Lördagen var en dag i halvkoma där en mil i träningsspåret var det vettigaste som företogs. Förutom det obligatoriska avhandlandet med doktorn förstås. Men det blir man ju adrig klok på, eller så är det just det man blir. Jag tror det i alla fall.
Hela jobbet är ute och far och både Bobby Ewings mamma och Hon bredvid kom iväg till slut. Det var bara jag och Fidel som höll fanan högt och stannade hemma. Jag kommer ägna förmiddagen åt att städa skrivbord och rensa papper. Det är snart bara en månad kvar ju.
Annars kan det bli en introduktionsspinning i Ekan också. Kondisen måste bättras på. Det kände jag igår. Det är inte alls samma schwung i steget som i oktober. Fast då kunde man iofs springa utan hundra kilo kläder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar