En inbakad pizza

Vi ska iväg och köpa en pizza till middag och då berättar chefen om en ny pizza-sort hemma hos honom i södra förorterna.

En inbakad med spaghetti och köttfärssås inuti.

Allvarligt talat låter det apäckligt.

Det fanns nån tidningsartikel om konstiga pizzor för ett tag sen. Och det var med glass och gröt och allt möjligt. Men just den som chefen berättade om lät jävligt skum.

Lunchade för övrigt med pojken och Tom Strong idag. Tom Strong släppte nyheter om tillökning. Vilken frögurka den mannen är.

Döden hälsar på

En av de mer kända kollegorna har gått bort. Och i ett hörn brinner ett värmeljus framför ett foto på mannen.

Det är lätt att bli nedstämd.

I morse när jag skulle handla mat på ICA stod en uteliggare framför mig med ett pantkvitto på 13 kronor.

Då såg mina marmeladburkar i korgen rätt fjompiga ut.

Folk omkring mig har huvudvärk, skitsjuka och annat.

Jag har trassel med en exsambo Lea.

Men fint väder i alla fall.

Idag ja!

Åtta grader varmt och solsken

Tre stadsduvor söker resterna av papegojfrön på min soldränkta balkong. En brödkant torkar på bordet. På morgon-TV säger en skidskytt att hon fortfarande inte hunnit förstå vad som hände. Trots att det redan har gått två dagar.

Min brödrost luktar Ajax.

Fyra mjuka apelsiner ligger i ett silverfat. De ska nog inte låta sig serveras. Det får Thomas Ledin ta hand om i natt.

Fötterna är lite ömma. Utan anledning. Men det går ju att skaffa även i efterhand.

Kanske kan jag bädda sängen med mer finess. Fast jag har ju ändå sovit klart. Och på kvällen är det mörkare.

Jag och en mystisk man äter buffé

Kände för en lunch ensamhet idag och drog iväg till den japanska krogen Edo på Linnégatan. Buffé för 70 kronor. Mina vänner vet vad jag tycker ocm buffé, och mina farhågor besannades när tanten i kassan tog 80 spänn. Men jag orkade inte ens protestera.

Krubbet låg uppslafsat i grunda skålar så att det mesta var fisljummet. Men idag skulle jag ju inte klaga.

Någon annan dricka än vatten i grumliga karaffer fanns inte att tillgå, fast nu hade jag ju tänkt ha en positiv attityd.

När man käkar själv är det kul att ha något att läsa. Så jag tog med mig Aftonbladet. Dte visade sig dock vara från i lördags. Men jag tänkte som farfar gjorde när han hittade gamla tidningar: För mig är det nyheter.

Två bord från mig satt en mystisk man och åt för sig själv. Han var alldeles tyst. Men så hämtade han en kopp kaffe. Och då började han skratta. Och för varje klunk han tog skrattade han mer. Ett sånt där löjligt lite forcerat skratt. Han hade absolut ingen mobil eller så på sig, utan han satt där alldeles själv. Och skrattade.

Men jag sa inget. Han fick vara dåre ifred!

Heja den som vinner

Det är dags att lämna in det stora fotbolltipset. Jag har varit med och lekt i den tävlingen ända sedan 1998 men hittills har jag inte vunnit.

Nu skrälltippar jag Malmö som etta och Bajen som tvåa.

Antingen blir jag idiotförklarad eller så anses jag vara Saida Geni.

På jobbet är det ganska lugnt just nu. Känns som man skulle vilja skaka fram något spännande som får folk att vakna till.

Junior ringde och ville ha tips till en av Röda prickens produkter. Haha, jag hade ju inte ens idéer själv när jag jobbade där.

Lite sugen på en lunch med Bonde söker fru-gänget. Det var ett tag sen sist. Kanske kan få till nåt i morgon.

Dagens schema?

Jobb här till 16.30.

Sen får vi se.

////

Ska du gå och lägga håret?

En väldigt fin sång på länken

And we'll walk down the avenue again
And we'll sing all the songs from way back when
And we'll walk down the avenue again and the healing has begun
And we'll walk down the avenue in style
And we'll walk down the avenue and we'll smile
And we'll say baby ain't it all worthwhile when the healing has begun

I want you to put on your pretty summer dress
You can wear your Easter bonnet and all the rest
And I wanna make love to you yes, yes, yes when the healing has begun

When you hear the music ringin' in your soul
And you feel it in your heart and it grows and grows
And it comes from the backstreet rock & roll and the healing has begun

I want you to put on your pretty summer dress
You can wear your Easter bonnet and all the rest
And I wanna make love to you yes, yes, yes and the healing has begun

We're gonna make music underneath the stars
We're gonna play to the violin and the two guitars
We're gonna sit there and play for hours and hours when the healing has begun

Spoken: Wait a minute, listen, listen,I didn't know you stayed up so late.I just got home from work and I saw you standing on the street.Just let me move on up to this window-sill a lot yeah, I got some sherry.You want a drop of port.Let's move behind this door here.Let's move on up behind this letter-box behind this door.Let's go in your front room,let's play this Muddy Waters record you got there,if you just open up a little bitand let me ease on in this backstreet jellyroll....

We're gonna stay out all night long
And then we're gonna go out and roam across the field
Baby you know how I feel when the healing has begun

When the healing, when the healing

We're gonna stay out all night long
We're gonna dance to the rock & roll
When the healing when the healing has begun
Baby just let me ease on a little bit, dig this backstreet jellyroll

Dumpa det som är dåligt

Ibland måste man göra sig av med sådant som är dåligt.

Det är inte alltid det lättaste. Man sitter där med gamla högar med minnen. Ska det upp på vinden eller ner i källaren. Eller är det så att det faktiskt ska kastas?

Jag är inne i lite av en kastarperiod för tillfället.

Var uppe på vinden häromdagen och såg en massa prylar som egentligen aldrig kommer att få en plats i mitt liv. Varför spar jag på dem?

Nej, en rejäl vårstädning kanske ska till.

Det behövs nog.

Jag dansar aldrig nykter

Det kom en norrländsk rapport om nattens vedermödor. Det går hett till däruppe i lapphelvetet. Skönt att behöva äta hamburgare i krogkön så man inte kräks på vakten.

Hade förresten en jävligt intressant diskussion med en person igår om hon var norrländska eller inte.

- Jag är fan inte från Norrland. Jag är från Jämtland, sa hon.

Som Ståkkålmare tycker man allt norr om Slussen är Norrland. Men det här var ju fan extremt. Hur tänker människor?

Är det såna som tror att alla i Dalarna är grannar?

Långjobb idag mellan 12 och 24. Men inte i närheten av gårdagen vad gäller arbetsinnehåll. Igår var en sån där dag som gjorde att det snurrade i huvudet vid midnatt. Idag är det snarare så att man får kämpa för att inte fastna i tankarna på annat. Men nåt bra ska jag nog skrapa fram innan kvällen.

Teliapappan läs snöa in på sudoku och Mahavishnu precis som vanligt.

Finska

Fan vad jag är grym på finska egentligen.

Pratar massor av finska med De tusen rösternas kvinna och Hon som heter som doktorn fd Avhandlaren.

De är djupt imponerade. Kanske mest för att jag faktiskt inte bara kan de snuskiga orden. Utan även en del viktiga som spjutkastning (keihäs) kvinnor (naiset) vår (kevät) söndag (sunnuntai) mjölkchoklad (maitosuklaa) och tvålförsäljare (saippokaupias).

Finland rular!

Tzatziki, morsan och piloten

Ned i matsalen och tjacka en låda med stekt potatis, färsbiffar och tzatziki. En gurkröra som var alldeles för lös, men käket var gott.

Diskuterade faiblessen för matsalsmat med Doktorn fd Avhandlaren. Hon,jag och tjejblomman delar det intresset. Lyx är faktiskt inte alltid godast.

Jag var en sån som till och med gillade matsalsmat i skolan.

Jag och Bonden satte det ena matrekordet efter det andra.

Såna var vi.

Fattig bonddräng

Nej, det är jag väl inte.

Men inte rik som en kung heller. Helvete vad med räkningar denna månad. Det kostar att handla allt på kredit.

Läbbig sanndröm inatt. Sånt gillas inte.

Kortfattat idag.

Det skjuts, curlas och bollas i världen.

Och jag har "hand-om-et".

En eftermiddag på Coop

Jag drog alltså iväg till Coop i Haninge för att fredagshandla lite. När jag var liten hette det Obs i Handen, och det heter det väl egentligen fortfarande i mitt huvud.

Fick den stora äran att välja mellan stor och eller liten kundvagn. Jag tog den lilla som den singelkille jag är. Den var enorm ändå.

Det blev en ganska schysst handling trots att den var spontant påkommen. Kom ihåg prylar som tandkräm, buljongtärningar och blåbärssoppa.

Skippade allt vad snacks och godis heter.

Eftersom jag handlat för över 200 kronor blev jag bjuden på Aftonbladet om jag fyllde i en kupong. Man skulle skriva sitt namn:

JANNE LÅNGBEN

Så textade jag väldigt tydligt. Tjejen i kassan såg det och skrattade faktiskt.

På väg ut stod det två mycket seriösa 25-åringar i vita rockar och ville dela ut gratis Omega-3. Sen skulle man säkert teckna upp sig på nåt livslångt abonnemang.

- Men allvarligt. Ta av er rockarna, sa jag. Vilka tro ni att ni är? Cityakuten...

