lördag 31 oktober 2009

Blogg

Blogg Blogg Blogg

Jo, det här med blogg är jobbigt ibland.

Som idag.

Då får den vila.

fredag 30 oktober 2009

Fredag i soffan

Det blev en sådan. Spikade fast mig likt Jesus vid korset. Vaknade lagom för att se Sandviken-Edsbyn. Kul att bandyn är igång, egentligen hade jag velat vara på Zinken för att se Bajen-Broberg men jag orkade inte.

Nu sitter jag här och glor efter att ha pratat en stund med Lorelei som hade en toppenkväll i Vilnius. Hela familjen samlad och Påven lärde mormor och sina två mostrar svenska. Han var tydligen stenhård.

Jag skulle vilja att något riktigt roligt hände just nu.

Nån som har nåt tips?

Fjunet

Syrran ringer och berättar att hon redan börjat fästa sig vid Fjunet. Det flyttade ju in en hamster där häromveckan. Jag förstår henne. Det är för jädra mysigt med fyrbeningar. Även om just hamsterben inte direkt är några ståtliga spiror.

Sotter här och småfryser lite och ska snart glida in i uniformen för samhällstjänst. Rätt bra schema för den här dagen.

Jag måste säga att jag faktiskt är duktig på att ragga jobb, det är inte det lättaste på dagens arbetsmarknad som ni alla vet. Men jag vägrar A-kassa.

Dumt, tycker en del.

Sjuk dröm i natt för övrigt. Jag skulle klämma en pormask på näsan, och ut kom en vit sörja som var mer än en handfull.

Berodde förmodligen på att jag lyckades höra barnradion i går om DojDojs hotell. Och hur huvudpersonen där hade en kropp som var så överfull av bearnaisesås att den började läcka ut genom kroppen i form av stora bölder.

I en annan dröm var jag på begravning och en av besökarna var den gamle ljudpularen och skådespelaren Eddie Axberg. Han som begravdes var okänd. När jag skulle gå ut ur kyrkan trängde sig en massa ungar med autografblock före mig, och så bad de mig visa vem Axberg var.

- Han är typ enda kändisen va, sa en fjortis.

Jag tog ungarna i hampan och sa att man nog inte vill skriva autografer på en begravning utan mer få sörja ifred.

- Jävla partypajare, sa fjortisen.

torsdag 29 oktober 2009

Jobb jobb jobb

Det är mycket input i hjärnan just nu.

Men en del output också.

Så får man mess från Lorelei som är på skönhetsbehandling hela eftermiddagen. Inte för att det behövs, men ändå.

Nu sitter jag med en påse clementiner framför mig. Kan man äta tio stycken på en kväll?

Datorer

Som inte har ström kan man inte skriva på.

Därför slapp ni mig så länge.

Men nu är jag här. Men upptagen. Radioprat och sen Det stora huset.

onsdag 28 oktober 2009

Kort

Sen man införde de nya korten inom SL som gör att man ska lägga korten mot en läsare tar det säkert en minut längre att fylla en buss vid Slussen mot vad det gjorde förut. Lägg till det en herrans massa gatuarbeten inne i city så förstår ni att det kräver sin man att hålla tidtabellen. Alltså var jag bara två tre minuter tidig i morse.

Skönt att få slumra en stund nu innan man ger sig i kast med nästa uppgift.

Känns som hjärnan går lite på tomgång för tillfället. Men det är väl ingen nyhet för de som känner mig.

tisdag 27 oktober 2009

Fulstreaming

Satt och kollade på Blåvitt-Halmstad på datorn. Så kallad streaming. Skönt med en bra dator i såna lägen.

Snart Alla helgons dag. Den som inte har något annat för sig rekommenderas ett besök på Skogskyrkogården. Det är superfint där.

Nu ska jag hoppa i säng tror jag. Drömde en fruktansvärt läskig dröm den senaste natten. Den vill jag inte gärna uppleva igen.

Trött överallt

Nu har jag segat i nästan 24 timmar. Det är inte bra men det känns som att det behövs. Jobbade ju 13 dagar på raken innan det.

Och i morgon har jag två jobb att utföra. Först lite samhällstjänst på morgonen och sedan jobb i Det stora huset på kvällen. Sen kommer jag att vara trött igen. Och säkert sova 24 timmar till.

Pratade lite med Polly om det här syndromet och hon gav lugnande igenkännande ord.

Nu ska jag pallra mig ner till Willys och försöka köpa någon lunch.

Förresten undrar jag vilka hus det är som är fotade på hitta.se. Uppenbarligen adresser i Stockholm. Göteborg och Malmö i alla fall. Och Uppsala. Min port hade tre bilder på hitta.se. Jag måste vara väldigt viktig.

Visa mig världen

Har sett moster på Stockholm-Arlanda idag. Stark insats.

Ligger faktiskt kvar i sängen och gonar,

Igår hade jag mer konsistensiella bryderier, men de löste sig.

Och soffan får man byta.

Kanske ingen vidare srruktur i detta inlägg, men det är ju fortfarande morgon.

måndag 26 oktober 2009

Städbehov

Fyra tomflaskor på bordet.

Tidningar på golvet.

Smutstvätt i badrummet.

Odiskat i maskin.

Reklamfullt i pappersinsamlingen.

Det är inte ungkarls-sunkigt, men det är utan tvekan lite rörigt här idag.

Kö åt båda håll

En skjuts av Lorelei och Påven till Arlanda betyder att man måste stångas i morgonrusningen åt två håll. Tur att man behärskar alla tricks i trafiken. En och annan tut kanske det blir från någon ilsken mot-trafikant, men fram kom vi i god tid.

Nu blir det en vecka utan familj vilket nuförtiden börjar kännas lite konstigt.

Påven och jag var på en puckey-match igår så Lorelei fick packa ifred. Sen lärde jag ut konsten att göra Sveriges godaste potatismos. För övrigt heter det POTATISMOSET och inte POTATISMOSEN. Likaväl som det heter ETT FRALLA och inte EN FRALLA.

Vad vi ska använda den här dagen till är höljt i dunkel.

Och så är jag trött på programledare som säger pogram.

söndag 25 oktober 2009

En lärorik morgon

Idag har vi ägnat morgonen åt att leka bärgningsbil. Den starkare ligger på sängen och drar upp den svagare fårn golvet.

Vi har också lekt höjdhopp med sängen som madrass. Efter en halvtimme satt flopp-tekniken perfekt.

Påven är nu i söndagsskolan med mamma medan jag förbereder mig för ödesderbyt på Råsunda. Huvva.

Försökte få med mig La Fleur men han hade tenniskoll på schemat.

Over and out.

lördag 24 oktober 2009

Her name was Lorelei, she was his only girl



Her name was Lorelei
She was his only girl
She called him Speedo
But his christian name was Mister Earl

Ger mig lite grann

Jag stod i en korsning idag, och på fem minuter såg jag två personer som är ganska jobbiga att se.

Men en bra sak idag var att jag tappade plånboken i en buss, och fick tillbaka den.

Hade tänkt se Djurgården-Örgryte på Stadion. Men ska jag se den överhuvdtaget så blir det tv.

Kallt och grått och "vidrigvärdigt" väder.

fredag 23 oktober 2009

Längtar



Jag sitter och tittar
Ut från min fönsterkarm
Känner en vindpust
Andas på min arm
Det är nånting med luften
Vet inte vad det är
Det doftar som sommar
Trots att hösten är här
Och det slår mej..

Åh, det är så gott att må gott igen
Åh, det är så gott att må gott igen
Det känns som så länge sen
Åh, det är så gott att må gott igen

Allt det där glömda
Det som jag alltid minns
Är bortblåst bland molnen
Som om det inte finns
Ja, den där ändlösa ängslan
Den går nån annanstans
Jag sitter i ett fönster
Önskar mej ingenstans
Och det slår mej..

Åh, det är så gott att må gott igen...

Jag sluter mina ögon och jag ser det jag ser
Hur vinden drog som en rakkniv och skar mej ner
Det enda sanna var sorgen och gråt som bara kom
Som att långsamt kvävas och tappa allt förstånd

Ifrån ett vidöppet fönster
Blickar jag bara ut
Snart kommer nog regnet
Men också det tar slut
Jag sörjer inget jag saknar
Är glad för det jag har
Är bara lycklig att jag lever
Ja, att jag finns kvar
Och det känns som om...

Åh, det är så gott att må gott igen...

En fårtacka eller en får tacke

Jag får tack i en annan blogg

Klicka gärna och läs.

Abrakadabra

Går in på ICA för att köpa bröd och hamnar ganska snart vid kassan. Därifrån har man bra överblick över kundvagnarna.

Det är som vanligt, man ska ha en femma eller tia för att få låna en vagn. Plötsligt kommer en man i svarta kläder och blonderat hår och ska hämta en vagn. Han ser ut att stoppa i ett mynt men får inte loss vagnen. Han mixtrar och trixar lite men ingent händer.

Mannen ser sig nervöst omkring. Alla har vi nog varit i den sitsen att man står sådär och jävlas och hoppas ingen ser hur klantig man är.

Men den här mannen verkar mer besvärad än vanligt och hans fingrar arbetar allt hårdare.

När jag kommer riktigt nära ser jag med min morgontrötta ögon vem det är som står där och inte har rätt snits på händerna.

JOE LABERO!!!

Dråpligare blir det inte. En av världens bästa trollkarlar får inte loss en kundvagn på ICA. Då förstod jag att det han visar på scenen verkligen är fejk.

Natt

Klockan stod på 04.29 när den ringde.

04.57 in på jobbet.

Man är nog självplågare.

torsdag 22 oktober 2009

En osannolik slump

Börjar hemma i lägenheten med att plocka med mig lite rengöringsprylar för att fixa lite skit i motorrummet på bilen. Precis när jag går ut i trappen så hör jag klara "knull-ljud" från någonstans.

Nyfiken som man är spetsar jag öronen och märker snart att de kommer från lägenheten snett mittemot mig. Jag står kvar och lyssnar ett tag. Vill veta om det är film eller live. Men jag hör bara en tjej. Så småningom ebbar det ut och jag börjar gå nedför trappan.

Där möter jag en av de två katter som matte brukar släppa ut på innergården. Nu är bara polaren ute. Jag försöker få ut port-katten men det slutar med att även den andra kommer in.

Där står jag och lockar med kiss kiss kiss när plötsligt en dörr öppnas och en kille i byggjobbarkläder kommer ut.

- Katterna har kommit in, säger jag.

- I dont understand, säger han på dålig engelska.

- The cats are inside, säger jag då.

Han förstår ingenting och jag tror att han misstänker mig för att vara en tjuv som smyger i porten.

Försöker med lite mer engelska när han plötsligt säger.

- I need help.

Jag frågar vad han behöver hjälp med.

Då pekar han mot lägenheten där han kom ut och säger.

- I work there. I need to go to toilet. But no paper.

Döm om hans enorma förvåning när jag då ropar.

- This is your lucky day!

Och så sliter jag upp en rulle muggpapper ur kassen.

Har aldrig sett så stora, och lättade, ögon.

Han fick rullen. Och såg överlycklig ut när han kunde gå och skita i lugn och ro.

Sen ringde han nog hem och berättade om den märklige mannen. Med papper!

Hurra förresten

Idag fyller förresten min vän Lindhy 35.

Meddelas endast på detta vis.

Hoppas det blir en sjutusan till fölsis.

Kom att tänka på Baksi

Nör jag var liten brukade pappa varje år ordna en tävling i Hönsaboll som hette Huddingemästerskapet. Det fann tävlingsklass och motionsklass. Man skulle bo eller jobba i Huddinge Kommun, eller spela för någon av de tre klubbarna som hörde hemma i Huddinge.

Det här var innan E-mail och ocn online-rapportering, ja till och med innan faxen. Så man skickade in sin anmälan med vanlig post. Klubbarna skickade en lista med spelare och även företagen var duktiga på att göra en tydlig anmälan.

ÄVen privatpersoner gjorde det rätt hyggligt. Det kunde stå så här:

Hej
Jag önskar delta i Huddingemästerskapen den 7 november
Jag spelar herssingel motion

Bo Ek
Aspvägen 8
14141 HUDDINGE
personnummer: 470123-8676

Men en dag kom ett brev med bara en liten skynklig lapp i. På den stod med väldigt spretiga bokstävar:

ÄNMALAN MIG
BAKSI


Inte mer än så. Och just det härligt felstavade ÄNMALAN.

Och vem sjutton var Baksi? En man? En kvinna? Tävlingsspelare? Motion? Var det ens en hönsabollsspelare?

