johansson 20.46 Lilja 39.03
Wennerberg 28.44
J Forsberg 54.10

Lycka är

att gå in till ekonomiavdelningen och redovisa för 6 100 kronor.

Och sen se dem ticka in på kontot någon kvart senare.

Lycka är också att gå och hämta ut fyra Bob Dylan-biljetter, och veta att man bara behöver betala en av dem.

När vi i släkten Alzheimer lägger ut pengar blir ju varje återbetalning som en liten tipsvinst.

Skönt det!

Lilla lilla KajsaLottaFia

På en regnig väg kommer ofta många tankar i huvudet. Idag var det bara positiva sådana efter en kanonmorgon.

Satt och funderade över livet medan Neil Diamond pumpade på högsta volym i stereon. 

Plötsligt kommer jag på att det är Lucia imorgon, och att det betyder att en viss KajsaLottaFia fyller år.

Problemet är att hon inte fyller 14 som det känns som.

KajsaLottaFia fyller 40.

Hon kan inte göra det.

KajsaLottaFia ska vara en liten tjej med krulligt hår som står och kissar på sig på en hönsabollsbana bara för att det är så läskigt att spela match.

Hon ska värma upp med mig i en hall någonstans i en gul Adidas New York med huva. Och jag ska vara lite hemligt kär.

Hon ska åka rostig Ford Escort och skratta världens mest smittande skratt.

Hon ska fan inte fylla 40.

Vissa människor ska helt enkelt låta bli sånt.

40 är ju sånt som mamma och andra stora brukar fylla. Eller gamla klasspolare och dom på jobbet och så där. Men inte KajsaLottaFia. Hon är inte med i den leken.

Jag tillägnar min KajsaLottaFia den här sången, och lyssnar en hel del på den själv. 



http://www.youtube.com/watch?v=2a5o-pOGI8s

torsdag 11 december 2008

Isländska

Vi satt och pratade språk en stund här på jobbet. Vet ni om att katt på isländska heter:

KÖTTUR!

Det är ganska roligt.

Old Man River

Fick ett utmanande sms vid 10 i morse från Old Man River. Han ville möta mig i ett parti hönsaboll vid lunchtid.

Självklart kan man inte säga nej till sådant.

Åkte jag alltså till Enskede Rackethall med en mellanlandning på Martin Olsson för att köpa lasagne och lite annat gottis.

Lasagne förresten...så uttalar man Lars-Agne på göteborgska, apropå det här med konstiga namn.

Jo, jag och Old Man River värmde upp med några slag och sen ville han att vi skulle börja räkna. Vi brukade lira förr när jag hade större kläder, och då kunde det bli jämnt i något sätt då och då.

Idag sa jag till honom att han inte skulle få över 10 poäng i något set. Skulle han få det skulle han vara tvungen att spela squash med mig någon dag. Han är rätt vass på den racketsporten och menar att han inte skulle ha nåt utbyte av att möta mig.

Vi dundrade igång och fast jag spelade ganska snällt blev resultatet:

21–1, 21–4, 21–5, 21–6, 21–7, 21–8.

Påminner på många sätt om en gammal pingisduell i Dalom i slutet av juni...hrmmmm.....

Förresten, om det låter jämnare mot slutet mot Old Man River. Kanske...men sanningen är att jag fick spela med dubbel-linjer medan han hade singel-linjer. Så min bana var typ en meter bredare.

Jag och Old Man River valde dock att inte spela med vänster hand.

Han fick vrida svetten ur tröjan medan jag hade en droppe i pannan.

Så nu blir det in i buren nästa vecka och slå på gummiboll!

Avdelningen mycket märkliga drömmar

Allt passar sig kanske inte i bloggen. Det finns ju underåriga läsare.

Men att drömma att ens sedan 10 år döde far, Carlyg, går klädd som en transvestit, och föredrar att bli kallad Korpral Klinger...

KÄNNS INTE NORMALT

Att drömma att samma pappa sitter i en bil med fru och två vuxna barn. Skickar in frun på Statoil och åker därifrån. Hans barn undrar vad han gör och han tillstår att han är förvirrad.
-Du måste bestämma dig nu, säger sonen.
Pappan inser det och säger att han vill leva med Veronica. Men att det är för dyrt, eftersom hon som callgirl tar 2500 kronor om dagen...

DET ÄR INTE NORMALT

En dröm som handlar om att man själv går i det stora kontorshuset endast iklädd en halvlång collegetröja. Och att alla kollegor tittar och pekar medan man förtvivlat försöker dra ner den så långt som möjligt...

KÄNNS INTE HELLER NORMAL

Drömmer vidare att mamma bygger en anläggning för tjuvrökning där hon kan tända en cigg nere på gatan och sedan röka upp genom stupröret.

KÄNNS I SAMMANHANGET GANSKA NORMALT.

onsdag 10 december 2008

Kontrasternas kväll

Tillbringar en timme på ett gym och får mängder med kostråd från en tjej som tävlar i body fitness. "sporten" där klackhöjden på dojjorna får vara högst 12 centimeter.

Sen direkt därifrån in till Gamla Stan och trycka i sig en trerättersmiddag med allsköns godis. Tur man dricker Cola Light.

Jäkligt trevligt sällskap av Lindhy med make. Även om maken försvann ett tag för att betala nya pengar till parkeringen.

De rutinerade stadsborna ställer sig ju vid Slussen för att tjäna P-pengar.

Hittade på ett bra sätt för Lindhy att överklaga förra veckans P-böter.

Lindhys make hade en skön historia om Svante som suttit död i sex månader framför en värmefläkt. Sånt uppskattas vid ett matbord ;o)

I morgon ska syrrans yngsta vara Lucia för hela lågstadiet. Undrar om inte morbror ska hänga på och bli lite fuktig i ögat.

Lucia i hennes skola är annars lite traumatiskt. FÖr två år sedan kollapsade hennes pappa i bilen på väg hem, magsjuk, och fick tag i syrran som åkte till sjukhuset. Så på Lucia satt jag, Lea, mamma och syrrans äldsta dotter.