De blängde surt på mig. Men jag kunde inte låta bli att se det patetiska i att försöka leka doktor när de förmodligen inte har mer än en halvtimmes utbildning.

Jag fick en femma tillbaka för min vagn. Och åkte hem.

På grund av låg nivå

Simhallen är idag stängd på grund av låg vattennivå
Vi hänvisar till Samhall

Som hall är det egentligen samma hall
Men ni slipper SIM-kort

Om nivån är så mycket högre vet jag inte
Men vem gillar ett fängelse som Hall

Simma lugnt

Mvh
Sam Hall

På lunchäventyr i förorten

En fredag på det stora företaget där Lindhy jobbar var som en fredag i ett stendött Östberlin.

En och annan arbetare tittade hålögt på kullerstenarna och gick mot någon huskropp med en stiliserad bokstav på utsidan.

Jag tror vi satt i B.

Matsalen erbjöd Biff a la Lindström som bästa alternativ. Så vi avstod.

I den så kallade bistron fanns en tallrik med Thaikyckling. Jag valde den först. Hon som är anställd av Samhall frågade om jag skulle äta där. Jag sa ja.

Lindhy fick stångas med en färdigpackad baguette.

Hon hade en skitsnygg skinnjacka som gjorde mig avundsjuk. Jag en stickad tröja som inte hade samma effekt.

Efter drygt 20 minuter skulle hon jobba igen. Jag åkte till Coop och köpte mer mat.

Under tiden jobbade de andra vidare med sitt. Alla ville nog egentligen vara lediga.

Lunchen var trevlig. Det brukar dom vara i Lindhys sällskap. Även om det finns mycke tok att prata om.

Skapelseberättelsen

Ser du mannen där borta?

Han som ser glad ut!

Var rädd om honom. För även om han har ett tufft yttre och kan låta stöddig är han ganska bräcklig på insidan.

Det är dialekten som gör honom kaxig.

Inte hans bakgrund.

Den är bara kaotisk.

Även om många tror den varit trygg.

Någon gång ska jag berätta allt för dig.

Jag vet att du orkar lyssna.

Önos utan bitar

En sån som du växer inte på träd min vän
Du är ingen man plockar och förvarar i en liten burk
Jag tror inte ens man kan göra sylt av dig
Fast du är så himla söt

Därför bär jag dig i minnet
Utan konserveringsmedel
Det finns inget bäst före-datum på dig
För du smakar alltid bra

Jag tror jag vill ha dig utan bitar
Så där riktigt len och snäll
Du vet på det där sättet
Som gör att barnen blir glada

Ut och åka bil

Pratar en stund med Polly och får bara en blixt i huvudet att min bil står felparkerad utanför. Skönt. Här tjänar man 550 kronor på ett bräde.

Har varit superduktig här ikväll. Skurat både kök och badrum. Vattnet var svartgrått när jag hällde ut det. Härligt.

Och det luktar såpa.

Det har ikväll gått en månad sen jag slutade på Röda Pricken. Om man räknar bort semestrar de senaste åren så har den här månaden varit den bästa i mitt liv på evigheter.

På tisdag är det ett annat jubileum. Då är det exakt ett år sen jag hoppade upp på vågen i Det stora huset och fällde en tår över de siffror som stod där. Men tamejfan att jag skapade ordning även med det.

Vilket år det här har varit. Jag har fått ordning på mig själv. Fått nya fantastiska vänner. Och tillbaka några gamla. Och blivit befriad från sådant som plågat mig. Och sådana.

Alla ni som känner mig och står mig nära ska ta åt er av at det går En helt vanlig man på Ståkkålms gator och mår bra!

Ni är några som såklart ska ta åt er ännu mer. Men det vet ni själva. Så det behöver jag inte skriva!

Jag har fått Satan i huset

I all enkelhet står jag i köket och ska vispa en bunke med grädde. Känner mig lite smålat och börjar leta efter elvispen. Efter några minuters sökande minns jag att den jag använde senast är tillbaka hos mamma och att min nya var en gåva från tomten. Den är ännu ouppackad.

Jag dyker ned i mitt skåp och plockar fram den oväntat tunga kartongen från Hugin.

En grå pjäs på runt 400 gram vilar plötsligt i min hand.

Visparna och degkrokarna ser ut som vanligt, och jag tar visparna och fäster dem i själva maskinen.

Då ser jag plötsligt en knapp som har texten on/off.

Och en annan som har texten EJECT.

Vad fan är det här?

Var är den där vanliga knappen med 1,2,3 som fanns i köket förr?

Den som sen blev 1,2,3,4,5,6.

Det finns ingen sån.

Den här jävla elvispen har en plusknapp och en minusknapp. Och en display.

Och när man tryckt på on ska man mata fram en hastighet.

Det finns 16 stycken. Herregud.

Grädden var vispad på under 30 sekunder. Inget ljug.

Det här kommer att gå åt helvete.

Duktig pojke

Vaknar 07.15

Tänker: Ååh vad skönt att vara ledig hela dagen.

Tänker igen: Åååh, vad kul det var att få lön den här månaden.

Ringer till jobbet och erbjuder mina tjänster. Får ihop ett bra pass på knappa sex timmar. Perfekt. Typ 11-17.

Går upp och pysslar med papper och känner mig riktigt duktig.

Nu snart dags för frukost.

Och här utanför puttrar bilarna runt.

Kvällen går åt till hockey-titt och hönsabollsspel.

För övrigt borde inte en fjärrkontroll till en DVD kosta 549 kronor. Men det gör den. Bara så ni vet.

Så kom man hem då till slut

Karlstad 89 och The Marlboro Man var lite barmhärtiga och släppte iväg mig nån minut tidigare. Jag hade ju ändå jobbat sen 05 i morse. Och de ville väl få snacka lite skit ifred kan tänka.

Bra pizza-middag med Karlstad 89 på kvällen. Han och jag tycker ganska lika om hur jobbet ska skötas. 

Kvällen ganska livfull även om det var svårt att förstå upphetsningen över en grej från Hälsingland.

Otroligt rolig brevväxling med en riks-kuf från Skåne som till slut bjöd ned mig och en hel massa andra folk till en träff vid Leos korvkiosk någon gång under 2010. Bara för att reda ut en hel massa bråk och missförstånd. Det ska dock sägas att han och jag är sams. Det rör sig om en kille som är dåre på riktigt. Men han är på sitt sätt underhållande och jag känner värme inför hans gestalt.

Otroligt rolig sak på banken idag. Jag skulle föra över en större summa pengar från Nordea till Swedbank. Min postväxel var underskriven av en Lena Sundvall. Så skulle Swedbank-killen ringa och cleara med Nordea. Då frågar han om det jobbar en Lena Sundvall där.

– För vi har en sån tjej här också, säger han.

Så på två olika bankkontor på Söder jobbar två kvinnor med samma, i alla fall ganska ovanliga namn.

Roligast i det hela var att Swedbank-Lena var på semester på Mallorca.

Så jag och hennes killkollega började garva om att hon säkert var och jobbade i smyg på Nordea.

Så slutar den här dagen. För man vill ju ha in inlägget under onsdagsfliken 

Väldigt viktiga ord

Det kom ett väldigt bra samtal under kvällen.

En som betyder väldigt mycket sa väldigt fina saker.

Jag blev väldigt glad.

Plusgrader i Vansbro

Det är inte längre bara ett rykte. Utan sanningen är att En helt vanlig man i sommar ska genomföra sin elfte Vansbrosimning.

3 000 meter i Vanån och Västerdalälven.

Det är faktiskt den absolut lättaste av alla så kallade klassiker. Tror jag i alla fall. Jag har bara simmat och cyklat Vätternrundan.

Maraton räknas inte in utan man ska springa Lidingöloppet i så fall.

Andra söndagen i juli hoppar jag och 2 500 till ned i drickat och ger oss av. Två kilometer medströms och en motströms.

Den sista är faktiskt halvtuff om man är otränad.

Och läser man säkerhetsinstruktionerna kan det låta lite läbbigt:

"Säkerhet: Varje simmare skall bära den simmössa som finns i startkuvertet. Läkare, sjukvårdspersonal, dykare, livräddare och cirka 100 båtar följer de tävlande under hela simloppet. "

Men det värsta är nog annars kylan.

Ett år var det 15,2 grader. Då fick man leta länge i badbrallan när man skulle kissa.

På tävlingens hemsida uppdaterar arrangören vattentemperaturen varje dag.

Idag stod det så här:

Västerdalälven 0.1 ºC
Lufttemperatur -0.2 ºC
2009-03-25 16:49:53

Vad säger du om det Polly?

Gapa och blunda

Nej det är inte en uppmaning från någon halvhemlig porrinspelning. Det är en gammal lek som jag och syrran brukade hänge oss åt i köket på den tiden vi bodde i lägenhet.

Gapa och blunda gick ut på att blundaren skulle få smaka på något och sedan gissa vad det var. Oftast var vi seriösa och bjöd på vettiga saker som vaniljsocer, kakao eller kanske någon krydda.

Ibland körde man in en dammtuss eller raklödder i käften på sin motståndare.

Andra roliga lekar var Specialaren eller Göra smet.

Specialaren gick ut på att vi stod rumpa mot rumpa i köket. Den ena lutade sig mot diskbänken och den andra mot arbetsbänken. Sen skulle man helt enkelt "arsel-tackla" varandra så hårt om möjligt.

Göra smet var något annat. Då fick man tömma skafferiet på allt man ville och försöka få till någon vettig smet i en stor plastskål. Det började ofta bra men slutade i en brun illaluktande sörja.

Men kul hade vi. Syrran är bara 15 månader äldre än jag så vi har alltid lekt bra ihop.

I norra Bohuslän

Just den här morgonen skulle det vara otroligt mysigtatt gå en promenad i det karga bohuslänska landskapet. Och tralla på nån Taube-låt.

Jag får längtan till Västkusten då och då. Trots att jag är sån inbiten ståkkålmare.

Morgonen har varit fantastisk med en strålande sol över Saltsjön och Riddarfjärden. Radion ett bra sällskap när morgontrötta stadsbor utnyttjat mina tjänster.

Drygt två timmar kvar i offentligheten innan det blir en trevlig lunch och sen in till Det stora huset.

Borde försöka fixa nån mumsig frukost nu.

Och kanske ett Aftonblad.

Putell på er grevar och baroner.

Tystnadsplikt

Fan fan fan!

Doktorn fd Avhandlaren ringde och berättade en himla bra historia från Någonstans i Sverige. Men den är av olika anledningar hemligstämplad.

En mycket bra lunch idag i ett köpcentrum nära mig. Det var en sanslös metamorfos som det stället genomgått sen jag var där senast. Jag kunde knappt hitta.

Lunchen tog 1,43 och det är väldigt lång tid. Men bra snack som lovar lite gott för framtiden.

Morogondagens lönebesked var ju inte heller det tråkigaste man hört talas om. Får lika mycket pengar på en dag som andra tvingats spara ihop under ett liv. Jag nämner inga namn :o)

Men så jobbar jag för stålarna också. I morgon ska jag kriga mellan 05.02 och 24.00. Med avbrott för lunch i två timmar.

Duktigt va?

Blogghjärnan går på sparlåga för tillfället eftersom ägaren är sjukligt trött varenda dag. Men det ska vända.

En daglig röra

Mitt avbrutna ben värker

Oj, mitt värker oavbrutet

De senaste dagarna har de urusla ordvitsarna alltmer börjat inta min hjärna. Jag tar det som ett positivt tecken. Att skallen blir fri från grubblerier och åter har plats för oväsentligheter.

Skjutsade Polly till Bromma i morse och där kan vi snacka om att vara ute i god tid. Tror hon fick vänta där i över en timme. Själv drog jag hem till en rörig lägenhet och sitter nu och laddar för ett viktigt möte och ett halvviktigt.

Dylan får fyra getingar och tre plus och recensenterna avslöjar sin ängslighet. Okej, återigen bevisas det att man inte kan se en konsert från läktaren i Globen. Framförallt inte när inte ens jumbotronen är igång. Men jag tror ändå att majoriteten tyckte det var en trist spelning igår.

Hungern kommer smygande i min kropp, Men jag vet inte vad jag ska få till frukost. Kanske lyx. Kanske budget.

I morgon kommer lönen. Fan så efterlängtad.

Kram till den som behöver.

Dylan var bättre förr

Efter fyra låtar reste sig Pollys anhöriga från sina stolar och gav upp. De gick helt enkelt hem till hotellet från Globen.

Jag och Polly krigade vidare, men utan min enorma textkunskap hade vi inte känt igen många låtar. Tanten i stolen bredvid var också glad eftersom hon frågade varenda gång.

– Vilken låt är det här?

Dylan var verkligen tokseg och hade dessutom den dåliga smaken att ha ett boogie-gäng som kompband. Den enda låt som var i närheten va att ge en rysning var Like a rolling stone. Men det var en svag rysning.

Efter runt 1,5 timme la han av, och det var lika bra det.

Vi gick hem till söder en sväng och lyssnade på Dylan på riktigt innan Polly skulle vidare till de anhöriga på hotellet. Jag tror de hade en bättre kväll.

Gammal som gatan

Ibland är det jobbigt att jobba i Det stora huset. Det gled förbi en dam här nyss som jag kände igen från förr. Då var hon rockredaktör och hipp.

Nu ser hon ut som en tant.

Det måste betyda att jag är farbror :o)

Hej kom å hjälp mig

Hockeypappan tittar upp och säger det alla känner:

- Det känns som vi satt här alldeles nyss.

Då har det ändå gått fyra dagar sedan vi jobbade ihop.

Men känslan av att Stisses brutta, jag och Hockeypappan bor ihop är sann.

Vet inte om den är bra eller dålig.

Söndagseftermiddag

En söndagseftermiddag kan man avnjuta på flera olika sätt.

Det kanske bästa är att ligga i soffan och kolla fotboll.

I flera tusen år har jag jobbat på söndagar. Vecka ut och vecka in. Först nu förstår jag hur jag plågat mig själv.

Söndagar är ju sköna. Man ska ju softa då.

Som jag gjort idag. Varit hos pappa och tänt ljus. Städat lite. Softat.

Min vän Polly var med sina anhöriga på KB igår. Känns lite orättvist att man väljer ett sånt klassiskt ställe utan att veta var man är.

"Å i baren nere på KB står poeterna på led

Å dom kliar sig i skägget å säger världen går på sned"

Nu ska jag åka och träna med Ausra. Blir nog inte så blodigt. Flera farbröder från igår skulle vika ner sig idag. Tunnisar.

Dags att leta fram lite kläder nu då. Alla har ju inte råd att köpa en massa nytt.

Och för övrigt är även en fuskig armhävning en armhävning.

Och ännu mer för övrigt är Sextisju Sextisju en sanslöst bra låt med sagolik text

Middag

Till skillnad mot när man äter flundra

Behöver man inte undra

Om det är några läskiga ben

För du har en läckerhetsgen

Så trots en trettiondel fett

Går det inte att se sig mätt

Därför måste vi fira

Doktorns smakfulla spira

En bra lögardag

Sju män gick igår på grekisk restaurang och hade en himla trevlig kväll. I alla fall en av dem. Nämligen jag.

Kul att gå ut med folk som man inte umgås med annat än på hönsabollsplanen normalt sett.

Strömstaren vann debatten om vem som haft det coolaste uppdraget i TV.

Han har två gånger varit med i Plus. Det är världsklass.

Maten var helt okej men usel service. Storlimpan var nära att surna till. Kanske inte så konstigt eftersom han var lite stressad. Han skulle till Amerikat vid halvsex i morse.

Så kan det gå.

Soppa torsk

Klockan var kanske lite över 24. Jag satte på spellistan för kvällens somning. Men jag tror faktiskt inte jag ens hann till sängen innan jag slumrade.

Sjukt trött hela dagen igår. Men inte på något dåligt sätt, utan mer avslappnat.

Sådär så att jag kunde ligga på soffan och kolla på både Antikrundan och Gokväll (ja jag är 82 år).

Det enda vettiga jag gjorde, efter lunchen med Lindhy, var väl egentligen att hämta Polly på Bromma Flyg och skjutsa henne in till stan.

Satt ner och snackade med hennes anhöriga en stund och skulle sen dra hem till Söder. På väg ut på Centralbron känner jag hur bilen blir kraftlös. 

Bensinstopp!

Jag visste att jag hade lite soppa men inte så lite. Faaaaan!

Det var bara att ta dunken ur bakluckan och börja vandra.

Ringde Polly och sa att normala vänner hade följt med som ren sympati.

- Haha, sa hon, Vi sitter och tar en öl. Ha det så skoj!

Så där gick jag i mörkret som en annan tjackis på jakt efter några droppar. Hade man varit mindre nogräknad hade man väl slangat någon kärra nere vid Serafen. Men men...

Det tog nån halvtimme extra och sen kunde jag åka hem och bara slappa i min nystädade lägenhet.

Nu ska det spelas hönsaboll hela dagen.

En riktigt bra fredag

Nånting är fel i huvudet. Det är bara att konstatera för jag har återigen en bra fredag. Det brukade inte vara så.

En lugn och skön förmiddag med lite skrivande. En bra lunch med Lindhy på Lampan, utan att en endra rödprickig bil var i närheten.

En eftermiddag i tvättstugans tecken.

Kvällen blir soft med nån period innebandy eller kanske bara softa hemma.

Har  --------- (ordet ändrat efter protest) hämtning av dyrbar last vid 21-tiden som ska fixas. Men det borde gå ganska fort.

Last

Storlimpan ringde nyss och bad mig lira Hönsaboll även i morgon förmiddag. Självklart ställer jag upp. Match både 10.30 och 14.30, sen nån form av avslutningsmiddag. Kanske med värmning hemma hos mig.

Blir bra det här.

P-rulle

Att komma hem sena torsdagskvällar är ibland lite besvärligt när man ska hitta en parkeringsplats. Detta eftersom den stora gatan utanför har städnatt till fredagen. Första tvärgatan har samma elände så det blir att leta ett tag.

Igår hittade jag den minsta möjliga yta jag hittills hittat vad gäller parkering. Jag måttade med ögonen ett par gånger och tänkte:

Kanske!

Självklart stod det tre jugge-gubbar på trottoaren och tittade vilket gjorde utmaningen större. Normalt sett hade jag kanske använt touchmetoden lite grann. Den där man använder de andra bilarnas kofångare (Skönt ord) som mått på rutans storlek.

Men nu skulle jag in utan nuddning.

Det tog nog ett par minuter, och jag vet fan inte hur jag gjorde för att vara ärlig. Men när jag väl var i mål så stod bilen där, med kanske en centimeter till bilen bakom, och en halv till bilen framför.

