Ettårsjubileum

För nästan exakt ett år sen satt jag hemma i min lägenhet och tittade rakt fram. Jag hade kommit hem från sista dagen på Röda Pricken.

Jag hade lagt ut en del krokar till kompisar att jag kanske behövde snacka i telefon, men det blev en lugn och skön kväll.

Har fortfarande kvar lappen med alla namn som hade samlat pengar, och minns med värme avtackningen. Det har aldrig varit så mycket folk vid röda soffan.

Ändå hade jag ju förbjudit delar av redaktionsledningen att vara där.

Det var långt ifrån en konfliktfri sista tid på Röda pricken. Snarare ett direkt krig. Och så här ett år efteråt kan jag fortfarande inte se att jag kunde gjort något annat än att säga upp mig.

Och när jag idag inser att jag inte har haft en enda arbetslös, ofrivillig dag, eller att jag för tillfället har fem stycken hyfsat betalande arbetsgivare mår jag desto bättre.

Skrev några rader med Bobby Ewings mamma på Facebook ikväll. Hon tyckte det kändes som det var tio år sedan jag slutade.

Jag tar det som ett gott betyg.

Sista natten med gänget

Ikävll är det slut på OS. Det betyder också att jag får kliva ur det lilla rummet i Det stora huset. Kanske har någon undrat hur det egentligen ser ut där inne. Jag bjuder på två bilder.

Hemma

Datorn kom tillbaka igår. EFter att ha fått nytt tangentbord. Det sägs att det inte är nån bra idé att ha den med in i badrummet.

Tur att garantin gällde.

Ligger på soffan och kollar reprisen på nattens curlingrysare. Riktigt rolig.

Två jobbdagar kvar med OS.

Sen är det nya bud nästa vecka.

Ska vara programledare för Sportsnack i Radio Stockholm måndag och onsdag, Samt referera Södetälje-Rögle på måndag kväll. Det är inte precis så att man får vila alltså.

Hinner med att hålla i innebandyturneringen på tisdag också.

Därefter måste det lunchas med Tom Strong, Fidel och Pojken. Det var ju hundra år sen.

Slask och blask

Nu börjar eländet. Det rinner vatten på stadens gator. Och jag som gärna glider runt i gympadojjor mår så där av det.

Ännu en kväll på jobbet.

Här laddar vi för curlingfinal och puckey.

La Fleur pratar på komradion (eller fyrtråden) från Kanada. Men aldrig med mig.

Men jag fick vykort idag från honom. Poststämplat 11 februari.

Klippning i morgon

Klockan 10 i morgon bitti bryter jag OS-lunken för att gå och klippa mig hos min duktiga frisör-vikarie.

Madde har den märkliga egenheten att hon faktiskt är från Knutby! Och är ihop med en gnagare.

Men hon gillar musik och är trevlig.

Påven tycker att man ska spara håret när man klipper sig och göra mjukisdjur av det. Jag tror vi ställer det förslaget.

Snart kommer förresten Loreleis syrra till Stockholm. Dags att börja slipa på litauiskan nu.

Laba diena i all ära, men mankan ju inte springa och säga God dag hela tiden.

Fem dagar kvar

OS rullar på.

Jag tycker det var rätt skönt att puckey-killarna åkte ur.

Då kan vi koncentrera oss på övrig sport.

Vilken dag

Sagolikt vackert ute. Gick ut med kameran i högsta hugg och lekte lite.

Sen hem och bada. Så skönt.

Nu jobb hela kvällen.

Tippar på femma i skidstafetten.

Mera sport

En riktigt skön dag med lång utsovning och sen egentligen bara slappande ända fram till 3 då det blev en snabbis i badkaret.

Sen ut i kylan och trängas på Essingeleden.

Förresten så ringde Kapten Hjälm och kom med ett erbjudande som jag absolut inte kunde säga nej till. Produkten av det hörs nästa vecka.

I övrigt är det som vanligt. Bara sport, bara sport bara massor utav sport.

Kända men okända vänner

Nu är både Polishustrun och Finnpajsaren kompisar med mig på facebook.

De är de två enda som jag aldrig träffat personligen.

Trevliga bruttor ändå.

Dags att jobba in ett guld i sprintstafett alldeles snart.

Kallt som fan

-21 när jag åkte hem i natt. Kanske ännu kallare när jag körde Lorelei till jobbet.

Håller tummar för Polly idag. Det gäller att komma loss från Draken.

Ännu en kväll på jobbet.

Tankarna som rör annat än OS går på sparl¨åga.

Dagen

På plats på jobbet för ett mördarpass. 17 - 02. Hur mycket sport som helst.

Bra dag som uppladdning med shopping med Lorelei, våfflor till frukost och en del kramkalas.

Lite omtumlad fortfarande efter skidframgången i går. Återkommer till den.

Drömnatt

Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.

Till exempel att jag slog ihjäl två män med hjälp av en björk.

Att jag tvingades jobba med naken underkropp på Radiosporten.

Att jag och Lorelei gjorde slut för att hon ville börja röka. Hon har aldrig rökt.

Att vi såg en indisk orkester som levde på att spela flöjt i träd.

och så där gick det på.

Kan återkomma med detaljer lite senare.

Ska hem och luncha med världens finaste tjej nu. Innan åtta raka dagar med OS-jobb tar vid. 17-02 varje kväll.

Så många mail

Svenska folket är vansinnigt klockan 2 på natten. Det regnar in mail om vart curlingen tog vägen. OS engagerar.

Här sitter vi på rad en massa farbröder och tittar på sport.

Sämre jobb kan man ha.

Krångligt bara när det dessutom är ens fritidsintresse. Det blir inte så mycket sova.

14 semlor och ett guld

En kul jobbnatt med massor om Björn Ferry.

Och från olika håll kom folk och sa:

- Är det nån som vill ha en semla? Vi fick några över.

Till slut stod det 14 semlor i kylskåpet.

Om bara en liten stund får man äntligen åka hem. Sängen ska invaderas.

Att drömma om sitt kön

Freud kanske kunde ha kommit med en förklaring. Men det är lite läskigt att drömma att ens snorre växt ordentligt. I drömmen låg jag i soffan och såg plötsligt en runt 80 centimeter lång erigerad penis ligga på vardagsrumsbordet.

Och den var min.

En dag med mycket sova har det varit. Vaknade ordentligt först klockan 19 faktiskt.

Nu jobb hela natten.

Onödigt möte

Har inte sovit sen 11 i förmiddags, och det är minst ett par timmar kvar på jobbet.

Så har något snille planerat in ett möte nu klockan 11 på förmiddagen. Heja eller något.

Jag kommer vara snuskigt trött.

Snuskigt.

En helt vanlig man

Klockan 19 idag började längdskidorna i OS. Då var jag och Lorelei i Fältöversten och kollade kläder och skor. Åt henne. Sen åkte vi hem och käkade middag. Man måste vara rädd om sin tjej även under ett OS.

Så hann vi också se Kalla gå i mål. Och då satt Lorelei i mitt knä i soffan.

Nu nattjobb igen på SVT.

Bra prat med Lindhy i telefon idag. Det var inte igår.

Nakna bröst på Twilfit

Var nere på Tvillfittan (som en annan moster brukade säga) och skulle köpa ett par snygga sovbrallor till Lorelei. Skum affär där det inte gick att hitta nån kassa.

Jag vandrade runt i butiken och letade efter en expedit och hamnade så småningom vid provrummen.

Plötsligt kommer en tjej med nakna bröst och en BH i handen ut ur en provhytt. Hon såg mycket förvånad ut när hon mötte min blick.

Sånt händer alltid mig.

En jättefin present

Jag gick från Lorelei vid 23.30 för att åka till jobbet. Då stod ett litet grönt paket med röda snören vid dörren. Jag fick inte öppna det förrän efter midnatt.

Det gjorde jag.

Och det var ett fantastiskt fint litet målat hjärta fyllt med många budskap. Det värmde verkligen.

En bra natt här på jobbet där vi följt både OS-fiasko och en massa skoj.

Suveränt gäng att jobba med.

Men man kommer vara mosig nu om en timme när det är dags att åka hem. Det blir sova hemma som gäller.

Påven har både söndagsskola och simskola idag.

Han och jag var på Hammarby-Redbergslid på eftermiddagen. När Redbergslid gjorde 3-2 frågade Påven mig:

- Gjorde Djurgården mål nu?