Precis innan hade jag spelat Misfits med Neil Young. Varje gång jag spelat den har något hel- eller halvläskigt hänt samma dag.

Skitobehagligt, för det är ju en fruktansvärt fin sång.

Nu går jag upp till bilen och åker de 800 meterna hem.

Det behövs för att chokladcrepen ska få jäsa färdigt i kistan.

Tänk om man hette Gert Fehl

En del namn är väldigt roliga.

Gert Fehl är ett sånt.

Petter Ungh har ett kul namn om man skriver ut det P Ungh.

Att skriva Jag Erik...kan ju också bli roligt. Om man nu heter Erik och har gott om pengar.

Ulf Ett är också skoj. Fast det kan man nog inte heta.

Det är ingen jävla socialsport det här

Ett legendariskt citat från en av de bästa tränare jag haft. Det gällde om någon skulle få vara med i laget bara för att han var en trevlig typ.

Vi har lite av det problemet inför helgens spel. Och även på en del träningar. Nivån på oss som spelar är ganska olika. Och det är inte alltid kul att lira med den som man slår med vänster hand och förbundna ögon.

Tänker på hur Den Försvunne och Baron Linartz en gång fick stå och hålla fast i en pojkspolings arm och föra racketen mot bollen så kunde han hjälpligt träffa den.

– Spänn armen, löd Den Försvunnes budskap.

I alla fall är det lite osämja om utifall även den dåliga ska få vara med i laget. Inte, tycker jag.

Kul minidialog från träningen i går. Pratade med Fru Arsenal om glädjen av att ha ett skönt badkar. Hon berättade att hon och maken lyckats vränga in ett kar på 140cm i ett 144cm brett badrum. Så sa jag att jag badade 4-5 gånger i veckan och hon sa att hon gör samma sak.

– Men, sa jag. Man ska ju egentligen inte bada så ofta (och tänkte på miljö-aspekten).

– Äh, drabbar ingen fattig, sa Fru Arsenal.

Skönt brackig kommentar. Och hon rodnade klädsamt när jag påpekade att det faktiskt gällde miljön.

tisdag 9 december 2008

Bäst

Den som är bäst vet oftast om det.

Och behöver ingen yttre bekräftelse på det.

Det kan vara bra att känna till en sån sak.

Hemligare än till och med jag själv

Det finns folk här på jordklotet som inte så gärna talar om vilka dom är. Var dom bor eller vad dom heter. Såna människor är allmänt sett lite knasiga. Tro mig, jag vet!

Frågan är om jag inte själv har innehaft någon typ äv världsrekord på senare tid.

Jag har för fan inte funnits!

När jag lämnade min och exsambo Leas lägenhet för att flytta in i favoritlyan fixade jag till en eftersändning som ställde till en del bekymmer.

Jag hade ju varit skriven på en annan adress och bara haft posten till lägenheten där vi bodde.

Nu när det blev eftersändning kom den från min folkbokföringsadress. Den som en gång i tiden gav upphov till en av internets mer tunga signaturer.

Från lägenheten där jag faktiskt hade bott med Lea kom det ingen post. Där var jag nämligen registrerad som avflyttad utan ny adress.

Nu har det blivit så att min post därifrån hamnar hemma hos Lea där hon numer bor. Och det vill ju inte jag.

Och myndighetsbrev och liknande skickas tillbaka till avsändaren. Och när de försöker hitta mig ser de att jag bor i min och Leas gamla lägenhet. Fast jag inte gör det. För jag bor ju i min nya. Där det står "En helt vanlig man" på dörren.

kaos är bara förnamnet.

Men nu har jag betalat 2x390 kronor till Svensk adressändring så nu ska det nog ordna sig snart.

Det är ju jobbigt att ha post till tre fyra olika adresser, framförallt när man har typ noll ordning till och med i normala fall!

En nyckelfråga

Aaaaaaa också!

Som Kurt Olsson sa.

Slog mig på byxfickan i morse och konstaterade att det skramlade. Alltså var nycklarna med.

Kommer till jobbet efter att ha varit på doktorsäventyr med Greven aka Bertil. Han var så duktig, och Haggan tyckte han var finare än senast de sågs.

Jo, kommer till jobbet alltså.

Och inser att det finns inga nycklar i fickan. Bara 28:50 i mynt. Det var dom som skramlade.

Ringer syrran. I halv panik.

Turligt nog har hon mina extranycklar i väskan, och ska vara hemma efter 17.

Huvvaligen, dörrar som kan gå i lås av sig själva är nog ingen hit för såna som mig.

När jag och exsambo Lea bodde i Nacka var vi stammisar hos låssmeden.

Idag var det nära att man fått knyta den kontakten igen.

måndag 8 december 2008

Bara en sak till Nergårds-Anna


Åh, Raskens!

Kom och tänka på min gamla kärlek Nergårds-Anna när jag och 79878 tjabbade lite tidigare idag.

Samtalet kom in på gamla vänner, och jag nämnde GT och hävdar med bestämdhet att trots att det gått 20 år och håret är grått, kilona för många och andra skavanker syns så är hon fortfarande Topp 1 på gamla jobbet.

Men Nergårds-Anna var något annat.

Det var Viveca Seldahl som spelade henne i TV-serien om Raskens.

Hon var blond och vacker och en nioårig Helt vanlig man var så kär att han satt med pingpongboll-stora ögon framför TV:n.

Nergårds-Anna blev gammal, smutsig och alkoholiserad men skönheten lyste alltid igenom. Kanske i och för sig för att hon tävlade med Gurie Nordwall. Och det var min själ ingen fägring.

Som de brukar säga i sagorna: Old soldiers never die, they just fade away.

När man ville smaka godis!

Jag får maka då!

Äh, få mara!

Bjurra rå!

Kommer du ihåg när någon på gården eller i klassen hade godis? Hur man la upp taktiken för att få en bit.