Gubbarna på trottoaren var för sköna. De applåderade i smyg när jag klev ur, och en av dem sa:

Det där gick inte egentligen.

Så gick jag därifrån med jävligt rak rygg.

Killar med sprätt i gillar Mazetti

Blev visserligen klädsamt ifrågasatt, vad gäller mitt omdöme, när jag berättade om mitt konstaterande för Doktorn fd Avhandlaren. Men ändå.

Idag har jag haft något av en good hair day eller liknande.

En sån där dag där man utstrålar någonting som får folk att kika på en. Jag tror inte det handlar om skönhet (vore jävligt konstigt i mitt fall) utan snarare om en självsäkerhet eller trygghet.

Tjejen i kassan på tacobaren blev disträ över min självklara elegans. Ett par olika personer i Det stora huset tittade verkligen upp från det de höll på med när jag skred förbi.

Den första känslan är såklart: Fan, jag har ketchup på kinden.

Men det var inte så idag.

Jag tycker man kan få ta en sån dag då och då när man känner sig riktigt nöjd. Det finns så många andra dagar som är precis tvärtom.

En puckad kväll

Det är hockey gånger två som gäller den här kvällen. Skellefteå-Färjestad på den stora tv:n och HV71-Frölunda på den lilla.

Suget kommer efter en liten resa ner till Göteborg där man skulle kunna kika på en Frölunda-match. Det är jädrigt sköj att gå på hockey i Scandinavium. Även om jag har lite svårt för Goa Gubbar-mentaliteten.

HV verkar dunka på bra med Klappåklang i Kinnarps Arena. Men jag tcyker det ska heta Rosenlundshallen.

Gå hemifrån med ett fett leende :o)

Det finns sånger som man bara blir riktigt jävla skitglad av. En av dem är The way life's meant to be med ELO. Egentligen en ganska svårmodig text om framtiden och full av nostalgi (hmmmmm undrar varför jag gillar den).

Den var pappa Carlygs stora favorit under min ELO-period för så där 28 (GAAAAAAHHHHH) år sen. Satanihelvete vad jag är gammal....

Låten har underbara wooooaaaahhhhh-körer....en underbar akustisk gitarr och tamburiner. Då kan det inte bli fel.

Ska vi köra den?

Bra va? Otroligt roligt nog så har en man som heter Joe Dolan gjort en cover på den. Den är inte ens i närheten av ELO-klass. Men lik förbannat blir jag lika glad av den. För kolla tanterna med partyhattar i publiken. Och lyssna på Dolans livsglädje i sången.

Och har ni ingen koll på Joe Dolan ska ni testa den här länken.

Good Looking Woman

För blir man inte gald av den. Då har man inte i den här bloggen att göra.

Den enes död

Ska man vara glad eller ledsen när en kompis är sjuk?

Tjejblomman är lite krasslig och stannar hemma från jobbet.

Då ringer man in mig som vikarie.

Tjejblomman får sjukavdrag och blir fattig.

Jag får vikarielön och blir rik.

Undrar om jag egentligen ska betala mellanskillnaden till henne för att vara riktigt rättvis?

Eller är jag för snäll då?

Och det är inte bara bra heller.

Missar en promenix med Lindhy och ett parti hönsaboll med The Gubbs.

Plus att lägenheten ser ut som ett härke och skulle behöva fixas innan helgen.

Men men. Tre miljarder svälter visst också.

Några ord

Fatta min hand

Om det skulle gå till handbegripligheter

Vill du sitta ner?

Därför står jag

Förstår du

Fattar du

Begriper du

Rågsikt, utsikt, insikt

Gick med mjölig skalle till en timme med F och den gjorde verkligen nytta idag. Faktum är att den växte till 75 minuter med F:s goda vilja. Det viktigaste han lärde mig var hur man startar firma, men det är en annan historia.

Pratade mycket om det lugn som infunnit sig hos mig, ett lugn som samtidigt börjar sprida en liten tomhet. Men en frisk tomhet som jag orkar med och kan behandla.

I alla fall så pratade vi också om livets väsentligheter. Om vad man vill och så där. Kanske vad eller vem man längtar efter och lite annat. Och om jag pratade om någon speciell så kan det hända att den personen redan vet det. Men observera att jag inte säger att det är så. I min bransch är "inga kommentarer" en bra replik.

Dagen kommer nog att flyta på bra. Behöver andrum efter såna stunder. Och ikväll är det enkel hönsaboll med gubbarna.

Borde nog bjuda på lite poesi eftersom det är ett bra sätt att få ur sig tankar, men jag kan nog inte få ihop mer än så här:

Om det skulle vara av väldigt stor vikt

Kan jag såklart sno ihop en liten dikt

Men jag tror det räcker som så

Som impotens-botaren sa:  Låt stå!

Bullfest hela dagen

Hockeypappan kommer infarande med en bullpåse modell grande och försöker proppa ned i våra munnar. Men folk står emot.

Utom HP som redan tryckt i sig två stycken. Hur många Hockeypappan själv tryckt i sig är väl osäkert.

Vi försöker kolla lite puckey och snacka skit. Båda två går ganska bra.

Är det en twittring jag gjort nu?

10 mest spelade

Går in i I-tunes och kollar listan över 10 mest spelade låtarna. 

 1. She tried to hold me         Waterboys

 2. Out on the weekend     Neil Young

 3. Monsters Band of Horses

 4. Blott en dag Freddie Wadling

 5. Tom och kall Magnus Lindberg

 6. Fragancia Lasse Tennander

 7. Ser du Magnus Lindberg 

 8. Bound for glory Neil Young

 9. Ner, ner, ner  Perssons Pack

10. Where are you now when I need you Waterboys

Glad skit den där helt vanliga mannen...och inte ett dugg gubbig...

 

Det är nog försent

Per Persson sjunger högt ur mina högtalare:

"Snälla glöm bort

 livets problem

Att göra nåt åt det

Är nog försent

Det blir skuggor i sängen

Av fallande löv

Där du ligger i lakan 

Vita som snö

Slut dina ögon älskling

Tänk på mig

Och somna in"

Magnus Lind spelar dragspel och jag tror att det är elfte gången som jag spelar samma sång den här förmiddagen. Det är ett vemodsanfall som knappast skådats sen Stora teatern i Göteborg våren 2007.

Det är en sån där dag när känslorna kommer ikapp en. Inte elände. Inte sorg. Bara röra.

För tolfte gången dubbelklickar jag på raden i i-tunes och snart sjunger Persson igen.

Somna in  

"En söndagssol värmer upp höstmorgonen

Och jag stryker bort ditt hår ur ögonen

Njut av livet så länge du kan

Runt halsen leker 

Min högra hand"

På köksbordet står resterna av pulvermos och Hemköps Hotdogs. Det är fem minuter sen jag åt. Och jag kan ärligt talat inte minnas vad det smakade.

Jag vill också sitta nere på gatan utan något viktigt att göra. Smutta på något att dricka och prata med en vacker flicka.

Fast å andra sidan är ju en bandad version av backhoppning på Eurosport inte det sämsta.

Persson får spela en trettonde gång. Det är så ett bedårande jävla idiotvackert intro.

Och om någon har vägarna förbi östra förorterna så kan ni gärna be henne dra åt helvete. Jag orkar inte själv.

Ghostbusters in the world unite

Det bor ett spöke uppe på vinden

Där mellan håret och hakan

Ett skrämmande vitt litet lakan

En bedräglig hemsk gestalt

Som envist gnager sig fast

Likt den värsta missbrukarlast

Vi delar den erfarenheten

Varsin ond ande i sinnet

Får aldrig bort dem ur minnet

Min knackade på i morse

Hånskrattade och sade hej

Din är kille min är tjej

Själen krymper till ett russin

Blir liten, ledsen och svag

Förminskar mitt stärkta jag

Det är nu jag vill ta dina händer

Springa ut i solens sken

Känna hur allting vänder

Styrkan i fötter och ben

Men när jag sprungit tusen mil

Lägger jag mig ner och säger Puh

Då sitter hon där och ropar: Bu!

Stryk av morsan på maran

Så kom då starten i det så fruktade maratonloppet. Konstigt nog ägde det rum hemma i min gamla barndomsförort. Och konstigt nog var jag inte så peppad och laddad som jag borde vara. Jag köpte en Coca Cola och en Kexchoklad på Pressbyrån till frukost för jag tänkte att något måste man ju ha i sig.

Starten gick och för att vara ett stort lopp måste jag säga att det var förvånansvärt få deltagare. Jag sprang iväg ensam. Redan på torget utanför centrum blev jag osäker på vägen och lyckades springa ordentligt fel. Hamnade i gamla hönsabollshallen där jag blev sittandes med gamla vänner från förr. Vi pratade minnen i säkert en halvtimme innan jag behövde kuta iväg.

Därute såg jag en och annan löpare med nummerlapp och förstod i alla fall åt vilket håll jag skulle röra mig.

Kom upp till stora torget och fick där sällskap av Storlimpan som inte hade avslöjat att han skulle vara med.

Nu fick vi både middag och gott att dricka och dessutom var det utdelning av tusentals saker. Jag fick en dvd-spelare och en fyra meter lång filt. Skulle man få behålla grejerna var man tvungen att ha dem med under loppet.

Vet inte hur jag löste det men jag sprang i alla fall vidare och kom till slut i mål på 5.13 någonting. Var hyfsat nöjd med tiden eftersom nästan alla andra vänner brutit loppet.

