Lite nytt så där

Pratar med en gammal vän som nyss varit på semester. Hon ska säga att det var kul att se nåt nytt, men råkar istället säga att det var kul att få lite nytt...

Det låter definitivt mer vulgärt.

Var uppe på vinden en sväng och nostalgi-onanerade lite. Plockade med mig Fantomens julalbum från 1951, ett foto på mig och Kurre Hamrin, ett gammalt Aftonblad med Milton i och Joakim Lindengrens Brun utan tvål.

En gång för länge sen skickade jag en plåtask för Magnecyl till serietecknare Lindengren som ju är en nostalgiker av större mått. Döm om min förvåning när jag månader senare fick en broderad BP-gubbe som tack. Sånt värmer.

Lindengren är en fantastisk tecknare och en oerhört skojig berättare. Rekommenderas.

I alla fall om man gillar figurer som Krystmarodören och Bo Flodin. Eller uttryck som Perfa.

Jag kör hönsabollskampanj på andra delar av nätet. Går alldeles toppen verkar det som.

Och i magen vilar kyckling ovh rösti.

Huvva huvva

Skeptisk

Det slumpade sig till slut att jag fick debutera som VAB:are idag. Påven hade ont i halsen och Lorelei var absolut tvungen att jobba. Påvens pappa var nånannanstans och till slut fanns bara En helt vanlig man kvar.

Lorelei väcker Påven på morgonen och förklarar för Påven:

- Idag stannar En helt vanlig man hemma med dig.

Påven tittar upp med snälla febriga ögon:

- Vet han om det?

Sparkad tränare

Får flera sms av vänner som berättar att Hammarby sparkar sin tränare. Det var sannerligen på tiden.

Men vad sätter man in i stället???

Jösses!

Det blir en lång höst för grönvita hjärtan.

Och det blev en lång förmiddag med Påven, men det gick ganska bra.

Nu ska har bäddas rent och fixas. Det är en sådan dag.

Återkommer.

Kassettband

Var uppe på vinden en sväng och röjde lite. Ramlade över en låda med gamla kassettband och blev alldeles nostalgisk.

Först låg en härlig samling av färdigköpta kassetter, men det var inte de som fick mitt hjärta att bulta. Det var de andra. Blandbanden.

Alla minns ju hur man spelade in blandband till söta tjejer, Och trodde man skulle få ligga med dem. Men det enda det förde med sig var att tjejerna lärde sig en jävla massa bra musik. Om de ens orkade lyssna.

Föga visste de hur mycket jobb som låg bakom. Och då menar jag inte med att välja låtar.

Utan allt det andra.

Som att välja märke när man köpte de inplastade tvåpacken. I stort sett alltid C 90.

Men skulle man ta Maxell UD90, det märke som var kassettbandens Levi´s?

Eller kanske satsa på TDK?

Phillips hade olika färg på sina band. Röda C60, Blåa C90 och Gröngula C120.

Men 120 skulle man inte köpa för det tryckte på tonhuvudet.

AGFA var också nono, eller nein nein, för det hade tydligen Hitler uppfunnit,

Den som hade ont om stålar valde Happy Tape. Och i Skåne uppfann en galn kvinna TRACK och slösade bort ett arv.

Så vände man på konvolutet, och skrev på insidan. Det var tuffare. Och döpte samlingen till något ballt.

För två år sedan gick jag in på OnOFF och skulle köpa ett kassettdäck,

- Va e de?

Sa en finnig expedit i 20-årsåldern.

Söndagsmusik

Om man inte har för stora pretentioner

Syrran ringer och pratar om än det ena och än det andra. Först om det går att åka bil till hennes jobb idag när Tjejmilen pågår. Vi enas om att det går, men att jag nog får större problem med mitt.

Pratet går vidare, om förortscentrum, samboliv och hur klibbhjärnorna alltid befolkat vår släkt.

Syrrans yngsta ropar namnet Demi Lovato och att den tjejen från Disney Channel (eller Disney Shallow som Syrrans yngsta säger) är lite smålik Lorelei. Lorelei har sådär superfina tänder, ett slätt ansikte och inte en rynka så långt ögat når.

Syrran säger att man blir avundsjuk, att hon själv alltid drömt om att vara så. Och att hon hade en idol när hon var yngre.

- Jag ville såga av mitt huvud och sätta dit hennes istället. Hon var så himla perfekt.

Vem syrran pratade om?

Ann-Britt Pettersson förstås. Då på TV-sporten. Nu på Aktuellt.

- Jag ville verkligen vara hon. I alla fall ansiktet.