Man försökte hitta dom rätta orden. La armen om halsen på klasskompisen och sa:

– Gamle polare!

Sen körde man hundögon eller liknande.

Men fick man nåt godis?

Nä!

– Ja fånte bjucka!

12:34


Det finns en del saker som är sådär extra konstiga.

En sån sak är att jag i stort sett varje dag lyfter upp min mobil, kollar på displayen och ser att klockan är:

12:34

Varje dag.

Jo, jag vet att klockan är det i en minut varje dag. Men hur kommer det sig att jag kollar på den just då?

En cell i en större del

Polly kan få tankarna att snurra på många olika sätt. Ibland jobbiga, oftast roliga och som idag helt jävla galna.

Nu sitter jag här och tänker på hur den där figuren ser ut som jag är en mycket liten cell inuti.

Och ute i den riktiga världen rullar allt på.

Hörde på radio i morse att den vanligaste skadan ett barn mellan 1 och 2 år råkar ut för är att de blir skållade av varmt vatten. Det borde kanske vissa personer tänka på. I alla fall dom som menar att man inte kan prata i telefon utan att göra barnen illa.

Bobby Ewings mamma kan ju det. Okej för att Bobby själv dök på skallen från toalettstolen, men det fixade ju JR med lite flingor.

Fick tag på TFF i ett viktigt ärende. Läskigt när man varit avskuren från omvärlden ett tag. Vad finns det för outdelade fönsterkuvert därute?

Jag ska nog ta och läsa den där Rävungen i alla fall. Den verkar intressant!



söndag 7 december 2008

Ja så ligger det Fru Gill

En helt vanlig man tog inte så lång paus. Men idag är en sån där krånglig dag igen när tankarna flyger och far.

Det är jädrans ont om dagar med lugn och ro om man tänker efter.

Igår var en sån bra dag.

Man ska nog lära sig njuta ner av dem när de dyker upp.

lördag 6 december 2008

Jo jag råkade glömma bilen

Kom hem från hockeymatchen och var sådär gott trött som man kan vara en lördagseftermiddag. Smockat med bilar överallt och jag skulle in i affären och handla bröd.

Dubbelparkerade och gick in i affären.

Kommer ut och går hem.

När jag kommer in i lägenheten kändes något lite fel, och jag började tänka.

Fan också. Bilen. Dubbelparkerad. Måste ju flyttas.

Bara att promenera tillbaka och köra iväg.

Fatta grejen. Jag hade kunnat lägga mig på soffan och somna, utan tvekan.

Fyfan vad humpert för han som hade bilen innanför. Inparkerad av en sovande helt vanlig man.

Jo jag var ju sån där Postmaster

Kom hem klockan 3 i natt från festen där vi firade att Avhandlaren blivit doktor. Måste säga att det var ett sjusjungande party All night long.

Jättefina tal och uppträdanden.

Maten höll världsklass...verkligen!

Trevligt sällskap vid bordet av Holländaren och barndomskamraterna.

Avhandlaren själv tillbringade kvällen i någon typ av totalförvirrad kontrollordning.

Men störst insats gjorde så klart Mamma Avhandlare som verkligen gjorde skäl för den här låten:

http://www.youtube.com/watch?v=ZXmjUoDwV8I

Det påminner om när Bobby Ewings mamma gifte sig för några år sedan. Jag var Postmaster även där och Bobby Ewings mormor slet på ett närmast obegripligt sätt. Tror hon var vaken i 72 timmar på raken.

Hur det var med Mamma Avhandlare vet jag inte men hon har i alla fall städat en hel lägenhet, fixat massor av annat, dukat, plockat fram mat, talat och varit jäkligt trevlig. Trots det var det hon som stod i köket vid 2 i natt och diskade.

Postmasteriet gick bra. Men Försångarens och mitt samarbete kunde nog ha varit bättre. Jag hade glömt att skriva ut vad melodierna hette, och Försångaren verkade tycka att just Vin, Kvinnor och Sång var rätt ordning. Jag själv föredrar ju Kvinnor, Sång och Vin. Eller Coca Cola om vi ska vara ärliga.

Avhandlarens handledare var en sån mysgubbe att jag var tvungen att trycka hans hand. Just det uttrycket kommer från en kul golfepisod som Den Långe var med om på en bana förra sommaren.

Han gick en runda med en snubbe som slår bollen ruskigt långt. På ett hål drämde snubben iväg bollen upp mot 300 meter så den landade mellan fötterna på folket som gick där framme. Kutym på en golfbana är att man slår inte om man riskerar att träffa någon. 

Mannen som nästan blivit träffad vände sig om och började promenera med bestämda steg mot Den Långe och snubben. Ajajaj, det luktade bråk.

När han kom fram frågade han med barsk röst:

– Vem slog det där slaget?

– Ja, hrmmm. Det var väl jag, sa snubben skamset!

– Låt mig få trycka din hand. Det är det bästa slag jag någonsin sett, säger mannen.

Ett skönt sätt tycker jag!

Vet inte om Avhandlaren ligger och kvartar fortfarande. Mamma Avhandlare är nog uppe och bakar frukostbröd. 

Själv är jag bakis på Ramlösa. Men det går nog över framåt eftermiddagen. Och gör det inte det så var det värt det. För jag hade jävligt kul.

fredag 5 december 2008

700 kronor ofattigare

Gamblade lite i morse och lät bilen stå kvar i en lastzon alldeles för länge. Egentligen ska den flyttas före 7, men jag var inte ute förrän vid 8.30.

Körde den där klassiska smygkollen mot rutan för att se om det blåste en vit lapp där, men det var tomt.

Annars brukar lastzonerna vara en fälla så här på morgonen. Lapplisorna är sugna i gryningen och 700 är nog roligaste lappen att sätta.

Det är sådana böter som också brukar vara svårast att överklaga. Även om det brukar fixa sig till sist.

Minns en klassiker där jag bevisade att jag och exsambo Lea suttit i bilen och hört Stockholmsnytt klockan 7.33 varför en böteslapp 7.37 var orimlig. Att saningen var att jag kanske gick upp vid 12 behövde ju ingen få veta.

