Just nu känner jag mig faktiskt riktigt trött. Har suttit kvar en stund på jobbet och betalat räkningar. Måste ju utnyttja maskinerna när man inte har dator hemma. Den vanliga helgen är påväg att ta slut och vi går in i den där sista lilla tarmen som kallas trettondagar.
Det är skönt att vara ledig från Pricken men man börjar sakna Fidel, Tom Strong och de andra lite grann. Läge för en klassisk gnäll-lunch redan på onsdag tror jag.
Vet inte om Greven aka Bertil ska sova kvar hos mamma så man får en lugn och skön kväll hemma. Eller om mysnerven kommer kräva hans sällskap även i natt.
Just nu är jag som sagt ändå trött. Så trött att jag skulle känna för att bara somna här på en soffa. Som back in the old days...några av er vet vad jag menar.
Är i alla fall frisk igen och känner stenhårt för att börja träna ordentligt redan i morgon. Helst redan ikväll faktiskt. Kan nog bli en 10 000 armhävningar innan natten.
Faktum är ju att det bara är sex månader kvar till maran och sju till Vansbro. Och är det något som går fort så är det tid.
Avslutar dagen vid datorn med några rader som värkt fram ur mitt huvud under dagen:
Jag hade ingen aning om vad 2008 skulle ge
Vem jag skulle möta, vad som skulle ske
Jag har fått vänner jag inte visste fanns
Viktiga personer som bor nån annanstans
Jag har också kvar mina band
Till folk över hela vårt land
Såna jag känt sen förut
Vars vänskap aldrig tar slut
Jag har frigjort mig från den tyngsta last
Den pina som så länge höll mig fast
Jag börjar känna mig fri igen i livet
Det är så sant som det är skrivet
söndag 4 januari 2009
Sune Mangs och jag
Det blev lite skådisprat härigen i det stora huset. Vi är ju alla små kändis-wannabes. De tusen rösternas kvinna kom dragandes med en amerikan som hon tyckte jag var lik. Någon Goldberg. Och det var inte Whoopi.
Jag har fått flera snälla skådis-liknelser under hösten, och det blir man ju glad för.
För det är ju som Teliapappan så krasst konstaterade:
- Förr i tiden var du lik Sune Mangs. Det går framåt!
Det här kunde handla om mig
Finns en sång med Mike Scott som heter Learning to love him. Det skulle ju kunna tolkas så att man vill att någon annan ska lära sig älska en. Men jag tolkar låten mer som att man ska älska sig själv. På ett ödmjukt sätt.
I'm learning to love him
to love and forgive
I'm learning to trust him
to let the man live
I'm learning to see him
to see who he is
I'm learning to love
the beauty he is
I'm learning to love him
to love and forgive
I'm learning to trust him
to let the man live
I'm learning to hold
his life in my hands
I'm learning to love
me just as I am
Det finns en liten skvätt av låten på den här länken om man klickar i rätt ruta
Mike Scott
I'm learning to love him
to love and forgive
I'm learning to trust him
to let the man live
I'm learning to see him
to see who he is
I'm learning to love
the beauty he is
I'm learning to love him
to love and forgive
I'm learning to trust him
to let the man live
I'm learning to hold
his life in my hands
I'm learning to love
me just as I am
Det finns en liten skvätt av låten på den här länken om man klickar i rätt ruta
Mike Scott
Det var inte receptet det var fel på
En del krångliga turer ledde till slut till att HP ringde mig igår och undrade om jag ville jobba istället för honom idag. Han låg under dubbla filtar och skakade. Samma symtom som jag hade någon dag innan. Men eftersom det är hårdare virke i mig så kände jag att jag kunde tacka ja.
Dessutom får man ju äran att jobba med De tusen rösternas kvinna.
Nu tänkte jag att jag skulle vara sådär lite söndagsmysig så jag messade De tusen rösternas kvinna och frågade om hon ville ha negerbollar eller kärleksmums på fikabordet.
Efter ett tag kom svaret: kärleksmums (givetvis utan förpliktelser).
Problem!
Den här helt vanliga mannen har aldrig bakat sånt. Han har fan knappt bakat överhuvudtaget.
Iväg till ICA och med benägen hjälp av Polly i telefon fick jag ihop de ingredienser som behövdes. Kassakvittot visade 576 kronor. Jag höll på att ramla baklänges. Men då visade det sig att den röda plastskålen kostade 189 kronor och inte 18 och 90.
Det var bara att gå till Kundtjänst och få stålarna tillbaka.
Hem till det som jag visste skulle bli bakandets Harmageddon.
Trots att jag följde instruktionerna till punkt och pricka lyckades jag bara få till två platta, svarta sotkakor. Som inte ens var värda att blanda ihop en glasyr till.
