Just nu känner jag mig faktiskt riktigt trött. Har suttit kvar en stund på jobbet och betalat räkningar. Måste ju utnyttja maskinerna när man inte har dator hemma. Den vanliga helgen är påväg att ta slut och vi går in i den där sista lilla tarmen som kallas trettondagar.
Det är skönt att vara ledig från Pricken men man börjar sakna Fidel, Tom Strong och de andra lite grann. Läge för en klassisk gnäll-lunch redan på onsdag tror jag.
Vet inte om Greven aka Bertil ska sova kvar hos mamma så man får en lugn och skön kväll hemma. Eller om mysnerven kommer kräva hans sällskap även i natt.
Just nu är jag som sagt ändå trött. Så trött att jag skulle känna för att bara somna här på en soffa. Som back in the old days...några av er vet vad jag menar.
Är i alla fall frisk igen och känner stenhårt för att börja träna ordentligt redan i morgon. Helst redan ikväll faktiskt. Kan nog bli en 10 000 armhävningar innan natten.
Faktum är ju att det bara är sex månader kvar till maran och sju till Vansbro. Och är det något som går fort så är det tid.
Avslutar dagen vid datorn med några rader som värkt fram ur mitt huvud under dagen:
Jag hade ingen aning om vad 2008 skulle ge
Vem jag skulle möta, vad som skulle ske
Jag har fått vänner jag inte visste fanns
Viktiga personer som bor nån annanstans
Jag har också kvar mina band
Till folk över hela vårt land
Såna jag känt sen förut
Vars vänskap aldrig tar slut
Jag har frigjort mig från den tyngsta last
Den pina som så länge höll mig fast
Jag börjar känna mig fri igen i livet
Det är så sant som det är skrivet
söndag 4 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
fint skrivet =)
Men varifrån bloggar du då? Du bloggar ju så mkt och ofta! Jag menar om du inte har ngn dator hemma!
Och glöm inte att inga dörrar stängs utan att det öppnas nya - det är det som är så häftigt med livet!
B1: Tack!
B2: Datorer finns överallt, utom hemma hos mig.
Skicka en kommentar