Men så får jag tag i en resultatlista och kan konstatera att min egen mor har en tid på 5.04.

Stryk av morsan alltså. På maraton. Och då ska man veta att hon tycker att en LÅNG RUNDA med Greven aka Bertil är att gå i 10 minuter.

Dessa drömmar.

Livet är inget himla tidsfördriv

Du ringer mig på kvällen och säger du funderar

Jag ler för mig själv för  jag vet precis hur du fungerar

Jag känner att den dag min vän som du slutar tänka
Kommer inte stjärnorna på himlen längre blänka

Du har så många härliga och underbara tankar

Jag lyssnar på dig intensivt och hjärtat bara bankar

Du grubblar liksom jag bort delar av ditt liv

Men vår stund här på  jorden är inget  tidsfördriv

Utåt är vi du och jag ständigt leende

Inåt är vi kanske mest lite överseende

Kamrat Murphy hälsade på

Precis innan jag gav mig ut på en löprunda bestämde jag mig för att bara ta med mig dörrnyckel. En hel knippa skramlar så mycket i fickan. Och jag ville inte släpa på nåt i handen.

När jag kommer hem och är lite frusen knappar jag in portkoden och får grön lampa. Men dörrjäkeln är stängd. Provar fåfängt igen med samma resultat.

Bara att vänta på att det ska komma någon med nyckel eller att någon ska ut ur porten.

Efter sju åtta minuter kommer ett par som är på väg ut, men de hinner stänga mellandörren innan jag hinner ropa. Och de har ingen nyckel. Så nu står jag inomhus men fortfarande i porten.

Nästan tio minuter till dröjer innan en tant kommer och löser dilemmat.

Är hemma en stund och fixar lite innan jag åker till Lindhy för att käka lunch. 

Vi plockar på oss sallad, bröd och dricka innan jag hinner upptäcka att Lindhy är rätt glåmig. Mycket riktigt är hon inget sugen på mat utan vi får gå direkt till återvinningen och ställa våra brickor där. Tror inte L upptäckte det men tanten i kassan bligade surt på oss. Tur det är hon som jobbar där.

Hemma igen och där ligger ett käckt kuvert från Ordningsmakten som har synpunkter på hur jag kör bil. Jag hade det på känn, men har inte velat säga något. Och för er som vet har det här inget med Norge att göra. Men 2 000 spänn kan det kosta om inte mitt överklagande lyckas. Jag tror på 30% chans för det.

Nu ska jag åka och bowla. Gissar att jag fastnar med ett finger i maskinen eller nåt. 

Dum dag!

Stig Santa

Dagens schema:

09.00 Löpning i närområdet

11.00 Badkaret

11.30 Lunch med Lindhy

13.30 Bowlingmästerskap

16.00 Banken

18.00 Middag

20.00 Hönsaboll

Känns som en okej tisdag. Men det där med löpningen lockar väl inte när man sneglar ut genom de nytvättade fönstren. Ett gråfuktigt Södermalm kan verkligen ge vibbar av Östberlin.

Å andra sidan är det snart dags för maratonskubbning.

Och å tredje sidan brukar mjuka regndroppar i ansiktet vara bland det skönaste som finns när man är ute och springer. Fast då brukar vi i och för sig skriva juli i almanackan.

Såg förresten att Therese Alshammar satt världsrekord i simning. Hoppas hon kommer ihåg att dopingtesta sig nu då. Fusk-Lisa!

Inspirerad av Brudmagneten

Materialet på telefonen var bakelit

Dit tillhörde också bagaren

Men inte hon med den stora rumpan

To whom it may concerne

Jag ligger på min bäddade säng och viskar ditt namn. Smakar på det. Har aldrig känt någon som heter som du. Det fanns en flicka i en parallellklass en gång som var tränare i gymnastik. Jag minns att hon hade ett solskensleende.

Jag håller i mobilen och displayen visar ditt namn. Tittar på det. Har aldrig haft ett sånt namn i telefonen. Det finns en blond flicka som jobbar nära mig. Jag vet att hon skrattar med ögonen.

Jag går en promenad i skogen och gör ord av ditt namn. Leker med det. Har aldrig haft det namnet i min hjärna. Det finns en kompis vars dotter är en kopia av sina föräldrar. Jag vet att hon är levnadsglad.

Det är lika vackert att skriva som att säga. Går inte att låta bli att le när man säger det. Värmen kommer när jag tänker det. Längtan när jag ser det.

Jag sitter vid vattnet och kramar din hand. Känner på den. Har aldrig hållit en sån underbar hand. Det fanns en mamma en gång som värmde mig. Jag kommer alltid veta hur hon var.

Jag reser med dig genom världen. Lever med dig. Har aldrig vågat leva så här. Det fanns en upptäckare för länge sedan. Jag ville vara som han när jag var liten.

Jag somnar med dig på natten. Drömmer med dig. Har aldrig upplevt såna drömmar. Det finns en kaka som heter dröm. Jag åt såna hos min farmor på sommarlovet.

Det kom ett mess

Ja det brummade till i telefonen och plötsligt kom frågan om ett annat namn för lesbiska.

Vagitarian.

Det var väl kanske inte världens roligaste vits, men ändå ganska skoj.

Ungefär som "In your face"-book som vi myntade på lunchen med de bittra männen.

Stämningen var lite bättre än förra veckan och Fidel skrattade faktiskt riktigt högt. Det tror jag aldrig jag hört honom göra.

Det kom när vi behandlade det nyaste samtalsämnet: Vaggande huvudet!

En dvärg och lite balansgång

Jag börjar alltmer undra om det är någon som pular ned LSD i min tandkräm. För som min hjärna fungerar på nätterna är jag numer tröttare när jag vaknade än innan jag somnade.

Nattens äventyr har ett gäng huvudpersoner som både är kända och okända. Platsen är oklar, men det hela utspelar sig i en lägenhet någonstans i Stockholm känns det som.

Polly är på besök för att fira min födelsedag. Hon har sagt att hon gör det eftersom jag inte har några andra vänner och man ska inte behöva vara ensam på en sån dag. Att jag inte vill fira födelsedagen skiter hon i. Här ska ordnas överraskningsparty på två.

Jag vet inte om festen ska komma eller om den har varit. Men vi står i alla fall i köket och diskar när det plötsligt ringer på dörren. Polly går och öppnar och ropar till mig att det kommit blommor. Jag hinner bara se ryggen på blomsterbudet men en bukett hänger i alla fall på dörren och den ser helt schysst ut.

Vi stänger dörren och ska gå tillbaka till disken när det ringer på dörren igen. En hes röst utanför vrålar: "Blooooooooommmmmoooooooor"!

- Vem kan det vara ifrån, Du har ju redan fått blommorna, säger Polly och avslöjar samtidigt att det är hon som av barmhärtighet skickat de första.

Vi går och öppnar igen men där är alldeles tomt. Först.

Så tittar jag ner och ser en dryga halvmetern lång märklig figur som går liksom ett litet troll. Jag känner igen henne men kan inte riktigt koppla. I ögonvrån anar jag också en liten treåring som balanserar på trappräcket i porten.

– Men det är ju Mags dotter, säger jag till Polly. Hon heter också Polly. Vad bra, då kan ju du ta hand om henne.

Hjärnan går för högvarv och till slut kommer jag på att den lilla figuren som ringt på är Mags exmakes nya fru. Men vad hon heter minns jag inte. Det är nog Madeleine. 

Madeleine kliver in rakt in i lägenheten och beter sig som en jävligt irriterande figur. Hon ställer krav och muttrar. Själv sitter jag och mixtrar med mobilen och ska försöka skicka iväg ett mess till Mags där jag skäller ut henne för att hon skickat reservlaget.

Polly går en match ute i porten där treåringen ständigt är i fara för att ramla ned och bokstavligt slå ihjäl sig. En röd JOFA-hjälm hjälper såklart inte mot ett fall från sjätte våningen.

Plötsligt ringer telefonen och då är det Loket Olsson som har ringt fel. 

- Min vanliga otur, snyftar jag eftersom jag under en kort sekund trott att jag faktiskt ska få en fin present.

Då blir halvmeterlånga Madeleine vansinnig och exploderar i gråt över att hon aldrig fått något i hela sitt liv. Jag får övergår till att vara terapeut på det som skulle vara mitt party. Eller vad det nu skulle vara.

Konstigt var det i alla fall.

En Chorizo med bröd, tack

Gula parasoller med röd text

Samma korvar utanför Skansen som på Råsunda

25 kronor för dom tjocka

15 för dom smala

Hörru korvhandlarjävel, sträck hit en halv special

Han hörde nog inte riktigt vad jag sa

Så det blev en Chorizo med bröd

Det var bättre förr

Att ha koll

Syrran har varit salig hela kvällen och pratar och pratar och pratar i bilen hem från konserten. Hon hör inte direkt vad jag säger utan maler på som ett litet barn som varit på kalas. Jag är lite njugg och säger att 3 plus var det väl värt.

Hon hyllar och säger att man måste älska Thåström för att uppskatta konserten till fullo. Det har hon säkert rätt i.

Jag kan få lite rysningar över att snubben har sån utstrålning och scennärvaro. Han äger, som de unga brukar säga.

Samtidigt kan jag tycka att det är lite tragiskt att se alla oss medelåldringar gå och ta oss åt svanken efteråt och klaga över ryggont.

Det är också jävligt coolt att sjunga en låt om "Döden i schlager-SM" just en kväll som denna.

