Plats: En liten sjö i Dalarna
Närvarande: Min far, 5 år gammal
Hans kompis Nicke, 5 år gammal
Nickes kusin Gunnar, 7 år gammal
De tre små pojkarna sitter i en eka och fiskar. Stämningen är ganska irriterad eftersom de inte fått någon fisk på ett bra tag. De ska ro iväg till en annan del av sjön och Gunnar tar årorna. Kusinen Nicke börjar på småpojkars vis gnälla om att Gunnar ror för långsamt och på allt möjligt annat.
Gunnar, som är den äldsta i sällskapet, tröttnar på allt gnäll från sin yngre kusin och säger med upprörd stämma.
– Om du inte blir tyst snart gosse så häver jag i dig i vattnet.
Nicke, som inte är i närheten av att kunna simma säger med lugn och trygg röst:
– Tror du jag är rädd för dö´n va???
måndag 2 februari 2009
Fidel gick till attack på lunchen
Vi for iväg till pastastället på lunchen. Hela buttra hörnet var för en gångs skull samlat. Men stämningen var ganska god i bilen även om samtalsämnet den här gången var udda chefer.
På restaurangen blev det klassisk carne med svampravioli och på många sätt kändes det som att tiden står just så stilla som jag vill att den ska göra.
En minimal diskussion med bossen för restaurangen om det var rimligt att ta 190 kronor för min mat var såklart bara skämtsam.
Vi snackade lite om min avslutningsdag och jag är allt mer säker på att det faktiskt ska firas vid den där skinnmöbeln trots allt.
När vi gick tillbaka till bilen slog sig Fidel i slang med en kille som stod och sopade glasbitar från sidorutan. Han hade haft inbrott och Fidel ställde en del frågor. Killen svarade avvaktande men ändå artigt.
Så småningom kom frågan som alltid ställs när det handlar om vårat jobb:
– Var bor du då?
Då var killen inte lika pratsam. Kanske mest för att Fidel faktiskt inte hade berättat vad han jobbade med.
På vägen tillbaka hamnade vi i en smågodisaffär där Tom Strong vann köpkampen före mig och Pojken.
På restaurangen blev det klassisk carne med svampravioli och på många sätt kändes det som att tiden står just så stilla som jag vill att den ska göra.
En minimal diskussion med bossen för restaurangen om det var rimligt att ta 190 kronor för min mat var såklart bara skämtsam.
Vi snackade lite om min avslutningsdag och jag är allt mer säker på att det faktiskt ska firas vid den där skinnmöbeln trots allt.
När vi gick tillbaka till bilen slog sig Fidel i slang med en kille som stod och sopade glasbitar från sidorutan. Han hade haft inbrott och Fidel ställde en del frågor. Killen svarade avvaktande men ändå artigt.
Så småningom kom frågan som alltid ställs när det handlar om vårat jobb:
– Var bor du då?
Då var killen inte lika pratsam. Kanske mest för att Fidel faktiskt inte hade berättat vad han jobbade med.
På vägen tillbaka hamnade vi i en smågodisaffär där Tom Strong vann köpkampen före mig och Pojken.
Lugn och harmoni
Den kom till sist. Känslan av lugn och harmoni. Jag blir på ett sätt nästan vemodigt sorgsen när jag tänker på den. Men jag tror faktiskt den är på riktigt just nu.
Ett superbra samtal med exsambo Lea igår kväll bidrar väldigt mycket till hur jag tänker. Men också insikten om hur det egentligen står till med Greven aka Bertil.
Han var ganska sjuk i slutet på förra veckan och jag trodde nog inombords att karriären var på väg att ta slut för den gamle kämpen. Det fyllde mig med ödmjukhet.
Jag vill inte vara osams med folk i min närhet. Visst, jag vill ha kvar mitt temperament och mina knasiga idéer som poppar upp lite här och där. Men jag vill att det ska vara lugn och ro runt mig. Jag vill åter bli den där helt vanliga mannen som man blir glad av att träffa eller prata med. Inte han som det kan osa konflikt runt.
Jag vill helt enkelt ge mig själv chansen att sluta med ett leende.
Ett superbra samtal med exsambo Lea igår kväll bidrar väldigt mycket till hur jag tänker. Men också insikten om hur det egentligen står till med Greven aka Bertil.
Han var ganska sjuk i slutet på förra veckan och jag trodde nog inombords att karriären var på väg att ta slut för den gamle kämpen. Det fyllde mig med ödmjukhet.
