När kändisar ska berätta om sin första skiva som de köpt brukar de dra till med nåt rätt flådigt. Det kan vara Beatles Abbey Road eller Oasis första eller nåt åt det hållet.
Jag var inte sån.
Mina två första singlar som jag köpte på Tempo i Farsta var
"Vi är svenska fotbollsgrabbar" med Ralf Edström och landslaget
och
"Min kärlekssång till dig" med Lasse Berghagen
Hemma på grammofonen rullade också konstiga sånger som jag tidigt tyckte om. Det var inte direkt på 20-talet jag var liten, även om det känns så när jag tänker efter vad jag lyssnade på.
Jag dyrkade "Drömmen om Elin" med Tommy Körberg och "Lycklige Henriks Polka" med Thore Skogman. "Vildandens Sång" med Thory Bernhards var en annan favorit.
Jag var även svag för "Hjärtats Röst" med Sven Arefelt och hans lekkamrater.
Och så fanns en låt som jag gillade ännu mer än de andra!
"Kafferepet" med Kvartetten Synkopen.
Jag kunde den utantill och gjorde mitt bästa för att härma rösterna på de olika kvinnorna som männen härmade. Att det fanns en människa med mitt eget efternamn gjorde ju inte direkt saken sämre.
Nu sitter jag här och spelar den på repeat! Och känner mig som sex år igen. Det är min själ ingen dålig känsla!
3 kommentarer:
Den heter väl Vildandens klagan??! Å det är MIN favvis!!!
Den å Zissi av lasso!
Tempo HAHAHAA... EPA.... Du är apgammal ;)
Jag vet :o)
Det är därför jag är så klok!
Skicka en kommentar