Jag hjälpte pappa med lottningen av tävlingen och vi chansade på att Baksi var en motionsspelande man.

Dagen för tävlingen kom och ingen av oss trodde väl att Baksi skulle dyka upp eftersom han inte knnat få något spelprogram eller tidsschema. Men plötsligt kommer en liten indisk man gående i sporthallen. Han går fram till pappa och presenterar sig:

- Godmiddag, Sir! Jag heter Bakri Sharjudin. När ska jag spela?

Så fick Baksi sin förklaring. Och en timme senare åkte han hem igen efter att ha förlorat med 15-0, 15-0. Han spelade sämre än han skrev.

onsdag 21 oktober 2009

Vilket jävla pill

Här sitter man med oljiga händer och skrapade knogar. Men i alla fall med ett fungerande halvlyse.

Det är på gränsen till lögn i helvete att byta lampa i moderna bilar. Först för att det är så jämrans trångt med slangar och annat. Sen för att man liksom ska vika in sina händer baklänges och treva i blindo.

Jag lyckades med den ena lampan så nu kan man i alla fall åka lite anständigt på stadens gator.

Men det var alltså till priset av sargade fingrar. Fast det sägs att kvinnor tycker sånt är lite småspännande.

Det ringer det ringer

Vad sur man blir när ens fasta telefon ringer och man inte hittar den. Just nu pågår någon reklamslinga på TV där man gör reklam för att man tar bort telefonjack ur väggen. Herregud, jag kan ju inte ens hantera en trådlös telefon.

Nu vet jag inte vem det var som ringde ett oerhört viktigt samtal för några minuter sen, och jag har heller ingen nummerpresentatör.

Fast förmodligen var det som vanligt någon som trodde att de hade ringt till ett företag. Det blir ju ofta så när man har ett nummer som slutar på 00.

Telefonnummer är förresten viktigt. Jag har haft några såna riktigt bra genom åren.

Eller vad sägs om

33 32 01

0750 10727

94 34 00

641 61 51

718 48 28

Hög klass på allihop.

tisdag 20 oktober 2009

Semlor på Konsum

Gick in på Konsum i eftermiddags. Det sitter en stor skylt i entrén.

VI ÄR FÖRST MED SEMLOR

MMS:ar den hemska skylten till några vänner. Syrrans svar är hur bra som helst:

- De är fan inte först med att med att sälja semlor. De är sist med att sluta sälja semlor.

Pepparkakan

Hemma hos syrran fanns det pepparkakor igår. Och jag lärde Påven att om knackar på pepparkakan och den faller i tre delar så får man önska sig någonting. Han drämde till med näven och det blev tio bitar. Så han önskade sig tio saker. En bakogan, två bakogan och så vidare.

Jag sa att om man får tio bitar så är det inte helt säkert att det fungerar. Men om man får tre och önskar tyst så ska det gå vägen.

Kvällen gick och vi åkte hem. Påven satt tyst hela vägen. Väl hemma sprang han nästan uppför trapporna och jag och Lorelei hamnade på efterkälken. Vi gick in i lägenheten och Påven klev med bestämda steg in i sitt rum. Så kommer han ut, med glansiga ögon och darrande underläpp.

- DET FINNS INGEN TV DÄRINNE!

Den stackarn hade imponerats av syrrans äldsta som har TV på rummet. Och när han hade lyckats med sin andra pepparkaka så hade han såklart önskat en egen tv.

Ajajajaj, man lär sig vad man ska säga till barn...

I själva sakfrågan

Det blev kusinträff på kalaset hemma hos syrran igår. Påven och hennes ungar är ju faktiskt en typ av kusiner nu när jag är bonuspappa. Och kul för barnen att få en tvåbening som man kan prata med till kusin. Annars fick de ju alltid nöja sig med en fyrbening som inte kunde säga annat än voff.

Syrran hade fixat prinsesstårta son var jättegod. Roligt nog är det så att varken hon eller hennes barn gillar marsipan.

- Men vi tycket det är godaste tårtan i alla fall, sa syrran och tittade ner på sitt fat där en grön marsipanskiva låg och såg övergiven ut.

Sen lekte vi en fantastisk lek där syrrans äldsta formade bokstäver med kroppen. Vi andra skulle gissa vad det var.

När hon gjorde G fick jag ett skrattanfall så tårarna sprutade. Det kan inte ens ha varit G på kinesiska. Det är inte lätt alltid.

Hemresan blev lite kuslig eftersom jag noterade att båda min halvljus är trasiga. FÅr ge mig ut och pilla där under dagen. Men det är ju nåt så djävulskt svårt att komma åt i nya bilar. Vet att det tog nån timme och tio sönderskrapade knogar senast.

måndag 19 oktober 2009

Mört ska man bara agna med

Några timmar kvar till jobbet. Ute är det fortfarande mörkt och regnigt. Men 19 oktober känns så mycket bättre än den 16. Så enkelt att bara vända på en siffra.

Kalas hos syrran ikväll, så nu måste jag ut och köpa presenter. Inte alltid det lättaste. Speciellt inte eftersom båda barnen tycker jag är så grymt bra på det. Men förväntingarna verkar nedskruvade den här gången.

Frågade syrrans äldsta häromveckan: - Vad önskar du dig när du fyller år?

- Äh, köp va du vill.

En grymt sjukt dröm om mig och The Marlboro Man nu på morgonen. Han kom uppramlande i mitt kök i bara en urtvättad t-shirt. Inga kallingar. Och så åt vi mysfrukost ihop. Och jag var så där obehagligt snäll och gav honom den enda mannafruttin.

Det var lite scary.

Ett riktigt bra sms

Lorelei väckte mig med en puss och sa:

- Jag går nu. Ligg kvar och sov du.

Sex minuter senare stod vi påklädda på gatan och jag följde med henne till Södra Station trots att mjukhårda regndroppar putsade våra ansikten. Hejdå vid perrongen och sen en långsam promenad hem igen.

Kollade på klockan när jag kom hem. Den stod på 8. Jag räknade ut att jag skulle kunna sova till kvart i tio. Funderade på om jag skulle behöva ställa mobil-larmet eller om jag skulle vakna ändå.

Möte klockan 10.30 nämligen.

Så hämtar jag mobilen och kollar in att jag fått ett mess. Det är från han som jag skulle ha möte med. Han är hemma med sjukt barn.

Plötsligt behöver jag inte ställa någon klocka. Nu ska jag bara välja någon bra musik att slumra till. Man sover aldrig så gott som efter en morgonpromenad och en lyxig frukost.

För inte behövde jag köpa något på 7-23 igår. Lorelei hade redan varit på ICA.

söndag 18 oktober 2009

Nyfiken

Lorelei har målat i min sovhörna ikväll. Undrar vad jag kommer hem till.

Hur det än ser ut vet jag att jag kommer att sova väldigt gott.

Fördelen med att sova på hemmaplan är att det finns ännu bättre musik att somna till hos mig. Plus att jag äger världshistoriens skönaste säng.

Nackdelen är att det finns hårt bröd och vatten till frukost.

Blöta byxor

Kom hem till Lorelei sent igår kväll, eller kanske till och med natt. Skjutsade The Marlboro Man till något brasilianskt party på söder, och sen åkte jag vidare.

Hemma hos Lorelei tyckte jag att mina jeans var i småskitigaste laget, och jag insåg att jag inte hade några andra brallor där. Alltså blev det dags att köra tvättmaskin trots att det kanske inte är helt okej klockan 1 på natten.

Tyvärr hann vi somna innan maskinen var klar.

Klockan 7 i morse stapplade jag upp och hängde upp braxorna på handdukstorken. Klockan 11.45 skulle jag åka till jobbet.

Gissa om någon sitter med blöta brallor på sig just nu.

Lorelei erbjöd sig att blåsa dem torra med hårfönen medan jag hade dem på mig. Men så kul skulle vi inte ha.

lördag 17 oktober 2009

10 år

Syrrans yngsta fyller 10 på måndag. Det betyder att syrran var extremt höggravid samma dag som pappa dog.

Sånt är lite läskigt. Syrrans äldsta är född samma år som farmor gick bort.

Kusin Vitamin är född samma år som Bosse Bofink gick ur tiden.

Det är lite som att invånarantalet i släkten ska vara intakt.

I alla fall blir det kalas på måndag. Hon ska få ta hål i öronen snart, tydligen löfte från syrran. Därför blir det örhängen i present.

Lorelei berättade att Påven ville ha örhänge när han var liten. För att mamma hade det. Tur att hon nobbade.

Skrivbordshögar

Ett märkligt fenomen i kontorsvärlden. Det här att folk har så svårt att skiljas från saker på sitt skrivbord.

Här i Det stora huset delar man arbetsplats med varandra. I alla fall på vår avdelning. Det skapar en ännu större röra.

När jag började på dagen idag tog jag tag i en hög med tidningar och kastade den. Den äldsta var från 8 maj.

Mitt eget skrivbord på Röda Pricken var sannerligen ingen bra förebild. Men jag hade koll på mitt eget kaos. Det är värre när man delar.

För övrigt hade jag glömt en hel tumlare med tvät i tvättstugan förra veckan. Idag när jag hämtade den hade någon vikt alltihop. Till och med kalsipperna. Det är riktigt snällt.

Frågan är om man ska sätta upp en lapp i porten och tacka?

fredag 16 oktober 2009

Gala

La Fleur messar från entrén att han mött Lasse Åberg. I jeans.

Det är en stor händelse. Man tror ju mer på tigerkostym.

Det är galakväll här i huset och i receptionen stod många förväntansfulla människor. De ser riktigt avundsjuka ut på oss som får gå in med passerkort.

The Marlboro Man och jag delar på kvällen. Många buttra och bittra gubbkommentarer blir det.

Annars en omtumlande dag som ni vet. Var förbi mamma en sväng och kramade om henne. Kändes bra.

Det här är så sjukt bra



Förstår ni själva hur bra Waterboys var i mitten och slutet av 80-talet?????

Halva låten är Mike Scotts egen The Thrill is Gone. Så läskigt sann om ett döende förhållande. Den andra halvan är Van Morrisons The Healing has begun..

I'm too tired to deceive you
we can't pretend there's nothing wrong
who'll be first to say it?
that the thrill is gone
and we never get it back

when we talk of old aquaintance and
speak like two strangers all day long
the only four words that I hear
are: the thrill is gone
and we never get it back

when evening fall Magenta
and goodnight hangs on and on
I won't need to go to sleep and dream
to tell me
that the thrill is gone
and we never get it back

And well walk down the avenue again
And well sing all the songs from way back when
And well walk down the avenue again and the healing has begun

And well walk down the avenue in style
And well walk down the avenue and well smile
And well say baby aint it all worthwhile when the healing has begun

I want you to put on your pretty summer dress
You can wear your easter bonnet and all the rest
And I wanna make love to you yes, yes, yes when the healing has begun

When you hear the music ringin in your soul
And you feel it in your heart and it grows and grows
And it comes from the backstreet rock & roll and the healing has begun
I want you to put on your pretty summer dress
You can wear your easter bonnet and all the rest
And I wanna make love to you yes, yes, yes and the healing has begun

Were gonna make music underneath the stars
Were gonna play to the violin and the two guitars
Were gonna sit there and play for hours and hours when the healing has begun

Spoken: wait a minute, listen, listen,
I didnt know you stayed up so late.
I just got home from a gig and I saw
You standing on the street.
Just let me move on up to this window-sill a lot yeah, I got some sherry.
You want a drop of port.
Lets move behind this door here.
Lets move on up behind this letter-box behind this door.
Lets go in your front room,
Lets play this muddy waters record you got there,
If you just open up a little bit
And let me ease on in this backstreet jellyroll....

Were gonna stay out all night long
And then were gonna go out and roam across the field
Baby you know how I feel when the healing has begun

When the healing, when the healing
Were gonna stay out all night long
Were gonna dance to the rock & roll
When the healing when the healing has begun
Baby just let me ease on a little bit, dig this backstreet jellyroll

Blåst på konfekten

Varken Goja eller Budda kom till studion i morse, det var bandat sen igår.

Det gjorde att jag inte fick någon användning för min gamla imitation av Roy i Macken. Men å andra sidan blev jag varnad för att jag bara skulle vara pinsam om jag gav mig på den.

Fast det vet jag inte. Jag körde den en gång för 100 000 år sen på Eskilstuna Zoo. Och då blev både Rippe och Agnred imponerade.

Kul på jobbet idag där jag i stort sett körde allting själv. Inte illa av en som aldrig hade satt sin fot där förrän i måndags.