Jag vill inte vara osams med folk i min närhet. Visst, jag vill ha kvar mitt temperament och mina knasiga idéer som poppar upp lite här och där. Men jag vill att det ska vara lugn och ro runt mig. Jag vill åter bli den där helt vanliga mannen som man blir glad av att träffa eller prata med. Inte han som det kan osa konflikt runt.
Jag vill helt enkelt ge mig själv chansen att sluta med ett leende.
Tufft läge, morsan!
Pratar i telefon med Doktorn fd Avhandlaren om diverse saker. Plötsligt höjs röster i ett rum i närheten och man hör två barn som börjar bli lätt irriterade på varandra.
Mamman, dvs Doktorn, vill gärna prata vidare med den vanliga mannen i telefon och ropar därför till barnen att lugna ned sig lite.
Barnen reagerar som barn gör i den situationen, genom att givetvis börja prata lite högre och dessutom bli lätt osams.
Diskussionen gäller tydligen vad man ska ha på för program på TV:n. Mamman har inte riktig blykoll på vem som träter värst i situationen utan bestämmer sig för att ta till det enklaste knepet. Nämligen en tvåfronts-smäll.
– Om ni inte skärper er stänger jag av TV:n.
Då hörs en myndig stämma från dottern i Tuffa Trion.
– Ja, mamma. Stäng av TV:n.
Som dom säger i en gammal Monty Python-sketch:
SO MUCH FOR PATHOS!
Mamman, dvs Doktorn, vill gärna prata vidare med den vanliga mannen i telefon och ropar därför till barnen att lugna ned sig lite.
Barnen reagerar som barn gör i den situationen, genom att givetvis börja prata lite högre och dessutom bli lätt osams.
Diskussionen gäller tydligen vad man ska ha på för program på TV:n. Mamman har inte riktig blykoll på vem som träter värst i situationen utan bestämmer sig för att ta till det enklaste knepet. Nämligen en tvåfronts-smäll.
– Om ni inte skärper er stänger jag av TV:n.
Då hörs en myndig stämma från dottern i Tuffa Trion.
– Ja, mamma. Stäng av TV:n.
Som dom säger i en gammal Monty Python-sketch:
SO MUCH FOR PATHOS!
söndag 1 februari 2009
Sju kronor till en Gustafskorv
Platsen för scenen är Konsum på det lilla torget i ett samhälle i Dalarna.
Närvarande:
Svenne, 7 år
Hans farmor
Min farmor
Svenne, med kortsnaggat rött hår, kommer cyklande fram till sin farmor och säger med ganska bestämmande röst:
– Farmor, kan jag få sju kronor till en Gustafskorv?
Innan hans farmor hinner svara eller plocka upp portmonnän tycker min farmor att det är så gulligt, så hon smeker försiktigt Svenne över kinden med handen.
– Vad rart att du vill ha pengar till korv och inte godis, säger min farmor.
Svenne, byns skräck på många sätt, tittar på henne med förbannad blick, och väser:
– Ge fan i kindbenet, kärringjävel!
Närvarande:
Svenne, 7 år
Hans farmor
Min farmor
Svenne, med kortsnaggat rött hår, kommer cyklande fram till sin farmor och säger med ganska bestämmande röst:
– Farmor, kan jag få sju kronor till en Gustafskorv?
Innan hans farmor hinner svara eller plocka upp portmonnän tycker min farmor att det är så gulligt, så hon smeker försiktigt Svenne över kinden med handen.
– Vad rart att du vill ha pengar till korv och inte godis, säger min farmor.
Svenne, byns skräck på många sätt, tittar på henne med förbannad blick, och väser:
– Ge fan i kindbenet, kärringjävel!
Ska ni ha nå käk eller?
25 dagar kvar
Satan vad fort det gick från den där dagen i december när jag tårögd vandrade runt Viken här utanför och funderade på vad fan jag egentligen hade gjort.
Tänker jag 25 dagar bakåt hittar jag Trettondagsafton, och det känns ju ungefär precis alldeles nyss.
"ja dom känns som fem minuter hörde jag någon som sa
alla åren i ens liv på räkenskapens dag "
-M Scocco-
Skönt nog har vemodet inte börjat anfalla ännu. Kanske till viss del beroende på hur sjukt less jag egentligen är på att sitta och producera den här textmassan på söndagar.
