Nynäshamn

Dammsugit

Våttorkat

Nybäddat

All systems go

Dessutom

Nybadad

Nyrakad

Nyfiken

Otacksamhet bland det värsta jag vet

Efter att ha varit igång non stop från 04.30 igår morse kom jag instapplande på garaget i morse. Till min förvåning och glädje bjöd arbetsledningen på frukost.

Bra frulle också.

Flera olika sorters bröd och pålägg. Juice och yoghurt. Och lite annat.

Ändå hör man gnäll till höger och vänster.

- Det är ju typiskt att de inte har glutenfritt bröd.

- Tänk om man kunde få kaffe även på eftermiddagen, det är ju då man är trött.

- Jag har redan ätit hemma.

Vad fan?

Kan man inte bara vara glad ibland?

Massa gnäll om att man borde minsann korta arbetstiden i stället. Som om 20 minuter kortare arbetstid för 500 anställda skulle vara gjort i en handvändning? Och som om det skulle motsvara priset för att bjuda på frukost.

Visst, man kan väl se det som att man försöker smörja sina anställda. Men man kan ju också se det som att nån bara är schysst.

Mitt uppe i produktionen

Klockan ringde 04.25 och upp flög jag.

På med uniformen och iväg till garaget och hämta ut en buss. Körning fram till 12.19 är det som gäller idag. Kändes lite naket ett tag när jag kom på att jag glömt mobilen, men den är hämtad nu.

Hade lovat att ringa Lorelei och väcka henne, så det fick bli från en telefonautomat på KS. Tänk, det kändes lite nostalgiskt nästan.

Men 11 spänn för ett lokalsamtal på fem minuter.

Huvva!

Tvättstuga

Varför heter det tvättstuga?

Det är inget stugigt över rummet där nere i källaren där tre monstruösa maskiner står och väntar på att bli matade.

Men det fyller sin funktion. 

Jag hade tvättmaskin i lägenheten för längesen. Det var värdelöst.

Däremot hade jag också torkskåp en gång. I en annan lägenhet. Det var världsklass.

Majblomma

Gick förbi Konsum på eftermiddagen (orka säga Coop Nära) och köpte en ask Läkerol.

När jag kom ut stod två tjejer och sålde majblommor. Precis när jag slog till och köpte tre stycken, en till Påven, en till Lorelei och en till mig, så kom en dagisgrupp förbi. 

Plötsligt i den högen av fyraåringar hör jag en klar flickröst:

-Åh, titta så vackra blommor. Nu kan man köpa dom igen.

Premiär

Ängelholm borta. Bajen spelar match. Och den går på TV. 

Det är sol ute.

Det är alltid sol när Bajen spelar match.

I morgon ska jag göra ett jobb åt Bajen. Det var några år sen senast. Ska bli kul.

Soppa!

Jag har lovat Lorelei att inte skriva för personlig asaker här i bloggen. Och jag tror jag håller det ganska bra. I alla fall vad gäller henne och Påven. Nu har jag försökt hålla mig från att skriva det här i två dagar, men den som känner min kärlek till kiss- och bajshumor vet att uppgiften blir mig övermäktig.

Så!

Vi var ju på basket i lördags. Och som på så många idrottsevenemang fanns en liten pausunderhållning. I den tredje pausen skulle publiken få rulla bollar mot en cirkel. Påven och jag köpten tre bollar var för en tia. Sen började väntan.

Varje gång en signal ljöd för spelarbyte eller timeout eller något annat frågade Påven om det var dags att rulla bollar nu. Det hjälpte inte att jag förklarade tio gånger hur han kunde räkna på klockan, eller att han kunde kolla på periodsiffran. Han blev mer och mer nervös.

Detta kombinerat med en laktosintolerant mage, som ätit lite för mycket mjölkbaserad brunsås, gjorde att Påven började få bekymmer.

När det var 2.28 kvar av tredje perioden såg han mycket bekymrad ut och sa till Lorelei:

- Mamma, jag har ont i magen.

Det var inte läge att vänta utan Påven och Lorelei fick gå iväg uppför läktaren bort mot muggen. Jag lovade att kasta hans bollar om de inte skulle hinna tillbaka. Men han såg målmedveten ut.

Basketen rullade på och med 36 sekunder kvar kom Påven kutande nedför läktaren.

- Vad snabbt det gick, sa jag glatt.

Påven sken upp i ett soligt leende.

- Ja! Det bara sprutade soppa! Mamma fick torka!

Så letade han på de numrerade bollarna medan jag satt och försökte kväva ett större skrattanfall. 

Bollkastningen gick så där, men å andra sidan var första pris tolv paket kaffe.