Nästa vecka är det eftermiddagar som gäller. Plus ett HEMLIGT projekt i mitten av veckan.

Vad det är lär du märka under vintern.

Nu låtar det åt sömn några sköna timmar. Ska jobba i Det stora huset hela helgen. 15-24 idag, 12-24 lördag/söndag.

torsdag 15 oktober 2009

Skratt och gråt

Kan rekommendera filmen Ugly Truth. En bagatell med många igenkänningsbara repliker.

Jag och Lorelei såg den igår.

Hon blev glatt överraskad av att jag städat bilen innan jag hämtade upp henne. Man kan ibland göra någon glad med ganska små metoder.

I morgon ska en kompis, ja vän till och med, in och göra en operation som är rätt läskig. Han åkte på en hjärntumör för några år sedan och har gått på koll sen dess.

Nu är det tjall med något men det ska i alla fall se hyggligt ut i förskott. Kämpa på Storlimpan.

Kusligt sånt där. För bara tre veckor sedan spelade vi hönsabollsmatch mot varandra.

Nu är det snart dags att hoppa i säng. Börjar svintidigt i morgon bitti. 5.00. Huvva.

Om OS 1984

Idag konsulterade jag utrikeskorrespondenten i en fråga om OS 1984. Det är lite ballt att vända sig till honom. Han har rätt bra koll.

Men nu är öronskydden på igen.

För övrigt är jag grymt trött på Dawit Isaak. Som jag sagt förut, han skriver för långa texter. Klart man ledsnar.

Det kom ett brev

DIE Süddeutsche Klassenlotterie!
SKL-Gunther, Kronacher Str.60
D-96052 Bamberg
Tyskland
http://www.skl.de/
Referensnummer: SKL/Millionenformel/05/1288
Sats: SKL/25/8787

Grattis! Vi har nöjet att informera er om resultatet av just avslutat
slutliga årliga drar i Süddeutsche Klassenlotterie Program. Süddeutsche
Klassenlotterie drar skedde från en uttömmande förteckning över
25.000.000 e-postadresser till enskilda och juridiska personer plockas
med en avancerad automatisk slumpmässigt dator valomgång sökning från
Internet som en del av vårt internationella kampanjer program som vi
genomför varje år. Inga biljetter sold.After denna automatiska datorn
val, din e-postadress knuten till serienummer 65-5524 drog lyckonummer
4-18-24-30-31-35 som därför fram dig som en av första trettiofem (35 )
lyckliga vinnare i denna kategori.

Du har alltså blivit godkända för en klumpsumma utbetalning av
700,000.00 Euros (sju hundra tusen euro) i kontanter till fil
SKL/Millionenformel/05/1288. Det här är från en total prissumma på 35
miljoner euro som delas bland de första trettiofem (35) lyckliga
vinnarna i category.This år Lottery Program Jackpot är den största
någonsin för Süddeutsche Klassenlotterie.

Den beräknade 35 miljoner jackpot skulle vara den sjätte största i
Europas historia. Den största var 363 miljoner jackpot som gick till
två vinnare i februari 2003 ritning av The Big Game Mega Millions
'predecessor.Your fond är nu deponeras i en offshore bank med en
inbunden försäkring. På grund av den blandning av vissa nummer och
namn, vi råd att du har denna utmärkelse av kungörelse tills din
ansökan har behandlats och pengarna återförda till ditt bankkonto
eftersom detta är en del av vår säkerhetsprotokoll för att undvika
dubbla påstå eller omotiverade dra nytta av detta program av
allmänheten.

Observera att din tur vinnande numret faller inom våra afrikanska häfte
representationskontor i Nigeria. Mot bakgrund av detta skulle din
700,000.00 Euros (sju hundra tusen euro) lämnas ut till dig via vår
affiliate bank i Afrika. Vår agent i Nigeria kommer att omedelbart
inleda processen för att underlätta frigörandet av dina pengar till dig
så fort du tar kontakt med honom och börja dina påståenden kontakta
dina påståenden
agent:

Dr.Timmy Cole
Foreign Services Manager, betalning och dokument för Dept
E-post: timmycole79@gmail.com
Telefon: 447.045.729.586.

Dina påståenden agent hjälper dig inom bearbetning och överföring
ofyour pris pengar till ditt utsedd bank account.Note att alla pris
medel skall hämtas senast en månad. Efter denna tidpunkt kommer alla
medel kommer att återföras till LOTTERY TREASURY som unclaimed.In för
att undvika onödiga förseningar och komplikationer, vänligen strävan
att citera ditt referensnummer: SKL/Millionenformel/05/1288 och
partinummer: SKL/25/8787 i varje korrespondens med din agent. Dessutom
bör det finnas någon förändring av din adress, informerar dina
påståenden agent så snart som möjligt.

Grattis ännu en gång från alla medlemmar av vår personal och tack för
att vara en del av våra kampanjer program.

Högaktningsfullt
Mrs.Violletta Ibrahimovich.
Promotions Manager
Süddeutsche Klassenlotterie.

Godmorgon Godmorgon

Har säkert sagt godmorgon hundra gånger bara sen klockan 6 i morse. Pratat trafik i fyra kanaler. Och varje gång ska man låta lika käck när man varnar för bärgaren som byter däck med röven ut på E4:an.

Nu på plats bland gamla arbetskamrater i Det stora huset. Här känns allting mer avspänt.

Mycket jobb för tillfället. Väldigt mycket. Men det är ju bra så man får råd att köpa julklappar sen.

onsdag 14 oktober 2009

Fred och lugn i natt



Måste säga att det är det här som är sinnesstämningen i mig idag.

En av de absolut allra vackraste texter som någosnin skrivits. Och som jag alltid spelar någon gång den 23 december. Jag spelar den ganska ofta annars också.

Det är märkligt hur mycket ens inre kan längta efter fred och lugn. Detta inre som som så många i min närhet tror längtar efter kaos och konflikter.

Livet var fullt av sådana förra året. Ni var en del som drabbades. Inte av våld såklart, man är ju pacifist. Men av tungans vilda angrepp, och ord kan göra ondare än slag.

Just idag känner jag bara för att tänka ett stort gemensamt förlåt till dem som kom i vägen för all min sorg under förra året. En del av er har varit väldans tålmodiga och snälla med mig, för det har ni min yttersta högaktning.

FÖR DU OCH JAG HAR SETT EN DEL
OCH KÄNNER TILL VARANDRAS FEL
VI LEVER I VÅR EGEN HEMLIGHET

Det är fritt fram för var och en att ta åt sig av dessa tre rader ovanför. Alla har sina egna hemligheter med mig. Några har fler, andra har färre. Jag kommer alltid att vara en hemlig jäel, det är oftast bäst så.

TÖRS JAG SÄGA
ATT VI HAR VARANDRA
TÖRS DU LÄGGA
KINDEN I MIN HAND

VAR INTE RÄDD FÖR DET SOM ÄR VERKLIGT

Nej, men verkligheten är ibland så oerhört ruttet påfrestande.

Fast idag är den bra.

Tror jag :o)

En promenad till pappa

Solen bryter fram över Södermalm och luften är sådär närmast kristallklar. Och det är inte ofta den är det i en av Stockholms mest trafikerade korsningar. Funderar starkt på att sätta på mig löparskorna och ta en rejäl promenad bort till pappa på Skogskyrkogården. Han kan behöva lite sällskap. Jag med.

En intensiv morgon där det som skulle vara lite träning i en kanal övergick till sändning i tre kanaler på en gång. Så är det när man är naturbegåvning, eller nåt :o)

Fick ett litet telefonsnack med Hon bredvid, och det var minsann inte igår som hon och jag hördes.

Märkliga saker händer ändå här i världen. Efter att jag skrivit mitt ganska jobbiga inlägg igår kväll var jag rätt utschasad. Polly ringde och fick mig att skratta och det var skönt. Men sen var det nästan läskigt att exsambo Lea messade och berättade att hon hade hittat Miltons gamla borste och att hon hade blivit väldigt ledsen av det.

Vi skrev lite med varandra och bestämde att vi förmodligen ska få honom i frälst jord redan nästa vecka. Han är så saknad av oss båda. Se där, något gemensamt i alla fall...

Lorelei är barnledig ikväll så vi ramlar nog iväg på någon bio innan det blir fyra riktigt tuffa arbetsdagar med jobb både i reklamradion och i Det stora huset. Bara att hoppas att man orkar.

tisdag 13 oktober 2009

Bry er inte



Det var i november, några veckor efter att exsambo Lea fyllt år. Jag hade redan anat vart allt var på väg. Vi hade varit ute och ätit indiskt och för första gången på nio år suttit tysta tillsammans vid bordet. Min skräck i förhållanden har alltid varit tystnaden. Nu var den där.

På fredag fyller hon år igen. Samma jävla dag som pappa har varit död i exakt 10 år. Samma dag som farmor skulle fyllt 99. Samma dag som Exhustru Lias farsa skulle fyllt 64. Jorå så att 16 oktober är en höjdare.

I alla fall var jag och exsambo Lea på Berns och kollade Kim Larsen. Plötsligt fanns ingen glädje i att se en konsert med henne. Vi stod bredvid varandra, och när Kim drog igång inledningsackorden till This is my life började tårarna rinna nedför mina kinder. Både av lättnad och saknad i samma ögonblick. Kanske också av fruktan, även om jag inte där och då visste vilket helvete jag stod inför.

Två år har gått, och som vanligt har det hänt så otroligt mycket i mitt konstiga liv. Tankarna kom på den ryska festen i söndags där jag satt med Påven i knät och lyssnade på hur Lorelei och hennes vänner sjöng vemodiga visor på ett språk jag inte förstår mer än Kalinka av.

Här är jag nu. En bonuspappa med diversearbete som bor i ensam i en mysig lägenhet.

Där var jag då. En man vars sambo precis fått cancerbesked om livmodern efter flera besök på barnlöshetsutredningen. En man som bodde i en rövarkula med en utmattningsdeprimerad livskamrat.

Här är jag nu. En man vars hjärta fortfarande har sorger att bearbeta samtidigt som glädjen står runt hörnet och bankar på dörren.

Där var jag då. En man som kände lättnad över att Lea skulle överleva men som kände förvirring över vart vi skulle ta vägen utan varandra.

Jag var också i en värld som var främmande. Men som inte finns längre. Bara bra rester.

Tankarna går runt i huvudet ikväll. På hur allt återigen har förändrats. Hur Milton som älskade sin bil faktiskt fortfarande bor i den på ett lite halvt ovärdigt sätt. Hur jag längtar efter dagen då jag och Lea får begrava hans stoft på riktigt. Om vi bara orkar.

Hur mitt liv är mer än jobbigt men samtidigt jäkligt härligt. Hur telefonsamtal kommer som löser knuter samtidigt om de får hjärtat att bulta av nerver.

Det är inte alltid så jävla lätt. Men This is my life! Och egentligen vill jag inte ha något annat.

Men just ikväll är det jävligt lätt att bli rörd, och berörd.

Tomma kartonger

På mitt bord ligger en kartong Tom och Jerry-kex. Men i min värld heter det fortfarande Kalle Anka-kex.

Hemma hos syrran låg åtta pizzakartonger i söndags efter fjortis-partyt dagen innan.

Kartonger, eller emballage, är rätt mysiga grejer.

När man var liten låg exempelvis tandkrämstuber i kartong. Nu har de en liten staniolflik istället, för att man ska veta att den är oanvänd.

Snö och köer

Debut i morse som trafikpratare. LIte märklig känsla att prata i reklamradion jämfört med Sveriges Radio. Nu ska den käcka reklamrösten på och man ska låta sådär lite...wohooo...

Roligt ändå och sämre kanaler finns det att prata i än den som spelar väldigt bra musik.

En mardröm däremot att kliva upp 5.10 i morse och åka till jobbet. Jag har ju äntligen fått såna tider ur kroppen efter åratal av uttjänster som busschaufför.

Nu blir det en slöardag härhemma skulle jag tro. Känns inte som man är sugen på att gå ut och promenera eller så. Lite hönsaboll ikväll kan det nog tänkas i alla fall.

måndag 12 oktober 2009

Mmmm

Trafikmorgon

7.27 klockade jag in i studion. 7.30 skulle jag vara där, man jobbar ju med marginal i den här branschen.

En lugn morgon där jag bara sutttit bredvid och tittat på samt kommit med en del glada tillrop. I morgon blir det värre, för då ska jag nog prata en del själv också.