Det räcker att blicka bort mot promenadvägen på Söder för att förstå att mitt liv egentligen inte är något skrivbordsliv. Jag får spunk för lätt.
Både La Fleur och Lindhy har hört av sig och tiggt mat-sällskap efter att ha nåtts av nyheten om att det spelats in pengar i plånboken.
Fan, när man är rik då duger man...
Satan vad fort det gick från den där dagen i december när jag tårögd vandrade runt Viken här utanför och funderade på vad fan jag egentligen hade gjort.
Tänker jag 25 dagar bakåt hittar jag Trettondagsafton, och det känns ju ungefär precis alldeles nyss.
"ja dom känns som fem minuter hörde jag någon som sa
alla åren i ens liv på räkenskapens dag "
-M Scocco-
Skönt nog har vemodet inte börjat anfalla ännu. Kanske till viss del beroende på hur sjukt less jag egentligen är på att sitta och producera den här textmassan på söndagar.
Det räcker att blicka bort mot promenadvägen på Söder för att förstå att mitt liv egentligen inte är något skrivbordsliv. Jag får spunk för lätt.
Både La Fleur och Lindhy har hört av sig och tiggt mat-sällskap efter att ha nåtts av nyheten om att det spelats in pengar i plånboken.
Fan, när man är rik då duger man...
Jag vaknade i fel säng
Efter att suttit på golvet och sorterat pappershögar ännu en gång blev det så dags att sova till slut. Något på TV fångade mig och jag törnade in på soffan vad det led.
Märkliga drömmar for runt i huvudet. En av dem gick ut på att Lukas Karlsson och Tobias Karlsson i handbollslandslaget hängde med mig på någon gård i Dalarna. Där hade någon illasinna människa lagt en död schäferhund utanför ett fönster och ingen av oss kunde förmå oss att släpa bort den.
Till slut fick Tobbe den briljanta idén att han skulle fånga vovven med kastspö och sen dra iväg den till sällare jaktmarker.
I nästa dröm skulle jag hämta mamma hemma hos någon date där hon hade tillbringat en helkväll. Det var lite stökigt men till slut fick jag tag i henne.
Då kommer hon utfarande ur huset där hon varit med fem stycken renar, i koppel.
– Du vet att jag alltid varit renjägare, gastade hon innan hon satte iväg i full galopp.
Nästa dröm var konstigare ändå för då drömde jag att jag låg i min soffa och att det den hade blivit så jäkla mjuk. Jag började liksom gunga i den och låg på något sätt och torrjuckade i luften. Plötsligt vaknar jag (på riktigt) och inser att jag på något sätt hamnat i min egen säng.
Jag har ingen som helst aning om när jag gick dit. Men jag hade uppenberligen klätt av mig och krypit ned under täcket och släckt lampan. Hmmm, vad var det för innehåll i den där Pepsi-muggen "ejenklien"?
Det är i alla fall inte undra på att man är tröttare när man vaknar än när man somnar.
Märkliga drömmar for runt i huvudet. En av dem gick ut på att Lukas Karlsson och Tobias Karlsson i handbollslandslaget hängde med mig på någon gård i Dalarna. Där hade någon illasinna människa lagt en död schäferhund utanför ett fönster och ingen av oss kunde förmå oss att släpa bort den.
Till slut fick Tobbe den briljanta idén att han skulle fånga vovven med kastspö och sen dra iväg den till sällare jaktmarker.
I nästa dröm skulle jag hämta mamma hemma hos någon date där hon hade tillbringat en helkväll. Det var lite stökigt men till slut fick jag tag i henne.
Då kommer hon utfarande ur huset där hon varit med fem stycken renar, i koppel.
– Du vet att jag alltid varit renjägare, gastade hon innan hon satte iväg i full galopp.
Nästa dröm var konstigare ändå för då drömde jag att jag låg i min soffa och att det den hade blivit så jäkla mjuk. Jag började liksom gunga i den och låg på något sätt och torrjuckade i luften. Plötsligt vaknar jag (på riktigt) och inser att jag på något sätt hamnat i min egen säng.
Jag har ingen som helst aning om när jag gick dit. Men jag hade uppenberligen klätt av mig och krypit ned under täcket och släckt lampan. Hmmm, vad var det för innehåll i den där Pepsi-muggen "ejenklien"?
Det är i alla fall inte undra på att man är tröttare när man vaknar än när man somnar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
