Vi gå till Utö för lunchen

Mysingen kan vara ett av de vackraste namnen på en plats. Och Vals på Mysingen är en av Evert Taubes vackraste visor.

Jag tänkte ta med Lorelei och Påven på en liten påskutflykt till Utö på söndag. Då åker man båt på Mysingen, och det är inte kattskit.

Det hemliga uppdraget del 2

Vann rätt låt?

Nej, inte i min värld. För när man såg Anna B på TV sjöng hon med alldeles för tjock röst. Låten är betydligt bättre på skiva.

Min vinnare inför finalen var Jessica Andersson, men väl i finalen så fick hon ju för sig att koppla på ett stort leende. Som hon gjorde låten i Andra chansen, så skulle hon gjprt även i finalen och då hade hon vunnit.

Det var jädrans svårt att rösta där på lördagarna. Skulle man bara göra som man själv tyckte? Skulle man tänka på vad som var bra för Sverige i Eurovision Song Contest?

Som i första deltävlingen. Jag tyckte Salem El Fakir mest var en jobbig nörd, men jag insåg ju att hans låt skulle komma högt.

Vi satt i en studio och såg låtarnapå en grym HD-TV med surroundljud och musikupplevelsen var grym. Vi var sex personer, och vi pratade inte med varandra förrän vi satt våra poäng.

Jag prickade in i stort sett alla låtar som skulle gå vidare. Gick bom på några.

Det var i alla fall ett för jävla kul uppdrag!

Mina personer

Igår var en dag när jag träffade hur mycket folk som helst

Kapten Hjälm
Claes-G
La Fleur
The Marlboro Man
Hockeypappan
Lorelei
och Påven

Jag pratade i telefon med Polly

Jag fick mail av Finnpajsaren

Jag hade dubbla jobb

Körde Volvo V70 för första gången

Monterade en radioantenn på biltaket

Gjorde andra bra saker

Och sov som en stock

Idag är jag snuvig

Mitt hemliga uppdrag

Yes!

Jag har faktiskt haft ett sånt. Så hemligt att man faktiskt skrev på ett avtal att man i praktiken inte fick läcka till någon.

Jag höll på en dryg månad, och egentligen gjorde jag det i onödan.

Jag var deltagare i juryn till melodifestivalen. Alltså inte finalen, utan i alla deltävlingar. Det var nämligen så att om telefonröstningen ballat ur på kvällen, eller om något annat pajat sändningen skulle en jurys röster räknas istället.

Vi var sex personer som sågs varje lördag i Det stora huset och såg en inspelningen från genrepet på fredagen och sen röstade vi under största tystnad och allvar.

Det här var extremt hemligt eftersom man faktiskt på riktigt kunde ha blivit mutad av typ Bert Karlsson, eller fått stå till svars i någon kvällstidning. Men nu får man berätta det. Vilka de andra edsvurna var berättar jag inte.

Dubbel-arbete

Först ska man berätta om hur det ser ut i trafiken.

Sen ska man åka genom samma trafik för att kunna berätta om sporten.

Det är en sport i sig.

I morgon ska syrrans äldsta hänga med när jag ska referera volleyboll för första gången.

Hon kan nog mr än jag om den ädla sporten.

Men hon har aldrig fått uppleva Beakers block.

Jag, Zlatan och tunghäfta

Plötsligt sitter jag i en enorm aula. Det är kanske 600 gäster där. Zlatan ska hålla presskonferens och jag sitter i någon av de främsta raderna.

En man kommer in och berättar att Zlatan först kommer att hålla ett anförande. Och sen ska vi få ställa frågor.

Så har jag tydligen somnat för när jag tittar upp är Ibrahimovici full gång och svarar på allsköns frågot om fotboll. Jag räcker upp handen för att visa att jag vill ställa en fråga och han pekar på mig. Men så tar någon annan över och fokus går in på något annat.

Plötsligt dyker fem holländare upp i orangea kläder. Det är Wesley Sneijder, Arien Robben och några andra och de sätter sig i ena hörnet av scenen där Zlatan nyss var huvudperson. Killarna börjar bolla gris och stämningen blir plötsligt mer otvungen.

Journalisterna tröttnar och börjar troppa av medan jag kliver fram mot scenen och får syn på Lionel Messi som bara lufsar omkring. Jag tänker att jag borde ta en eller två autografer av fotbollsguden men har inte ett enda papper på mig.

På den bänk där Zlatan suttit ligger ett gammalt block och ett häfte med post it-lappar.

På baksidan av alla lappar finns massa spanska ord. Och jag kan bara uppfatta cojones, puta och något annat.

Messi skriver snällt två autogafer men börjar skratta när han ser baksidan på lapparna.

Så plötsligt får jag audiens med Zlatan och vi sätter oss ansikte mot ansikte och börjar prata:

CYKEL!

Jag sitter med en av världens bästa fotbollsspelare och alla mina frågor handlar om Spanien Runt. Jag vet inte om jag bara tror att han är med i loppet, eller om han faktiskt bytt sin karriär.

Zlatan svarar i alla fall artigt på alla frågor om hjälpryttare, mjölksyra och ren taktik. Det hela är mycket märkligt.

Men allt tyder i alla fall på att Zlatan är anmäld till OS i London 2012.

Nya högar

En hög med papper

En hög med disk

En hög med kläder

En hög med räkningar

Själv blir jag bara låg

Sauk en gammal gnu

" Jag känner mig som en gammal gnu på savannen som plötsligt får leka med en grann gasell."

Jag kan liksom inte släppa Stefan Sauks kommentar om sin 31 år yngre danspartner. Tjejen som han uppenbarligen dessutom nu är ihop med.

Menar han det som en komplimang?

På jobbet igen

Efter en hel dag med Samhällstjänst såg jag fram mot en kväll på soffan med lite hockey som sömnsällskap.

Men så ringde telefonen och Det stora huset behövde förstärkning.

Så nu sitter jag faktiskt och jobbar igen.

Och det är klart, att få massa pengar för att se hockey är inte så dumt.

Att känna igen folk

Jag ser så oerhört många människor som jag känner igen när jag sitter bakom ratten. Då fungerar min så kallade klibbhjärna allra bäst.

Det kan vara en gammal hönsabolls-spelare från Tyresö som jag garanterat inte sett på 20 år. Minst. Så plötsligt står Håkan Cleve där. Och jag inte bara känner igen honom utan namnet ploppar upp också.

Jag ser "Gummit" komma gående uppe vid SöS. Jag ser B- och se C-kändisar. Jag ser en tjej som är ruskigt lik Finnpajsaren, i rosa täckjacka.

Det är nästan jobbigt ibland. Ska man säga hej och kallprata en stund. Eller ska man titta bort.

Oftast väljer jag det senare.

****UPPDATERING*****

Senare på dagen körde jag Anna Stadling, hon hade med sig gitarren. Jag fick sällskap av Korgmakaren och hans dotter.

Nu är jag hemma-

Lampan

Den finns även i någon grön kulör, och en i gult. Snygga allihop.

En okänd välgörare

Jag har ett märkligt beteende vad gäller välgörenhet. I alla fall den jag utövar i smyg. Och den inskränker sig egentligen till två stycken välgörenhetsobjekt:

Tomburkar och kvällstidningar.

Och mottagaren är involverad i för honom/henne osynligt spel.

Om jag dricker en läsk ute på stan kastar jag inte burken i en papperskorg. Nej, jag ställer den på en bänk eller på papperskorgens kant. Så ställer jag mig i smyg i närheten och kollar hur lång tid det tar innan någon samlare lägger beslag på den. Det brukar knappast ta över minuten en vanlig vardag.

Samma med kvällstidningar. När den är färdigläst lägger jag den gärna längst ner på rulltrapps-rampen. Det brukar ta en tio femton personer innan någon greppar den, och faktikt ser lite glad ut.

Tidningsplockarna blir mycket gladare än burkhittarna. Och i och för sig är ju deras fynd värt 11 kronor. Å andra sidan kan burkletaren omvandla sin gåva i rena pengar.

Förresten får man aldrig säga papperspelle.

Hittat en lampa

Det här är ingen nedra inredningsblogg. Men jag kan berätta att jag såg en snygg lampa på Stalands igår. Lampan kostade 1200.

Varför är det alltid så att snyggt är dyrt?

Jag är inte typen som tycker dyrt är snyggt. Den typen är jobbig.

Men det jag gillar har alltid en tendens att vara lite för dyrt. Så får man gå där och sukta.

Om tre timma slutar jag jobba.

Busschauffören som försvann

Som om det inte var nog kaotiskt i citykärnan (snyggt ord) med allt byggande för modelljärnvägen så blev det en brand på Birger Jarlsgatan idag. Precis när jag var ute och styrde.

Från trafikledningen ropade man en omlagd körväg precis exakt när jag var på väg in på den ordinarie. I en blå ledbuss.

Det är inte det lättaste att vända en sån. Och inte heller enkelt att ta en spontan körväg.

Nu lyckades jag mot alla odds komma på att man kunde köra Sturegatan/Karlavägen och fick därför upp mina passagerare till ODenplan i alla fall. Det är jäkligt sällan man får applåder som chaffis i Sthlm. Men idag fick jag det.

Sen kom jag hem och hittade ett blått (inte gredelint....) kuvert.

TACK SKATTEMYNDIGHETEN :o)

även om det egentligen är dom som ska tacka för lånet!

Mina hemliga kärlekar 2:5

Hon var så vacker. Så blond. Och så spännande. För en 8-åring i Stockholmsförorten var hon en dröm.

Jag var så kär i Karin Falck att jag såg Halvsju varje kväll. Jag gillade inte Lennart Svahn. Eller Drutten och Gena. Jag gillade bara Karin.

Kärlek är

Kärlek är att lägga sin tröja i en hög på kvällen och på morgonen hitta den fint ihopvikt på en hylla.

Jag och Lorelei kompletterar varandra väldigt bra har jag insett.

Hon är ordning och jag kaos. Men vi uppskattar varandras olikheter istället för att störa oss på dem.

Nu jobbar hon medan jag är ledig, det är också en bra fördelning.

Fast det är klart, jag blir ju löneslav till kvällen.