Annars en schysst helg med diverse äventyr. Handbollen igår gick bra med två stycken barn i släptåg. 28-28 var skönt och Påven ropade Heja Hammarby flera gånger, så den ska vi nog få ordning på :o)

Efter att ha kört hem syrrans äldsta åkte jag och Påven till det kalas där Lorelei redan var. En fantastisk fest där 80% av folket var ryssar. Jag fattade inte ett ord och fick nobba vodka säkert 10 gånger. Men jädrar vad de sjöng vackert.

Så åkte vi hem och hade söndagskväll med Nalle Puh. Han flyttade hem till Påven igår efter att ha bott i syrrans garage de senaste åren. Nalle Puh är en gigantisk vinst från Tivoli i Köpenhamn för många år sedan. Jag blev erbjuden att sälja honom för 2 500 kronor redan ute på gatan den gången, men nobbade.

Nu ska jag sova lite och drömma om kö-slut.

söndag 11 oktober 2009

Alla vill vara med mig

Syrrans äldsta ville supergärna gå på handboll idag.

Påven vill också supergärna gå på handboll idag.

Jag vill också ganska gärna gå på handboll idag.

Lorelei ska på födelsedagskalas och prata en massa ryska. Där passar varken jag, syrrans äldsta eller Påven så bra.

Förresten vill Påven gärna se min vind. Han har aldrig sett en sån i hela sitt sexåriga liv. Och den som har varit uppe på min vind vet att den är ganska häftig. Fråga bara La Fleur som kånkat soffa dit ett par gånger.

Så dagens äventyr blir nog handboll och vinden. Tror inte syrrans äldsta varit uppe där heller.

Förra hösten låg det flera hundra getingar där och flämtade i dödsryckningar. Det var märkligt vackert.

Inspiration

Nej, det finns inte mycket av den varan idag.

Vi får se om det ändras. Ute är det kallt. Och Höstduffen är inställd, jag som var titelförsvarare och allt. Nu får man behålla bucklan ett år till.

Det är snyggt med golfpokaler härhemma.

lördag 10 oktober 2009

Könsroller

Som bonuspappa har jag börjat förstå en del saker. Som att det är jädrans svårt att köpa roliga eller fina kläder till små killar. Allt har dödskallar eller bilar på sig. Medan tjejers kläder är både fina och diskreta.

Idag hittade jag en för jävla fin grå tröja till Påven, men den dissade han för att den kliade.

Här på jobbet rullar allt på. Två man är iväg och käkar. De behövde det, trots att vi haft party på varm baguette och mjukost.

Seg lördag

Kliver upp till ett dukat frukostbord. Lorelei har bakat scones. Men Påven är skeptisk.

- Det är väldigt segt. Man fick tugga en halvtimme. Sen gav jag upp och svalde ändå.

Och jag måste nog ge honom lite rätt. Men det var snällt av henne.

Sen åkte vi och köpte skor.

Nu jobbas det i Det stora huset.

fredag 9 oktober 2009

Kalla fötter

FInns i norr och här i söder

Borde hoppa ned i badkaret, men ska se sista mjukbandyperioden först.

Lorelei och Påven umgås på litauiska ikväll, och där är jag fortfarande lite efter rent språkmässigt.

Men jag lär mig så sakteliga.

Sugen på nåt gott att käka, men i skafferiet står bara fiskbullar.

Obama

Vad ska man säga?

Nej, just det. Ingenting.

Det var inget som varken jag eller den kände politiske kommentatorn hade på känn häromdagen i alla fall.

Nästa vecka ska ni kolla på TV. Då ska, enligt ryktet, moster spela apa.

Det kan bli spännande. Liksom handboll på söndag. Men syrrans äldsta och Påven i släptåg. Dom är nog nästan kusiner.

torsdag 8 oktober 2009

Linda Ström

Mötte Linda Ström på gatan. Linda Ström är pytteliten. Men enormt bra på att sjunga.

Här sjunger hon duett med Caj Karlsson.

Duett

Det gör hon rätt i.

Annars vab idag med tillhörande öroninflammation.

Och ute skiner solen på de som är vakna.

onsdag 7 oktober 2009

Bra grejer

Igår sprang jag på en man som varit viktig för mitt inre. Och fick en del kaos som ändå lär följas av mer frid.

Nyss mailade en man som jag har dåligt samvete inför. Det bör också skapa lugn.

Känns bra när sånt inträffar.

Och jämför man idag med igår så är det stor skillnad.

För övrigt fick jag nyss se en låda med slipsar som en väldigt känd journalist äger. Han berättade att han alltid måste tänka på att inte ha ett politiskt partis egna färg om han gör ett inslag om dem.

Idag gällde det tyska CDU.

Hur fan kan han veta vad de har för färg?

Susanna i badet

Nybadad

Nyrakad

Nyäten

Nyskiten

Nu väntar jobbet

Morgonen har redan vaknat

Höstlov. Minns ni den termen. Pratade nyss med Lorelei som berätta att hon och Påven nog åker hem till mormor i Vilnius på höstlovet.

I barnböckerna förr i tiden pratade man om att "ha ferier".

Ferier lät väldigt mysigt.

Fick bra mail på morgonen från trafikjobbet. Ska gå dubbelt med en tjej nästa vecka. Måndag morgon 7.30 är det som gäller.

Och ännu inget rastlöst krypande i benen den här dagen. Skönt.

tisdag 6 oktober 2009

Nu är jag hetero



men om jag varit gay hade jag varit forever in love med Bruce Willis efter den här videon.

Tomma flaskor

Hur gör ni?

Trycker ni på knappen som ger pengarna till Röda Korset? Eller tar ni med pantkvittot och glömmer det i plånboken?

Jag gör det senare och känner mig dum varje gång. Bättre barnen i Indien får mina pengar än att jag hittar ett blankt papper några veckor senare.

Förr i tiden, innan portkoderna, ringde barn på dörren och frågade om de kunde få tomglas.

En meta-dröm

I drömmen drömmer jag att Lorelei och min farsa har bestämt sig för att åka på rockfestival. I drömmen berättar jag för henne att jag drömt det. Då blir hon, i drömmen, arg på mig och säger att jag bara drömmer konstiga saker om henne. Men att jag drömmer bra saker om andra tjejer.

Jag tycker det är häftigt att drömma att man drömmer.

Hade en liten lektion med Påven i morse om vad man får behålla om man hittar det. Han hade hittat två enkronor på golvet och listat ut att det var mina. Trots det hade de hamnat i hans spargris.

