Lugn och fin

Kände bara för att skriva ett par rader i den gamla kära bloggen.

En ny kan vara på gång någonstans därute i cyberrymden.

Men än så länge är det rätt skönt att koncentrera huvudet på ren verklighet.

Önskar mina tidigare läsare en jätteskön helg och smyger ut i världen.

Stängt

På obestämd framtid.

Vi träffade Tyson Gay

Påven och jag träffade Tyson Gay igår. Kul.

Sprang på honom i Stadions innandömen och fick en autograf. Och plötsligt slutade Påven heja på Usain Bolt och är numer Tyson Gay-supporter.

Jag är brutalt trött efter en intensiv vecka.

Golf med Långe igår morse. 

Nu blir det städning.

Sömnbrist

Går man upp tio i sex får man väl skylla sig själv. Men gud vad trött jag är idag. Golf-debacle på Fågelbro som var en svår bana för mig.

Snart DN-galan.

Ska bara ut och fixa lite grejer först. Kanske en te-termos som pappa hade med sig till oss barn när vi gick på galor förr.

Det kommer bli en kul kväll.

Men ursäkta mig!

Hur gammal har man blivit när man sammanfattar en dag av äventyr med att det bästa var att alla var sams?

Dagens utflykter var roliga. Museum och lunch på kines-krog.

Sen iväg och köpa golfbollar. Bara för att upptäcka att bagen jag köpte förra veckan nu såldes med 40% rabatt.

Jag mulnade till och bad att få prata med chefen.

En kort argumentering senare fick jag 480 kronor att köpa bollar för.

Bra där Budget-Golf.

Ännu mer idag

En stor jävla Mio-soffa. Ensam. Tur att det var nedför. Och att den skulle till tippen så man slapp vara jätterädd om den.

Syrrans äldsta och syrran själv var god support. Och syrrans äldsta en hejare när vi sen var på återvinningsstationen.

Dagens mysigaste var en snabblunch i bilen vid Slussen. Jag och syrran käkade strömming och mos med dansk remoulad medan syrrans äldsta åt en våningsburgare (Big Mac).

Av bara farten hann vi med att kasta ett gammalt staket som låg på syrrans tomt också.

Nu blir det slö och slapp hemma. I morgon gäller Tekniksa muséet med Påven och Lorelei.

Vi tre ska förresten på DN-galan på fredag också.

Jag har nog sett 20 DN-galor live, men för dem blir det premiär.

Påven frågar hårt om "James Bolt" verkligen är snabbast i världen.

Starke Adolf

25 kartonger

2 Billy-bokhyllor

En soffa

Tre stolar

Två fåtöljer

En säng

Från våning 3 till marknivå.

Okej, inte bokhyllorna.

Det mesta upp på bilen.

Sen kom La Fleur och hjälpte till.

Och upp med alt från marknivå till våning 1.

La Fleur.

En hjälte!

Och jag. En större hjälte idag. Faktiskt.

Walk on

Lorelei kommer hem idag

Mamma flyttar i morgon

Jag har tre projekt

Annars allt lugnt

Åka buss

Om bussen är helt tom när man kommer på som passagerare, varför sätter man sig då på det allra första sätet? Närmast föraren.

Varför pratar man dessutom högt i telefon då?

Och om det sitter en person på bussen, varför sätter man sig väldigt nära då? Högst ett stol-par ifrån.

Varför plingar man när man inte ska av?

Varför frågar man om en buss går till Waldermarsudde när det står Waldermarsudde med tre decimeter höga bokstäver i fronten?

Varför trycker man på barnvagns-signal fast man inte har barnvagn?

Så många varför. Så få svar!

Lackar

Svetten lackar

Man lackar golv

Det lackar mot jul

Man lackar ur

I min parallellklass gick en kille som hette Klaus

Honom kallade vi Lacka Skithål

Så gjorde man förr

Lagom

Det blir aldrig riktigt lagom. Inte nu heller. Nu har jag gjort Samhällstjänst så det lyser blått ur ögonen på mig.

Två kvällar kvar.

Nästa vecka är mammas flytt. Den kunde gärna få vara klar.

Inte så upplyftande.

Skatter från förr

Att flyttpacka hos mamma är att dyka ner i ett nostalgi-hav. Ju längre in i garderoben man kommer desto mer spännande fynd från förr kommer fram.

Skinnportföljen jag hade till lekis är tyngst hittills.

I köksskåpen kommer husgeråd fram som man inte sett sen Dackefejden.

Jag vet precis vad vi brukade ha i varje skål.

Det är mysigt och sorgligt samtidigt.

Ny golfbag

Efter sju obekväma år har min golfbag gjort sitt. Obekväma för bagen alltså, för jag är väl inte direkt personen som är rädd om alla saker.

Åkte jag alltså till Budget Golf och gick in och kikade. De skyltade hejvilt med en Izzo för 595 kronor, nypris 1495.

Aldrig har jag sett sånt försök till bondfångeri. Den bagen var så usel i sin kvalite att man såg det med blotta ögat.

Frågade jag alltså expediten vad det var för fel på bagen, och hon svarade ärligt:

- Den går sönder i sömmarna, Vi reklamerar massor av dem.

Så jag valde en annan bag. Dyrare men bättre kvalité.

Och när vi stod i kassan för att göra affär kom en man in och ville reklamera sin Izzo-bag.

- Den gick sönder efter två dagar. Och det var ändå den jag fick som reklamation för den förra som höll i tre.

Pia Sundhage

Just nu gästar Pia Sundhage SVT:s morgonsoffa. Pia Sundhage är en kvinna att se upp till på många sätt. Inte bara för att hon gjort en massa nytta för Hammarby.

Sundhage är en fantastisk idrotts-tjej, som också står för väldigt fina mänskliga värderingar.

När hon vann OS-guld som tränare för USA vägrade hon gå på segermiddag hos George Bush.

Jag skulle heller aldrig gått på middag hos Bush. De som känner mig väl vet att jag är en man med ibland väldigt starka principer.

Igår kom förresten antagningsbeskedet från universitetet. Det är dags att börja plugga igen. Minsann. 

Schemat var inte alltför betungande , två dagar à två timmar i veckan.

Kanske var det därför nattens drömmar handlade om gymnasiet. Jag sprang omkring i olika korridorer och letade klassrum. Behövde ett att sova i, faktiskt.

Plugga ska bli kul.

Och jag har ju en väldigt duktig privat-lärare.

Trött fet och 48

Fortfarande det bästa namnet på ett radioprogram. Det var Täppas Fogelberg som hade det.

Vill ni höra ett annat bra radioprogram ska ni gå in på sr.se och höra på Johan Rabaeus sommarprogram från igår. Det var jävligt bra.

Roligt och bra framfört. Innehållsrikt manus. En fantastisk hyllning av Ernst-Hugo Järegård.

Toppen helt enkelt.

Annars har ju de flesta sommarprogrammen varit ganska kass i år. Och varför måste alla som får chansen antingen spela egna låtar, eller något med någon anhörig?

Christer Sjögren spelade sig själv. Anette Norberg sin son. Och det har varit många fler exempel.

Dåligt.

Jag och film

För tillfället springer alla människor om kring och pratar om nån film som heter Interception eller liknande. Jag är helt off.

Jag har alltid haft en usel film-smak. Verkligen usel.

Musik är jag bra på, jag var hyfsad på att läsa förr, kan absolut se seriös teater och anser mig nog ha skaplig kulturkoll överhuvudtaget.

Men film.

Den absolut bästa film jag någonsin sett är Dum och Dummare. I alla fall nästan.

A Clockwork Orange är också bra. Liksom The Royal Tenenbaums. Och Stand By Me.

Men när klasspolarna började prata om filmer som Döda Poeters Sällskap och Jesus Från Montreal fattade jag ingenting. Jag låg på biogolvet och garvade åt Monty Python i Hollywood.

Jag vill absolut inte hävda att andra har fel eller att dom är snobbar. Absolut inte. I det här fallet skäms jag nästan mer över mig själv.

Skulle gärna bli gripen av drama eller träffad av nåt annat. Kunna uppskatta bra filmfoto, specialeffekter och annat. Men det går inte.

Jag drar ur proppen och kollar Göta Kanal ännu en gång.

En påse mat

En liten runda över söder blev det nu på morgonen. Och en kasse mat hem från Konsum på Medborgarplatsen. På trappan upp till Debaser satt några tappra fans till Good Charlotte och väntade på att få en bra plats till kvällens konsert.

På baksidan gick bandmedlemmarna in till ett soundcheck antar jag.

Stackars ungarna på framsidan.

Jag ägnar dagarna åt busskörande, eller snarare kvällarna. Och att försöka få lite ordning på hemmet här. 

Dessutom ska ju mammas lägenhet packas, hon flyttar redan om 10 dagar. Huvva. Nu blir man ensam på söder.

Förförd av en blogg-kollega

En dag full av intryck slutade i en natt full av kaotisk drömmar. Många av dem tangerade nakenhet och erotiska eskapader. Varför?  Ja, det vet jag men det har inte ni med att göra.

Så varför; 

jag ville ligga naken på en soffa i Det stora huset medan Hockeypappan letade logotyper till en webbsida och hade en 200-tummare som bildskärm.

en bloggkollega kom och fikade med mig och hela tiden ville visa sin nytatuerade rumpa.

en sexshop öppnade intill där jag bor och marknadsförde sig med prinsesstårtor och geisha-kulor.

mitt badkar hade blivit ommålat i lila och rosa av fönster-målarna.

eller

andra saker, det får i sväva i ovisshet om.

Men jag hade en jäkla skojig natt.

Skoda

Det blev Dalom tur och retur över dagen.

Lånade syrrans Skoda som uppenbarligen inte kan gå fortare än 175 km/h trots nedförsbacke.

Allt gick bra och nu ligger Milton på en riktigt fin plats.

Det blev lite jobbigt ett tag. Men nu är jag hemma.

Magisk sång

En visa som alltid betytt mycket i min släkt.

VM i söthet

Fotbollsspel på flykt

Påven är på semester.

Då försvinner fotbollsspelet.

Även stora Nalle Puh var på väg bort.

Men så taskig kan man väl inte vara?

Höjden av god smak

10 stycken sommarsmaker som är väldigt svåröverträffade.