Men man ska nog vara tjej med blödande hjärta för att kunna dyrka. Eller rödvinspimplande pojke med romantiska drömmar. Jag är kluven inför Thåis. Och jag säger som nån sa om att gå på Gladiator med flickvännen. Det är inte bra för självförtroendet.

För som syrran sa precis innan jag hoppade ur bilen:

- Jag skulle kunna gifta mig med MIKAEL Thåström....

Jojo...det är till att ha koll...

Vid spelbordet

Jag sitter vid bordet, ledsen på mitt liv
Stukad, sårad, sorgsen utan livsmotiv
Nacken böjd och krokig, kom hit med tunga kliv
Dealern ler förmätet, och ger en usel giv

Förföljd av evig otur, i ett kärlekslotteri
Fångad utav olycka med längtan att bli fri
Förbannar tyst och stilla att du och jag blev vi
Tänk om jag hade vetat hur svag jag skulle bli

Tittar ner i korten, kroppen blir helt lam
En hånfull blick emot mig, från elak Ruter Dam

Kan inte vinna spelet, kan inte komma loss
Får inte frid i själen, orkar inte slåss

Uppgivet ler jag och byter alla mina kort
Livet tar en vändning, oväntat och fort
Det lyser plötsligt vackert, som om vid himlens port
Och spelet blir det bästa som jag nånsin gjort

Jag känner mig befriad, från svårmod och tristess
Minns plötsligt inte känslan av att vara less
Hjärtat dunkar lättare, fritt från läskig press
I handen lyser vackert, fyra stycken ess

Vad pojkar vill ha!

Mitt blod rinner till när din svarta klänning åker av...

Har just fått iväg en låtlista till Bobby Ewings mamma. Det börjar bli lite sug i bröstet efter kvällens konsert. Får för mig att den kommer att bli speciell. Och när jag känner så brukar jag ha rätt.

Cirkus har faktiskt gett en del schyssta upplevelser genom åren. Som när Waterboys för första gången på de 23 konserter jag sett bestämde sig för att spela Saints and Angels och jag helt enkelt var tvungen att hålla Brudmagneten i handen.

Eller när Lundell spelade Snart kommer änglarna att landa så jag fick yrsel och var tvungen att sätta mig.

Eller när Knut Agnred för 500 år sen sjöng Borås Borås på någon TV-inspelning med Loffe Carlsson. Jag har alltid gillat Knut, och en vän till mig har faktiskt varit kär i Loffe Carlsson.

Vad Thåström ska bjuda på för att överraska ikväll vet jag inte. Men det lär jag återkomma om i morgon.

Syrran går hemma och laddar med nya skivan och Bobby Ewings mamma har ont i halsen. Bobby Ewings pappa efterlyser låtlista och det ligger alltså förväntan i luften.

Nu blir det fotboll igen.

Ytterligheter

Jag och Karlstad-89 befinner oss i chock. Vi har kommit på att ordet gårdvar ska uttalas som Ingvar. Och inte som kuddvar.

Hemska tanke.

Gårdvar är ett gammalt fint ord för fotbollsmålvakt.

Bra dag på jobbet med mycket kul att kika på.

Ännu roligare ikväll när man ska gå på Cirkus och se på Thåström. Det blev uppvärmning igår med ett besök i Globen där det var genrep till melodifestivalen.

Det var faktiskt riktigt bra. Sjukt vasst ljud och rolig partystämning.

Jag håller på af Ugglas ikväll.

Rotavdrag

Solen tittar in på mig genom mina smutsmönstrade fönster. Det märks att man bor i stan. Under sängen syns dammskarven som skvallrar om att jag inte orkar lyfta ut hela paketet när jag städar.

Vårljuset är en obarmhärtig avslöjare av slöhet. Det finns inga mörka vrår att gömma undan skiten i.

En lortig lägenhet är inget större problem i livet. Det fixar man på några timmar.

Ett stökigt inre är ett värre besvär.

Och även här är det de ljusa dagarna som påminner en om hur det verkligen står till.

Men det finns städhjälp även för ditt egna kaos.  Och det kan vara skönt att veta.

Jag ägnade mycket av fjolåret till att dammsuga, skura och tvätta mig själv. Ett slags homestaging av min själ.

Nu kan jag alltsomoftast njuta av min välstädade person och lägga kraft på klädhögar och halvtorra blommor.

Man får knappast rotavdrag om man tar hjälp för det stökiga i skallen.

Men man känner sig bättre i roten ändå.

Trasselsudd

Trassla inte in dig i nåt som inte verkar bra

Böka inte fast dig i sånt om det inte är hurra

Hoppa inte på nånting som inte gör dig gla'

Försök inte tänka så att det blir bättre någon da'

Jag gjorde det själv en gång satt fast i nio år

Hade ingen aning om då hur toksnabbt åren går

Borde ha tänkt på hur risigt man snabbt mår

Skulle ha fattat det som andra lätt förstår

Visst är ett eget bestämmande ett himmelskt paradis

När man fattat att ensamheten inte är en kris

Att lite roligt nån gång inte är värt sitt pris

Inte på något sätt, inte något vis

Jag har bestämt mig ska inte dit nå' mer

Såna förhållanden vill inte jag ha fler

Det börjar däruppe men rasar snabbt långt ner

Och bara mörka dagar man ganska tidigt ser

Tro inte dom ändrar sig kvinna eller man

Den bild du har fått är väldigt ofta sann

Du kämpar och sliter och gör mera än du kan

Men när slutstriden kom var det inte du som vann

Tänk på att livet på jorden är  kort

Om du ska ha nån ska det vara  rätt sort

Jag släpper inte in nån i mitt nyuppsatta fort

Inte ens en dyrkare av rockmusik och sport

Då vet ni vad jag tycker min åsikt har jag sagt

Jag tänker va' försiktig ständigt på min vakt

Ska inte på nåt villkor ge mig ut på jakt

Då blir jag bara offer, blodig i en slakt

För kärlek är  smärta, tårar och gråt 

En evighets väntan på ordet förlåt

När du blir passagerare på en sjunkande båt

Är det inte vattnet som gör kinden varm och våt

Ombluderat och klart

Har tillbringat den yngre delen av kvällen med att flytta lite möbler i det jag kallar vardagsrum. Försökte skapa lite ordning i stereohörnet, och jag måste säga att jag i alla fall lyckades hyggligt.

Hade syrran varit här hade hon sagt:

"Bra ombluderat".

För när hon var liten trodde hon att möblera om hette ombludera.

Jag tycker det är ett himla bra ord. Nästan bättre än originalet.

Så kan det gå

Jag gick till Hemköp för att göra ett hemköp

Köpte påskris men där rådde det påskris

En sådan dag riktigt kass e när man får bära utan kasse

Drömmar av guld

En natt som knappt innehöll någon sömn eftersom jag skulle upp halv fem hann ändå bjuda på en dröm av det mer annorlunda slaget.

Av någon anledning befann sig jag och Lindhy i samma badrum och höll på att göra oss i ordning för en fest. Jag hade precis rakat mig i ansiktet och kände mig lite luden i nacken. Frågar L om hon kan tänka sig att hjälpa mig eftersom det är svårt att komma åt. Hon är lite tveksam först men bestämmer sig ändå för att göra jobbet.

Jag ställer mig på knä för att hon ska komma åt bättre och känner plötsligt att det river som fan. Frågar vad hon gör och då säger hon upprört att jag ju är så jävla luden att det krävs rejäla doningar.

Jag tittar upp och ser L med en bärplockare i högsta hugg, och med den liksom river hon av stora testar av hår från min kropp.

Varför drömmer du sånt där, undrar säkert du läsare.

Jag drömmer ofta sånt som ligger i anknytning med det som hänt under dagen. Och när jag var och klippte mig tidigare på dagen skojade Miss Lee med kunden efter mig och sa att det tog lite tid att sopa upp håret efter den där gubben.

Annars är det ju på riktigt så att det är skitsvårt att raka nacken snyggt själv. Hur fan man än håller hyveln blir vinkeln fel. Det är värre än att backa ett släp.

Just nu är jag i alla fall fri från krull i nacken.

Mina vänner 10 mars

Mina vänner finns på olika sätt

Ingen är fullkomlig ingen komplett

Någon är rolig en annan är trygg

En tredje är trevlig den fjärde är snygg

Jag kan va kompis med kille och tjej

Viktigast är att dom gillar mig

Det finns ingen ranking inte nån lista

Det finns inte någon vän jag vill mista

Ni finns i mitt hjärta och i mitt huve

Ni är som en match mellan Roma och Juve

Jag håller på båda jag saknar favorit

Jag vägrar se saken som svart eller vit

Men okej, jag ska inte va alltför försiktig

Det kanske finns nån som är lite mer viktig

Det bör den som är det lätt kunna ana

Det märks lika tydligt som en albino i Botswana

05.05

05.05-12.57

För de flesta läsare en liten konstig sifferkombination. För mig en order.

80575

För de flesta läsare en liten konstig sifferkombination. För mig en identitet.

47-59-47-53

För de flesta läsare en liten konstig sifferkombination. För mig ett uppdrag.

5063

För de flesta läsare en liten konstig sifferkombination. För mig en arbetsplats.

Grå grå grå grå grå

Nej, det är inte Fröding jag tänker på. Det är hårtussarna på golvet efter att Miss Lee gått loss med saxen på mina sköna lockar. Det var inte nådigt så grånad den här gamla skönheten blivit sen senaste klippningen i början av december.

