Trallande stollar - någon som kollar?

Jag sitter med ett gäng i Det stora huset och ser klockan sakta röra sig mot midnatt. Vi har tre fotbollsmatcher och en hockeyfight på. På den största tv:n rullar melodifestivalen, men den kör vi utan ljud.

Egentligen en ganska prioritering. Men i den här branschen föredrar man Ankan Parmströms sega stockholmska framför skönsång från Skellefteå.

Var en sväng uppe på ett jobbställe där jag verkade en gång för länge sen, och dit jag gärna skulle komma tillbaka. På något sätt kommer Radiosporten alltid vara den ultimata arbetsplatsen.

Det är ju lite läskigt, som jag sagt förut, att veta att det bara är 12 dagar kvar i Röda pricken. Näst sista söndagen i morgon. Sen kan ju ni messerschmidtar gärna påpeka att jag börjar bli tjata. Men just nu är varje dag en speciell dag.

HP säger att man borde gå ut och ragga ikväll eftersom det inte kan misslyckas på Alla hjärtans dag. Men jag kan ju lugnt säga att det enda jag tänker ragga på är min egen kudde.

Nu sjunger "Silly" och "Pussy" på tv. Och jag blir nästan nostalgisk. Minns hur jag och Jaris såg dem på Gotland för tvåhundratusen år sen. Autografskrivandet efteråt var legendariskt. Hur många tioåringar som helst framför de finska systrarna. Och så 3 000 snubbar mellan 18 och 40 framför dansaren Anki Bagger.

Det var förresten den gången jag vaknade och trodde att jag pissat ner mig fullkomligt. Vet inte om jag berättat det i bloggen förut.

Men den kan vi ta i morgon.