10. Iskall sockerdricka från en blöt glasflaska
9. Grillad färskpotatis
8. Ganska svag hemkokt kall saft gjord på skogshallon
7. Hård vanilj-mjukglass med karamellströssel
6. En färsk sockerärt-skida direkt från busken
5. Wasa Husman med kall potatis och gräslök
4.En bit kylskåpskall kärnfri vattenmelon, lagom mörkröd
3. Kalla pannkakor med en gnutta strösocker
2. En nystekt egenfiskad abborre
1. En lagom smält grynig Coca Cola-Igloo

Målare på plats

Från och med idag ska två killar måla utsidan av fönstren hemma. Jag tycker sånt är lite små-mysigt. Att det blir fint även på utsidan.

På insidan blev det riktigt fint igår när AB Röj i regi av En helt vanlig man satte fart och for högt och lågt med både dammsugare och Ajax-flaska.

Sen somnade jag gott i soffan och vaknade nån gång mitt i natten av att Al Bundy var på bio.

Drömde en del konstiga drömmar. Bland annat än där jag var äldre, eller i alla fall såg äldre ut, än min egen pappa.

Tro det eller ej, men igår hade jag ett mycket bra telefon-samtal med ex-sambo Lea. Vi kom fram till att jag ska begrava Milton själv om några dagar.

Jag kände lättnad efter det samtalet på flera sätt.

Tidigaste tidigt

Vaknar tio minuter innan telefonens larm ska ringa. Det står 04.49 på klockan.

Frukost får vänta. Det går att fixa på jobbet.

Snabbdusch. Ett jäkla letande efter ett passerkort, som inte fanns där jag såg det senast. Visade sig till sist ligga i plånboken. Också ett jäkla ställe.

Snabb bilresa genom stan och sen upp på jobbet.

Inspirationen är kanske inte på topp. Men kul att köra morgon för ovanlighets skull.

Lediga dagar

Mina lediga dagar börjar på torsdag. Då slutar mitt vikariat. Har inga direkta planer på vad jag ska försörja mig med den närmaste tiden, men nåt blir det alltid.

Folk frågar när man ska ha semester, men som frilansande person har man knappt råd med sånt.

Borde kanske skaffa mig en anställning igen.

Nu ska jag i alla fall åka och skaffa lite nya blommor till min lägenhet, de som finns har fått mycket stryk under våren.

Sen blir det förberedelser.

Det ska pratas fotboll idag.

Sova på soffan

 Jag hämtade La Fleur klockan tio i sex. Tjugo i sju stod vi på första tee och slog ut.

Klockan elva ringde jag till Lorelei hemma från soffan.

Det är en effektiv dag det.

Efter en fiskgratäng och en dusch kom klubban.

En rejäl knockout i soffan med en svalkande fläkt på bordet.

Fast nu börjar jag vakna till.

Skönt.

För det är samhällstjänst på kvällen.

La Fleur?

Han gick till gymmet och tränade.

Dåre!

Bunkrat med nyponsoppa

Det är grymt ogott att äta när det är så här varmt ute. Jag har aldrig förstått mig på folk som ska släpa ut bord och stolar och käk i solen och sen sitta i stekande värme och må illa.

Mat avnjutes i skuggan. Eller inomhus.

Men man har just ingen matlust.

Så igår bestämde jag mig för att skippa fast föda så länge värmen är kvar. Det blir nyponsoppa och annat godis ett tag framöver.

Jag kanske hänger med om nån vill gå ut och käka lunch, men å andra sidan har jag ingen lunch på jobbet. Och är dessutom ensam under hela passet.

Möte med rödprick

Ute på Arlanda för att lämna av Påven och Lorelei. Där dök plötsligt Pojken upp, med fru och dotter. En gammal rödprickare alltså, på väg mot Spanien för bröllop. Dock ej eget.

Vi utbytte lite floskler och presenterade oss för varandra.

Sen vinkade jag av min familj och åkte in till jobbet.

Som vanligt hade företrädaren haft det lugnt medan kaoset började så fort jag satt mig i stolen.

Jag sitter kvar i två timmar till innan jag får gå hem och se slutet av första dagen av British Open. Det häftigaste, eller i alla fall mysigaste, man kan njuta av i sportväg på TV.

Joe Dalton

En svettig kväll med bra prat på balkongen med Lorelei. Vi talade ut om livet.

Sen var det på med fläkten och upp med alla fönster. Det är stängt under dagen där på grund av takrenovering, och har man öppet ser det för jävligt ut inne i lägenheten.

Drömmar i parti och minut på natten.

Den konstigaste gjorde mig till vapenfri yrkesmilitär. Med armhävningar som specialitet. Jag begärde frisedel efter bara någon timme.

Fläkten

Tog med mig fläkt till Lorelei igår kväll, och gud vad mycket lättare det var att sova.

Annars finns inte mycket att säga just nu.

Det är för varmt.

Fem kvar till 1500

Det här är mitt 1494:e inlägg och jag känner mig lite som Emil i snickerboa där han sitter och räknar sina gubbar.

Svetten klibbar fast tröjan mot ryggen och jag har sju timmar kvar på jobbet innan jag får gå hem. Luften i studion är obefintlig. Men nu kommer regnet inne på gården.

Dagen igår var alldeles lysande. Jag, Lorelei och Påven tog båten ut till Utö och badade och simmade till småöarna utanför Barnens Bad.

Sen hem och köra överlämning innan jag åkte hem till mig själv och såg min tionde VM-final i livet. I sju av dem har rätt lag vunnit, sett till mina symaptier i respektive turneringsfinal, så jag får väl ge Spanien årets guld.

Lorelei och Påven drar på semester på torsdag och då blir jag ensam i 18 dagar. Får se hur det går.

Jag vill ha en ny fåtölj

Den är så grymt snygg. Och den finns i en affär i närheten. Och den kostar bara lite drygt 3 000.

Sova hos syrran

Syrran och familjen är ju i Dalom så jag var husvakt under natten. Kändes lite märkligt att göra comeback i huset där jag hade en vårperiod som är en av mina konstigaste i livet.

Nu blev det bara sömn.

Skulle ta med DN från de senaste dagarna och tyckte att det var lika bra att sova där för att få med mig även dagens tidning. Det var bara det att det inte kom någon.

- Ring och säg till så kommer den i morgon i stället, skrattade Lorelei och hänvisade till filmen Dum och Dummare.

Märker att jag nog aldrig kommer att bli husägare.

Påven fick sitt Nintendo DSi efter en vår av förhandlingar.  Jag är motståndare.  Från mina pengar och händer kommer fortfarande saker som couronne och liknande.

Nu lite strumpsortering innan jobbet.

Stulna skyltar

Träffade på Hockeypappan och hans entourage nere i hangaren på väg in till jobbet. Pannkakor till lunch såg ganska gott ut, men jag avstod till en början i alla fall.

Upp på jobbet och prata lite med kollegan som jag löser av.

Fortfarande delar av morgonens drömmar kvar i huvudet. Till exempel hur jag klarade mig från p-böter på grund av att mina registrerings-skyltar var stulna. Det satt en från Ukraina och en från Oman på bilen.

Jag kom på att jag skulle låta det vara så. Parka gratis är inte fel.

Drömde också att en kvinna på Socialtjänsten försökte förföra mig på en golfbana.

Nu jobb.

Kapten Värmebölja

Men kan det sluta vara varmt då? Jag gillar det inte.

Om man inte får vara på golfbanan, och det får jag för sällan.

Jobb idag igen, 11-19. Men bara 14 dagar kvar innan vikariatet är slut. Måste nog snart börja fundera lite på framtiden igen.

Nån som har nåt tips?

Äh, vi koncentrerar oss på Spanien-Tyskland ikväll i stället.

Finalen

Jag vill gärna klargöra att jag tippade Holland som VM-vinnare före turneringen. Och att jag hade Uruguay som deras finalmotståndare.

Nu blir det nog Spanien istället.

Här städar jag medan bilarna rullar utanför på en våt stadsasfalt. Mysigt.

Ska nog vara uppe länge efter morgonens sovstund.

Syrran med anhang i Dalom. Påven och Lorelei sover hemma hos sig. De ska på semester om en vecka. Då blir det tomt medan jag är hemma och tjänar pengar.

Morsning!

Born to run

Per Fontander spelar Born to run på radio och arbetsdagen får en perfekt start. Utanför kontoret hänger två gubbar och putsar fönster.

Hoppas på en lugnare dag på jobbet än igår.

Sov till 9.50 idag innan Pollys sms pep till och väckte mig.

Nu kör vi. Kanske ska elda lite pengar också.

Gråtande barn

Ibland är det jobbigt att bli lämnad på fritids när inte de ordinare fröknarna är där. Då är det bra att En helt vanlig man kommer med peppande ord.

Så var det i morse.

Nu några timmar hemma i lugn och ro innan det blir radiojobb resten av dagen.

Buss igår. Det gäller att kämpa på.

Hörde förresten Ulf Malmros Sommarprogram igår. Rekommenderas.

Och snart är VM slut. När Lorelei och Påven sticker på semester börjar så British Open i golf. Det kommer att bli fyra dagar framför TV:n för mig.

British Open på St Andrews är topp 5 av idrottshändelser för mig.

Förbannade allergi

Ögonen ser ut som köttfärs och humöret blir därefter.

Suarez en hjälte

Det diskuteras både här och där om urugayanen Suarez ska stängas av mer än en match. Så klart att han inte ska. Han begick ett regelbrott igår, det gjorde han. Men normalt är det alltid bara en match avstängning för hands. Då ska han inte ha för för att han gjorde det i 120:e minuten.

Ghana fick en chans. Tog den inte.

Idag har jag varit flytthjälp. Skönt att ta det uppdraget på årets varmaste dag.

Nu snart fotboll med Påven.

Bilen bilen bilen

En burk 5-56 för att rensa skit.

En flaska låsolja för att smörja.

En slägga för att slå loss.

Försiktighet för att inte knäcka nycklar.

Så en förhoppning att Bilprovningen ska godkänna.

Och det gjorde dom, så nu rullar vraket lagligt ett år till.

Sen ska man skaffa sig råd att laga AC och annat också.

Skönt ändå att få det där gjort.

Kyssar i vinden över havet

Inget Hultsfred för ungdomarna i år. Tråkigt.

Festivaler ska finnas. Hultsfred har ett par fina minnesplatser hos mig.

Även om jag haft betydligt roligare i Roskilde. Det var alltid mycket våldsammare och argare publik i Smålandsskogen än på den danska landsbygden.

Peace and Love pågår för tillfället men jag hoppar över den i år på grund av arbete. Förra året dog Michael Jackson under P&L. Det var en märklig händelse när ryktet började gå mitt under (Micke) Thåströms konsert.