Nattjobb

Ikväll klockan 24 går jag på mitt första riktiga OS-pass. In i ett av kontrollrummen i Det stora huset och sen ett tungt ansvar för den rullande blå listen i TV-rutan och dessutom skriva alla uppdateringar av nyheter på vår LIVE-sida på nätet.

Jag och gatugrannen var inne och provade lite igår och det känns som att det kommer att bli skoj.

Svårt bara med dygnsrytmen nu när man inte bstämmer helt själv. Risken finns att en sexårig Påve dyker upp då och då och vill leka med prutt-lera.

Annars en fin dag i Stockholm där det faller lite nysnö.

Tänkte vinna 10 miljoner på Lotto också.

Äcklig start

Så börjar OS. Och det börjar med att en georgier dunkar pallet i en stålpelare och dör. Äckligt.

Vet inte hur roligt OS blir nu :o(

Fast det är väl som vanligt att man glömmer fort.

Tidigt tidigt

Klockan stod på 04.25, då förstår man att det är hårt att vara diversearbetare.

Idag gör jag nåt så knasigt som att rapportera trafik för Skåne och Göteborg.

Man sitter här i Stockholm och ringer nån tjomme i Götet och en fubbick i Malmö, så läser man in rapporten här på stöddigt ståkkålmska.

Efter det ett möte på mjukbandyförbundet inför journalist-turneringen i mars. Den så extremt prestigefyllda. Förra året finalslog Expressen TV4.

Därefter lite vila innan vi kör samhällstjänst i fyra timmar mellan 16 och 20.

Igår kväll körde Påven och jag höjdhopp i Loreleis säng.

Korta ord

Passar på att skriva lite när jag ändå är på jobbet.

Vet inte vad det ska stå bara.

Fyll i nåt eget i kommentatorsfältet.

I mina fotspår

Det finns en ung herre i världen som har tagit ett bra beslut.

Jag fick ett kul SMS av honom idag. Där han skrev att han ännu en gång beslutat sig för att följa mina råd.

Jag ska inte ta åt mig all ära men i alla fall en del av den för att vi får höra en bra stämma i Radiosporten då och då.

Nu har han bestämt sig för en riktigt bra sak. Nämligen att jobbet är viktigast.

Way to go, säger jag!

Bad sign

Det är ett dåligt tecken att ens dator inte går att starta. Sån är min just nu.

Får se om den repar sig eller måste gå till doktorn.

Det skymmer

Och det blir mysigt ute. Tänk att klockan snart är fem.

21 trafikrapporter avklarade och 12 kvar. Det går undan när man har skoj.

Sen blir det lugn kväll där jag tänkte vinna lite pengar på puckey.

Segrar för Frölunda och Modo är mitt tips.

Rysare

Ont i halsen

Det är ett dumt läge med tanke på att ett tvåveckorsjobb med OS står för dörren.

Hoppas det bara beror på för lite sömn de senaste dagarna.

Har i alla fall ingen feber. Det är ett bra läge.

Snart iväg för att prata trafik.

Får höra om det låter tjockt.

19.55-27.43

Ni som varit med förut vet att 27.43 på Samhällstjänstspråk betyder att jag kliver av kvart i fyra i natt.

Det är mycket nu.

Trafikprat i fredags

Hemligt uppdrag i går förmiddag

Hockeykommentator i går eftermiddag

Samhällstjänst i natt

Trafikprat i morgon

Det stora huset på tisdag

Lorelei och jag gick upp halvtre idag.

Så ska det vara!

Saker som görs

Ikea en fredagkväll var inga problem. Förutom att Lorelei köpte för stor matta. Men det tror jag var en kupp för att få åka dit igen och byta den.

Fantastiskt På Spåret igår där Waterboys var svar på en av frågorna. Och en schysst cover på Fisherman´s Blues med Anna Järvinen.

Nu ska jag använda dagen åt att förbereda mig för puckeyn mellan Dif och Modo.

Klart det finns många fuskare

I dagens Sportbladet tar skidåkaren Anders Södergren till orda och säger att han inte tror att alla hans konkurrenter är rena.

För någon vecka sedan var det kollega Jonas Karlsson som gick ut och sat något i stil med att ham misstänkte alla ryssar.