Guld

Hammarby - Bollnäs 3-1!

Bara så ni vet är vi svenska mästare!

SOM FAN!

Söndag

Tre allsvenska matcher
Bandyfinal
Tre hockeykvalmatcher
Skidskytte
Skidor
Handbollsslutspel
Manchester U-Liverpool
Damhockeyfinal

Det är en del av det som händer idag. Kul, men jobbig, dag att jobba.

Bollspel

Var med Påvrn och Lorelei på ICA Maxi idag. Lorelei handlade mat och lite rea-kläder till Påven medan han och jag körde lite olika bolltävlingar.

Jag imponeras av mammors koll på vad barn kan behöva i framtiden. Hur kan man ens orka tänka på att ett par vantar kan fungera bra i november? Och hur kan man veta vad ens barn kan behöva för klädstorlek då?

Sen åkte vi hem pch gjorde suveränt goda hamburgare med diverse tillbehör. Kag var kock och fick högsta betyg.

Nu är det "påve-fritt" i en vecka eftersom han är åå skidresa med pappa.

Jag skrämde vettet ur honom i morse när jag berättade att det är 10 grader varmt och att all snö smälter.

- Inte i fjällen va?

Bara lite hurrven

Det går över till i morgon. Det brukar göra det.

"And no one heard at all not even the chair...."

Spegel spegel på väggen där

Säg mig som vackrast är.

Nja, det är nog så att fredagen den 19 mars är årets fulaste dag.

Grått och jävligt.

Nån som har ett par galonisar att sälja?

188 centilong.

Gummistövlar har jag själv.

Tretorn.

Mail från min syster

Fick det här av syrran. Ja, ni vet hom med Micke Thåström.

Vill bara meddela att du har en pigg syster:



I morse stod jag vid parkeringsautomaten och tryckte in summan och tänkte på att det måste vara jättesvårt för blinda att veta hur mycket de tryckt i. Borde ju faktiskt vara en röst som säger hur mycket man lagt i!



Eh, kör blinda bil??

Hur blir det med mig då?

Danska tidningen Ekstrabladet slår fast att busschaufförer och kockar dör i genomsnitt fyra år tidigare än övriga befolkningen.

Akademiker å andra sidan lever i genomsnitt längre.

Jag är busschaffis och akademiker.

Dör jag exakt på genomsnittet då?

Sju års olycka

Nej, jag krossade ingen spegel. Jag var bara bedrövad när jag mitt i min dröm kom på att jag faktiskt skulle gå och jobba.

För drömmen var så eminent upplagd. Jag hade bestämt mig för att lura Lorelei att jag var på väg till skolan, gymnasiet, och att jag i stället skulle åka hem och gömma mig hemma. Allt var riggat och klart, när något samvete i mig väckte mig och fick mig att komma på att jag skulle till Det stora huset.

Här sitter jag nu och kollar upp dagens innehåll. Ser lagom ut.

Mina hemliga kärlekar 1:5

Alla har vi väl människor som vi varit eller är kära i. I smyg.

Jag menar alltså inte min oförblommade kärlek till Lorelei. Eller till min syster.

Utan snarare sån kärlek som man har lite svårt att stå för.

Och nu snackar jag inte heller om sånt som "frikort" som en del har i sina förhållande. Alltså att man skulle få ligga med någon om chansen dök upp.

Nej, det här är en annan kärlek.

Min första kärlek, förutom en kassörska på Konsum (som visade sig vara utvikningsbrud), är utan tvekan Ralf Edström. Fotbollsspelaren.

Ralf satt på min orange-färgade t-shirt. Och han satt där varje dag. Utom när mamma tvättade den. Men jag tog den i stort sett blöt ur tvättmaskinen.

Ralf hade polisonger, nickade stenhårt och hade en söt fru som hette Ingela.

En gång såg jag henne i Linköping. Då höll jag på att svimma. Jag var sex år.

Så här kan man också sjunga

En natt med musiker

Att ta på sig rollen som konsertarrangör är inte det lättaste. Särskilt som det visar sig att när jag dragit ihop succétrion Kris Kristofferson, Dolly Parton och Gram Parsons kommer inte en enda åskådare till lokalen, som påminner om något gammalt Folkets hus på landet.

Gram Parsons hade dessutom kommit på att han skulle sjunga sånger genom att lägga mikrofonen mot magen.

- Det blir tyngre bas då.

Sen blev det dags för Magnus Lindberg, och då hade vi lyckats med en felbokning så att Lindberg skulle spela i Vaxholms fästning. Utomhus. I mars.

Lindberg var ändå snäll och höll god mig, han till och med skrattade sitt hesaste skratt och sa att det kan bli jobbigt i morgon.

Vid tredje tillfället gick det bättre. Då var Tommy Körberg huvudfiguren. Men han var jobbig Tommy. Han lirade i något som påminde en del om gamla Hamburger Börs. Och han krävde att det skulle vara varannan sittande och varannan stående i publiken. Även vid borden. Det fanns lite att jobba med där.

Därför var jag trött när jag vaknade.

Svart eller grått pansar

Jag äger en svart bil. Men för tillfället är den grå. Närmast otroligt grå. Nu är den tiden då man egentligen skulle åka genom en biltvätt varje dag. Men eftersom någon god människa körde på min ena backspegel i vintras kan jag inte det.

