Jag går just nu omkring på stadens gator och känner mig som om jag antingen vore blixtrande förälskad, eller att jag just fått veta att min dödsdom ska verkställas. I alla fall känner jag mig totalt förvirrad, konfys och disträ. Men det är faktiskt en ganska mysig känsla trots allt.
Jag kör fel när jag är ute och åker, glömmer bort ärenden, kallar folk för fel namn och sitter mest och ler outgrundligt.
Det är ju nedräkning i turbofart just nu och torsdag kväll närmar sig som en meteor på domedagen.
Skrivbordet är renare än någonsin och nyss var Junior förbi och fick bestämma vad som skulle vara kvar och inte. Skum man det där. Han var inte ett dugg intresserad av engångsrakhyvlar, näsflöjt eller en greenlagare. Däremot tittade han lystet efter en dokumentsamlare och mina tuschpennor.
Det är uppbrottets tid och mycket av det som sker just nu är verkligen sista gången.
En fin lunch med Hon bredvid där jag lyckades bli både generad och full i garv på samma gång. Inte ofta jag gör bort mig så kapitalt, men eftersom det var i ett positivt sammanhang så var det ingen fara.
Nyckelmening: Det vet ju i och för sig jag ingenting om!
Nämaste timmarna ska användas åt lite skön skrivning som haverist. Överklaga p-böter och annat. Sånt stärker. Och det tar bort den värsta förvirringen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar