Å andra sidan kände jag mig trygg när jag väl var iväg och gjorde det där som andra pojkar drömmer om.
Folk runt om mig hörde av sig med små meddelanden eller samtal under dagen. En del hade det bra, andra hade det lite sämre.
Jag grep tag i gräsänklingen La Fleur och fick med honom på en pasta/pizza-middag på gamla stamhaket. Kul att vara igenkänd av såväl kock som kypare. Kyparen är en rolig fan. En serbisk kille som har ett närmast gigantiskt självförtroende, men som samtidigt strålar ut livsglädje och snällhet. Ja, de flesta gör faktiskt det på den lilla restaurangen.
Jobbig väntan bara på den upptagna muggen när två Loka och en Cola Zero började göra sig påminda, samtidigt som en kostymklädd man hade bestämt sig för att "Lång-bajsa".
Alltså det får man inte göra ute på en restaurang.
Kul snack med La Fleur om en det ena och än det andra (finurlig stavning va...) innan vi smög iväg till en bar i närheten där Brudmagneten skulle vara Skivmagnat och vända plattor för publiken.
Nu var inte åhörarna så där brutalt många, men det blev ett par mysiga timmar med fortsatt chittchatt och skratt.
Skjutsade hem La Fleur sen innan kvällen blev för sen. Vi måste tänka på att vi är gamla.
Möttes hemma av att det såg ut som precis efter en tromb i Texas, förstår inte hur sånt där går till. Jag som är så duktig på att städa. Well, jag har ju lugnt något att döda den här förmiddagen med i alla fall.
Sen blir det iväg till Hellasgården. Har en skön plan för dagen. Ska klippa milspåret, sexkilometersspåret och femkilometersspåret på samma dag.
Kanske med en snabblunch emellan. Eller så kör jag dem rakt av.
Vi får se.
Och till sist ett budskap till mina vänner:
Ni är bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar