Fidel gick till attack på lunchen

Vi for iväg till pastastället på lunchen. Hela buttra hörnet var för en gångs skull samlat. Men stämningen var ganska god i bilen även om samtalsämnet den här gången var udda chefer.

På restaurangen blev det klassisk carne med svampravioli och på många sätt kändes det som att tiden står just så stilla som jag vill att den ska göra.
En minimal diskussion med bossen för restaurangen om det var rimligt att ta 190 kronor för min mat var såklart bara skämtsam.

Vi snackade lite om min avslutningsdag och jag är allt mer säker på att det faktiskt ska firas vid den där skinnmöbeln trots allt.

När vi gick tillbaka till bilen slog sig Fidel i slang med en kille som stod och sopade glasbitar från sidorutan. Han hade haft inbrott och Fidel ställde en del frågor. Killen svarade avvaktande men ändå artigt.

Så småningom kom frågan som alltid ställs när det handlar om vårat jobb:

– Var bor du då?

Då var killen inte lika pratsam. Kanske mest för att Fidel faktiskt inte hade berättat vad han jobbade med.

På vägen tillbaka hamnade vi i en smågodisaffär där Tom Strong vann köpkampen före mig och Pojken.