Jag är för jävlig på att överklaga böter. Lyckas nästan jämt.

Har torskat rejält en gång, och då hade jag för en gångss skull egentligen rätt. Vi var ända uppe i tingsrätten med det. Och Lea höll på att åka dit för mened :o)

- Har du någon relation till En helt vanlig man, frågade domaren.

- Näää, sa Lea.

Hon var kallad som vittne. Och jag började skratta och sa:

- Någon relation kanske du inte har...men sambo har vi i alla fall varit i sex år...

Sen ljög Lapp-gubben så det knakade och jag fick betala 425 kronor.

Men jag tror jag ligger på plus totalt, eftersom jag aldrig betalar P-avgift.

Och som sagt, inatt tjänade jag 700 spänn!

torsdag 4 december 2008

En främmande värld

Det enda som egentligen var sig likt den här dagen var väl att jag kom inspringande tre minuter i tio fast jag gett mig fan på att vara i tid.

Och att jag därför fick kuta till parkeringen och flytta bilen i pausen.

Men annars.

Där satt doktorer, professorer, agronomer, opponenter, komponenter och kleptomaner.

Jag lovar att alla nickade och antecknade medan jag absolut inte fattade någonting.

Jo, av det som Avhandlaren berättade. För det hade jag hört förut i mer privata sammanhang. Och det berättade hon fantastiskt bra.

Det var det där gamla vanliga om gruvan i Gällivare och lite järn och magnesium och detta jäkla "ore".

Faktum är att Avhandlaren får det att verka intressant. Och det är ju en ruskigt bra egenskap.

Så bra att till och med den stränge norske indiern mjuknade och förklarade att han kanske egentligen inte behövde säga någonting eftersom Avhandlaren egentligen redan sagt allt.

Sen kom en norsk expert till, dock ej indisk, och frågade en massa om statistik. Jag lovar att ingen i salen fattade nånting. Ändå kunde Avhandlaren svara. Och alla nickade och antecknade. Utom Avhandlarens familj, för dom log och tog kort.

Sen kom en svensk expert och pratade hygglig engelska och Avhandlaren svarade så bra att han sa att han gav upp ;o) 3-0 till Avhandlaren.

Duellen med den engelske kännaren blev nu närmast överflödig eftersom matchen redan var vunnen. Även om Avhandlaren var nervös när hon väntade på resultatet. Men vi i publiken visste ju redan.

Så kom dom ut: Den norske indiern, Hon med engelskan, Dagge Malimqvists brorsa och Akademikern.

GODKÄND SÅ KLART!

Och så plötsligt måste Avhandlaren lämna Bloggen och istället ikläda sig namnet Doktorn. Eller..nää...hon får vara Avhandlaren i fortsättningen också.

För det är ju så jag lärt känna henne. En vänskap jag är våldsamt glad över.

Missa inte Sara Granér













Har hittat en ny favorittecknare. Sara Granér. Helt i min smak vad gäller cynism och svartsyn.

















Köp hennes bok "Det är bara lite Aids".



Och hjälp mig också göra bloggen finare. Jag fixar inte det här med bilder.

Men kör inte i mitten, kretiner!

Jag har ju varit yrkeschaufför i 20 år nu. Och har rätt många bokstäver på mitt körkort. Jag är en ganska lugn man som visserligen ofta kör ganska mycket för fort, men jag skäller och bråkar inte i trafiken. Men det finns en sak som stör mig något oerhört.

Folk som inte kan förstå att det finns tre eller fyra filer på E4 mellan Botkyrka och Upplands Väsby är värst.

Alltså jag fullkomligt hatar alla som ligger i mitten eller näst längst ut.

Man håller sig i innerfilen, punkt slut. Sen kör man om i någon av omkörningsfilerna.

Svensken är livrädd för att göra filbyten. Och jag förstår inte varför. En aktiv körning gör att man är mer uppmärksam.

Och herregud, det är ju skyltat tusen mil innan avfarterna eller när en fil eventuellt upphör.

Våga köra innerst.

onsdag 3 december 2008

Vi citerar Afzelius igen

RÄVEN

Jan Guillou är för manlig,
Anders Ehnmark är skamlig,
och Sven Lindqvist har sjuk fantasi!
Göran Skytte är streber,
och Jan Myrdal förleder,
och Anders Harning är ett femstjänigt svin!"
Ja, det gnälls och det gnatas,
och det klankas och tjatas
på det fåtal som har nå'n substans.
Med små grisskära stjärtar
fiser dvärgar på jättar;
Det är knappt man tror att det är sant!
"Dom är sura" sa räven
om dom glänsande bären.
"och för övrigt så sitter dom fel.
Men i morr'n skall jag ta dom,
ja, i morr'n vill jag ha dom,
ja, i morr'n får dom se vem jag är!"

Om blott hälften blev utförd,
om blott hälften blev slutförd,
av all storslagenhet som kläcks på krogen
så vore Sverige, min kära,
inom kort mycket nära
ett kulturepicentrum här på Jorden.
Först en förbrödring på muggen,
och se'n utdelas huggen
mot dom jävlar som lyckats med sin penna.
Ja, det pissas åt höger,
och det pissas åt vänster,
för ingen törs smutsa ner Den Breda Rännan!

"Man får vänta på bären" sa'
den knipsluge räven.
"Snart så blåser dom ner av sej själv.
Se'n kan jag gå här och plocka,
det kan va' farligt att hoppa;
Har man otur så sträcker man sej."

Räven stryker om natten
längs den mörka baracken
där dom urblåsta hönsen står och dåsar.
Ibland så snor han den minsta,
om han tror han kan hinna,
men för det mesta så ligger han och såsar.

