Det där med att tycka om

Efter en turbulent morgon med mamma fick jag sådana där tankar om att man bara vill dra från allt elände. Och slippa alla knäppa människor som så sällan motsvarar ens förväntningar. De som känner mig bra vet ju att jag har jävligt höga krav på min omgivning.

I alla fall pratade jag länge och bra med syrran om hur känslorna går. Och att det kanske är dags att på riktigt bryta upp och börja något nytt.

Någon timme senare kommer ett sms från syrran som försöker gaska upp mig.

"Man måste öva att tycka om sig själv. Det finns alltid roligare, dummare, snyggare, smartare o knäppare jönsar än man själv. Kramar från mig"

Mitt svar:

"Jag tycker mycket om mig själv. Det är dom andra jag inte tycker om!"

Påminner lite om pappas kompis Gösta som alltid åt så jävla fort så hans kompisar inte ens hann sätta sig vid lunchen innan han hade käkat upp.

Någon frågade:

- Gösta, har du aldrig problem med magen?

Gösta svarade då glatt:

– Näe, men magen har ena jävla problem med mig.