Det verkar bli ont om musik för mig den här sommaren. Igår stoppade vädret utflykten till Eskilstuna.

Being polär

När man bara ska vara glad blir man lite ledsen samtidigt

När man är riktigt ledsen är det nära till skratt

Det är jobbigt att ha så många känslor samtidigt

Men det är också att leva

Återkommer

Ulf Lundell

På väg hem från jobbet fastnat jag i stora entréhallen där Teliappan och några gamla kompisar från Det stora huset sitter och lunchar.

I matkön ser vi plötsligt Janne Bark. Lundells gitarrist. Ett par andra bandmedlemmar står också där.

Lundell och hela bandet repar inför kommande turné och lånar en studio i huset.

Uffe själv verkar inte vilja ha lunch utan dricker en yoghurt medan Bark tar en sallad.

Det är just då inte så jävla rock'n roll. Men det kommer.

Värme och pang

Det sa pang över Stockholm vid midnatt igår. Men ingen vet vad som egentligen smällde. Polisen påstår att det var en avgassmäll från nån bil, men då måste det ha varit en bil lika stor som Globen.

För övrigt var det tokvarmt hela eftermiddagen och kvällen. Så där så att det nästan blir svårt att sova.

Kanske läge att smyga förbi Clas Ohlson och köpa en fläkt.

Vi var på Classes stora huvudanläggning i Insjön på midsommardagen. Köpte ingenting.

- Gubbdagis, sa Lorelei om stället.

Hon vann en låda med gipsgjutnings-leksaker på PRO:s lotteri.

Nu jobb!

Förutom det så

Midsommarfirandet vid scoutstugan inställt.

Men annars några sköna dagar med sömn, kramar och god mat.

Inser att husen måste skötas ännu mer. Jobbigt eller dyrt.

Fast nu fotboll på tv.

Gratis.

Tillbaka

Klockan på 04.30

Jobbstart 05.15

Supervarmt redan nu!

Midsommar i stort sett bra.

Rapport om det senare.

Midsommar

Vaknade 05.00 för busskörning.

Nu massa fotboll.

Ikväll Dalom.

Återkommer söndag!

En ny sexställning

Att drömma sexdrömmar om sitt ex är knappast någon höjdare. Nu var nattens dröm inte någon köttig historia med mycket naket. Utan snarare ett bevis på hur sval den förra relationen var.

Jag och Lea satt och läste i varsin fåtölj när jag plötsligt ser en artikel om nya roliga sexställningar. En av dem heter "Den bockande samen".  Ja just bockande, och inte rockande.

Den gick ut på att mannen måste vara ganska småväxt och att han under sexakten ska ställa sig uppe på kvinnans rygg. Hon ska stå på alla fyra och han ska kliva upp och ställa sig ovanpå alltså. 

Det kräver också att mannen så att säga är välutrustad eftersom han från den positionen ska tränga in i kvinnan. Under 40 cm är omöjligt.

Lea tittar upp från sin tidning och skrattar och säger:

- Va, vet du inte vad Bockande samen är. Den har väl alla testat?

Jag vet med säkerhet att jag och Lea aldrig provat den, och jag vet också att hon hävdat att jag är den första man hon varit med. Men här sitter hon alltså och hävdar att hon känner till en helt ny sexställning, och hon antyder också att hon faktiskt utövat den.

Stämningen blir frostig och efter en stund ligger vi på en säng och ska ta upp det gamla fina favoritämnet: "Hur många har du varit med innan du träffade mig"!

Lea har som sagt lovat mig att jag är hennes första kille, men nu, med handen på bibeln, kryper det fram att hon haft 11 stycken älskare under vår tid tillsammans. 

En av dem är alltså en mycket småväxt man med enorm penis.

Vilket får mig att tänka på den enda roliga historia som Lea nånsin skrattade åt när vi var ihop. Och detta är ingen dröm. En gång berättade jag en halvfräck historia för henne, då började hon gråta för att den var kvinnoförnedrande.

Men den här gillade hon:

"Det var svenska-lektion i skolan och fröken tänkte att barnen skulle få pröva på att rimma på olika ord. Hon var lite nervös eftersom hon visste att lille Kalle längst bak i klassrummet både hade en snabb hjärna och snuskig fantasi. 

Det första ordet barnen skulle rimma på var TITTA.

Kalle slängde upp handen och skrek:

- Jag kan, jag kan!

Fröken förstod vad Kalle var ute efter och gav frågan till Karin som snällt svarade:

- HITTA!

Nytt ord och nu skulle barnen rimma på FULLA.

Kalle blev än mer ivrig och viftade med handen:

- Jag vill, jag kan, fröken fröken!

Bengt fick frågan istället och svarade RULLA.

Ett par ord till följde under samma procedur och fröken började tycka synd om Kalle. Till slut kom hon på ett, som hon tyckte, helsäkert ord: BERG!

Det blev tyst i klassen innan Kalle åter började vifta.

- Jag kan, jag kan!

Fröken blev osäker och letade i huvudet om det fanns nåt snuskigt som rimmade på BERG, men hon kunde inte hitta något. Så nu gick frågan till Kalle. Han tittade glatt upp och sa sen:

- DVÄRG....så måttade han med händerna och skrek....MED EN SÅN HÄR STOR KUK!"

När ska de lära sig?

Det blev ingen hotellrusning till bröllopet.

Det blev inget trafikkaos.

Det blev inget dåligt väder.

Varför tror man alltid att det ska bli på ett annat sätt än vad det blir.

Däremot kanske det blir Liseberg om några veckor. Även vi sommarjobbare kan ju unna oss en liten minisemester.

Och min själ mår dessutom bra av en liten dos Göteborg. Även om jag faktiskt ännu hellre drar ut till den riktiga västkusten bortåt Fjällbacka och där.

200 kronor

Så mycket kostade den senaste bilreparationen. Jag vet inte om jag vågar lyfta på huven för att se vad mekanikern gjort.

Men billigt blev det.

- Jag gjorde en nödlösning eftersom det inte finns SAAB-delar just nu.

Han lovade dock att det skulle funka i besiktningen.

Lite vanlig allmän lagning alltså, som dom sa i Macken en gång.

Och jag fick en härlig buss- och tågresa på morgonen ända ut till mina gamla hoods.

Jag bytte pappa i drömmen

Och min far var plötsligt Thage G Peterson. Och han låg stilla i en kökssoffa och myste medan vi andra bakade pepparkakor.

Annars en bra söndagskväll med en märklig utveckling av ett lägenhetstittande.

Jag och Lorelei drog iväg och kikade på ett halvspännande objekt i Söderort. En lägenhet med uteplats i en ombyggd villa.

Den låg lite lurigt till och jag kunde tänka mig att allmänheten gärna skulle utnyttja tomten både som picknick-plats och genomfartsväg när man knallar hem.

Därför frågade jag den oerhört stroppiga mäklaren om hur hon trodde att man hade tillgång till tomten. Om andra skulle använda den också.

- Jag vet ju inte hur du är uppfostrad, svarade hon.

Nu var det ju inte så mycket frågan om hur jag är uppfostrad utan snarare hur andra är uppfostrade. Och hur det fungerar i en förening med bara tre lägenheter.

Svaren var närmast oförskämda. Och just den lägenheten ska vi inte köpa.

Oddsen?

Vad är oddsen på att man ska springa på syrran med familj inne i stan?

Mitt på Västerlånggatan satt hon och tjejerna och käkade glass.

Lotto köade för pizza.

Så gick vi och kollade vaktavlösningen på slottet. Det verkade ett tag som att soldaterna skulle åka iväg med en bil från Manpower.

Japanska turisterna hade munskydd, och syrrans yngsta tyckte det var lagom pinsamt när jag sjöng Serenad på Prästgatan just på Prästgatan.

Serenaden sjungen av Evert Taube

Efter ett tag gick vi åt olika håll. Jag och Lorelei gick hem till mig och kollade fotboll.

Senare idag ska vi ut på äventyr. Ledtråd: Hemnet!

Allas rätt till kärlek

En kärlek vaktad av tusentals soldater

Poliser, politiker och folk på våra gator

Blir aldrig större och bättre än den jag känner

Den kärlek som vaktas av bara släkt och vänner

Jag är trygg med dig utan säkerhetspolis

Som springer tätt intill ifall vi får en kris

Dina ögon blir ett vittne till mitt hjärtas sanna värme

Krama mig älskling kom lite närmre

För mig är dina tre rum ett vackert litet slott

Ett vilorum för själen i ett liv som har så brått

Spektakel

Vilket jäkla spektakel igår. Och till vilken nytta?

TV-produktionen var segare än segast. Bara en massa  trök-bilder på gäster.

De som gnäller på olika VM-studios och att det är för mycket snack måste ha mått illa igår.

Var fanns de genomarbetade reportagen? De seriösa intervjerna?

En svår pjäs

Scenen var märklig. Jag, Solveig Ternström, Kris Kristofferson, Christina Schollin och Mikael Persbrandt i en pjäs inför publik på Stockholms stadsteater. Men även mamma och syrran var med.

Minuter innan jag ska in i mitt replikskifte med Christina Schollin går sanningen upp för mig. Jag har inte pluggat in en enda replik. Och det sitter säkert 3 000 personer i publiken.

Panikartat börjar jag tänka att eftersom jag har en roll som besår i att jag sitter i en soffa och pratar kan jag kanske klara mig om jag läser direkt ur manus.

Jag letar i kassar och väskor som står runt bordet på scenen. Mamma som är statist slänger åt mig ett manus, men det visar sig innehålla fel repliker.

Sekunderna tickar obönhörligt närmare den sekund då Schollin ska äntra scenen och börja förmana mig.

Skräcken är fullkomlig. Hur ska jag komma undan.

Så hör jag steg i scenkanten, och in kliver......ex-sambo Lea!

Jag reser mig i ren protest från soffan och bara kliver rakt ut från scenen. Alla måste ju förstå att henne spelar jag inte mot.

Schollin har blivit sjuk och Lea är uthyrd av Manpower. 

Allt rasar samman och bara Persbrandt behåller lugnet när han ställer sig och sjunger något ur Trollflöjten för publiken.

Ståbas i kyrkan

Påven ska på semester med sin pappa och jag, han och Lorelei var i Skärholmen och handlade lite resekläder nu på förmiddagen.

Efter Stadium, HM, Kappahl och en lunch skulle vi börja åka hemåt. Jag ville gå in i kyrkan och tända ett ljus för pappa och de hängde med.

Därinne pågick en liten mindre konsert. En ståbas, ett piano och en sjungande kvinna i 50-årsåldern. Ingen av dem var egentligen särskilt bra. Och tillsammans var de direkt svaga.

Ändå mysigt att sitta stilla en stund och bara lyssna. Och kvicksilvret Påven somnade i mitt knä. Han brukar ha svårt att vara stilla i 10 sekunder.

Nu blir det en heldag med fotboll hemma på Söder medan det blir bröllop på TV hemma hos Lorelei.

Med rostig Renault till Umeå

Av någon anledning skulle jag åka till Polly för att hämta en DVD. Och det var tvunget att göras över natten. Fram och tillbaka, syrran skulle hänga med som sällskap.

Hon vägrade nämligen att låta mig åka själv.

Det blev jobbigt eftersom vi dessutom var tvingade att åka i min gamla Renault. Den som stått helt stilla sedan 1994, även om den innan dess gick nästan 35 000 mil.

Vi gav upp redan i Sollentuna. Polly bor typ 70 mil därifrån.

Och när vi ringde henne blev hon skitsur och vägrade skicka DVD:n. Trots att jag erbjöd mig betala portot. Den skulle hämtas på plats.

Så kan man drömma.

I övrigt en bra men stökig torsdag där det blev lite debatt ett tag, men där jag allra mest kände att jag gör en nystart.

Sjukt mycket

Ojojoj!

Jag har blivit en lördagslängtare.

Ojojojoj!

Konstig

Varför anses man som konstig när man vill ha mer pasta än sås på tallriken?

Varför är man konstig när man vill ha 18 grader och mulet, men regnfritt?

Varför?

Jag känner mig konstig just nu?

Som att jag satt på mig hjärnan bak och fram.

Kan nån komma och vända den rätt?

Otur med vädret

Det verkar som om den blivande prinsen och hans tant får lite otur med vädret.

Synd om dem tycker jag.

Nog för att fotbolls-VM är ungefär en miljard gånger viktigare än ett kungabröllop. Men de kan ju ändå få solsken och glada miner.

Ska se om jag kan fixa det. Har ju en del kontakter med SMHI.

Inför OS i Moskva 1980 bombade förresten ryska flygvapnet sönder regnmolnen i god tid före spelen.

Makalös text

Sovmorgon

Det var en sån där skön sovmorgon idag.

Lorelei tog bilen så jag kunde ligga kvar och tryna.

Gick upp vid 9.

Luffade runt ett tag och bjöd mig själv på resterna av gårdagsmiddagen till sen frukost.

Lyxräkor, ägg och en rostad brödskiva.

Vi snackar äkta lyxräkor. Säkert storlek 50 eller så.

Lät klockan bli 10 innan jag åt. Så man inte är nån jävla byggjobbare.

Fast dom äter väl inte räkor? Knappt ens ägg..

Spelet är klart

Efter en svettig eftermiddag är fotbollsspelet monterat. Herregud, det kom i delar. Och jag lovar att det var många delar.

72 skruvar till exempel.

Men nu är det uppe.

Fast det ska säljas snart. Alldeles för stort att ha i en vanlig lägenhet.

Och grossistpriset är tydligen 1895 kronor. Så en tusing på Blocket kanske man kan få.

Och så slipper man (Lorelei) måla om gubbarna vilket annars var en idé.

Bajen mot Sverige par exemple.

Så fantastiskt bra

1972 var ett bra år. Lorelei föddes då!

Och så skrevs den här låten

Lårkaka på Djurgårdsfärjan

En mycket mysig morgon hemma hos Lorelei där hon fick för sig att gå upp redan 06.30 medan jag lyckades sova ända till 9. Trots att hon fick den briljanta idén att börja dammsuga vid 7-tiden.

- Jaha, hörde du det?

Kan man nog säga. Men det är väl ett tecken på att man tycker om någon att man faktiskt inte stör sig på såna typer av möjliga irritationsmoment.

Jag befann mig i drömmarnas värd och var den här gången kapten på Djurgårdsfärjan. Tror jag  i alla fall. För jag sa det till alla andra på båten. De som undrade vem jag var som låg halvnaken på en hög av gamla flytvästar.

- Man behöver inte styra så noga för den går liksom i en bana, förklarade jag och mycket riktigt gick båten i en bassäng liknande som utgör Flumeride på Liseberg.

Vi kom fram till Djurgårdsbron och där skulle båten egentligen gå vidare på spårvägsspåren men det fungerade inte.

De enda passagerare jag kommer ihåg är Doughnuts pojkvän och Den unge journalisten.

Alla började vandra bort mot Valdemarsudde, men jag vände halvvägs för att gå och sno ett par korvmackor på båten.

Men plötsligt var jag istället på en kinesisk restaurang på söder tillsammans med två vänner. En ny och en från förr.

Den nye och jag åt glatt medan den gamle vägrade äta. Vi blev osams. Så gick alla tre till en gammal Jaguar som jag och den nye ägde tillsammans. Då ville plötsligt den gamle äta. På Burger King.

- Men vad fan kunde du inte äta hos kinesen för?

Då kom det oväntade svaret.

- Jag åt lårkaka där för ett tag sedan. Och spydde som en räv efteråt.

Då öppnade Lorelei dörren.

Ännu en slogan - ännu en vinst!

Genom åren har jag vunnit mycket skräp på slogan-tävlingar. Och en del vettigt också.

En Volvo. En gräsklippare. Två resor. En diskmaskin.

Ja, det skulle gå att rabbla ett bra tag.

Nyss messade Lorelei att man ringt från ICA och berättat att hon vunnit ett fotbollsspel modell större. Jag hade skrivit sloganen.

Det var nåt företag som säljer jordnötter som hade tävlingen, och jag skrev nåt i stil med "Fotbollsguden Messis tekniska fötter, får energin från en påse nötter".

Så nu ska vi försöka få plats med ett fotbollsspel hemma hos Lorelei. För hos mig ska det inte stå!

Och vilka matcher det blir mot Påven under VM!

Prisa Gud!

Här kommer skattåterbäringen.

Och det började på en 2:a!

Drömmar om saker

Drömde att mosters gamla hus i Uppsala var förvandlat till minnesmärke. Inhägnat med taggtråd och stora minnesskyltar. Tydligen hade hon bott i kollektiv i en stor röd stuga mitt i centrum.

Drömde sen att jag låg i bara kalsonger hos tre stycken bilmekaniker. Jag låg under ett gammalt hundtäcke och berättade om alla fel på min bil. Vi kom fram till att jag skulle få bilen helt lagad för 75 kronor. Varför jag var nästan naken förtäljer inte historien.

Sen drömde jag nåt om pappa också och hur han och jag delade på en låda i ett förråd medan syrran och mamma hade tre garderober.

Sen sov jag mina fyra timmar efter att ha varit ute och kört runt fulla studenter i en röd plåtlåda.

Bra av mig

En platt-tång från OBH Nordica

En snyggt linne från Levi's

Ett mycket fint fotoalbum från Boheme!

Ett fång röda rosor.

En middag ute.

Så blev Loreleis födelsedag

Omtumlad

Okända möten med kända människor

Hon tittar inte ens bort

Ögonen ser varandra

Det finns ingenting där

Blickar som en gång var fyllda av värme

Är nakna och kalla

Stunden är över på en bråkdel

Den känns som den var ett del av ett bråk

Fortfarande

Det går aldrig över

Hur tänker folk?

Hur tänker man när man baxar upp sin barnvagn på läktaren på Stockholms Stadion?

Hur tänker alla de som gör så?

När det är kanske 5000 som ska röra sig på läktaren.

Jag kan faktiskt hata barnvagnsmaffian ibland.

Eller ibland.

Ganska ofta!

På samma tema

En repris

I morgon är det exakt ett år sen Milton fick somna in. Orkar inte blogga om det.

Ska det handla om döden tar jag en repris istället.

En om pappa!

"Det är tomt nere hos dig nu pappa. Jag vet inte hur länge det fanns något kvar av dig och jag vill inte veta heller. Din kropp var ju redan uppäten när det tog slut. Men härnere hos mig är det så himla tomt ibland. Och jag saknar dig som bara den. 

Det finns så många saker som bara du och jag förstod. Och så var du så himla snäll. Jag tror inte många andra pappor, totalt utan bollbegåvning, skulle bli tränare för ett fotbollslag bara för att grabben inte platsar i första-laget. Men det blev du.

Pratade med Farbror Hjärna idag om utmaningar. Okej, du lät varken mig eller syrran ta oss an så många sådana, för du var alltid där och löste problemen i förtid. Jäkla allkonstnär :o)

Idag kanske jag fattar att det inte alltid var så smart. Men herregud vad lycklig man var över att ha dig på den tiden. Det var ju knappast så att man stod och skröt om att pappa var Brandman, Hockeyproffs eller ens Lokförare. Nej ditt smeknamn var ju alltid "Ingenjörn". Men för mig var du alltid bäst och viktigast. Inte störst, för där var jag nog förbi redan i 15–årsåldern.

Det är tomt här under mig. Och det känns bra att veta det. För du ska sitta däruppe och kika ner. Då har du koll. Precis som du alltid hade.

Och om du låg kvar därnere, skulle jag bara vilja gräva en grop eller ett hål och hojta ner någon riktigt usel ordvits.

Som den fantastiska:

Varför får inte jag dricka, sucka och niga när de tre männen i den brinnande ugnen?

Jaha, fattade Morfar Bofink den också?

Ja, men du vet ju att han älskade sin svärson väldigt mycket. Kanske lika mycket som jag älskade dig"

Inga ord

Inga visor heller.

En tappad röst

Först och främst har jag och Teliappan haft en glimrande dag på golfbanan.

För övrigt måste jag berätta om nattens dröm där den unge journalisten, en gång i tiden superknott, var huvudperson.

Han skulle av någon anledning övningsköra med mig i en buss. Och vi skulle ta oss fram längs Västerlånggatan.

Den som följt hans blogg, HÄR ÄR DEN, vet att just övningskörning kanske inte är hans allra starkaste gren.

Nu satt vi i en märklig vagn med dubbelkommando längst fram. Den var dessutom högerstyrd vilket gjorde att jag som handledare satt till vänster.

På  väg ned mot Järntorget tog han med sig skyltar, cyklar och annan bråte under en oerhört nervös färd. Men, det värsta var ändå kvar.