Nu är regeln att 50-öringar och enkronor är hittegods. Allt annat ska lämnas tillbaka.

- Men om jag hittar en femkrona i skolan då. Måste jag går unt och fråga alla om de har tappat den då. Det orkar jag inte, sa han lurigt.

Jobb i Det stora huset idag. Eller snarare ikväll. Nu ska jag kolla Knight Rider.

måndag 5 oktober 2009

Saints and angels

Texten finns lite längre ned i bloggen. NU finns en inspelning här också.



Vill man se dem spela den också, sådär 20 år efter den här inspelningen så kan man kolla här.

http://www.rte.ie/tv/latelate/index.html

De spelar i slutet av showen.

Baloo eller vad då?

Går på den där intervjun. Bisarr händelse är att jag och att han som intervjuar mig dagen till ära valt exakt likadana tröjor.

Hyfsat avspänt chittchatt som inte direkt kändes som en intervju. Jag tror jag svarade bra på det han undrade och han verkade genuint intresserad.

- Fan, jag tycker du verkar vara en skön snubbe, utbrast han i slutet av intervjun.

Och det är klart att det inte blev sämre av att han hade haft säsongskort på Bajens läktare. Då vägde min merit som speaker för Hammarby Fotboll, Handboll och badny ganska tungt.

Vi får se, man har ju varit optimist förut.

Fyra tre fyra

Solen lyser in genom ett lagom skitigt balkongfönster.

Fred Åkerström sjunger Glimmande nymf ur högtalaren.
.
Mer behövs just nu inte för att skapa lugn.

På kanten av sängen vilar en hög med ren tvätt som ska vikas när jag kommer hem. Den är fortfarande ljummen nu.

Lorelei är i fabriken och uppfinner.

Det ger ännu mer lugn.

Kövarning

Och så var det dags att gå på jobbintervju då. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det jag söker. Knappast drömyrket rent statusmässigt, men ändå en typ av jobb som jag verkligen skulle gilla.

Trafrikreporter i radio alltså.

Skulle såklart föredra eftermiddagssändningar framför morgondito. Jag har äntligen blivit en människa som trivs med sovmorgon.

20 år som busschaffis och 13 om hundägare fick mig att tro annorlunda.

Men först möte med La FLeur och sportgänget. Verkar som jag ska skriva ett kapitel i en bok.

söndag 4 oktober 2009

En man med vettiga tankar

När man var yngre hatade man Peter LeMarc. En pretto kille med löjligt utseende. I smyg gick det väl an att gilla Little WIllie John.

Men på senare år har jag läst en del intervjuer med snubben, och maken till vettig person går det knappt att finna skulle jag vilja säga.

I en fantastiskt bra artikel i Expressen i fredags pratar han livstankar.

"Jag har tagit fighten mot demonerna och vunnit" är rubriken.

Artikeln

Men trots succén med albumet "Peter LeMarc" led han svårt av scenskräck, prestationsångest och dåligt självförtroende. 1998 kom "demonerna" tillbaka. Tryck över bröstet, svårt att andas, tunnelseende.
- Jag som hade gått i terapi borde inte drabbas av det här, tänkte jag.
Han höll sig mest hemma, skrev knappt några sånger, tog hand om barnen. Och bestämde sig för att gå till botten med problemen. Med gammal hederlig samtalsterapi, en grundlig sådan.
- Ganska snart förstod jag att rötterna fanns att finna i min barndom. För mig är panikångest ingen sjukdom, bara symptom, säger han.


Klicka gärna på den och läs den. FInns en hel del vettigt där.

Häxan surtant

Det var Stina Dabrowski igår.

Hon var direkt osympatisk hos Oldsberg.

Duktig yrkeskvinna. Men annars så.

Söndag nu. Efter en bra lördag med något så oväntat som mjukbandy i Ekan.

Idag mest ångest över fotboll.

Tror jag börjar dagen med att gå och tända ett ljus i kyrkan.

fredag 2 oktober 2009

Kompisar från förr

Lunch idag med Pojken och Tom Strong. Kände att jag knappt bryr mig om Röda Pricken. Men kul att se de gamla stötarna. Vi hamnade på Lyxindiern.

Jag beställde en Garlic Chicken Tikka Masala.

Servitören kom med min skål:

- En chicken ghorma.

Jag svarade att jag beställt en Garlic Chicken Tikka Masala.

- Då är det en sån.

Iband verkar det jävligt enkelt att driva restaurang.

Slidkrans så klart

Känns så skönt att våra folkvalda sysslar med viktiga tankar.

Motion om att byta mödomshinna mot slidkrans

Jag förstår faktiskt inte hur de tänker. Eller är det kanske just det de inte gör.

Olika skolor

Jo det här med att skrapa bilens rutor. Det är ju tid för sånt nu.

Kan någon, av kvinna född, förklara varför man ska stå och skrapa bort vartenda iskorn eller snöflinga på rutan. Det smälter ju eller blåser bort.

Jag brukar ta upp nåt medlemskort ur plånboken och skrapa någon decimeterlång remsa. Resten löser man med rikliga mängder spolarvätska eller ivrigt piskande vindrutetorkare.

Detta gör jag inte för att vara ball, utan för att jag är lat och bekväm.

torsdag 1 oktober 2009

Pankisar

Gick till personalmatsalen i Det stora huset med några kollegor. Tre rätter att välja på. Urvattnad fisk med potatissallad. Glaserad karré med bulgur eller ärtsoppa med pannkakor.

Det blev karré med potatissallad. Och pankisar till efterrätt.

Hela matsalen var fylld av små gynnare i 12-13-årsåldern. Förmodligen har de varit och spelat in nåt program.

Så skönt att se alla dessa ungar sitta och mumsa pannkakor, grädde och sylt med Coca Cola i glasen.

Man kan ha förstått deras fasa annars för att behöva äta vuxenlunch i den där miljön.

Lurre

Idag kommer Tom Strong och Bobby Ewings mamma på lunch. Pojken skulle jobba och Fidel gör inte hembesök. Så vi blir bara tre.

Eller så går vi ut på stan så Fidel får följa med.

Tungt träningspass med Lorelei igår. Vi spelade hönsaboll på hennes jobb.

Och i morgon fyller syrrans äldsta fjortis på riktigt. Det är rätt märkligt.

Fick dessutom bra besked om lördag. Strongt där. För ibland är själv verkligen bäste dräng.