Backspegeln har tre sprickor och sotter lite halvlöst. Men jag tycker det är för dyrt att laga den och den fungerar faktiskt bra.

Men tvättningen får ske manuellt.

För övrigt redan hemma efter att ha skjutsat Lorelei till jobbet.

Nu ska det slöas och jobbas lite om vartannat. Jobba med egna grejer that is. För jag är faktiskt helt schemaledig idag. Wohooo eller nåt.

Sen är det trafikradio i morgon, Det stora huset torsdag och fredag. Puckeyprat på lördag och Det stora huset på söndag.

Jag slipper see bandyfinalen i alla fall.

Överraskad av en snöskottare

Låg och halvsov hemma i Loreleis säng när jag plötsligt sitter öga mot öga med en turkisk snöskottare. Nu ska det sägas att Lorelei bor på tredje våningen, men hon har väldigt stora fönsterbleck, som dessutom inte lutar, så snömängden har varit enorm.

Jag öppnade fönstret och morsade på turken och gav honom ett glas cola.

Efter det blev jag så inspirerad att jag började projekt fönstertvätt. Resultatet blev lyckat.

Sen körde jag Påven till mammas jobb varpå jag åkte och hämtade syrrans äldsta och var polare med henne ett tag. När vi var på väg hem till henne sa hon:

- Ååh, kan inte du bo hos oss!

Det är ett bra betyg.

Nu jobb i Det stora huset.

Kul uppdrag

Under kvällen ringde Kapten Hjälm och bad mig prata puckey nästa lördag.

Slutspelsmatch mellan Djurgården och Brynäs. Eventuellt med expertkommentator.

Spännande!

Nu är det 1,5 timmar kvar här, och jag hade gärna sett att dagen var slut.

Är sanslöst trött.

Men nöjd med helgen.

Skötte korten väl åt Polly igår kväll. Sånt behövs. När småskitar inte kan tänka själva!

Sport sport sport

Började jobba klockan 12 idag, men var upp redan 05.15 för att skjutsa Loreleis syster till Arlanda.

Där stod två parkeringsvakter på plats, och inget av våra kontokort fungerade. Det visade sig att kortläsarna var trasiga i samtliga automater, eller snarare online-kontakten då.

P-mupparna tyckte att man skulle lösa det ändå.

- Man kan sms:a eller betala med pengar!

Jag förklarade ilsket att jag inte hade någon mobil och att det var svårt att skaka fram kontanter vid den tiden.

- Okej då. För den här gången!

Nu inne på jobbet där jag hittills hunnit med att skriva om skidskytte, bevaka formel 1 och intervjua Magnus Muhréns fru.

Jag är en riktig bragdreporter.

Jag hade i stort sett rätt

Jessica Andersson vinner
Anna Bergendahl kommer tvåa
Fakiren trea
Darin fyra
Jöback
Andreas J
Timoteij
Eric Saade
Ola
Pernilla Wahlgren

Så tippade jag!

Och Jessica hade vunnit om hon inte fått för sig att sätta på sig en rent anskrämlig kläning med allt möjligt skit på. Dessutom stod hon och smajlade innan hon skulle sjunga sin sorgliga ballad.

Men Bergendahl före Fakiren var ju rätt.

Att den där Saade hamnade däruppe kändes oväntat, men folk fattade väl inte bättre. Darin på övre halvan, det satte jag.

Timoteij och Johnson är också i stort sett rätt, liksom helrätt på Pernilla.

Mitt misstag var Ola som obegripligt nog fick tolvor av två utländska jurygrupper.

Midnatt i city

Så tätt tillsammans sitter vi
Jerry och jag i Jerrys Chevrolet
och lyssnar på Stones, sjunger deras ord och ler
Så het är sommmarnatten
och så fylld av folk är gatan här bredvid
Hör du alla ljud
eller Jerry känner du bara det du ser

För fem minuter sen så stängde dom Rigoletto
och gick hem
Och nu sover våra hjältar
men imorron kväll är dom här igen
Så nu när dom berömda sadlat av sin hästar
gett dom hö och gått till sängs
Då startar du väl dina utav stål
Jerry, jag känner hur dom lever

Du piskar dina hästar
och du manar dom till strid
När du styr dom ut i natten
för mörkret är du van vid
Dina ögon säger ska nån ta mej nu
så får dom ta mej hårt
Dina läppar är som läder
när du säger med ett flin
Ta och fråga fru Certina
hur mycket hon har hunnit bli
Men jag behöver inte titta
för jag känner, ja jag vet ändå

Jerry det är mörkt
Jerry det är midnatt nere i city
Jerry det är svart
Jerry det är midnatt nere i city nu

Så tätt tillsammans sitter vi
Jerry och jag i Jerrys Chevrolet
och lyssnar på Stones, sjunger deras ord och ler