Jag kan absolut inte baka. Men det kan ju ha varit någon lurt med receptet.
Flera dagar med Greven aka Bertil har verkligen varit busmysigt. I natt somnade vi till slut i varandras famn och vaknade så flera timmar senare. Då vill man faktiskt nästan gråta.
Vi låg och tittade på Sportspegeln från 1990. Har haft några supernostalgiska dagar framför videon med allt möjligt från den tiden. Hittade till exempel en inspelning från ett program som hette Mejeriet och visades på SVT. World Party var musikaliska gäster och jag och Brudmagneten tog tåget ner till Lund för att se dem spela fem låtar live. Sen skulle vi sova hos Brilla. Men han nobbade. Så vi fick gå till tåget och åka hem igen.
Apropå tåg hoppas jag att allt kommer falla väl ut för Doktorn och telningarna i morgon. Känns som att det vore rättvist med en helt problemfri resa för en gångs skull.
Jag ska förresten själv på resa på tisdag. Hammarby Bandy lånade ju in mig som sån där spikare häromdagen. Och belöningen blev en Pytt i panna-lunch samt resa till Studenternas på tisdag. Sirius-Bajen. Kul!
Och på Zinken vet de numer allt om Band of Horses.
Så där då. In i dimman i Zagreb!
Dessutom får man ju äran att jobba med De tusen rösternas kvinna.
Nu tänkte jag att jag skulle vara sådär lite söndagsmysig så jag messade De tusen rösternas kvinna och frågade om hon ville ha negerbollar eller kärleksmums på fikabordet.
Efter ett tag kom svaret: kärleksmums (givetvis utan förpliktelser).
Problem!
Den här helt vanliga mannen har aldrig bakat sånt. Han har fan knappt bakat överhuvudtaget.
Iväg till ICA och med benägen hjälp av Polly i telefon fick jag ihop de ingredienser som behövdes. Kassakvittot visade 576 kronor. Jag höll på att ramla baklänges. Men då visade det sig att den röda plastskålen kostade 189 kronor och inte 18 och 90.
Det var bara att gå till Kundtjänst och få stålarna tillbaka.
Hem till det som jag visste skulle bli bakandets Harmageddon.
Trots att jag följde instruktionerna till punkt och pricka lyckades jag bara få till två platta, svarta sotkakor. Som inte ens var värda att blanda ihop en glasyr till.
Jag kan absolut inte baka. Men det kan ju ha varit någon lurt med receptet.
Flera dagar med Greven aka Bertil har verkligen varit busmysigt. I natt somnade vi till slut i varandras famn och vaknade så flera timmar senare. Då vill man faktiskt nästan gråta.
Vi låg och tittade på Sportspegeln från 1990. Har haft några supernostalgiska dagar framför videon med allt möjligt från den tiden. Hittade till exempel en inspelning från ett program som hette Mejeriet och visades på SVT. World Party var musikaliska gäster och jag och Brudmagneten tog tåget ner till Lund för att se dem spela fem låtar live. Sen skulle vi sova hos Brilla. Men han nobbade. Så vi fick gå till tåget och åka hem igen.
Apropå tåg hoppas jag att allt kommer falla väl ut för Doktorn och telningarna i morgon. Känns som att det vore rättvist med en helt problemfri resa för en gångs skull.
Jag ska förresten själv på resa på tisdag. Hammarby Bandy lånade ju in mig som sån där spikare häromdagen. Och belöningen blev en Pytt i panna-lunch samt resa till Studenternas på tisdag. Sirius-Bajen. Kul!
Och på Zinken vet de numer allt om Band of Horses.
Så där då. In i dimman i Zagreb!
fredag 2 januari 2009
En HET vanlig man
Feber så man svettas bara efter ett par steg.
Då är man en HET vanlig man.
Skägg ned till bröstkorgen.
Då är man ingen HET vanlig man.
Raggfaktorn idag är nog minus. Men syrrans olivdeodorant är mumma...och den där frisyrgelen som är köpt på Dollarstore för fem kronor. Ska inte säga vad konsistensen påminner om.
Just nu Larz-Kristerz på radio med Purple Rain i dansbandsversion. Det kan vara den sämsta cover jag hört. Oh lord mighty.
Den ska höras med Waterboys. Det är nämligen den bästa cover som nånsin gjorts.
Nu far Greven aka Bertil och jag mot civilisationen för ett härligt möte på banken med exsambo Lea. Huvva upphöjt i fem.
Då är man en HET vanlig man.
Skägg ned till bröstkorgen.
Då är man ingen HET vanlig man.
Raggfaktorn idag är nog minus. Men syrrans olivdeodorant är mumma...och den där frisyrgelen som är köpt på Dollarstore för fem kronor. Ska inte säga vad konsistensen påminner om.
Just nu Larz-Kristerz på radio med Purple Rain i dansbandsversion. Det kan vara den sämsta cover jag hört. Oh lord mighty.
Den ska höras med Waterboys. Det är nämligen den bästa cover som nånsin gjorts.
Nu far Greven aka Bertil och jag mot civilisationen för ett härligt möte på banken med exsambo Lea. Huvva upphöjt i fem.
Svea, Alfred, Rut och Hanna
När jag var liten kunde jag almanackan utantill. Idag fixar jag bara första fyra namnen. Det är inte klokt vad mycket kunskap som försvinner på väg genom livet.
Greven aka Bertil och jag har legat i sängen i snart två dygn. Jag är dundersjuk och han visar sympati. Fan vilken myskorv.
Snart ska det ut och åkas på hala vintervägar. Kollade mina pigghjul häromdagen. Många piggar var det inte. Men schysst mönsterdjup.
Får väl göra som morbror Samuel eller Daniel. Ett bromsprov.
Han brukade göra det på vägarna i Lundsberg där han var lärare. Bromsprovet slutade alltid med att morbror Samuel eller Daniel körde i diket. Och fick ringa bärgning.
Å andra sidan har ju han en gång också åkt in på en OK-mack och sagt till killen i kassan:
- Unge man, vill ni sota bilen!
Greven aka Bertil och jag har legat i sängen i snart två dygn. Jag är dundersjuk och han visar sympati. Fan vilken myskorv.
Snart ska det ut och åkas på hala vintervägar. Kollade mina pigghjul häromdagen. Många piggar var det inte. Men schysst mönsterdjup.
Får väl göra som morbror Samuel eller Daniel. Ett bromsprov.
Han brukade göra det på vägarna i Lundsberg där han var lärare. Bromsprovet slutade alltid med att morbror Samuel eller Daniel körde i diket. Och fick ringa bärgning.
Å andra sidan har ju han en gång också åkt in på en OK-mack och sagt till killen i kassan:
- Unge man, vill ni sota bilen!
torsdag 1 januari 2009
En oerhört enkel fint
Med en dribbling som inte var särskilt svår lyckades jag lura Polly att jag skulle sova. Sova...jag...eller hur!
Här ska bloggas!
Har äntligen kommit över en dator här uppe i Dalarnas skogar. Det är slagsmål om den mellan mig, Lotto, syrran och deras ungar. Greven aka Bertil vill nog också surfa på lite fina hundsidor, men han har datorförbud över nyår.
Hela dagen har tillbringats i sängen på övervåningen. En febersjuk värkande skalle har tvingat ne mig i viloläge.
Att man inte mår bäst visas nog av dagens meny:
Tre sug-alvedon, fyra Noblesse, två julmust och ett trasigt Digestive-kex.
Mmmm...tallriksmodellen eller nåt.
Övriga släkten spände på sig laggen och åkte runt på tomten. Det var knappast Tour de Ski...faktum är att det inte ens påminde!
Ett läskigt besked från Doktorn fd AVhandlaren i morse fick en att fundera på om 2009 också ska bli eländigt.
Men jag hämtar styrka i ett mess från Brudmagneten.
Det handlar om att 2008 varit tufft för mig men att jag till slut hanterat det riktigt bra. Och att 2009 också kommer att vara himmel och helvete. Det kallas tydligen livet.
Efter en dag vid radion och i telefon vet jag numer allt om Slaget vid Hastings, Tycho Brahe, Ingvar Kamprad och Svensktoppen.
Härligt!
Här ska bloggas!
Har äntligen kommit över en dator här uppe i Dalarnas skogar. Det är slagsmål om den mellan mig, Lotto, syrran och deras ungar. Greven aka Bertil vill nog också surfa på lite fina hundsidor, men han har datorförbud över nyår.
Hela dagen har tillbringats i sängen på övervåningen. En febersjuk värkande skalle har tvingat ne mig i viloläge.
Att man inte mår bäst visas nog av dagens meny:
Tre sug-alvedon, fyra Noblesse, två julmust och ett trasigt Digestive-kex.
Mmmm...tallriksmodellen eller nåt.
Övriga släkten spände på sig laggen och åkte runt på tomten. Det var knappast Tour de Ski...faktum är att det inte ens påminde!
Ett läskigt besked från Doktorn fd AVhandlaren i morse fick en att fundera på om 2009 också ska bli eländigt.
Men jag hämtar styrka i ett mess från Brudmagneten.
Det handlar om att 2008 varit tufft för mig men att jag till slut hanterat det riktigt bra. Och att 2009 också kommer att vara himmel och helvete. Det kallas tydligen livet.
Efter en dag vid radion och i telefon vet jag numer allt om Slaget vid Hastings, Tycho Brahe, Ingvar Kamprad och Svensktoppen.
Härligt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