Försökte trösta mig med en lunch med Lindhy ute i favoritförorten men där blev jag dissad för fel matval. Hon satt och snobbade med fetaostgratinerade rödbetor, blomkålspiffat potatismos, potatissallad och någon märklig röra.

Jag valde urvattnat spaghetti med smaklös köttfärssås.

- Vad fan, ska du äta barnmat?

Hennes åthutning var av det strängare slaget men jag höll fanan högt och ryggraden rak. Det finns ingen maträtt som man får så åsikter om som just spagge annars. Varför är det så fel att äta det ute?

- Men det där kan du ju laga hemma för en femma, låter det då.

Hell no, som Al Bundy brukar säga. När jag lagar köttfärssås är det så mycket pryttlar i att självaste Jan Boris Möller skulle bli avundsjuk.

Har förresten glömt att tacka Lindhy för en suverän promenad förra veckan. Även om den blev så lång så att hon fick ont i höften (hur lät det.....).

Nu jagar sömnspöket mig hack i häl och soffan jag sitter i fullkomligt skriker efter att jag ska lägga mig i den och kolla störtlopp. Men jag ska försöka vara duktig och sitta upp, för att sen ge mig ut på en löprunda söderut. Funderar på att springa till pappa och fixa till lite vid graven. Jag har en del viktiga saker att säga också. 

När det är riktigt viktiga grejer i görningen brukar jag absolut stå där på Skogskyrkogården och gaffla lite. Gamle Carlyg var en bra typ. Och han ska inte tro att han kommer undan så lätt bara för att han varit död i tio år.

Nu skiter vi i det här

Så lite, men så kul.

Gå in på länken...och försök hålla dig från att fnittra.

prutthumor

Svara sen ärligt i kommentar-fältet om du skrattade eller inte.

Men hur fan kör du?

Sitter och lyssnar på radio för att höra hur det går i lite matcher och sådär. Men det är lögn i helvete eftersom sändningen HELA TIDEN avbryts för trafikrapporter.

Det är lite ruttet väder i huvudstaden och då brakar det loss rejält på vägarna.

"Pilosen" rapporterar om inte mindre än hundratalet bilolyckor under kvällen. Flera av dem med personskador.

Hur fan kör folk egentligen?

Det här är vad jag kallar sport

Bra där av den som skrev

Vi hade en diskussion här på jobbet hur vi skulle värdera en händelse. Skulle den blåsas upp eller hållas ner. Jag och Karlstad-89 var överens om satsning medan Huliganen tyckte att man skulle bromsa.

Det blev satsning och efter en halvtimme tyckte jag att det var läge att spana in hur konkurrenterna tagit sig an det hela.

Jag gav mig in i webb-världen och insåg att de flesta reagerat ungefär som jag och Karlstad-89.

För att få det hela bekräftat surfade jag in på den kanske mest neutrala men ändå trovärdiga webb-sidan för att se hur de hade gjort.

De hade lagt grejen i topp och därmed kände jag att jag hade gjort rätt.

Nån sekund senare insåg jag något mycket roligt.

Det var ju jag själv som hade gjort grejen på den neutrala webbsidan. Jag tyckte jag kände igen den :o)

Så kan det gå när man jobbar på flera olika ställen...

Några dagar kvar till Pimme

På lördag kväll ska den något oväntade kvartetten Jag, Bobby Ewings mamma, Bobby Ewings pappa och min syrra ta oss till Cirkus för att se gammelfarbror Thåström återigen trollbinda kvinnohjärtan.

Thåström har under många år spelat en roll i mitt liv. Ofta på lite oväntade sätt.

Det började för ungefär 1 000 år sen på ett läger i Sörmland samma år som Ebba Grön hade gett ut sin sista LP. Den med Die Mauer och såna låtar. Jo som sagt, läger var vi på och En helt vanlig man var nog så där skönt pubertetsförvirrad som helt vanliga män i yngre tonåren kan vara.

Min musiksmak var redan då annorlunda och jag höll en stenhård linje att jag faktiskt inte gillade Ebba. Men i smyg gick även jag och trallade på Heroinister och Kontorister.

Länk till sången

I alla fall så var det lägret där man var tvungen att hångla för att inte gå i atomer. Och på första kvällen bar det sig inte bättre än att jag råkade dela sovsäck med en blondin i parallellklassen. Vi går inte in på detaljer eftersom jag inte vet vem som smygläser den här bloggen. Men för mig är det i allal fall ett ljust minne, och en detalj ur det är att på en så kallad bergsprängare i rummet dånade just Ebba Grön-skivan jag skrev om nyss.

Några år senare minns jag att jag och Brudmagneten gjorde ett jävligt märkligt skivbyte. Han fick Blå himlen blues av mig mot att jag fick Equinoxe med Jean Michel Jarre av mig. Blå himlen blues är inget mästerverk. Men Holländskt porslin är en höjdare på den skivan.

Thåström levde vidare i sitt liv och jag i mitt. Vi träffades några år senare i en buss på Norrmalmstorg. En klart stenad musiker kom uppflygande och frågade en fjunig chaufför om han fick åka gratis. Jag sa ja och han stod i en klassisk Thåström-pose och åkte ända till Stureplan. En sträcka på runt 300 meter.

Genom åren började jag sen alltmer uppskatta både Pimme och Ebba Grön. Imperiet har jag alltid haft svårare för. Om det inte gällt fest-peppning. För då har ofta Vad pojkar vill ha legat överst i skivhögen.

Länk till sången:

Jag och Brudmagneten såg nog Thåis i nån konstig ANC-gala vid forntiden om jag minns rätt. Men jag har inte sett T på en riktig konsert förrän i somras.

Då var jag och Polly på Peace and Love, och trots att vi stod långt bak och egentligen inte gav konserten en riktig chans var det något som grep tag i en även då. Okej, en toppad Thåström slår såklart inte ett avslaget Waterboys. Men han gjorde det bra Rågsvedspojken.

Nu är det alltså dags på lördag. Och jag vet att syrran laddar som satan med att spela skivor både hemma, i bilen och på jobbet. Jag antar att superfan Z också gör det. Men hon är ju just superfan.

Själv tar jag det lugnt även om jag just när jag skriver detta faktiskt i smyg satt på en riktig sköning i bakgrunden.

Mitt liv är att ljuga
dribbla med folk
senare på kvällen
så byter jag om...


Mitt liv är att piska
piska och slå
mitt liv är att piska
kvinnor i gummi...

En liten dikt om avtal

Det var på juristlinjen jag pluggade avtalsrätt
Jag satt där och svettades avtalssvett
Det var verkligen inte avtalslätt
Nej ganska tidigt blev jag avtalsmätt

Nu har Doktorn blivit skicklig förhandlare
Lämnat sin titel en avhandlingsförvandlare

Jag antar hon använder sitt avtalsvett
Till att få till det på schysstaste avtalssätt
Jag tror hennes liv har blivit avtalstätt
Kanhända hon behöver en avtalstvätt

Full stuga

Idag är det så mycket folk här på jobbet att vi nästan sitter på varandra. En intressant drabbning för någon timma sedan när en utrikeskännare blev skitsur för att han inte kunde komma mellan mig och en man som sitter rygg mot rygg med mig.

-Men kan jag få komma förbi eller. Jag frågade faktiskt nyss, sa utrikeskännaren.

Jag och Lafleur hade en givande lunch på en krog i närheten och jag ser ut att få honom med mig på ett val av pristagare som kommer att förvåna en del och glädja andra.

Livet ter sig ganska harmoniskt för tillfället men jag vore ju inte jag om det inte också fanns en del orosmoln borta i fronten. Vi får se om dom innehåller svavelregn eller mer golden showers.

Jag och Lafleur delade broderligt på en påse Stimorol innan Imitatören tjatade åt sig de sista bitarna.

Och för en stund sedan ringde Kapten Hjälm och sa något mycket bra. Mycket mycket bra.

Måndagsharmoni di kallart!

När morgonen gryr

Jag har alltid uppskattat frukost på jobbet. Ända sen tiden med Ebbas Café där Skitige Ville bredde mackorna. Skitige Ville var en märklig man från Roslagen med fett risigt hår i tofs, fjunigt skägg och alltid ett leende med snus på tänderna.

Dessutom samlade han av någon anledning på Saabar. Han hade ett gäng gamla V4:or på tomten. Bilintresset gav honom väldigt skitiga händer. Något som ändå inte hindrade Ebba att använda just Ville som smörgåsfixare i hennes lilla Café.

Smörgåsarna var färska ljusa frallor som beströks med säkert 100 gram smör. Till det en skiva rökt skinka och lite torr gurka. Samt delikatessen... En halv centimeter tjock skiva hushållsost. Gärna med en oljefläck på.

Nu servererades den här frukosten,en macka kostade fem kronor, i ett garage vilket såklart gjorde att kravet på hygien inte var lika stort som i normala miljöer.

Vi som inte drack kaffe fick köpa automatchoklad för en krona (ja det här utspelade sig för länge sedan...så länge sedan att åren började med 198_).

Idag kom jag till Det stora huset och där får man frukost av en helt annan kaliber. En trappa upp finns såväl färskt gott bröd, som fil müsli och nyponsoppa. Det är gratis om man äter i rimliga mängder.

Visst, jag äter gärna frulle hemma. Men att få med sig en macka och ett glas juice ned till datorn och sitta och småäta i lugn och ro är verkligen en bra start på dagen.

Så här slutar skrivandet. Vi vill ju inte ha flottfläckar på tangentbordet. Då är det bättre med oljefläckar i mackan.

För övrigt finns inte Skitige Ville med oss på jorden längre. Men Saabarna lever.

Så gott å må gott igen

Skriv upp i almanackan

Jag är knappast killen som gjort mig känd för att se framåt och längta. Snarare är jag en bakåtsträvare i kolossalformat. Det är liksom inte för inte som den härstrofen gjort stora intryck i mitt liv.

"Jag skulle byta varje morgondag mot en enda av de dar. Då jag och Anna sjöng och skrattade som barn"

/Lalla Hansson

Men nu har jag kopplat in den stora längtar-termometern i hjärnan, och den gick i topp nästan direkt.

Den 23 april är det dags för skivsläpp. Då kommer Magnus Lindbergs nya platta "Ett eget liv" ut i handeln.

Det känns nästan lite heligt på något vis. Ett skivsläpp med Mankan är liksom inte något som tillhör vardagshändelserna. Många av låtarna har man förstås redan hört på diverse konserter de senaste åren, men att höra dom mixade och med kanonljud kommer att bli en annan sak.

Att längta efter ett datum är förenat med livsfara för den som har åldrande-skräck. Men nu kan jag faktiskt tänka mig att lägga till en dryg månad av mitt alltför korta liv för att det ska få bli kvällen den 22 april och man får hoppa i säng med vetskapen om att det finns godsaker på Pet Sounds dagen efter.

Sen får man ju konstatera att ibland är livet orättvist också. På Valborg spelar Magnus Lindberg med band live i Nynäshamn. Samma kväll lirar Perssons Pack live i Uppsala. Och så Olle Ljungström live i Stockholm.

Okej, Mankan vinner såklart mina pengar. Men det är fan strid på upploppet.

*fotot plockat från marymusic.se

Grattis på kvinnodagen flickor

Vi skriver den 8:e mars och jag sitter här och funderar på om jag ska skicka ett grupp-SMS till mina kvinnliga vänner.

Det är ju nämligen något så bisarrt som den Internationella kvinnodagen idag. Ett faktum som faktiskt skrämmer mig år 2009. För om den här dagen är kvinnans dag måste ju de övriga 364, eller 365 under skottåren, faktiskt tillhöra oss män.

Eller?

Jag ställer gärna upp på en kvinnodag. Och alla som känner mig vet att jag både är feminist och jämställdhetsivrare. Ändå måste jag se med galghumor på just den 8:e mars. För på något sätt blir det fel inom mig när man pratar om Kvinnodagen. Och framförallt blir det gärna lite för militant.

Samtidigt vet jag ju att det behövs tusen och miljoner ansträngningar för att det faktiskt ska skapas ett så rättvist samhälle som i min hjärna är självklart.

Jag jobbar i en bransch där det faktiskt är så att det för tillfället är en fördel att vara kvinna om du ska komma in på arbetsplatsen. Kalla det inte kvotering för det är det inte i ordets rätta bemärkelse. Men snacket som gäller är att "det behövs mer tjejer".

Det drabbar mig eftersom jag är man, men jag ställer gärna upp på det. 

Tyvärr är det väldigt små segrar som tjejerna ändå vinner när de blir invalda just för att de har "tuttar och fitta" som Strömmingen uttryckte det.

För när de väl är inne i systemet har de fortfarande nån tusenlapp mindre i lön, får de lite tråkigare arbetsuppgifterna och måste klä sig snyggare och hetsa.

Sånt gör mig både ledsen och förbannad. Och sånt kan få mig att än mer förstå att det faktiskt behövs en 8:e mars. Fast den behövs varje dag och hela tiden. Och den ska heta människodagen. Fast det är ju inte heller bra, eftersom vi människor förtrycker resten av planeten. Men det är fan en helt annan historia.

Så vi kör väl ett Grattis på kvinnodagen trots allt då.

Vallo vallo vallo!

Att vakna förvirrad

I morse hade jag klockan på ringning klockan 06.55. När min snälla signal började ringa öppnade jag försiktigt ögonen och förstod till en början ingenting.

Min lila vägg avslöjade i alla fall att jag befann mig hemma hos mig själv. Men sen fick jag tänka till ordentligt för att komma på varför i jösse namn jag var vaken så här tidigt.

Hmmm, dag lördag.

Visste någonstans att jag skulle jobba, men inte att det skulle vara så tidigt.

Så kom jag till slut på att jag hade en tvättstugetid med start klockan sju.

Smög snabbt upp och kollade förrådet av underkläder och insåg att det räcker ett par dagar till. För övrigt kan man ju ha kalsonger på fyra olika sätt. Vanligt. Bak och fram. Vanligt ut och in samt Bak och fram ut och in.

Klockan ställdes om och det blev en extra skön stund i sängen.

Ensam på jobbet

Idag blev det lite fel i planeringen. Jag är inte riktigt insatt i mina nya jobbuppgifter, trots att jag egentligen borde vara det.

Så har vi en ny chef som inte heller visste att jag inte är det.

Den här morgonen har därför varit riktigt jobbig.

Men det har blivit okej till slut ändå tack vare bra jobb av Värmlänningen.

Snutjag på Riksväg 40

Det var när en klasskompis körde ihjäl sig i åttan som jag första gången hörde ordet snutjag. Alltså jagad av polisen. Själv var jag en ganska ordentlig tonåring som sällan hade med länsman att göra. Men en gång för mer än 20 år sedan var jag och en flicka utsatta för en bisarr händelse på Rv 40 mellan Ulricehamn och Borås.

Jag jobbade på det där stället där jag av och till jobbar än idag. Ett ställe där man har nummer och inte namn.

GT var sötast av alla flickor på jobbet och vi hade rätt schysst kontakt med varandra utan att det var kärlek. Jag trånade nog en del men hade min regel redan då att man flörtar inte med någon på jobbet. Eller det gör man väl, men man blir inte ihop med dem.

Nu hade ändå känslorna växt sig lite starkare och när ett helt gäng från jobbet skulle göra en bussresa till Götelaborg blev det så att jag var tvungen att åka en dag senare. Därför skulle jag låna farsans bil. Jag berättade det för GT som mycket lämpligt kom på att hon också skulle åka en dag senare. Och därför frågade om hon fick åka med mig.

Det tog väl tre sekunder att säga ja till det och på lördagsmorgonen var det två glada kollegor som åkte västerut.

Snacket var bra och blickarna varma och allt stämde perfekt. Hela vägen till Ulricehamn.

Då kommer plötsligt en polis på MC upp bakom och blinkar in mig till vägkanten.

- Hur var det här då?

Bylingen är sådär tråkigt kaxig och berättar för mig att jag blivit klockad med helikopter. Nu ska vi invänta en polisbil som ska utfärda mina böter. GT var så nervös vid det här laget att hon var tvungen att hoppa ur Saaben för att röka.

Till slut kommer två snutar i en Volvo och meddelar att jag kört 109 på 90 och att det blir 600 i böter.

GT och jag fick ett gemensamt minne och helgen i Gbg blev en succé. Minns fortfarande hur jag kom in på Gamleport utan leg. Det var 25 där...jag var 21.

På vägen hem var det en annan kollega som ville åka med oss i bilen hem. GT viskade åt mig:

- Säg att det inte fungerar.

En replik som satt perfekt.

Det blev aldrig någon riktig kärlek mellan mig och GT. Men hon har alltid varit en bra vän. Och hon har en av de finaste handstilar jag någonsin sett. Det här utspelade sig på den tiden då man fortfarande skickade vanliga brev och vykort till varandra. Och det höll vi på med rätt ofta.

Ikväll sprang jag på henne på samma gamla jobb och det blev en glad återseendekram och lite skratt. Vi gratulerade varandra på respektive födelsedag och snackade en stund till.

Sen gick hon iväg. En snusande gråhårig kvinna. Men för mig fortfarande en jättefin vän. Som jag springer på vartannat år. Och som kostade mig 600 kronor en gång.

Here´s Johnyyyy

En veckas paus från bloggandet har gjort nytta för tankeverksamheten. Det var nog lite tjohejsan där i pallet förra veckan. Nu är det lugnare.

Eller vad sägs om att En helt vanlig man vaknar klockan 7 på morgonen och ligger och drar sig ett tag. Lyssnar på lite morgon-tv och kommer sen på det vansinniga påfundet att ge sig ut på en riktig långpromenad. Och nu snackar vi lång.

Det blev en runda ner genom Hammarby Sjöstad och bort mot Henriksdal. Söder Mälarstrand upp mot Västerbron. Across the bridge. Norr Mälarstrand och sen genom Gamla stan och hem.

Och varför inte. Jag var i alla fall och hämtade ett boendeparkeringstillstånd som jag kan ha nytta av i fortsättningen. Jag fick en kul pratstund med The Mac som kom ut från sin port när jag gick förbi där. Hängde med henne till skoaffären där hon hämtade ut en stövel som hade blivit förstörd i jobbet.

Blev även flörtad med av en kille som kapade grenar på ett träd invid Riddarfjärden. Mitt bögtycke verkar inte ha nån gräns.

Så blev det lunch med min gamle vän Sprattelgubben. Vi insåg att vi inte setts på ett år och det blev en kul timme med prat om trombonspelande barn, Tintinmuseum och usla ordvitsar.

Kvällen går i det rödas tecken. Men utan prickar.

Kram på er läsare, om det finns några kvar,