För plötsligt kom han på att han ville träna på hållplatsutrop.

Jag tyckte att det kanske var i tidigaste laget, men han framhärdade.

Jag vek ned mikrofonen och plötsligt kom ett kraxande:

- Ränrfekfe

Bussens passagerare började skratta.

Och den elake handledare, det vill säga jag, tog tag i mikrofonen och sa:

- Som ni märker kan han inte köra. Men han är ännu sämre på att prata. Vad han försöker säga är Räntmästartrappan.

Min unge elev såg helt förnärmad ut, och efter det gick drömmen vidare nån annanstans.

Det där med mikrofoner är svårt.

Att vara annorlunda

Oftast är det enklast att gå med i den stora klungan. Att tycka som alla andra. Tyvärr gör jag väldigt sällan det. Och det får folk att tro att det är ett självändamål för mig att vara annorlunda.

På jobbet märks det väldigt ofta.

Som sportjournalist förväntas man nästan stå upp och göra vågen för svenska framgångar i diverse idrotter. Men jag har svårt att hänga med.

Ta igår när Robin Söderling spöade upp Roger Federer på gruset i Paris. Tidningar, radio och TV blev som galna. Det var hyllningskörer värdiga Moder Teresa eller Winston Churchill. Men kollade man bakom de blågula fanorna såg vi en ganska impopulär problemunge som buades ut av publiken.

Vi såg också en relativt ointresserad världsetta, Federer, som stördes av regnet och inte hittade sitt spel. Söderling gynnades dessutom av det dåliga vädret eftersom det gjorde att han kunde slå med full kraft på bollen utan att riskera att slå femton meter ut.

En fullt normal match med en något oväntad utgång.

Då skriker mina kollegor FANTASTISKT, MIRAKEL, BRAGD och liknande.

Vissa sporter har ett oförtjänt gott rykte, och tennis är den allra värsta.

En idrott som i 90% av världen bara kan utövas av rika människor. Vad ger det för bredd och urval?

Jag kan förstå tjusningen runt glamouren i tennisvärlden precis som jag begriper den i F1 och golf. Men den som vinner i den mest glamourösa sporten är inte per automatik den mest fantastiske idrottsmannen.

100 meter kan alla i världen ge sig på att springa. Fotboll spelas på varenda gräs-, grus- och asfaltsyta över hela jordklotet.

Tennis kräver välbärgade föräldrar.

Tennisspelare sätter sig och vilar varannan minut.

"Det är så psykiskt krävande"!

Pyttsan. Varför skulle just den sporten vara mer krävande än någon annan?

Tennisspelare ska ha knäpptyst på läktaren.

I all annan sport, nästan förutom golf, är det ett jävla liv med hejaklackar och annat.

Tennis är bara en stor fet myt som gär bäst i att förpassas till en garageport på en bakgata.

 Men när jag hävdar det anses jag vara en idiot.

Lika mycket som när jag på fullt allvar menar att fotbolls-VM är mycket roligare utan Sverige.

En liten brännbollsmatch

Vi var i Dalom med ett gäng kompisar och hade lite olika aktiviteter för oss. Det duggregnade och var sådär mysigt som det bara kan vara där.

Plötsligt ville folk spela brännboll. Vi blev runt 10 stycken som gick ut på gräsmattan.

I mitt lag spelade Annika Ljungberg från Rednex, handbollstränaren Staffan Olsson, en man i Nalle Puh-kostym, syrrans äldsta och Jan Guillou.

I det andra laget spelade Peter Forsberg, Agneta Sjödin, dragspelaren Roland Cedermark, ett par vanliga kompisar men framförallt porrskådisen Samson Biceps. Och han slog inte tennisbollen med slagträt, det kan jag lova.

Samson drog ner brallorna och klippte till med en stenhård snopp!

Varför drömmer man sånt?

Agneta Sjödin var också duktig i matchen. Men hon spelade vanligt.

Drömmen flyttade mig vidare till ett träningsläger i handboll i en mycket märklig multihall i Prags utkanter. Jag var ledare i Hammarby. Och eftersom det var just Hammarby kunde vi såklart inte hitta några lediga tider. Vi fick sammanlaget 8 minuters träning. 

Nu väntar samma möte som jag misade igår. Eller missade. Jag var ju en dag för tidig.

Att komma för tidigt

Skulle iväg på möte i morse med La Fleurs gäng.

Stressigt att hinna till 10.30 och dessutom skulle jag bara kunna stanna en timme.

10.35 var jag där och sprang uppför trapporna. En gammal domare öppnade och såg förvånad ut när jag gjorde entré.

- Har dom börjat, frågade jag.

Domaren som också är vaktmästare såg förvånad ut.

- Ni har möte i morgon.

Aha. Det var därför det var så lugnt. Så plötsligt var jag bara 24 timmar tidigare.

- Du kan ta en tidning om du vill, sa Domaren.

Jag avböjde. Inte ens Aftonbladet räcker i 24 timmar.

Svårt att sova

Ibland vill inte ögonen blunda. Då kan man kolla på TV. Jag gjorde det väldigt länge inatt.

Kom hem vid 2 efter att ha suttit i kö på Centralbron i en timme. Polisen hade en enorm kontroll efter Riddarholmen och hade ställt upp bilarna så att alla tvingades in i en chikan.

Jag satt i en lång ledbuss och slapp bli kontrollerad, men det tog alltså sin tid att ta sig förbi.

Förr i tiden brukade åkare och andra varna på kom-radion för "glas på vägen".

Det betydde poliskontroll alltså.

I mörkret

I mörkret är jag kejsare, hövding och kung
I dagsljus är jag 500 kilo tung
I mörkret är jag en vältränad atlet
I dagsljus är jag gammal och fet
I mörkret lovar jag dig hela världen
I dagsljus kör jag i diket på färden
I mörkret sover jag lugn och trygg
I dagsljus blir jag elak och stygg
I mörkret finns inga bekymmer
I dagsljus bär jag en ryggsäck
Som inget mera rymmer

Bra dag

Vaknar 9 och ligger kvar i sängen.

Går upp 10.40 och käkar frulle samt löser Melodikrysset på snabbgenomgången.

Pysslar och fixar och pratar och myser.

Tar bilen ut till Grisslinge och kollar på havet innan vi tar varsin macka. Min med skagenröra och Loreleis med salami och brie.

Åker lite längre ut mot havet och kollar in Djurö.

Släpper av Lorelei för shopping i Nacka Forum.

Åker hem och tänker kolla fotboll på TV.

Snabbstädar. 

Ser att Unibet gett mig lite pengar för ett tennistips.

Utomlands

Att blogga i utriket var inte det lättaste. Även om vi bara var två timmar från Norrtälje med båt.

Nu hemma, med värkande hälsenor och öm hals.

Miss Lee väntar med saxen i högsta hugg. Hon gör comeback efter ett års barnledighet. Får se om hon kan klippa hår fortfarande.

Det borde hon väl kunna.

Golfen gick sådär. Jag kom tolva. Men hade jag kommit 13:e hade Sverige förlorat landskampen mot Åland, så någon nytta var det ju med spelet i alla fall.

I stormens öga

Iväg på bjudresa modell större. En sån där där man inte ens behöver betala för fikat ute på banan. Jag och Teliapappan har en underbar tvådagarsvistelse på Åland. Bor på Arkipelag, ett hotell som inte ändrat utseende sen 70-talet.

Gänget vi åker med är inga ungdomar. Teliappan är yngst, och han fyller 56 i år.

Spelet har gått upp och ner.

Förra året gick det också dåligt första dagen, men andra gick det lysande. Och jag vann. Men mest vann krögaren på golfbanan. För han hade bettat på mig. Och vann 4000 kronor på det.

Hur mycket folk som helst

Var kommer alla människor ifrån?

På vägar, i affärer, i telefonköer.

Det är ju helt absurt hur mycket tid som går åt bara till trängsel och väntan.

Idag har jag haft mängder med ärenden på dagen, och säkert suttit bort 1,5 timmar.

Har dessutom bråkat med en idiot till skomakare som verkligen inte hade förstått uttrycket att kunden har rätt.

Jag hade beställt nya nitar och sulning på mina vinterkängor. Han skippade nitarna.

- Du bad mig inte!

Jag försökte i tio minuter övertyga honom om att det är rimligare att jag minns varför jag faktiskt gick till skomakaren än att han skulle minnas vad en kund beställde för tre veckor sedan.

Det gick sådär.

Till slut vann jag diskussionen, men det var först efter att jag sagt till honom:

- Du får dojjorna. Behåll dem. Sälj dem på Blocket eller vad fan som helst. Utan nitar vill jag inte ha dem.

Därmed tjänade jag hundrafemtio spänn.

Efterlängtad lön

I morgon rasslar det till på lönekontot. Skönt! Och behövligt med tanke på golfresa och att både Påven och Lorelei fyller år om två veckor.

I och för sig gjorde jag ju ekonomisk vinst på Ålandsäventyret förra året, får hoppas på liknande i år.

Då hade jag varit ihop med Lorelei väldigt kort tid och vågade mig inte på att köpa något godluktande till henne. Nu vet jag exakt vad som gäller.

Behöver lite sånt själv också. I alla fall efter en svettig jobbeftermiddag.

Min doft heter Givenchy Pi (ett sånt där matematik-tecken).

Två dagar kvar

Snart Åland med en massa golfande gubbar.

Riktigt kul ska det bli.

Och två sköna nätter på hotell.

Men först lite jobb.

Utrymme

Har man inget att säga ska man hålla käft.

Har man inget att skriva ska man lämna tomt.

Fyll i själva idag. Det kan ju inte vara meningen att jag alltid ska göra jobbet?

Eller?

Prognos för Åland onsdag-torsdag säger sju grader och regn.

Gud vad jag längtar till min golftävling.

Stryk av Bobby Ewings pappa

Bobby Ewings pappa och jag gick ut på golfbanan. Jag har lite dåligt samvete för det eftersom jag först avstyrde en runda med La Fleur.

Undrar dock om han hade velat åka kommunalt ut till södra förorterna redan 06.30 i morse.

Han åkte tydligen ut och cyklade med Bror La Fleur istället.

Och dessutom får han se fotbollen hos mig ikväll.

Påven tyckte det var trist att inte han själv var inbjuden, men matchen börjar ju 20.45-

För övrigt fick jag stryk av Bobby Ewings pappa.

Hur döper man blommor?

A feeling of bortamatch

Lorelei började tidigt idag så jag tog på mig att lämna Påven i plugget. Hela hans skola är omgiven av byggstaket och traktorer har invaderat skolgården. Det ska renoveras under sommaren.

Vi sa hejdå och jag började resan hem. Att sitta på en buss genom södra förorterna vid halvnio på morgonen ger en lite konstig känsla. Jag satt rufsig i håret och med samma kläder som jag hade på mig igår kväll. Jag var på väg hem. Och trots att jag bor hos Lorelei nästan fem dagar i veckan fick jag just den här morgonen en känsla av avslutad bortamatch. Inte för vad som hänt under kvällen och natten, utan mer för att alla på bussen såg ut att vara på väg till jobb och skola.

Jag hann med att läsa HELA DN för en gångs skull och det blev till och med några blickar i City på tunnelbanan när jag väl hoppat på den.

En skön morgondusch och nu lite TV innan det är dags att ta itu med dagens göromål.

Om jag orkar ska jag också berätta om drömmen i natt. Den där La Fleur skulle utbilda mig till telegramläsare i TV.

Milk and toast and honey

På radion sjunger Marie Fredriksson just om milk and toast and honey.

Jag hann med två snabba rostade med ost och ett glas kall mjölk innan jag drog i full fart till jobbet.

Kvar i sängen låg Honey.

Stolthet över en god vän

Idag är jag mycket stolt över vad en mycket god vän klarade av igår. Pressen måste ha varit enorm, ändå lyckades hon göra något vettigt av det.

En annan vän mailade mig häromdagen med en fråga som jag tyckte att jag gav ett halvdåligt svar på. Jag tror dock att hon förstod svaret, och att hon respekterar det. Jag vill också att hon ska veta att jag hejar på henne och tror att även de problemen löser sig till slut.

En tredje vän drömde jag om inatt. Eller det kanske inte är en vän. Snarare bara en tidigare kollega. Han var i alla fall grymt kul i drömmen. Hade bantat fem kilo och prang omkring på en konferens och skrek om att han hade fått så tight stjärt.

En fjärde vän brukar jag kalla La Fleur. Vi var på fotboll igår. Och han var fruktansvärt roligt trött. Hade landat på Arlanda på morgonen efter en dryg vecka i San Francisco.

En femte vän har tydligen också varit på resa. Hon ska snart få en lunch.

En sjätte vän messade jag kort med häromdagen. Det var bra mess. Så ska det vara.

Ja det var väl ungefär det. Jag ska åka till golfbanan nu. Om ingen misstycker. Men bara stå på rangen och träna.

Hjärtinfarkt på grund av länskriminalen

*Vi har en handling här som ska överlämnas till dig personligen. Omgående. Hälsningar XXXXX, Länskriminalpolisen

Ja, det stod så i SMS:et. Då är man fan inte kaxig. Jag ringde upp direkt och frågade vad det gällde.

- Det kan jag inte säga, sa han som messat.

Då ändrade jag taktik och frågade om det var ett bra eller dåligt brev.

- Ja, det är från tingsrätten. Så jag kan inte säga om det är bra eller dåligt, sa XXXX. 

Han påpekade dock att det var brådskande.

Jag sa att jag hämtar det direkt och gick ut i bilen och åkte till Polishuset på Kungsholmen. 

Legitimerade mig i receptionen och fick besked att det inte fanns nåt brev.

Jag ringde XXXX och frågade.

- Det var värst vad du var snabb. Jag är nere om 30 sekunder.

Hjärtklappningen tilltog. Vad kunde det gälla? Fortkörning? Nån gammal faktura från flytten för några år sen? Nån falsk anmälan?

Man hinner tänka mycket. Jag tänkte helt ärligt till och med att det var bra att ta med sig en ask Läkerol ifall jag skulle bli sittande i förhör.

Så kom han med brevet och jag öppnade det efter en stunds tvekan. Det var från Södertörns Tingsrätt. Och gällde en felparkering. 2008!

Vad fan liksom?

Kunde de inte ha skickat den kallelsen hem till mig? Nu ska man i alla fall till tinget igen då. Förra gången var exsambo Lea vittne. Det gick allt annat än bra.

Men nu ska jag fan vinna. Det är jag värd efter den här skräckeftermiddagen.

Blue spanish eyes

En förmiddag på Ikea följs av en TV-eftermiddag i den lila soffan. Fotboll, golf, fotboll och kanske hockey står på schemat.

I morgon ett ganska jobbigt styrelsemöte.

Men det tar vi då. Ska försöka hinna ut och plocka steg nu så fort golfen är klar.

Hörde ryktesvägen om en galen halv-lapp som tydligen går 40 000 om dagen. Det gör inte jag.

Men runt 15 000 om dagen har jag fixat. Det är okej.

Favoritlåten

Här kommer alla känslorna på en och samma gång. Ja, så där så de verkligen översvallar en. Sådana känslor är så mäktiga. Ofta dyker de upp på konserter.

Jag kollade nyss på SVT Play och såg ett program om Broder Daniel. Där i slutet spelar bandet den rakt igenom suveräna Work. Och flera gånger zoomar kameramannen in en tjej som har den där underbara blicken. Hon sjunger varje ord, och hon är så nära att börja gråta.

Jag har själv haft den där känslan så många gånger i mitt liv. Ett tag gjorde jag många listor, men här tänkte jag låta bli att rangordna. Bara skriva om några såna gånger.

Som när:

* The Waterboys spelade Saints and Angels på Cirkus

* David Bowie spelade Modern Love på Stadion

* Varje gång Springsteen spelar Born To Run

* REM spelade Everyody Hurts på Sjöhistoriska

Vi snackar om att höra låtarna live. Att känna den där magin. Kanske är det just favoritlåten. Kanske någon låt artisten gör extra suveränt.

I Waterboys-fallet hade jag nog sett ett tjugotal konserter med dem innan jag äntligen fick höra pärlan.

Jag tror jag kan säga att jag sett alla mina stora favoriter live. Alla utom Neil Diamond och Neil Young. Så magiska ögonblick som återstår är att få höra I am I said med Diamond, eller Out On The Weekend med Young.

Men då

I morse stod taxin och väntade 04.55. Som vanligt på fel plats. Men man kan väl inte begära att en taxichaufför ska hitta...

Påven bestämde sig för en natt av mardrömmar vilket gjorde att jag och Lorelei nog vaknade 35 gånger. Så det är ingen pigg man som sitter och jobbar just nu.

Å andra sidan är det inte så mycket att göra på jobbet eftersom det är klämdag och folk håller sig hemma.

Gårdagen var också ganska lugn. Fick ihop 20 000 steg på en lång promenad utmed E4. Dessutom fick jag höra ett riktigt bra program om Tomas Ledin, och ett riktigt inställsamt om kronprinsessan Victoria.

Efter det köp av golf-pjuck. Nike blev det i år. Kanske snart dags att greppa klubborna också. Ska ju till Åland och spela i mitten av nästnästa vecka.

Dygnet runt

Nu har jag sovit sen klockan 14.30 igår. I stort sett oavbrutet. Då är man nog ganska trött.

Drömmarna har mest kretsat kring nya jobbet. Struligt nog så dök det upp tankar på ett annat jobb igår i alla fall.

Hmmm. Lite lugn och ro tack.

Idag kan det bli bio.

I baksätet på en Taxi

När man börjar riktigt tidigt på morgonen får man åka taxi till jobbet. Och det är ju skönt.

Åkte med en kul gubbe i morse. Han gjorde sin sista dag innan en lång semester. Skulle inte jobba igen före september.

- Och när är du ledig då?

Han frågade mig alltså.

- Förhoppingsvis jobbar jag hela sommaren, svarade jag.

Gubben var tyst en stund. Sen kom det:

- Jo, man har ju olika inställning!

Kortens förbannelse

Jag gick på torget och såg tunnelbanan på väg in. Några raska steg uppför trappan och fram till spärren.

Lägger det svarta platskortet på läsaren och PANG så snubblar jag över spärr-bommen.

Lägger kortet en gång till.

Lika låst.

En tredje gång, fast i en annan spärr.

Nobben!

Så kollar jag på kortet.

VIASAT GOLF!

Ett jävla rabattkort för golf.

Och i ett annat fack i plånboken ligger SL-kortet. Påven och jag kollade mina kort igår. Och jag la tillbaka dem i fel ordning.

Utanför rullade tunnelbanan iväg. Utan mig.

Världens högsta ljud

När renhållningsarbetare tömmer glascontainrar låter det högt. Jäkligt högt.

Det är ett ljud det inte går att värja sig mot.

Och det kommer gärna vid sjutiden. Speciellt de morgnar när man somnat vid halv fyra.

Det här är en sådan morgon.

Nu väntar jag på snickaren.

Kanske borde polera bordet innan han kommer. Köpte ju en helvetesmaskin igår. Kanske blir grannarna glada av ljudet från den?

Skitprat

Under en liten drive-thru-stund i bilen kom Påven med en oväntad fråga från baksätet. Mellan hamburgertuggorna kommer det:

- Du, vad blir det för färg på bajs om man äter mycket citron?

Jag skrattar till och minns att jag en gång berättat om hur jag som barn bajsade grönt efter att ha ätit upp en stor citronklubba.

- Jag tror det blir grönt, svarar jag.

- Blev det det när du var liten?

- Ja, en gång.

- Hur vet du det?

- Jag kollade efter!

- Fotade du?

- Nej, såklart inte.

-  Åååh, jag hade velat se ditt gröna bajs!

I stolen bredvid mig skrattade Lorelei och åt vidare på sin mat.

Ajajajaj

Om en timme ska jag gå till jobbet. Om jag bara visste hur man gjorde. För nu är den här gamla kroppen slut. förstörd och förintad.

Allt är Loreleis väninna Maggies fel.

Maggie har flyttat. Maggie bad En helt vanlig man hjälpa till. Maggie hade inte bett så många fler hjälpa till. Förutom Lorelei då. Maggie har ont i magen efter en tidigare operation.

Maggie flyttar till en lägenhet på tredje våningen. Utan hiss.

Alltså jag har så ont så jag tror jag kommer att dö.

Jag har alldeles själv burit en säng på 120 centimeter. Ett köksbord. 25 kartonger. Diverse tunga hyllor.

EDIT: Glömde att det också var en säng till, med fladdrig ribb-botten. Femton stora blommor och lite annat jox.

Lorelei hjälpte till så gott hon kunde med en del grejor, men det mesta både kånkade jag in och kånkade jag ut.

