En gång var du min vän
Och vi skulle aldrig skiljas åt
Gjorde du mig illa
Kramades du och sa förlåt
Dina händer smekte mig
Din hy var varm och slät
Blev jag ledsen nån gång
Förstod du varför jag grät
Plötsligt fanns inga snälla ord
Du hade aldrig tid
Jag gör mig illa på dig
Sa du när ensamheten tog vid
Ett år sen vi sov tillsammans
För allra sista gången
Rygg mot rygg
Du närmast balkongen
Vi skulle firat tio år i år
Om det vore nåt att fira
Tio år av vänskap
Kärleken hade slutat spira
Vi är inte vänner längre
Sorgligt nog tycker jag
Du byggde en människa av mig
Jag är tacksam för det än idag
tisdag 24 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar