Ska jag visa boan?

Efter en lugn och skön förmiddag framför TV:n blev det så dags att åka till jobbet. Jag kan ärligt säga att jag ser ut som ett "härke" idag. Skäggig, rufsig i håret och grymt trötta ögon. Men man kan inte va snyggast jämt.

Hemma var det blött på golvet i badrummet så när jag skulle in där var det lika bra att slänga på sig ett par dojor. Alltså ville jag vara smart och häkta på mig jeansen först. 

Kommer ut på gatan och får fram bilen efter att en snäll dubbelparkerare flyttat på sin cheva med släp.

Till jobbet och är på väg mot entrén när jag ser VD och Styrelseordförande komma gående mot porten glatt samspråkande. Samtidigt känner jag en ilande känsla i skrevet.

Jag har inte dom vibbarna för varesig VD eller ordförande, men något skumt var det därnere mellan benen.

Så kände jag ilningen igen!

DET BLÅSTE KALLT!

Försöker verka oberörd och sveper förbi med handen. Fan, alla knappar utom en är öppna. 

Jag har alltså helt glömt att stänga gylfen hemma. Och nu ska jag snart stå i en hiss med VD och Styrelseordförande. Hmmm, tänk om boan hopar ut.

Visst, jag ska sluta snart. Men det kanske inte är det minnet de vill ha av mig när de tänker på mig om något år.

– Kommer du ihåg En helt vanlig man?

– Njae!

– Han som visade snorren för oss i hissen!

Det blir lite kallprat om framtiden i hissen men jag söker ögonkontakt med båda två så de inte kikar nedåt. Jag tror det gick vägen! 

Och själv gick jag raka vägen in på muggen, och började knäppa!