Det började för övrigt utmärkt på OK/Q8 där en man i kassan, med klart manstycke, försökte charma mig med diverse blickar. Det slutade med att han slog in fel summa när han skulle ta pröjs för släpet. 55 kronor i stället för 255 spänn. Tjäna!

Så bjöd jag på en de snyggare släpbackningar som skådats när jag vinklade in kärran på Maggies smala brandgata. Lorelei och Påven var grymt imponerade. Nja, kanske inte Påven för han förstod inte vad det svåra var.

Det som gör ondast i dag är hälsenorna. Och det beror  på flytten. Upp och ner i trappor i mina gamla Karhu-skor är inte snällt mot hälsenorna som ju även annars är konstant inflammerade.

Och inte blev det bättre av att jag var så smart att jag värmde upp med att jogga 10 kilometer på dagen i Hellasgården. Allt för att vinna stegtävlingen.

Det stod 29 866 på stegräknaren igår kväll.

Det står fanimig 0 idag!

Flytthjälp

Har värmt upp med en mil ute i skogen.

Nu ska jag och Lorelei hjälpa en kompis till henne med en flytt.

Så det blir till att backa släp. Något jag faktiskt är rätt vass på.

Morsning!

En dansk guide

Var ute och gick en längre promenad och hamnade borta vid reningsverket i Henriksdal. Vid uppfarten mot Hästholmsvägen/Danviksklippan stannade plötsligt en danskregistrerad bil.

Ut kommer en dam i 60-årsålder och ser lite vilsen ut.

Jag överraskar henne med att säga:

- Hvad vil du spörre om?

Hon skrattar och säger på danska att hon och mannen letar efter Quality Hotel i Nacka.

- Men det er ikke noen svaer sak, säger jag.

Och så berättar jag på min bästa danska hur de ska åka.

- Sekshundrede meter på motorvejen. Sen ska i kige til höyer så finder i hotelet.

Hon såg nästan chockad ut. Vad var oddsen på att de en förmiddag i en svensk förort skulle hitta En helt vanlig man som talade flytande danska?

Så sa hon: Tusind tak och jag svarade Selv tak och gick vidare.

Snickare

På måndag kommer snickaren hit och lagar fönster. Då slipper man äntligen tvärdraget. Även om det kanske i och för sig skulle vara skönt att ha kvar i sommar.

Ledig dag. Gud vad skönt.

Fick i och för sig vakna vid 07.00 till Manboy på repeat på full volym. Nästan full i alla fall.

Körde Lorelei till jobbet och sen hem och slappa.

Nu väntar megapromenad om en stund.

Nytt jobb

Jag trivs himla bra på mitt nya jobb.

Riktigt trevliga kollegor. Bra arbetstider. Kul arbetsuppgifter.

Dessutom känns det som om  jag är hyfsad på det jag gör.

Det här kan bli en bra sommar.

En ny polare

Han satt längst bak i bussen och hade skägg ner till bröstet. Hästsvans.

Hörselskydd som var uppdragna och solbrillor i pannan.

Han mötte min blick när jag kom och satte mig.

- Whatever, sa han på vätmanländska och garvade.

Sen började han prata. Om Pakistan.

Mannen var runt 50 och svadan var enorm. Han skrattade och pratade. Om att han och jag borde flytta till Karachi och bara dricka whisky. Eller kanske Indien. För Indien var bättre.

- Dom är liksom coolare.

Sen gick han in på Kinas infrastruktur och hur världen skulle kollapsa.

Han var en äkta dåre. Men med den där konstiga mixen av en hel del vettigheter.

Jag tog i hand nör jag gick av. Han berikade mitt liv.

Avklarat

04.40 var det väckning. Efter det har jag jobbat.

Nu slappning framför TV med spansk fotboll.

Trött.

I morgon ännu ett jury-jobb.

En dröm för ett par dagar sen

Jag har behövt ett par dagar för att bearbeta den, men jag inser att jag inte lyckas hur mycket jag än vill.

För varför drömmer jag att jag ska upp i en SM-final i tungviktsboxning? 

Jag stod där i glansiga shorts och vadderade handskar och var så rätt så jag verkligen höll på att skita på mig. Jag kan ju inte boxas.

Jag insåg att jag faktiskt skulle bli ihjälslagen. Goda råd var dyra.

I ett anfall av smarthet kastade jag mig fram mot min motståndare samtidigt som matchen startade och höjde hans hand i luften, så vrålade jag:

- Grattis till guldet!

Lite senare i drömmen kommer jag svettig hem till en lägenhet som jag tydligen delar med Konungen. Hon har inrett den och den består endast av en smal säng, ett djupt badkar och en dusch utan draperi. Allt i samma lilla rum som inte är större än kanske 10 kvadrat,

Konungen sitter naken och vill att jag ska se när hon gör yoga.

Så kommer en kompis till Konungen förbi och ska visa sina nya tatueringar. Så där sitter jag svettig med två nakna kvinnor som båda poserar för mig.

Plötsligt dyker också Milton upp i drömmen och är lika levande som under sin glans dagar. Han och jag ska uppträda på Moderaternas valupptaktsmöte. Milton har tydligen blivit registrerad som medlem i Moderaterna, och då säger reglerna att man måste gå på möte. Annars kan man bli av med sin hund.

Vi kommer bara halvvägs.

För plötsligt är jag mitt uppe i en couronnematch mot Tom Strong. Vi spelar hemma i Loreleis lägenhet. Lorelei vill busa med mig och sitter hela tiden och visar tuttarna genom att lyfta upp tröjan.

Tom Strong börjar titta nyfiket och jag märker det. Blir förbannad och pressar ner hans huvud i couronne-ringarna samtidigt som jag vrålar: - Du tittar här din jävel!

Han börjar snyfta att han inte menade nåt illa. Men jag är benhård. Matchen ka slutföras men han ska ha huvudet tryckt mot bordet. Lorelei bara skrattar.

Mina drömmar knäcker mig!

Sagofarbror

Lorelei var trött ikväll.

Så trött att jag fick åka till henne och Påven och vara lekfarbror några timmar.

Nu är jag hemma igen eftersom jag tänkte njuta av en sovmorgon i morgon bitti.

Trött

Sömnig som få ligger jag på soffan och tar igen mig efter derbyt. Det blev 2-1 till det ena laget. La Fleur var med som sällskap.

En skön jobbfri helg. Tänkte jag skriva.

Men så kom jag på att jag ju gjorde fotboll igår. En riktig rysare där jag faktiskt åkte till fel arena. Var på Vilundavallen i Väsby klockan 15. Men skulle vara på Skytteholm i Solna.

Matchen skulle börja 16.

Problemet var bara att jag behövde en annan bil och en annan sändarutrustning när jag skulle prata på Skytteholm.

Så jag fick panikköra in till Radiohuset och byta kärra.

Var i Solna 16.00. Skulle börja prata 16.30. 

16.19 satt jag på läktaren. Hade missat 20 minuter av fighten. Men jag fick fråga mig fram.

Peo Brasar

Lorelei bjöd på middag igår. Bra av henne. Jag bjöd på sömn. Vi somnade tillsammans klockan 21. Det är utschasade människor det.

Men en skön förmiddag istället där min demonstrationsiver plötsligt lyste med sin frånvaro.

Nu är det dags att åka och kommentera fotboll.

Väsby - Sundsvall en blåsig första maj. Det låter väl toppen?

Från den ena stolen till den andra

Så var debuten gjord i den stora kanalen.

Det flöt på bra. Både för mig och trafiken.

Efter det lämnade jag Loreleis cykel på service. Och hälsade på syrran på jobbet.

Nu blir det soffan ett tag innan det är dags att ta sig i brasan.

Mors på er undersåtar.

Och Kungen fyller år. Heja.

Pinjemun

Hörde en kompis som drabbats av pinjemun. Trodde han skojade, men inte då.

EN defekt som får maten att smaka illa i flera veckor.

Läs om pinjemun

Elvis

 Borde ha nåt vettigt att skriva.

Men just idag är det mest rörigt.

Återkommer.

Gevalia

Deklarerat och klart då.

Efter mycket vånda valde jag att ringa och därmed få pengar före midsommar. Jag hade nog kunnat snika åt mig några spänn extra om jag deklarerat på papper. Men pengarna behövs tidigare.

Känns lite märkligt dock att för första gången inte gå och lämna kuvertet vid fem i tolv.

Intressant debatt i kommentatorsfältet i förra inlägget om tävlingsinstinkt. Jag vet vem som hade rätt, haha.

Nu väntar två eller tre promenader modell större. Det blir så när bilen ska in på service.

Och så jobb 05.15 i morgon bitti. Då får man åka taxi.

Det blir som förr. 

Tävling

Jag och Lorelei har inlett vårens stora tävling. Så för första gången i livet har jag en stegräknare kopplad till benen. Gubbe? Nääää!

Men jag mötte inte kassörskans blick när jag betalade för den inne hos Clas Ohlson.

Clas Ohlson. Eller Classe.

Jag känner mig så skönt omanlig när jag går in i den butiken. Skruvar, elapparater och annat intresserar mig knappt. Men jag kan köpa nåt annat. Om det behövs.

Livstecken

Skriver lönerapport för timmar i Det stora huset. Sen blir det nog rast härifrån ett tag.

Men å andra sidan har jag ju en himla massa annat att göra.

Ska ju börja prata trafik i Den stora kanalen snart.

Micke Stahres tal

Efter att ha hört Povel Ramels greatest hits blev det snurrigt i skallen i drömmarna i natt. Min hjärna skapade en bild av hur Micke Stahre, tränare i AIK, stod och deklamrerade försnacket till Stolta Stad på Råsunda.

Teatraliskt och fånigt.

Själv ska jag just till Råsunda och webb-referera AIK-Häcken. Kan gissa att det blir ungefär 18 lyssnare. Matchen direktsänds ju samtidigt i TV4.

Apropå TV så grymförhandlade jag med ComHem igår och sänkte månadsavgiften på ett strålande sätt.

Men jag pratade inte som Bellman.

Fredag

Fredagar är inga bra dagar.

Har aldrig varit.

Kommer aldrig bli.

Vi ses i morgon.

Bra lunch med Bobby Ewings pappa idag. Bobbys mamma har ju tjatat hela våren, men kill-luncher är ju viktigare.

Sen lite mer utbildning på nya jobbet. 

Jösses vad många olika jobb jag har, men nu knyts säcken ihop lite grann i alla fall.

