Ute på Arlanda för att lämna av Påven och Lorelei. Där dök plötsligt Pojken upp, med fru och dotter. En gammal rödprickare alltså, på väg mot Spanien för bröllop. Dock ej eget.
Vi utbytte lite floskler och presenterade oss för varandra.
Sen vinkade jag av min familj och åkte in till jobbet.
Som vanligt hade företrädaren haft det lugnt medan kaoset började så fort jag satt mig i stolen.
Jag sitter kvar i två timmar till innan jag får gå hem och se slutet av första dagen av British Open. Det häftigaste, eller i alla fall mysigaste, man kan njuta av i sportväg på TV.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar