Stolthet över en god vän

Idag är jag mycket stolt över vad en mycket god vän klarade av igår. Pressen måste ha varit enorm, ändå lyckades hon göra något vettigt av det.

En annan vän mailade mig häromdagen med en fråga som jag tyckte att jag gav ett halvdåligt svar på. Jag tror dock att hon förstod svaret, och att hon respekterar det. Jag vill också att hon ska veta att jag hejar på henne och tror att även de problemen löser sig till slut.

En tredje vän drömde jag om inatt. Eller det kanske inte är en vän. Snarare bara en tidigare kollega. Han var i alla fall grymt kul i drömmen. Hade bantat fem kilo och prang omkring på en konferens och skrek om att han hade fått så tight stjärt.

En fjärde vän brukar jag kalla La Fleur. Vi var på fotboll igår. Och han var fruktansvärt roligt trött. Hade landat på Arlanda på morgonen efter en dryg vecka i San Francisco.

En femte vän har tydligen också varit på resa. Hon ska snart få en lunch.

En sjätte vän messade jag kort med häromdagen. Det var bra mess. Så ska det vara.

Ja det var väl ungefär det. Jag ska åka till golfbanan nu. Om ingen misstycker. Men bara stå på rangen och träna.

Hjärtinfarkt på grund av länskriminalen

*Vi har en handling här som ska överlämnas till dig personligen. Omgående. Hälsningar XXXXX, Länskriminalpolisen

Ja, det stod så i SMS:et. Då är man fan inte kaxig. Jag ringde upp direkt och frågade vad det gällde.

- Det kan jag inte säga, sa han som messat.

Då ändrade jag taktik och frågade om det var ett bra eller dåligt brev.

- Ja, det är från tingsrätten. Så jag kan inte säga om det är bra eller dåligt, sa XXXX. 

Han påpekade dock att det var brådskande.

Jag sa att jag hämtar det direkt och gick ut i bilen och åkte till Polishuset på Kungsholmen. 

Legitimerade mig i receptionen och fick besked att det inte fanns nåt brev.

Jag ringde XXXX och frågade.

- Det var värst vad du var snabb. Jag är nere om 30 sekunder.

Hjärtklappningen tilltog. Vad kunde det gälla? Fortkörning? Nån gammal faktura från flytten för några år sen? Nån falsk anmälan?

Man hinner tänka mycket. Jag tänkte helt ärligt till och med att det var bra att ta med sig en ask Läkerol ifall jag skulle bli sittande i förhör.

Så kom han med brevet och jag öppnade det efter en stunds tvekan. Det var från Södertörns Tingsrätt. Och gällde en felparkering. 2008!

Vad fan liksom?

Kunde de inte ha skickat den kallelsen hem till mig? Nu ska man i alla fall till tinget igen då. Förra gången var exsambo Lea vittne. Det gick allt annat än bra.

Men nu ska jag fan vinna. Det är jag värd efter den här skräckeftermiddagen.

Blue spanish eyes

En förmiddag på Ikea följs av en TV-eftermiddag i den lila soffan. Fotboll, golf, fotboll och kanske hockey står på schemat.

I morgon ett ganska jobbigt styrelsemöte.

Men det tar vi då. Ska försöka hinna ut och plocka steg nu så fort golfen är klar.

Hörde ryktesvägen om en galen halv-lapp som tydligen går 40 000 om dagen. Det gör inte jag.

Men runt 15 000 om dagen har jag fixat. Det är okej.

Favoritlåten

Här kommer alla känslorna på en och samma gång. Ja, så där så de verkligen översvallar en. Sådana känslor är så mäktiga. Ofta dyker de upp på konserter.

Jag kollade nyss på SVT Play och såg ett program om Broder Daniel. Där i slutet spelar bandet den rakt igenom suveräna Work. Och flera gånger zoomar kameramannen in en tjej som har den där underbara blicken. Hon sjunger varje ord, och hon är så nära att börja gråta.

Jag har själv haft den där känslan så många gånger i mitt liv. Ett tag gjorde jag många listor, men här tänkte jag låta bli att rangordna. Bara skriva om några såna gånger.

Som när:

* The Waterboys spelade Saints and Angels på Cirkus

* David Bowie spelade Modern Love på Stadion

* Varje gång Springsteen spelar Born To Run

* REM spelade Everyody Hurts på Sjöhistoriska

Vi snackar om att höra låtarna live. Att känna den där magin. Kanske är det just favoritlåten. Kanske någon låt artisten gör extra suveränt.

I Waterboys-fallet hade jag nog sett ett tjugotal konserter med dem innan jag äntligen fick höra pärlan.

Jag tror jag kan säga att jag sett alla mina stora favoriter live. Alla utom Neil Diamond och Neil Young. Så magiska ögonblick som återstår är att få höra I am I said med Diamond, eller Out On The Weekend med Young.

Men då

I morse stod taxin och väntade 04.55. Som vanligt på fel plats. Men man kan väl inte begära att en taxichaufför ska hitta...

Påven bestämde sig för en natt av mardrömmar vilket gjorde att jag och Lorelei nog vaknade 35 gånger. Så det är ingen pigg man som sitter och jobbar just nu.

Å andra sidan är det inte så mycket att göra på jobbet eftersom det är klämdag och folk håller sig hemma.

Gårdagen var också ganska lugn. Fick ihop 20 000 steg på en lång promenad utmed E4. Dessutom fick jag höra ett riktigt bra program om Tomas Ledin, och ett riktigt inställsamt om kronprinsessan Victoria.

Efter det köp av golf-pjuck. Nike blev det i år. Kanske snart dags att greppa klubborna också. Ska ju till Åland och spela i mitten av nästnästa vecka.

Dygnet runt

Nu har jag sovit sen klockan 14.30 igår. I stort sett oavbrutet. Då är man nog ganska trött.

Drömmarna har mest kretsat kring nya jobbet. Struligt nog så dök det upp tankar på ett annat jobb igår i alla fall.

Hmmm. Lite lugn och ro tack.

Idag kan det bli bio.

I baksätet på en Taxi

När man börjar riktigt tidigt på morgonen får man åka taxi till jobbet. Och det är ju skönt.

Åkte med en kul gubbe i morse. Han gjorde sin sista dag innan en lång semester. Skulle inte jobba igen före september.

- Och när är du ledig då?

Han frågade mig alltså.

- Förhoppingsvis jobbar jag hela sommaren, svarade jag.

Gubben var tyst en stund. Sen kom det:

- Jo, man har ju olika inställning!