Men dom som riskerar sin frihet
för att dom skriver för livet,
och för att dom brinner som korta stund på Jorden,
och dom som riskerar sin framtid
för att få gissla sin samtid,
dom ger väl fan i hur gnället går på krogen!
Låt dilettanterna gläfsa,
ja, låt dom gå där och räfsa
sin korrumperande dynghög av stipendier!
Dom drar sej snart nog tillbaka
dit där pensionerna smakar
och där man kvävs av kulturskottskompendier!

"Dom va goda" sa' räven
där han gick ibland bären
som för länge se'n ruttnat och dött.
"Dom kanske är lite gula
dom kanske är lite fula,
men jag slapp ju att jobba mej trött.

Jag vill bara säga

Att jag hejar som fan på Avhandlaren i morgon.

Fy för Sören att stå i en stor aula och berätta en massa svåra biologiska saker på engelska.

Jag minns när vår toksnygga vikarie Carin skulle berätta, PÅ SVENSKA, om blommor och bin på biologin. Det var ingen lek när ett gäng hormonstinna 14-åriga grabbar fnittrade och flämtade samtidigt.

Men det hon tvingades gå igenom är i mina ögon ingenting jämfört med Avhandlarens läskiga torsdag. Jag hade nog ringt mig sjuk...

Fast jag är helt övertygad om att allt kommer gå skitbra!

Det var inte så kul

Läste blogginläggen igen och insåg att dom inte var så roliga.

Så dom blåste bort.

Puts väck bara!

tisdag 2 december 2008

11:50 för en liter mjölk

Var inne på Shell en sväng i morse och köpte bröd. Huvudstaden är ju bara full av vanliga konditorier så valet av brödleverantör var självklart...eller not!

I alla fall tänkte jag köpa något att dricka också och grabbade tag i en halvliter Pepsi Max. Fick syn på prislappen på hyllan...21 kronor....hmmm....hade jag tagit 1,5 liter?

Nää...Sprite och Coca Cola (som brukar vara en spänn dyrare) kostade 22 kronor för samma vätskemängd.

Då gick jag för att ta en liter mjök.

Men den kostade 11:50.

Hur mycket betalt får man ta?

Vi snackar ändå om en helt vanlig bensinmack i det här fallet.

Nördvarning

Var på en julfest igår där besökarna har idrott och frågesport gemensamt. Alltså är det ju inte direkt otippat att det både här och där dyker upp små embryon till tävling.

La Fleur bjöd på några riktiga godingar i kön till laxen.

A) Vem var den första färgade spelaren i engelska landslaget i fotboll. 

B) I vilka klubbar spelade han.

C) Det finns nio stycken Glenn som spelat i Allsvenskan i fotboll. Vad heter de i efternamn?

Jag klippte en hel del redan där, men imponerade nog mer när jag satte nästan hela startelvan från Påskturneringen i fotboll 1988.

Vid bordet hade jag och Den blonde Pizzabagaren från Orsa ett par privata uppgörelser, även om de mestadels gick ut på ett närmast fånigt ordvitsande.

Till Den stora frågesporten med självaste Farbror Upp till 13 som general blev det Pizzabagaren som blev vår representant. Han dominerade kraftigt och utklassade sin motståndare.

Ett stort tack för att vi fick tävla i finalen ska emellertid riktas till min vänstra bordsgranne LS som dunkade in mer än en handfull svenska framgångsrika moderna femkampare. Och då ska vi veta att de var allt annat än moderna.

Hört talas om Gösta Lilliehöök eller Sven Thofeldt någon?

Käket kan allvarligt talat som bäst kallas för nästan okej, men julmusten var riktigt god. 



måndag 1 december 2008

Lunch i dyraste laget

Jag och Hon bredvid pratade lite löst om att åka till Långbro på lunchen. Gick jag så in och kollade menyn. Det är specialveckor ute i förorten, och det gör att jag nog avstår dagens lunch.

För vad sägs om detta.

Fredag v 48 samt hela V.49, 50, 51 serveras Långbros jullunch 3-rätter 425 kr

Långbros rökta lax med krämig potatisterrine 
Kalixlöjrom och friterad purjolök
Grillad kalvtournedos med rödlöksmarmelad, anklever, gräddig savoykål och potatiscroqetter
Mjölkchokladtarte med blodapelsinsorbet och kryddiga julnötter.

Det får bli kebab-buffé på Hornsgatan i stället. Då vet man vad man får i alla fall.

Åh vad världen är liten ändå

Den här diskmaskinen har ju varit ett äventyr under någon månad eller så. Som en stor kub har den missprytt min hall, även om den fungerat bra som posthållare, nyckelbord, kläduppsamlare, sätta-på-mig-skorna-stöd och en del annat.

Men jag har ju velat ha pengar för den, och jag har framförallt velat bli av med den.

Så mailade en Kvinna i fredags och verkade ganska intresserad. Hon började med ett skambud, men jag stod emot hyfsat tufft.

Till min förvåning återkom hon dagen efter och var nu mer sugen på affär.

Hoppet tändes hos mig och efter en del mailande och ringande slutade det med att jag lämnade kungliga Söder med en Elektro Helios i skuffen och begav mig mot Norrtull.

Kvinnans pojkvän tog emot nere på gatan och jag baxade upp helvetesmaskinen, vad stark jag är förresten, till andra våningen där Kvinnan tog emot.

Hon var väldigt noga med att jag skulle få betalt så till slut stod jag vid hennes dator och fick se henne göra överföringen.

När vi skulle skiljas åt sa hon att hon tänkte peppra mig med mail i fortsättningen eftersom jag jobbar med ungefär samma sak som hon.

Då gick det upp ett ljus för mig och jag utbrast:

– Men är du den Kvinnan?

– Ja, sa hon. Men då är ju du En helt vanlig man.

Nu såg pojkvännen bekymrad ut.

Vad hade hans Kvinna och En helt vanlig man för kuckelimuck tillsammans?

Jo du, Kvinnan har under 2008 av och till både mailat och ringt till mig och försökt få mig att arbeta med en av hennes skyddslingar. Nu var det lättare sagt än gjort, men vi hade många snack Kvinnan och jag.