Så kall
har luften blivit nu
så vi går in nånstans
och får oss en kopp te
Jag vill ha med sprit i
och jag vill ha med rom
Och du får en med
Och i baren nere på KB står poeterna på led
och dom kliar sig i skägget
och säger världen går på sned
och dom vrider på problemen
tills dom inte riktigt verkar hänga med
Jag säger tjenare till Uffe
som är ensam vid ett bord
Han tittar upp i taket
och ser ut som han hört nog
Jag säger Jerry kom och sätt dig
Kom och sätt dig här hos oss

Felodimestivalen

Andreas JohnsonAnna Bergendahl DarinEric Saade OlaPeter JöbackSalem Al Fakir TimoteijPernilla WahlgrenJessica Andersson

Och bara så ni vet kommer det gå så här:

Jessica Andersson vinner

Anna Bergendahl kommer tvåa

Fakiren trea

Darin fyra

Jöback

Andreas J

Timoteij

Eric Saade

Ola

Pernilla Wahlgren

Herr Röra utan ordning

Sitter på jobbet i Det stora huset när plötsligt mobilen ringer och en man undrar om jag möjligtvis har tappat min plånbok.

Jag har ingen aning om jag gjort det men känner efter där den brukar ligga och märker att den är borta.

Så där sitter jag och ska jobba hela kvällen, har ingen matlåda med mig och bara fyra kronor i fickan. Dessutom vet jag att jag har typ 0,8 liter bensin i bilen och hade tänkt tanka på hemvägen. 

The Marlboro Man ställer upp med en hundring så jag kan soppa i bilen, och maten löser jag med luft och vatten.

På natten drar jag hem till Lorelei och lånar några hundringar av henne. Vi blir sittande och pratar ända till 3 om en viktig familjeangelägenhet innan det är dags för mig att åka hem. Sängen är fortfarande ockuperad av hennes syster.

På morgonen åker jag så ut till Tyresö för att hämta plåmpan och dessutom tanka och tvätta bilen på riktigt. En trevlig man möter mig och han får en tvåhundring i hittelön.

Men i plånboken saknas Visa-kortet. Då kommer jag på att det ligger i buss-brallorna hemma. Satan. Allt detta besvär igår kväll i onödan alltså. Ja, Loreleis pussar var i och för sig inte onödiga.

Så vidare till Globen för att hämta biljetter till kvällens genrep av Melodifestivalen. De skulle ligga där i kassan. Men det gjorde de såklart inte. För att efter att ha letat i 25 minuter kom jag, kassapersonalen och vakten fram till att de inte skulle komma dit förrän i kväll.

Vidare till Loreleis jobb eftersom hon ska ha den ikväll och i morgon. Småprat med henne och sen en promenad till tåget.

Visar mig vara grymt ovan vid tågåkande när jag går ner på fel perrong och missar tåget in till stan. Får vänta en kvart extra. Men till slut är jag nu hemma igen.

Och börjar jobba om tre timmar.

Tomma blickar

Hur är man funtad när man väljer att stå som ambulerande försäljare i en galleria?

Hur är man skapt när man med nästan religiös blick försöker sälja på folk diverse konstigheter som elabonnemang, mobiltelefoner eller Omega 3.

Jag vill inte ha. Jag orkar inte ens lyssna till deras: - Ursäkta!

Okej för Situation Stockholm, Röda Korset, Greenpeace eller Amnesty.

De är i och för sig också ganska jobbiga när de ställer samma fråga för tredje gången.

Och snart kommer Operation Dagsverke.

Musta Pekka

Hittade en sida om olika Disney-figurer. Och vad de heter på olika språk. Svarte Petter fångade mitt intresse. Pietro Gambadilegno är ju rätt tufft. Och tyskans Kator Karlo duger också.

Men inget slår såklart Musta Pekka. Man blir ju rädd bara av att läsa det.

Svarte-Petter på andra språk: 
Norska: Svarte-Petter
Svenska: Svarte-Petter
Danska: Sorteper
Finska: Musta Pekka/Jopi Jalkapuoli
Engelska: Black-Pete/ Peg-Leg Pete
Tyska: Kator Karlo
Franska: Pat Hibulaire
Italienska: Pietro Gambadilegno
Portugisiska: Joao Bafo-de-Onca

Erkännande

För övrigt finns det tillfällen då jag saknar att gå in till Bobby Ewings mamma och de andra och bara sitta och snacka skit en stund.

Eller att samla ihop Fidel, Pojken och Tom Strong för ännu en livsavgörande lunch.

Men bara väldigt lite.

En intro-tävling med Cypressen vore inte heller fel. Eller ett heavy talk med Hon bredvid.

Men så når mig ryktena från Röda Pricken hur dårskapen tar ännu ett steg i helt fel riktning. Och då tittar jag på mitt brev där jag sa upp mig. Och så blir jag lugn.

Snart kokar gröten

Fortfarande kvar i sängen efter en natt fylld av märkliga drömmar.

Men jag har ändå gjort en del nytta, man kan ju det i dessa cyverspace-tider.

Men det börjar bli dags att gå upp och kolla vad det är för väder ute. Ska man kanske ta en promenad till jobbet i eftermiddag?

Gräsänklinglivet fortsätter eftersom Loreleis syster ockuperat min sängplats.

Boka in 11 juli

Han kommer hit. Igen. En av världens bästa artister, eller i alla fall en av världens bästa låtskrivare.

Jag och Konungen såg honom i Dalhalla förra sommaren och det var helt enkelt för jävla bra. Rakt av.

Så boka in 11 juli på Cirkus om du vill se nåt himlans bra. 

Byta lag

Lorelei, Påven, Loreleis syrra och jag gick på handboll igår. Hammarby-Guif. Påven är redan svårt indoktrinerad av mig, så han är bajare på riktigt.

Han har fortfarande svårt att förstå, dock, att Hammarby faktiskt kan förlora ibland. Som bajensupporter måste man lära sig det tidigt.

Igår valde han att blunda sista sex minuterna och ville att jag skulle berätta hur det gick.

För Loreleis syster var det lättare. Hon såg elitidrott för första gången i sitt liv. Och fascinerades mycket av publiken.

Däremot blev hon väldigt förvånad efter paus när hon kom på att klacken i röda tröjor hade bytt lag. Hon hade trott att de höll på Hammarby de också.

Fyra timmar med öppen dörr

Nu drar det kallt runt fötterna, och duvorna sitter hungriga på taket mitt emot. Det är dags att stänga balkongdörren som varit öppen ända sedan klockan 10.

Jag har dammsugit. Som fan!

I soffan, under soffan, i mattan, på mattan, under mattan.

Jag har farit fram med trasor och Ajax. 

Det är vårstädat hos En helt vanlig man.

Och är det inte märkligt att bara för att man gör det så mår man plötsligt lite bättre. Hmmm, att en stökig smutsig lägenhet kan sätta sig på humöret så mycket.

Nu står valet mellan att belöna sig själv med något gott från Göta Fisk eller kanske något från Koh Phangan.

Lunch är inga problem när man är på hemmaplan. Inte hos Lorelei heller förresten, för där finns det alltid prylar i kyl och frys.

Lyssna på TV

Hur kan det komma sig att bra TV-program är mer sövande än dåliga?

När det är något jag verkligen vill se i rutan så blir jag tröttare än en gnu och somnar på två sekunder.  Oftast med tanken att jag bara ska bluna en liten stund och lyssna lite.

Det här sitter i ända sen barnsben då jag brukade tryna in till Tipsextra på lördagar. Det var på den tiden det bara visades en fotbollsmatch i veckan i TV.

Dåliga program fungerar inte. Då sitter man vaken och retar sig på eländet.

Jag är en sån som gärna somnar til ljud. Ett bra trick är att ha lite tystare på än vanligt, då får man koncentrera sig för att höra något. Och då kommer tröttheten smygande. Reprisen på Godmorgon Världen är en sån pryl som funkar bra. P1, söndagkvällar. 

Oj, det blev visst radio nu. Men det är samma fenomen som TV.

De säger på radio att snart ska vi höra XXX prata om YYY. Då somnar jag stenhårt.

This is the sea - Waterboys

Världens bästa band. Med en av sina allra bästa sånger. Det blir inte bättre än så!

Hockey på TV

Det är ju typsikt när man kommer till jobbet och tänker sig att ta handbolls- och bandyansvar. Så visar det sig att ingen sänder från de riktiga sporterna. Inte ens vi.

Istället tre puckeymatcher. Jaja, jag väljer in alla fall den bästa. Modo-Skellefteå.

Däremot lutar det åt handboll i morgon. Med Påven, Lorelei och Loreleis syrra.

När han på jobbet somnade

På gamla jobbet, för bloggläsaren känt som Röda Pricken, fanns en äldre man som knappast var känd för sitt tekniska kunnande. Snarare tvärtom. Han var typen som tyckte det var direkt svårt att tänka på att trycka nollan på telefonen för externa samtal.

Morbror Jösse har någon gång introducerat Blink-klubben. Den är man medlem i om man inte klarar av att ställa in diverse klockor på elektroniska apparater. Då står det 0:00 på displayen, blinkande. Ganska vanligt på dvd:er och bilstereo-apparater.

Men vår äldre vän var inte ens medlem i blinkklubben. Han var överkvalificerad. Dessutom led han av sömnapné. Vilket gjorde att han kunde somna precis när som helst. Iband till och med när han satt och skrev.

Detta skedde en gång när han precis hade tryckt ned L-tangenten.

Det fick till följd att han plötsligt satt med säkert 20 sidor i ett word-dokument, alla med den intelligenta texten LLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLL.

Nu vore historien inte speciellt skojig, om det inte vore för att vår teknikfientlige vän inte hade en aning om att man kan markera text och sudda den. Alltså fick han dra igång ett evighetstryckande på back-tangenten. Allt medan kollegorna försökte hålla tillbaka sina fniss.

Så kul hade vi på Röda pricken!

Bränt luktar gott

Det är märkligt hur en del dofter kan attrahera en, trots att de egentligen borde lukta illa.

Lite matrester i ugnen kan exempelvis dofta alldeles ljuvligt tycker jag. Gärna lite smält ost till exempel, som börjar avge en arom medan ugnen värms upp.

Och jag är inte ironisk utan tycker verkligen det.

För övrigt undrar jag hur det kommer sig att Kalaspuffars lukt sätter sig på urinen?

Jo, det är sant. Prova själv!

