Hörselskydd som var uppdragna och solbrillor i pannan.
Han mötte min blick när jag kom och satte mig.
- Whatever, sa han på vätmanländska och garvade.
Sen började han prata. Om Pakistan.
Mannen var runt 50 och svadan var enorm. Han skrattade och pratade. Om att han och jag borde flytta till Karachi och bara dricka whisky. Eller kanske Indien. För Indien var bättre.
- Dom är liksom coolare.
Sen gick han in på Kinas infrastruktur och hur världen skulle kollapsa.
Han var en äkta dåre. Men med den där konstiga mixen av en hel del vettigheter.
Jag tog i hand nör jag gick av. Han berikade mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar