Efter en eftertanke

Har suttit i snöstormen och rattat festsugna Stockholmsungar ned genom city. Lyssnat lite på Birro och bara suttit och tänkt på gårdagen.

Det flöt faktiskt fantastiskt bra den här gången, och jag tror att vi är flera som bestämt oss för att det inte ska finnas någon julilska den 24:e, Fast det finns mycket att både vara ledsen och arg över.

Därför är det så skönt att en glömd Janssons frestelse, en lätt förvirrad mamma, två debutanter, tre barn och en massa annat inte ställer till något. Man bara kör på. Både jag och Lotto hann för övrigt vara tomtar på varsitt håll. Jag var en så elak tomte att jag tog nappen av en liten pyssling. Undrar om han förlåtit skägg-farbrorn ännu.

Påven bjöd på en del höjdarrepliker. Den bästa kom vid 20-tiden på kvällen när han, jag och syrrans yngsta alternerade mellan Crash på Playstation och Singstar. Jag sa till syrrans yngsta att det var dags för oss att gå och äta.

– Får jag också äta, undrade debutanten Påven.

Han har kämpat tappert de här dagarna. Beundrar en sexåring som orkar med så mycket nytt folk utan att vara alltför blyg eller mammig. Fast å andra sidan är det ju så att det är En helt vanlig man som får första morgonkramen nuförtiden. Mamma är bara tvåa....

Inatt sover vi på skilda håll, men i morgon är det dags för den stora pingisturneringen i Uppsala. I mosters regi.

För några år sedan blev jag ihoplottad med ärkebiskopens syster. Vi tog oss ända till final. Alla lag hade hittat på roliga namn i stil med Ping Pong Sång eller Rackarungar. Men ärkebiskopens syster tänkte ett tag. Så sa hon till mig:

- Jag tycker vi ska heta Blåsipporna.

Jag vågadeinte säga emot.