Ettårsjubileum

För nästan exakt ett år sen satt jag hemma i min lägenhet och tittade rakt fram. Jag hade kommit hem från sista dagen på Röda Pricken.

Jag hade lagt ut en del krokar till kompisar att jag kanske behövde snacka i telefon, men det blev en lugn och skön kväll.

Har fortfarande kvar lappen med alla namn som hade samlat pengar, och minns med värme avtackningen. Det har aldrig varit så mycket folk vid röda soffan.

Ändå hade jag ju förbjudit delar av redaktionsledningen att vara där.

Det var långt ifrån en konfliktfri sista tid på Röda pricken. Snarare ett direkt krig. Och så här ett år efteråt kan jag fortfarande inte se att jag kunde gjort något annat än att säga upp mig.

Och när jag idag inser att jag inte har haft en enda arbetslös, ofrivillig dag, eller att jag för tillfället har fem stycken hyfsat betalande arbetsgivare mår jag desto bättre.

Skrev några rader med Bobby Ewings mamma på Facebook ikväll. Hon tyckte det kändes som det var tio år sedan jag slutade.

Jag tar det som ett gott betyg.