Så kan det gå.

6 000 här utanför

Över 6000 marscherade till Söderstadion för att se Hammarbys hemmapremiär.

Jag var både för halsondig och nervös för att gå upp dit. Men det var underbart att stå på balkongen och njuta av marschen. Och 2-1 på Sundsvall gjorde inte ont.

Annars är minnet från dagen igår hur jag och La Fleur gjorde upp om medaljerna bakom Hasse Karlsson i årets bowlingturnering. Tom Strong kom sexa. Tror jag.

Nu väntar ett morgonbad innan det ska jobbas igen. Sen ska jag ta hand om en snuvig Lorelei, det behöver hon.

Kanske blir det fotbollsträning med syrrans äldsta ikväll också, om hon fortfarande vill.

Vansinnesfärd

Jag blev lite sen hemma i morse eftersom jag var för lat att gå upp. På väg till Det stora huset tänkte jag att vägen över Norrmalmstorg var bäst. 

Inte tänkte jag döremot på att klockan bara var fem över fem och att det därför pågår nattarbete därnere.

Överallt stod grindar och avspärrningar och det var helt uppenbart att Hamngatan på den sträckan var avstängd.

Ändå körde jag in i området varpå en kille i en lastbil körde upp bredvid mig och blinkade. 

Ned med rutan: - Kan man inte köra här, frågade jag och spelade dum.

Han skakade på huvudet och sa: Nej, det är stängt därframme.

Så åkte jag iväg över nylagda spårvägsspår och skyddsplåtar över gropar.

När jag kom fram till Nybrplan var det tvärstopp. Där stod två järngrindar. Då försökte jag tråckla mig ut på Birger Jarlsgatan alltmedan klockan närmade sig jobbstart, så jag kunde inte åka tillbaka.

Ut ur bilen och plocka bort grindarna var det som gällde.

När jag öppnade dörren vrålade killarna på byggplatsen:

Idiot, Jävla klåpare och lite annat tjusigt.

Jag stängde öronen och gled iväg ut över Nybroplan i mötande trafik. En smidig knix mot enkelriktat och så var jag ute på Strandvägen. Och hann i tid till jobbet.

Bra där!

 

Bävergäll

Bävergäll, gulaktigt sekret ej lösligt i vatten (i torkad form är det ett kristallint ämne som löses i alkohol) med stark doft som bävern avsöndrar från ett speciellt par analkörtlar, ofta kallade gällpungar. Gället utnyttjas för doftmarkeringar inom reviret. Bävergäll var tidigare ett eftersökt naturmedel. Det innehåller salicylsyra och såldes på apoteken. Anledningen till att bävern, genom jakt, utrotades i Sverige på 1800-talet var till stor del på grund av gället. Apoteken gav motsvarande två månadslöner för ett par gällpungar. Gället är en av fyra doftråvaror från djurriket som använts av parfymindustrin. De tre andra är ambra, mysk och sibetolja.

Numera används bävergäll som snapskrydda. Då får man så kallad "Bäverhojt". Den bäverstam som finns i dag, mer än 100 000 individer i Sverige, härstammar från bävrar som importerades från Norge på 1920-talet.

Bowling

I morgon blir det bowlingturnering med La Fleur och Tom Strong, och så några andra tjommar.

Bowling är inte min specialitet. Tror jag aldrig varit över 160 poäng.

Men i vår lilla klubb får man ställa upp så det blir lite drag.

Mitt största bowlarminne är från tredje klass då Blixten krossade sitt långfinger efter att ha fastnat med det i ett klot.

Slapparlördag

Lite feber hos Lorelei satte stopp för vanvettiga shoppingrundor och motionspromenader.

Istället intog jag soffan hemma under eftermiddagen medan hon låg i sängen och sov.

Så satsade vi på en soft kväll med lite wok och sen en slapparkväll framför TV:n där körslaget fick vara kuliss.

Skönt hemma hos Lorelei som bara har 1,2 och 4 på TV:n. Det blir lite som när man är i Dalom, att man faktiskt hittar på en del annat istället för att burkzappa.

Nu är det bara två timmar kvar på Samhällstjänsten.

Redan nu

Jag kan avslöja att Bolton och Stoke inte spelade som det var tänkt.

Så nu får jag göra samhällstjänst i morgon bitti i stället.

Packar ihop datorn för dagen och åker till Lorelei och wokar.

13 rätt

Sitter med några stryktipslappar framför mig. Tror det är dags igen. Att vinna stora pengar. Det är ju sex år sen senast.

Vibbarna säger  att det smäller.

Bloggar jag inte i morgon är jag rik.

Nynäshamn

Dammsugit

Våttorkat

Nybäddat

All systems go

Dessutom

Nybadad

Nyrakad

Nyfiken

Otacksamhet bland det värsta jag vet

Efter att ha varit igång non stop från 04.30 igår morse kom jag instapplande på garaget i morse. Till min förvåning och glädje bjöd arbetsledningen på frukost.

Bra frulle också.

Flera olika sorters bröd och pålägg. Juice och yoghurt. Och lite annat.

Ändå hör man gnäll till höger och vänster.

- Det är ju typiskt att de inte har glutenfritt bröd.

- Tänk om man kunde få kaffe även på eftermiddagen, det är ju då man är trött.

- Jag har redan ätit hemma.

Vad fan?

Kan man inte bara vara glad ibland?

Massa gnäll om att man borde minsann korta arbetstiden i stället. Som om 20 minuter kortare arbetstid för 500 anställda skulle vara gjort i en handvändning? Och som om det skulle motsvara priset för att bjuda på frukost.

Visst, man kan väl se det som att man försöker smörja sina anställda. Men man kan ju också se det som att nån bara är schysst.

Mitt uppe i produktionen

Klockan ringde 04.25 och upp flög jag.

På med uniformen och iväg till garaget och hämta ut en buss. Körning fram till 12.19 är det som gäller idag. Kändes lite naket ett tag när jag kom på att jag glömt mobilen, men den är hämtad nu.

Hade lovat att ringa Lorelei och väcka henne, så det fick bli från en telefonautomat på KS. Tänk, det kändes lite nostalgiskt nästan.

Men 11 spänn för ett lokalsamtal på fem minuter.

Huvva!

Tvättstuga

Varför heter det tvättstuga?

Det är inget stugigt över rummet där nere i källaren där tre monstruösa maskiner står och väntar på att bli matade.

Men det fyller sin funktion. 

Jag hade tvättmaskin i lägenheten för längesen. Det var värdelöst.

Däremot hade jag också torkskåp en gång. I en annan lägenhet. Det var världsklass.

Majblomma

Gick förbi Konsum på eftermiddagen (orka säga Coop Nära) och köpte en ask Läkerol.

När jag kom ut stod två tjejer och sålde majblommor. Precis när jag slog till och köpte tre stycken, en till Påven, en till Lorelei och en till mig, så kom en dagisgrupp förbi. 

Plötsligt i den högen av fyraåringar hör jag en klar flickröst:

-Åh, titta så vackra blommor. Nu kan man köpa dom igen.

Premiär

Ängelholm borta. Bajen spelar match. Och den går på TV. 

Det är sol ute.

Det är alltid sol när Bajen spelar match.

I morgon ska jag göra ett jobb åt Bajen. Det var några år sen senast. Ska bli kul.

Soppa!

Jag har lovat Lorelei att inte skriva för personlig asaker här i bloggen. Och jag tror jag håller det ganska bra. I alla fall vad gäller henne och Påven. Nu har jag försökt hålla mig från att skriva det här i två dagar, men den som känner min kärlek till kiss- och bajshumor vet att uppgiften blir mig övermäktig.

Så!

Vi var ju på basket i lördags. Och som på så många idrottsevenemang fanns en liten pausunderhållning. I den tredje pausen skulle publiken få rulla bollar mot en cirkel. Påven och jag köpten tre bollar var för en tia. Sen började väntan.

Varje gång en signal ljöd för spelarbyte eller timeout eller något annat frågade Påven om det var dags att rulla bollar nu. Det hjälpte inte att jag förklarade tio gånger hur han kunde räkna på klockan, eller att han kunde kolla på periodsiffran. Han blev mer och mer nervös.

Detta kombinerat med en laktosintolerant mage, som ätit lite för mycket mjölkbaserad brunsås, gjorde att Påven började få bekymmer.

När det var 2.28 kvar av tredje perioden såg han mycket bekymrad ut och sa till Lorelei:

- Mamma, jag har ont i magen.

Det var inte läge att vänta utan Påven och Lorelei fick gå iväg uppför läktaren bort mot muggen. Jag lovade att kasta hans bollar om de inte skulle hinna tillbaka. Men han såg målmedveten ut.

Basketen rullade på och med 36 sekunder kvar kom Påven kutande nedför läktaren.

- Vad snabbt det gick, sa jag glatt.

Påven sken upp i ett soligt leende.

- Ja! Det bara sprutade soppa! Mamma fick torka!

Så letade han på de numrerade bollarna medan jag satt och försökte kväva ett större skrattanfall. 

Bollkastningen gick så där, men å andra sidan var första pris tolv paket kaffe.

Åt rätt håll igen

Lite ner

Mycket upp

Det ska gå åt rätt håll, och jag tror fortfarande det gör det.

Men man måste kämpa hela tiden.

Lumpbodar, basket och miljoner på IKEA

Det blev en familjelördag av kolossalformat. 

Lorelei, Påven och jag var på jakt efter en pokal till ett kommande evenemang. Efter många samtal kom en man till Hallmans i Midsommarkransen och där fick Påven vara med och välja pokalen, han ville köpa en för 2 600 kronor, som skulle vara lagom stor.

Hallmans-gubben lät Påven vara med och kolla när diamantnålen ristade in bokstäver i den lilla plåtskylten. Det hela var lyckat.

Vi åkte vidare södeut och skulle mot Södertälje.

Ikea fick agera lunchställe. Det var brutalt mycket folk. Säkert 20 minuter i kö.

Kul att se vad folk äter till lunch. Min favorit var fyraåringen som efter mycket tjat triumferande gick iväg med en tallrik med pommes frites och köttfärssås. Bara!

Så basket i Södertälje efter att Lorelei mutats med ett besök på Plantagen.

På kvällen kom syrran och syrrans äldsta för att hämta hem hamstern.

Alla somnade lyckligt den kvällen.

Lumpboden?

Ja, vi var i en sån ett tag medan vi väntade på Hallmans. Men det luktade så illa att Påven ville gå ut.