Ät en normalportion puffar och efter några timmar är du beredd med snoken när du går och kissar. Det luktar Kalaspuff, jag lovar.

Det borde ju lukta om den andra biprodukten kroppen brukar göra sig av med. Men där luktar det mest skit.

Det spökar i datorn

Mitt trådlösa internet har inte fungerat på flera månader. När jag skaffade det gick det som en dans. Jag behövde inte ha något lösenord och satt ofta i sängen och pillade med datorn.

Sen nån gång innan jul så slutade det fungera så. Datorn sa att den behövde ett lösenord. Jag testade med det jag trodde jag hade, men den nobbade. Jag testade med det som fanns i inkopplingsmanualen, men den nobbade det också.

Jag är en lat man så jag ringde aldrig ComHem utan har nöjd mig med att ha datorn stående på bordet i fortsättningen.

Men så idag kände jag för att faktiskt ringa och fråga vad det är för fel.

En schysst snubbe bad mig kolla vad jag har för modem, och jag lyfte på modemet och kollade. Då började det trådlösa internetet fungera igen.

Han hade inte gjort något, jag hade inte gjort något. Det är spöken i datorn.

Du lär mig

Jag skulle ju inte låta någon fånga mig igen

Skulle klara mig på eget vis

Jag skulle högst låta en kvinna bli min vän

Ville inte betala något högre pris

Så kom du med allt du kunde ge mig

Med allt som jag inte visste fanns

Så kom du och jag kunde bara se dig

Du kom från ingenstans

Mitt knä mot ditt lår under ett bord

En känsla som stannade kvar

Blickar som sa mer än tusen ord

Ett leende räckte som svar

Värmen från dina kramande fingrar

Din hand som fångade min

Tvivlet som plötsligt sig skingrar

Min hjärna tänkte våga och vinn

Den kvällen visste jag knappt något om dig

Annat än vad en vän talat om

Men fatta direkt att du var en speciell tjej

Annorlunda och bättre än dom

Nu vet jag mer och mer om min kära

Du visar mig nåt nytt varje dag

Just såna saker som jag önskar mig lära

Som gör mig till ett gladare jag

Vasaloppet

Egentligen ska man sitta hemma och dricka choklad och äta ostsmörgåsar och mysa.

Men man kan också sitta på jobbet och skriva om Vasaloppet.

Och minnas sitt häftigaste Vasalopp nånsin. Det i slutet av 80-talet när jag var ensam på väg till Göteborg för att se på ishockey. Superväder ute. Bra radio. Och pappas nya bil.

Det gick på 3,5 timmar. Och är preskriberat nu.

Åt upp en lott för hundratusen

http://www.expressen.se/resor/1.1907077/vann-100-000-kr-at-upp-lotten-i-ilska

Ja jävlar vilken historia. Men man känner ju faktiskt igen sig i polackens ilska. Rätt ska vara rätt liksom.

Han måste ha varit skönt arg vid tillfället, och skapligt ångerfull dagen efter.

Få Kebabmannen att tveka

Det är alltid lika spännande när man köper kebab eller annan snabbmat och låter sin beställning gå utanför den gängse mallen.

- Allting på?

Nu är jag en sån som verkligen inte vill ha allting på. Och som har olika preferenser för olika mat.

Senap till exempel har man/jag bara till kokt korv med bröd eller falukorv i ugn.

Ketchup i alla korvkiosk-rätter men absolut inte på pommes friten.

Ingen lök i en tunnbrödsrulle men mycket lök på en hamburgare.

Ingen gurka i en korvkioskburgare men gärna i en från McDonalds.

I en kebab med bröd får de gärna lägga några peperoni, men äter jag den på tallrik med ris så skippar vi den frukten.

Tomater? Never in my life!

Krydda?

Ja, svartpeppar på mos. Svartpeppar och grillkrydda på burgare. Bara salt på pommes. Om den inte är från Macen eller Birger Kung. För då svartpepprar man pommesen också.

Så det så!

Det här får du inte berätta för någon!

Hur ofta har man inte både sagt och hört den repliken. Och som alla vet gäller den inte.

Det här får du inte berätta för någon betyder nämligen:

- Det här får du bara berätta för en!

Alla vet ju att om man hör en riktigt saftig historia så måste man åtminstone berätta den för den man delar säng med.

Nu gäller det här avdelningen roliga/pinsamma/sjuka/knasiga saker!

Självklart inte grejer som kan vara direkt till skada för någon om det kommer ut. Eller hemska saker som sjukdomar och annat.

Lorelei drog en story för mig i morse som fick mig att fnissa riktigt högt. Men den var på gränsen för vad man kan föra vidare till någon.

Men ni ska veta att jag är grymt sugen. Fast jag är inte med i gänget som inte kan hålla ett tysthetslöfte.

Har man sagt: Det här berättar du inte för någon!

Så berättar jag det inte alls.

Bajsa inte i maten mina vänner

Det är ett tufft år för pippifåglarna. Talgbollarna har tappat i kvalié och kråkorna och sparvarna vill inte käka av dem. Företaget som gör talgbollar förstår ingenting, men givetvis har de ändrat något i ingridienserna för att tjäna mer pengar.