Märkligt nog gjorde jag sedan ett arbete för bara någon månad sedan med hennes skyddsling, men då i ett annat sammanhang än vad Kvinnan var ute efter.

I alla fall kan vi nog tänka oss att samarbeta även i fortsättningen. Och det är ju ingen dålig start att jag fick 2 500 kronor redan vid första daten.

söndag 30 november 2008

Advent

En veke så het, en väldoftande stake
Lågan
Den pekar rakt upp, glödhet topp
Elden
Plötsligt mjuknar den, en droppe rinner längs skaftet
Vätskan
Fångas upp av det mossgröna luddet

Tänkte ta upp en helt annan sak

Det händer så brutalt mycket i nuet för tillfället, så det får vi helt enkelt lägga åt sidan tills vi har lite mer klarhet. Låt oss istället ägna dagens funderingar åt stretching.

Det var för många många år sedan som min gamle vän Sudden under en träning myntade det sedan dess klassiska utrrycket:

- Grabbar, stretcha aldrig. Man blir överrörlig och ökar skaderisken.

Jag har för mig att det var efter en riktigt jobbig hönsabollsträning, och den kom så klockrent.

Stretching är något skumt 80-talspåfund, och vad jag vet har det aldrig blivit riktigt utrett om det egentligen gör någon nytta för trötta muskler att man håller på och drar lite i dem.

Ni vet, man sätter sig på golvet och lägger höger ben över vänster lår och klämmmer till med armarna. Då ska dte strama bak i röven och sen ska man slippa träningsvärk dagen efter.

Jag kan ju lugnt säga att på den tiden jag elitidrottade så hjälpte det där föga. Jag hade lika ont ändå.

Därför gav jag också fullkomligt fan i satt stretcha den där lördagseftermiddagen i juni 1990 när jag svårt plågad trampade i mål i Motala efter att ha genomfört en grym Vätternrunda. Jag hade fått för mig att det var bra att hoja på tyngsta växeln eftersom det skulle ge mer fart på banan, men det gav också till följd att mitt ena knä pajade nånstans norr om Jönköping.

Vrång som jag var tänkte jag fullfölja loppet i alla fall och stoppade kroppen full med Alvedon. Tror det blev 12 stycken på sju timmar till slut. En rätt mäktig dos för en renlevnadsman.

När jag till slut kom i mål och fick en snäll kram av Helsingborgskan och några andra kompisar, den Långe var där också, och Baron Linartz hade ju varit med och trampat. Jo, när jag til slut kom i mål var det lite halvbrådis, för Sverige och Skottland skulle spela VM-match i fotboll.

Den Långe körde till Linköping och där invaderade vi ett Scandic, eller hette det Esso Motor Hotel då, Hotell och satte oss i baren och började kolla fotboll.

Jag hade inte missat en minut VM-fotboll sedan 1974 då jag gjorde mitt första TV-VM, men nu kände jag redan efter tio minuter hur ett smärtande knä, en Alvedon-drogad hjärna och en 31 mil lång cykelbana började kräva sin man. Att man stått på startlinjen klockan 01.00 gjorde ju knappast saken bättre.

Mina vänner gapade stort, men jag var tvungen att förkunna att jag nu tänkte strunta i fotbollen, och gå och sova i bilen.

Jag kröp in i baksätet och vecklade ihop min 188 cm långa kropp i fosterställning och somnade på två röda.

90 minuter senare, och med 1-2 i röven, kom vännerna ner till bilen och väckte mig.

Knappt utsövd tänkte jag hoppa ur bilen, men märkte till min fasa att det var fullkomligt omöjligt. Jag hade drabbats av totalförlamning. I benen.

I baksidan av låren fanns inte längre muskler, utan bara två stycken pannbiffar med kulor i. Fullkomligt meningslösa. Vaderna kändes som om någon sågat i dem med en Husvarna röjsåg och knäna, nu båda, var värdiga för amputering.

DET GICK INTE ATT STÅ.

Den Långe och någon mer fick knuffa ut mig ur bilen och med gemensamma krafter helt enkelt våldsdra ut mina ben och sen baxa upp mig på stående fötter. Mina vrål lär ha hörts till Boxholm minst.

Stapplande likt Anders "Lillen" Eklund efter matchen mot Frank Bruno kom jag iväg ett varv runt bilen och så småningom släppte smärtan så pass att jag i alla fall kunde sluta skrika.

På hemvägen fick jag sitta fram med utsträckta ben, men utstigandet ur bilen blev ändå en plåga.

Ett år senare, sprang jag Stockholm Marathon. Stretching? No way, José.

Och om ni har tid mina barn, kan jag en annan gång berätta om hur jag dagen efetr tvingades åla mig uppför radhustrappan hemma hos mamma...på ren armkraft!

Men jag har fanimig aldrig varit skadad!

lördag 29 november 2008

F F F

Efter basketmatchen igår i Solnhallen gick en udda trio, och jag, till gamla fina Edelweiss i Solna Centrum. "Weissen" har klassiska anor i mitt liv eftersom exhustru Lia en gång jobbade där som Piccolo. Och det mina barn ska ni veta är väldigt länge sen.

Vi blev sittande under högtalare som massakrerade alla former av lugnt prat (Artur 87 har uttalat sig) men en del vettigheter hann fram mellan Nik Kershaws sånginsatser.

Bland annat lyckades jag förklara kärlekens vedermödor och inverkan på magen för HP.

Det är ju så här med kärlek att det egentligen är ett jävla gissel.

När du blir kär i någon så börjar du plötsligt kämpa som fan med att bli finare än vad du är för tillfället. Man börjar träna, äta bättre, sminka sig (i alla fall tjejer), duscha fem gånger om dagen och allt sånt där. Det köps nya kläder. Man tar hand om sig själv helt enkelt.

Sen när du fångat bytet kommer den där tragiska perioden när det näst mysigaste man kan göra tillsammans är att äta.

Man går lördagspromenad och landar på ett konditori, man köper efterrätt till fredagmyset (räcker en Big Pck eller ska vi ha varsin, gumman?) och man ger en liten present till sin älskade i form av en 250 grams Marabou Schweizernöt.

Plötsligt sitter Barbapappa och Barbamamma i soffan och undrar vad som hände.

De har drabbats av F F F. Det vill säga FastFörhållandeFetma.

Det går helt enkelt inte att undvika.

Man måste bli kär igen. Har man då en jädrans tur kan man bli kär i just sin egen Barbamamma och börja göra sig fin för henne igen. Jag vet par som lyckats med det.

Eller så får man hitta någon på jobbet eller bussen eller i skoaffären som man börjar flirta lite med. Så där lagom bara. Så blir man fin för henne. Sådär en åtta kilo minus-kär ungefär. Lagom för hälsan.

Någon gång ska jag skriva en bok som handlar om att flirt är bästa bantningsmetoden.

fredag 28 november 2008

Åh så bra han är

Stiefelknecht


Eller stövelknekt om man vill prata svenska. Ett fantastiskt vackert ord. Det är inte alla ungdomar som har koll på vad det betyder, men vi i den äldre generationen vet förstås.

En stövelknekt är en sån där mackapär som man använder för att ta av sig dojjorna.

Jag tror inte någon under 70 har en sådan i hemmet. Lika lite som en herrbetjänt, eller ett sideboard.

Men om jag någon gång ska ha en titel på mitt visitkort tror jag det ska stå: STIEFELKNECHT!

Det låter rätt imponerande.

Ollonfrisyr

Var hos Miss Lee och fixade barret nu på förmiddagen. Som vanligt en bra stund med prat om livets små oväsentligheter och en del viktigheter.

Märkligt hur bra man ändå lär känna sin frippa.

Ibland lite för bra.

Jag slutade ju på mitt förra ställe när den frisörskan gav mig en varm kyss i nacken så där helt oförhappandes. Okej att det där med klippning är intimt, men nån jäva ordning får det vara även i en frisersalong.

Miss Lee har förresten en skön regel: Hon klipper inte nedanför kragkanten :o)

Innan hon puffat upp håret med mitt vanliga klägg (hur lät det?) var jag obehagligt lik JR Ewing i frisyren. Är jag då svåger till Bobby Ewings mamma? Eller son? Eller hur fan blir det?

Så berättade Miss Lee att jag skulle passa i ollonfrisyr. Alltså sån där när man rakar bort allt hår men spar som ett längre lock uppe på huvudet. Alltså verkligen ETT lock, inte en lock. Sån där riktig amerikansk white trash-frisyr. 

Sån som brukar dyka upp på snubbar som antingen mejat ned en hel skolklass med automatvapen, eller grävt in fyra flickvänner i husgrunden.

"Han var helt normal, vi anade inget", brukar grannarna säga. "Han hjälpte mig byta däck".

Så nån ollonfrisyr blev det inte. 

Tror nog man behöver sådana här frisörer till det.





En säljande skylt


Jag var ut och vandrade i näjburhoden häromkvällen. Gick förbi en halvskum källarlokal med en minst lika skum skylt utanför.

Alltså, om man nu är sugen på massage. Är det en sån här skyltning som lockar? Eller skulle man tycka att det kändes lite oseriöst?

Jag gick inte in och testade knådningen. 

torsdag 27 november 2008

Å butiker fylls av käringar som springer runt

Nu börjar pakethetsen bli allt mer påtaglig. Till och med i Hönsabollshallen hängde röda rosetter runt strumpor och bollar.

Det var fan inga rosetter över vårt spel däremot.

Big S och The Giant mötte upp, och vi körde singel på tre.

Ändå kul att känna att man har så fasansfullt bättre kondis än i våras :o)

The Giant berättade den gamla historien om gubbarna som hade partnerbyte på ett hotell. När de möttes på morgonen i matsalen hade de kommit överens om att inte säga något om hur många gånger de fått komma till.

Istället skulle de dra ett streck i smöret för varje gång.

Den ena gubben var självsäker eftersom frugan hade röda veckan, så han ritade segervisst tre streck i smöret.

Då log den andra överlägset, och gick fram och drog två streck i hallonmarmeladen och tre i nötcremen.

En viktig tabell

Innebandy, division 3, Uppland!

AKTUELL TABELL

Gottsunda 9 7 2 0 53 - 33 23

Livets Ord 9 7 0 2 46 - 34 21
Fanna         9 6 1 2 51 - 35 19
Arlanda       9 5 3 1 56 - 44 18
Roslagen     9 6 0 3 47 - 41 18
Alunda       9 4 0 5 48 - 36 12
Nyby           9 3 2 4 34 - 33 11
Björklinge 9 2 4 3 33 - 38 10
Sten Sture 9 3 0 6 40 - 44 9
Stenhagen   9 2 1 6 33 - 53 7
Frötuna       9 1 1 7 27 - 45 4
Uppsala T   9 1 0 8 32 - 64 3

En utmaning på gång

När det blir för långtråkigt här på bygget brukar jag, Doughnuts pojkvän och Jonny Cypress utmana varandra på frågesport. Vi tar hjälp av vetgirig.nu, och ämnena är de mest skiftande.

DP brukar rikta in sig på historia och mytologi medan jag kör lättvarianter som lokal geografi och musik.

Efter lunch körde vi nio frågor om Björn Afzelius. Eller tio var det väl, men eftersom jag inte kunde svaret på den så räknas inte den.

Jag är även med i två löpande ligor på den sidan.

Frågesport är nog ett av Gud Faders bästa påfund.

Och en härlig källa till familjegräl.

Minns såväl när exsambo Lea stod i mitten på TP och skulle få den avgörande frågan. Det var första gången på säkert 500 matcher som hon kunde slå mig.

FRÅGA: Var på jordklotet regnar det mest?

HENNES SVAR (efter extremt lång betänketid): Himalaya!

JAG: Precisera dig!

HON: Vad menar du?

JAG: Svaret räcker inte.