Tack grabbar, säger jag.

Jag har i många år drivit en egen liten kampanj som går ut på att jag tror att i stort sett alla elitidrottsmän går att misstänka. Då har jag blivit hånad på jobbet. Om än med glimten i ögat.

Men jag tror faktiskt så.

Jag misstänker alla som plötsligt kommer från ingenstans och är skitduktiga. Och som råkar ha tandställning när de är 23 år. Eller har märkliga kvisslor och finnar långt efter puberteten.

Även såna som utstrålar det där märkliga självförtroendet som visar att de vet att de inte kan förlora. Det är en obehaglig blick på de idrottsmännen och kvinnorna.

Man talar ofta om att svenska sportare i stort sett inte dopar sig. Jag tror vad jag vill om det. Det är lite som att säga att svenska inte snattar eller kör för fort. Eller bidragsfuskar.

Klart att mängder av svenska idrottsmän stoppar i sig tveksamma substanser.

Men då invänder någon att svenskarna testas alldeles för ofta.

Nej, säger jag då!

Det är en myt att man testas och punktmarkeras stenhårt. Varken SOK eller RF har råd med det. Visst görs det tester till höger och vänster, men nästan alltid i samband med tävling.

Och som någon sa om blod-dopare: - Det är bara dårar som dopar sig under ett mästerskap.

Så tack Södergren och Karlsson och ni andra som börjar ansluta till min klubb. Den är rätt skön att vara med i, för den ger distans till idrotten.

Och ett upplopp mellan två vilt stakande skidåkare är ju faktiskt lika spännande, även om båda inte bara ätit Läkerol.

Idrottens fiende nummer 1

Det finns en kvinna som jag utan tvekan utnämner till idrottens fiende nummer 1. En farlig människa.

Hon heter Madeleine Sjöstedt och är kultur- och idrottsborgarråd i Stockholm. Det är hon som bestämmer att man inte ska få träna fotboll.

Det var tidningen Södermalmsnytt som först uppmärksammade vansinnigheten för några veckor sedan. Man hade en artikel om hur Hammarbys damer fick skotta snö på Kanalplan för att kunna träna. Till och med förbundskapten Dennerby var med eftersom han har en dotter som spelar i F14-laget.

Den här fru Sjöstedt har bestämt att man inte ska värma upp fotbollsplanerna i Stockholm i år. Och detta måste vara det mest vanvettiga beslut som någon i ansvarig ställning tagit.

Och tanten gör det dessutom så skenheligt att hon hänvisar till miljön. Jag mår fysiskt dåligt när just högerpolitiker som moderater försöker använda miljö-argument.

Samma madame är nämligen jättestolt över att man bygger en hiss utanpå Globen, utan en tanke på att det både förfular och kostar pengar. Samt drar energi.

Massvis av barn, kvinnor och män får inte lira fotboll den här vintern. Och så tappar Stockholm ännu mer på övriga landet där kommunala politiker och tjänstemän inser värdet både av folkhälsa och attraktionskraft hos duktiga fotbollslag.

Vad är nästa steg Sjöstedt?

Stänga av isaggregaten på Zinken och satsa på natur-is. Du kanske kan gå ut och pissa en kana?

Varför inte lira handboll i Eriksdalshallen med pannlampa. Då kan vi stänga av lysrören.

Stå åtminstone för att det är av ren jävla snålhet som ni tar det här beslutet.

Say you say me

Det blev en lång natt i snömodd där ögonen stängdes först vid halvfyra. Vaknade till nyss och möttes av bedårande hängande snö från taknockarna mitt emot.

Lorelei och Påven är hemma för att han har nysorgie. Jag håller mig på min kant så inte soten kommer och tar mig.

Lite senare idag kommer en svidande vidräkning med Stockholms stads satsing på idrotten. Ska bra skriva den först. Jag förstår att mina mest frekventa bloggläsare verkligen sitter och darrar av upphetsning nu.

Bloggens egen sång

Den här bloggen är döpt efter den här mannens finaste sång. Håkan Ahlström, som gick bort i cancer för några år sedan.

Nåt fel på mig

Den här sången gillade jag redan när jag var 11 år. Min musiksmak är nog inte som andras, det har vi konstaterat sen länge. Men mitt i-tunesbibilotek var uppskattat på Röda Pricken.

Gösta L säljer numer färg i Örby. Och jag sitter uppe mitt i natten efter att ha chattat med La Fleur som OS-laddar i Kanada.

En middag

Vi var alla tre hemma hos Lorelei. Jag och Påven käkade middag medan Lorelei fixade med annat. Egentligen skulle bara jag käka men han kunde inte hålla sig.

Jag körde lite frågestund med honom och så fick han frågan om vad han skulle välja om han bara fick äta samma mat varje dag ett helt år.

Påven tänkte ett bra tag, sen kom det:

- Något nyttigt i alla fall. Mycket grönsaker. Fast nu vet jag. Potatisbullar.

Hyfsat oväntat svar från en sexåring. Jag hade mer förväntat mig tårta, chips eller kanske McDonalds-mat.

Fast Påven är rätt duktig med maten.

Så kom frågan att gälla vad han i så fall skulle dricka:

- Får man välja vad man vill, sa han och ögonen tindrade.

Mitt svar var ja och nu väntade jag på något riktigt smaskigt.

- Då tar jag vatten!

Man kan nog ta de två svaren som bevis för att han inte är min biologiske son.

Lånat inlägg

En av mina adepter (härligt pompöst) bloggar med den äran på ungeherrlundholm.blogspot.com

Nu har han tippat hur många medaljer Sverige ska ta i OS. Och då kan jag såklart inte låta bli att med gubbig bisterhet ta honom tillbaka till verkligheten.

Jag snor hans lista rakt av och sätter grönt för rätt tips och rött för fel. Så ser vi var vi hamnar.


Guld:
Helena Jonsson (distans)
Sprintstafett (herrar)
Anja Pärson (kombination)

Det blir inga svenska guld i Vancouver. Kanske kanske kan Helena Jonsson ta ett och då kommer det på distansen. Så långt är det rätt. Men jag har på känn att det blir tysk slakt under OS. Och Jonsson tar silver på distansen. Sprintstafett? Aldrig i livet, visst är Emil Jönsson duktig. Men det svenska laget har inte tuffheten utan kommer att sluta i en avslagen protest för trängning. Anja Pärson? Hört talas om Lindsey Vonn?

Silver:
Helena Jonsson (masstart)
Anna Carin Olofsson Zidek (sprint)
Sprintstafett (damer)
Anja Pärson (störtlopp)
Charlotte Kalla (10 km fristil)
Emil Jönsson (sprint)

Jonssons silver känns rimligt. Zidek Olofsson kommer inte i närheten av en enda medalj, Hon kommer lida av WC-syndromet. att plocka poäng när de andra OS-laddar. Sprintstafett damer? Nope, en femteplats. Anja Pärson kommer sexa i störtlopp, eller kör ur.  Kalla kommer tre eller fyra på milen. Och Emil Jönsson kommer att bli trängd även i individuella loppet.

Brons:
Damkronorna (ishockey)
Tre Kronor (ishockey)
Stafett (damer)
Stafett (herrar)
Anna Holmlund (skicross)
Hanna Falk (sprint)

Damkronorna kommer kämpa sig till ett brons. Det är rätt. Herrhockeyn kommer åka ur i semi och förlorar sedan bronsfighten mot USA. Skidstafetterna? Kanske kanske ett dambrons. Men ytterst tveksamt. Herrstafett? Jo tjena! Allt bättre än sjua är en bragd. Anna Holmlund och Hanna Falk, där har vi WC-syndromet igen. De kommer vara statister i OS.

Okej, nu lät jag kanske bittrare än någonsin. Men vi får väl hoppas på glada överraskningar. Jag tror de kan dyka upp i slalom herrar (där konkurrensen är mindre än under världscupen) och i curling damer. Eventuellt kanske också Anders Södergren kan glida in på en bronsplats på femmilen under optimala förhållanden.

Men något medaljregn blir det absolut inte. Fast vad fan gör det? OS är så mycket större än eventuella  svenska framgångar. Tänk bara: Dan Janssen, Steven Bradbury, Franz Klammer och Katarina Witt.