Vi som vill mata jåglarna får därför gå över till frön. Men hur jobbigt är det inte när man läser på påsen med fröblandning att den ska serveras på ett visst sätt. I små hus, eller på fat eller i veritabla helvetesmaskiner till förportionerare.

Jag orkar liksom inte göra det. Jag vill ställa ut en skål med frön på balkongen och nöja mig med det.

Men nej du.

Då riskerar Hacke Hackspett och hans polare att bli magsjuka. De små rackarna har ju nämligen inte vett nog att ge fan i att bajsa rakt ner i maten.

Och ärligt, jag tycker de får skylla sig själva. Så jag slänger ut lite frön, och låter dem mumsa glatt. Skiter dom på sig är det deras sak.

Är det så här att vara ledig?

Första lediga dagen på evigheters evigheter. Känns nästan konstigt, men skönt också. Igår var nästan en ledig dag, men Lorelei blev sjuk i halsen och jag fick ta hand om Påven rätt mycket.

Vi avslutade dagen med att gå på damhandboll i Nacka. 

Den här dagen kommer nog att gå i slöhetens tecken. 

En helt vanlig natt

Det känns som att jag inte har sovit själv sen Eldkvarn brann. Inatt gjorde jag det. I sängen dessutom. Soffan har varit sovplats de timmar jag varit ensam hemma under OS.

Nu fick jag krypa ner i min supersköna säng och lyssna på lite soft musik innan John Blund mer eller mindre överföll mig. Han hade mer sand i säcken än vad gatukontoret bjuder på i Stockholm under hel vinter.

En natt med i stort sätt bara bra drömmar. Lite märkligt när gamla hönsabollspolare dyker upp i en snödriva. Där låg de och spydde Kir.

Sen spelade jag trippel, inte dubbel, i squash med La Fleur och Anders Timell. I samma dröm alltså.

Snart dags att åka till sjukstugan där Lorelei och Påven ligger och kämpar om vem som har mest ont i halsen. Påven vann gårdagen men Lorelei tog sig ikapp under natten. Hon har för övrigt också ont i resten av kroppen. Påven lider mest av tandlöshet. 

Den visades ordentligt i söndags när mamma Lorelei hade köpt tunna revbensspjäll. Det är inte det lättaste att knapra i sig utan framgaddar.

Då så. Nu gäller två saker. Tvätta fönster eller tvätta mig.

Till Lorelei

 

Jag är glad att jag vågade!

På väg tillbaka

Jag tror jag är det. På riktigt. Efter en ganska jobbig höst med extremt mycket trötthet känner jag hur allting börjar gå åt rätt håll igen. De knasiga stunderna blir färre och ögonblicken av välmående blir fler.

Man stavar det stress har jag förstått.

Eller efterspel. 

Det var mycket förra året. En extremt jobbig slutförhandling med exsambon. Ett tårfyllt avsked av en liten fyrbening som vandrade klart på jorden. En uppslitande separation från Röda Pricken. En nystart av ett liv med Lorelei och en premiär i rollen som bonus-pappa.

Som min gamla terapeut F brukade säga:

- Herregud, du är ju med om mer på ett år än vad vanligt folk går igenom under ett liv.

Nu, när vi skriver mars 2010 har jag plötsligt gott om jobb igen. Jag har en flicka som älskar mig och som jag mår väldigt bra med.

Det finns fortfarande tillfällen när oron griper tag i mig, men där någon typ av ångest kopplade både nacksving och halvnelson på mig får hjärnspökena nu på sin höjd till ett parterr-överläge då och då.

Ikväll sitter jag hemma på söder och kollar lite bandy, har levande ljus tända och drar i mig ett par glas Pepsi Max. Det är majsigt att kolla ut på snöröken på Stockholms bästa gata.

I många år trodde jag att min fästning var ogenomtränglig, och att folk som snackade om utbrändhet och väggar snackade skit. Nu vet jag bättre, jag har nog varit där och bankat på väggen jag med. Men jag tror och hoppas att jag klarat mig i alla fall den här gången.

För övrigt så pratade jag och Lorelei semesterplaner tidigare idag. Det är lite läbbans. Men bra också. På riktigt!

No Pops

SVT och Radiosporten hade för mycket folk på OS. Och Aftonbladet glömde anmäla sig i tid. Men annars var det bra drag i Eriksdalshallen där Viasat och TV4 blev finalklara i journalisternas innebandyturnering.

Finalen spelas i Globen den 17 april som förmatch till SM-finalen.

Jag gjorde mitt vanliga jobb och satt som speaker hela dagen.

Kul!

Men nu är man trött.

Fisk

Det har sina fördelar att bo granne med en av Stockholms bästa fiskaffärer. Alltså blev det ugnsbakad bleka med kräftsås och potatismos till lunch. Bra där!

Massor med jobb i radio idag. Känns roligt att få göra Sportsnack. Faktum är att jag för 10 år sen var den förste att göra Sportsnack i P3. En rolig sändning.

Sen hockey ikväll där jag har ena jobbet och Strogge andra. Att träffa den legenden i Södertälje är alltid en upplevelse.

Men undrar om man egentligen kommer dit.

Det är hiskeligt väder.