HON: Mount Everest.

JAG: Nej, rätt svar är Himalayas sydsluttning.

Någon kvart senare avgjorde jag matchen med att svara rätt på frågan om var sommar-OS skulle ha gått 1940.

Hon förlät mig aldrig helt och hållet. Och ämnet var faktiskt en gång uppe under en terapi-timme.

Det här med att bli biten i pungen

Åt en lunch med hon bredvid. Trevligt som tusan, och bjuden dessutom. Mums mums. Det blev en perfekt Tortilla från tacobaren i Solna C.

Märkligt att det där lilla AIK-hatet börjar gro så fort man sätter in dojjorna i den gallerian.

Hon bredvid berättade en underbar historia från igår kväll om hur maken varit på lite dåligt humör och gått och muttrat lite, varpå sonen i huset tröttnat på farsan, och helt enkelt gått fram och bitit honom i pungen!

Way to go, säger jag bara!!!!!

Påminner om när Greven aka Bertil en gång för länge länge sedan låg på rygg i husses säng när husse klev upp. Greven aka Bertil såg något roligt som hängde från husse och bestämde sig för att bita till.

Sällan har jag hört någon skratta så som exhustrun Lia gjorde då.

Själv skrattade jag inte.

Idag är igår imorgon

Jag tycker fanimig det är torsdag ALLTID! Idag igen.

Torsdag är dagen när det är tomt på bilar utanför, eftersom det är städnatt. Torsdag är dagen då man känner att OJ, det kanske är dags att jobba lite.

Torsdag ska man spela hönsaboll med gubbarna.

Torsdag är som fredag för mig eftersom jag är ledig på fredagar och lördagar. Jag tror att "vanliga" människor har lite samma känsla för fredagar.

Ner på Hemköp och köpa lövbiff till fredagsmyset.

Den dag det är mest sällan är onsdag. Den liksom finns inte riktigt.

onsdag 26 november 2008

En tiger i storlek 54

Jag kollar i almanackan och ser att det finns en del festivitas inbokade för april, och man kan fan inte gå på alla dem i jeans och tröja. Kommer på att det nog faktiskt är dags att gå och köpa en schysst kostym för första gången på evigheter.

Efter en del konsulterande med BBC kommer jag fram till att det finns en riktigt bra butik i Huddinge Centrum som heter Best of Brands. Och ska man gå på antalet expediter som hjälpte mig är det solklart att den är bra. Tre personer på 20 minuter.

Nummer 1 var trendiga tränade killen som dock inte hade ett skvatt koll på kostymer. Något han visserligen erkände, men samtidigt ignorerade. När han hängt på mig en kavaj som verkligen satt uselt sa jag till honom att det nog var dags att hämta den kollega han så länge skrytyi om.

Nu kom nummer 2 och han var mer åt fjoll-hållet med en axelbredd påminnnande om en flaska Lyckholms. Snäll och vänlig, men hans och mina tankar om hur en kostym ska sitta gick så att säga lite på tvärs. Han pratade om sin tändsticks-kropp medan jag frågade om det gick att ha en tight svid till en hydda på knapa hundra pannor.

Plötsligt kom han på att han var upptagen och istället dök det upp en kvinna på knappa 50. Där satt den. Hon var ohyggligt hjälpsam och djävulskt kunnig. Att hon sen lurade på mig en lätt kritstrecksrandig Tiger för 4500 kronor må vara hänt. Om jag har den i fem år blir det ju bara 800 om året, och det kostar en normal stass på Dressman.

Nu lär jag ju ha chans att vara finast på julfesten och disputationsmiddagen. Kroppen hade jag ju redan...

262,5 kilo

Det är en kille som ska ta det i bänkpress. Fan vet om jag ens kan ta 62,5 med mina spaghetti-armar.

Annars är just 262 den snyggaste bil som Volvo någonsin byggt.

Desgin Bertone om jag inte minns fel.




http://www.canim.net/araba/images/volvo-262coupe01-1024.jpg

En inställd träning är också en träning

Teckning: Gunnar Lundkvist

Samlade ihop prylarna och reste mig från datorn. Klockan var kvart i så det blev det långa benet före. I den första sporthallen var medelåldern 15 år och ett volleybollnät uppspänt. Om det som spelades var volleyboll är osäkert, men det påminde.

På grusplanen stod som vanligt 7 stycken 80–åringar och spelade boule.

På nästa arena genomförde några fjårtisar en dragkamp medan deras kamrater spelade badminton med studs.

En helt vanlig man känner hur jeansen fastnat under skorna och rycker tag lite håglöst i bältet för att få upp dem. Stämningen är rätt dyster.

Helt uppenbart finns inga fotbollskompisar i huset och hall 3 är lika tom som en skohylla på ett gym med tjuvar.

En helt vanlig man går lånar toaletten och kissar ut lite ångest innan han ger sig ut i snöslasket på en minipromenad.

Tillbaka på jobbet konstaterar flickan i receptionen att det är fel på dörren.

En helt vanlig man noterar det, tar två pepparkakor vid kaffeautomaten och går tillbaka till sin dator.

Det rullar fan inte ens in lite vemod.

En lite mörkare dag

Aldrig får man vara riktigt glad, heter det i sagan. Och är man ju det så regnar det, heter det i Stefan Sauks monolog.

En riktigt ljus och rolig dag med mycket bra snack slutade i jämmer och elände. Förbannade hjärnspöken :o(

Jag tror att alla dom som bara trivs med sitt liv
Lever det mest som tidsfördriv
Vi andra lever livet på riktigt

Det är när sinnena öppnas och demonerna slåss
Och hjärnan känns som en gråstenkross
Man förstår att livet är viktigt

Jag vill akta mig för smärta, gömma mig för sorg
Bädda in mitt ömma hjärta, i en skyddad bomullskorg
Men kan inte leva försiktigt

Om man ska göra som dom andra
Och i samma fåra vandra 
Blir livet alldes förpliktigt

©En helt vanlig man