Två tända ljus lyser där vi sitter
Ditt öga blänker till, en tår såsom glitter
Är det något jag kan göra
Är det något du vill höra
Vad gråter du för, frågar jag dig
Du svarar med viskande röst
Och huvudet lutat mot mitt bröst
Nej, låt mig bara sitta här stilla
Jag mår varken dåligt eller illa
Det är lugnet som påverkar mig
Älskade vän, älskade kamrat
I livsarmén är du min soldat
Vi har varken pistoler eller granater
Möter inte länder eller stater
Vi strider tillsammans kille och tjej
-En helt vanlig man-
1 kommentar:
Va fan ... har du blivit poet på heltid ?
Skicka en kommentar