Och där bak sitter alltid röven

Det är en massa jobb för tillfället. På olika ställen. Samtidigt ska man försöka vila så mycket som möjligt med tanke på hur man mår ibland. Det är svårt att få ihop den ekvationen. Framförallt för oss som hatade matte och aldrig förstod ekvationer.

Sen är det ju märkligt hur en del personer resonerar. Men det kanske är jag som är dum i huvudet?

Nytt uppdrag

På lördag ska jag nog göra det svåraste jag gjort hittills.

Direktreferera en hel puckey-match.

Djurgården-Modo på Hovet.

Viktig match dessutom.

Jag är nervös redan nu.

Och ännu tröttare nu

Drömmarna anföll mig när jag lyckades somna några timmar. Somliga bra, andra jobbiga och en del bara skumma.

Att jaga getingar med Radar i mammas kök i feburari kändes jobbigt. Mest för att det var så stökigt där, men också för att det kom fram en massa knasiga insekter efterhand. Det roliga var att det var typ 36 grader varmt i hennes hus, och normalt har hon runt 17 grader.

Både jag och mamma är såna som vill ha kallt inomhus.

Att drömma om pappa som höll en föreläsning och hänvisade till den period där han var död kändes väldigt annorlunda. Men vi hade ett bra prat i drömmen. Och någonstans känns det alltid skönt att drömma om honom som frisk. Det ligger någon rättvisa i det.

Drömmen om min stöld av en trampbil på Sturegatan vet jag inte hur jag ska behandla. Men det var ett helvete att trampa därifrån ända ut till Tumba. Sjukt höga knäuppdragningar. Och tufft i snöslask.

Så nu är jag ännu tröttare.

Bisarrt utmattad

Samhällstjänst till klockan 1. Sen blev det kramkalas blandat med heavy talk hos Lorelei. Skulle tro vi somnade vid 04.

Så har hon jour och måste vara på jobbet före 07. Jag skjutsar.

Nu tycker kanske ni att det är lika synd om henne. Men se det är det inte. För hon hade sovit fyra timmar när jag kom hem.

Det är min syster det

Fick ett mms av syrran som visar en gipsad hand. Ringer och kollar vad som hänt.

– Jo, jag och min yngsta var och skulle åka skridskor. SÅ tyckte jag det att det gick väldigt dåligt att åka. Jag tittade ner och märkte att jag hade satt skridskorna på fel fot,

Det är bara jag och min syster som kan lyckas med sånt i vuxen ålder. Nu var det iofs långfärdsgrickor, men ändå.

- Jag skulle klättra upp och sätta mig i en snödriva och byta. men då halkade jag och tog emot mig med båda händerna.

Hon berättar att de försökte åka ett tag ändå, men att det gjorde för ont.

- Så vi åkte till "lätt-akuten" på Huddinge. Där fanns två stycken sköterskor, men jag hörde hur de viskade högt med varandra om att ingen av dem kunde gipsa. Först blev jag orolig, men så tänkte jag på hur de har det i Haiti. Så det kan ju inte vara värre för mig.

Det är min syrra det. Tre veckor i gips. Jajamensan!

Att lära sig av Al och Ray

Har legat i soffan och slötittat på amerikanska sitcoms nu under förmiddagen. Våra värsta år och Alla älskar Raymond.

VVÅ handlade om grannbråk mellan familjen Bundy och familjen D'Arcy. Det var ett bra avsnitt. Och sjukt nog fick jag såna där schyssta känslor när de blev sams på slutet.

AÄR handlade om hur han och frun åkte iväg på minisemester och blev osams. Bara för att båda trodde att den andra ville mer än bara slöa och mysa.

Skön känsla även där när de insåg att de bara ville vara.

Så kan det vara!

Sova ut

Somna in eller sova ut. Vad är egentligen skönast?

I alla fall vaknade jag kvart i tio idag. Och det är rätt ovanligt för att vara jag.

Nu väntar en lång stund i badkaret och sen bara slappande fram till kvällen då det blir Samhällstjänst.

Rätt sliten inombords efter att ha jobbat varje helg i januari.

Igår var det partiledardebatt i Det stora huset. EFteråt kom det en sändningsledare och bjöd oss på överbliven pizza. Jag måste ha fått Reinfeldts, för den var äcklig.