Den kom till sist. Känslan av lugn och harmoni. Jag blir på ett sätt nästan vemodigt sorgsen när jag tänker på den. Men jag tror faktiskt den är på riktigt just nu.
Ett superbra samtal med exsambo Lea igår kväll bidrar väldigt mycket till hur jag tänker. Men också insikten om hur det egentligen står till med Greven aka Bertil.
Han var ganska sjuk i slutet på förra veckan och jag trodde nog inombords att karriären var på väg att ta slut för den gamle kämpen. Det fyllde mig med ödmjukhet.
Jag vill inte vara osams med folk i min närhet. Visst, jag vill ha kvar mitt temperament och mina knasiga idéer som poppar upp lite här och där. Men jag vill att det ska vara lugn och ro runt mig. Jag vill åter bli den där helt vanliga mannen som man blir glad av att träffa eller prata med. Inte han som det kan osa konflikt runt.
Jag vill helt enkelt ge mig själv chansen att sluta med ett leende.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar