I had to

Kolven och Bernt

Den 17 april lovade jag här i bloggen att berätta om Kolven och Bernt. Idag gör jag det.

Kolven och Bernt är två legendariska halvnarkomaner från Jönköping. Jag vet inte ens om någon av dem är i livet längre.

I alla fall så var dessa två herrar för många år sedan på rockfestival i Roskilde. De hade åkt dit av en enda anledning. De skulle se Kolvens favoritband, The Cult.

Om du nån gång har varit på en rockfestival så vet du hur många bra band som spelar där, och hur kul det kan vara att vandra runt på festivalområdet och träffa folk. Det gjorde inte Kolven och Bernt. De låg i sitt tält från torsdag förmiddag då de hade kommit till Roskilde. The Cult skulle spela sent på lördagskvällen.

Nu ska man ha i minnet att Kolven verkligen diggade The Cult. Kanske ungefär som jag gör med Waterboys, eller i alla fall med Dylan. Han skulle verkligen se dem.

Dagarna på festivalen gick och Kolven drack knappast bara Päronsoda och åt Läkerol. Bernt var nog inte heller hälsoprofet.

Lördagskvällen kommer och Kolven och Bernt sätter på sig de rätta attributen i form av boots och jeansjacka. De börjar gå den långa vägen över gräsängarna och det är nu ungefär 20 minuter kvar till inledningsackordet. Det är då Kolven fäller den överjävliga kommentaren:

- Äh, jag orkar inte se Fulet!

Och så går han och Bernt tilbaka till tältet.

De har alltså löst en biljett till en riktigt dyr festival. De har åkt hela vägen till Danmark. Och så skiter de i att titta på det enda band de ville se.

Det är klass!

På vägen hem på E4:an, på den tiden var den krokig och skogig, säger Kolven plötsligt till killarna i bilen:

- Jag ska av här.

De är mitt ute i skogen och det känns som mil till närmaste samhälle och kilometer till närmaste hus. Alla grabbar försöker få Kolven att stanna i bilen. Alla utom Bernt:

– Låt Kolven va. Kolven mår ful!

Att må ful är ett så vackert uttryck. Må fult hade inte ens varit hälften så bra.

Så bilen stannar och Kolven kliver rakt ut i skogen.

Tre dagar senare dyker han tydligen upp på ett socialkontor i Gnosjö och får hjälp med en biljett hem till Jönköping.

Varför berättar jag det är nu?

Jo, om bara några veckor spelar The Cult i Hultsfred...

Jag skulle gärna se Fulet!

Sjön Hjälmaren

En riktigt mysig dag med La Fleur på golfbanan där hjälmar kom på tal under två olika tillfällen. Det första var när jag på nionde hålet fick på en mästerlig drive som tyvärr var lite lite sned. Så pass sned faktiskt att den for iväg med en hiskelig fart mot det gäng med arbetare som stod och kokade asfalt för att fixa gången från första tee.

Nu låter det här som ett dåligt slag, men det var det inte. Men banan på Haninge Strand är lite lurig i och med att en skogsdunge skiljer hålen åt.

Jag fick vråla mitt allra mäktigaste FOOOOOORE vilket jag sedan också fick kommenterat från restaurangen där i stort sett alla hade hört det.

Alla utom asfaltskokarna som hade fått bollen rakt över sina huvuden vilket en man berättade som sett eländet. Hade jag haft lite otur där så hade jag nog dräpt min första människa.

Det leder oss in på faror och fruktan på vägarna. Min vän Doktorn fd Avhandlaren är en av de människor som har mest respekt för trafiken. Vilket också gör att jag respekterar henne väldigt mycket.

Men idag berättade La Fleur om två personer som med råge överträffar Doktorn fd Avhandlaren. Nämligen Pappa La Fleur och Mamma La Fleur.

Dessa två ska tydligen i början av 70-talet ha ägt en Renault 4L, en så kallad Laban. När de företog långresor med den bilen, som i alla tider ansetts som en av världens minst krocksäkra, så iklädde sig både mamma och pappa handskar och.....jepp....varsin bilhjälm. Precis en sån som Gösta Engström hade i sketchen Rattmuffen.

Åh, vad jag hade velat se den bilden.

Inga fler hjälmar annars den här dagen som alltså var förträfflig. Rimmad lax och dillstuvad potatis var dessutom en fantastisk lunch.

Och många bra saker hände på banan.

Som att La Fleur hängde hinken fel på bollmaskinen vid rangen varpå 16 bollar studsade åt alla håll på asfalten och en 15-åring i rosa Lacoste inte kunde hålla sig för skratt.

Straffet

Atjo prosit med svullna ögon.

Men det var en rolig golfrunda.

Återkommer om några timmar med en fantastisk berättelse om hjälmar.

19 med caddien

Nu ska jag och La Fleur ut och jaga hål. Minst 18 stycken hoppas vi hitta.

Han står snart och väntar på mig vid Slussen. Tapper kille som tar tunnelbanan dit mitt i morgonrusningen.

Hemma igen efter 12. Då ska jag sova. Hoppas jag.

Och vara algerisk, antar jag.

På rymmen i skogen

Det var en kort promenad. Vi gick den för att komma undan från Rune och Siv som satte sig i våra knän. Och vi som skulle prata om livets viktigheter. Det sket väl Rune och Siv i. Dom skulle ju prata om varför Rune inte lagat vatenspridaren i sommarhuset i Uddevalla.

Runt om oss satt öron och ögon.

Skogen blev en passande tillflykt för de små sanningarna som skulle berättas.

De var varken dramatiska eller spännande. De skulle bara sägas i fred.

Det kan inte ha varit en slump att bara för att man gick 20 meter till kom en väldigt vacker vy till höger. Eller vänster när vi vände oss om och gick tillbaka.

Sen gick bilen hemåt igen, efter ytterligare några viktiga ord om procentsatser hit och dit.

Jag firade med en glass.

Det är ibland så oerhört mycket lättare att träffas. Prova det ni andra också.

Scan

På vår riktigt gamla Renault satt en klisterlapp i framrutan med instruktioner. Moteur chaude och moteur frois har jag för mig att det stod. Det handlade om hur man skulle starta en varm eller kall motor. Idag känns det som att jag skulle behöva en instruktion om hur man startar en varm kropp.

Väcktes av ett SMS för en halvtimme sedan och inser att charmen med att ha fönster mot morgonsolen är sådär när det är 59 grader varmt ute. Gud ske pris att jag i alla fall dragit för draperierna. Men synen av mig just nu är förmodligen inte vacker. Påminner om en inoljad zebra.

Lite solbränd i nacke, ansikte, armar och underben. I övrigt blek som de lakan jag ligger på. Svettig av värmen. Det är inte precis så att Playgirls fotografer står på rad.

Men kanske Jens Assur vill plåta lite naturbilder.

Roligt nog ska ska jag därför äta lunch i lantbruksmiljö idag. Man får väl passa sig så att man inte hamnar på flaket till nån bil som är påväg till slakteriet.