Avskedens tid är här

Klockan står på 21.42 när jag loggar in på bloggkontot. Det är alldeles tyst på Röda prickens kontor. En fläkt surrar lite förstrött i taket och på de som tjänar pengars avdelning är det alldeles mörkt. Jag sneglar då och då mot hissen för att se om en vakt kommer farande för sin kvällsrunda, men de brukar inte komma förrän vid 22.30

Jag har suttit fler kvällar här än vad många av er tror. När exsambo Lea och jag hade det tjorvigt flydde jag ofta till jobbet. Satt och slösurfade och lyssnade på musik. Kopplade bort världen och flydde in i fantasier. En del av de fantasierna förändrade mitt liv. Jag måste säga att det mest varit på gott, men det har skapat en hel del ont också.

Under mitt skrivbord står tre sopsäckar fyllda med papper och annat som ska sorteras hemma. Mina storslagna planer på att fixa i ordning allt här gick såklart i stöpet. Men jag är ändå glad att Hon bredvid får uppleva en dag av renhet och att Junior får sätta sig vid ett nästan rent bord.

I mina hörlurar sjunger Ulf Lundell "Kärleken förde oss samman". Bobby Ewings mamma har bloggat om den sången, och Bobby Ewings mamma är den som mest berör mig just nu när det faktiskt rinner lite tårar på min kind. Så jävla snäll. Så jävla god. och så jävla ärlig.

Under höstens kris på Röda pricken fanns hon som en brutalt stadig klippa mitt i en lojalitetskonflikt som måste ha varit tuff. Jag ställde ett ultimatum i en bil en gång som inte var rättvist. Tack, för att du tog det för vad det var. Och för att du visste inom dig att jag är en man som talar i rubriker.

Tom Strong är nummer två på listan över folk jag kommer sakna. För en brutalt skön humor. För ett nästan alltid glatt humör och för att du ibland lånat ut dina fantastiska ungar. Luncherna på stamhaken kommer inte att bli desamma i fortsättningen när jag inte är en deltagare utan bara betraktare.

Fidel, din rackare. Mannen som aldrig sviker ideal. Och därmed är min största hjälte. Du ska veta hur glad man är när man tänker på dig. Krig är krig, och i din armé är jag gärna en soldat. Vi har slagits mot samma fiende länge och jag känner smärta när jag lämnar dig ensam i skyttegraven. Men fan grabben, jag vet att du har övat för den här stunden.

Hon bredvid. Vilka morgnar vi haft. Vilka samtal. Vad du och jag fått utstå av varandras funderingar. Jag var blyg för dig i början och du var nog lite rädd för mig. Nu har du blivit en vän på riktigt. Tror vår kontakt blir annorlunda ganska direkt, men attans frun vad bra du är.

Cypressen. Gamla surkart. Mannen som när vi flyttade ihop gjorde en markering direkt om vad han tyckte om Röda pricken. Och som därmed tog en plats i mitt hjärta direkt. Vilka introtävlingar. Och vem ska nu säga att det här är den bästa låt som någonsin spelats in. På riktigt.

DP. Kärlek och hat. På riktigt här med. En rookie ska ligga lågt snäste du av mig med för 11 år sen. Jag tyckte du var dum i huvudet :o) Men som du vet ändrar man åsikt i Sibirien. Du är tjurskallig och envis, men man vet fanimig var man har dig. Och det är mycket värt. Keep up the good work.

Pojken. Din jobbiga fan. Käften bara går på dig. Och du vet ju hur mycket jag älskar att prata. Fatta hur jobbiga luncherna kommer att bli nu när du slipper både mig och gamle Zorro. Haha, jag kanske måste vika minst en dag i veckan för balansens skull. Och för att du ska akta ryggen. Din F....

Amerikanen har jag haft sällskap av på kvällarna. Den här måste du höra har du sagt på din sköna dialekt och kommit med ännu ett youtube-spår. Vi har inte samma musiksmak, men vi har samma goda smak för mycket annat. Hoppas böterna går att fixa.

Kiki. Värme. En snäll människa rakt igenom. För snäll ibland. Du ska vara rädd om dig tjejen. För nu finns jag inte här längre och tar hand om dig. Inte för att du behöver mig egentligen. För du har tre så fina grabbar ändå som klarar biffen. Och är det nåt är det bara att ringa.

Jag tror ingen nånsin kommer att tycka och känna att det var kärleken som förde oss samman. De flesta av oss har av slumpen hamnat här på Röda pricken. Och ingen av oss hade nog tänkt stanna så där förtvivlat länge. Nu är Bobby Ewings mamma yngst i ligan med sina 33 eller 34 eller 45325 år. Och visst har vi blivit så där skönt bittra och medelålders som vi tyckte att de där gamla var när vi satt och sommarjobbade på 90-talet.

Fast innerst inne vet jag att ni som jag är ena riktiga jävla skitungar. Det är därför jag tyckt om er så mycket. Och det kommer jag att fortsätta göra, även fast mitt minne av er och ert minne av mig ganska snabbt kommer att börja blekna.

HASTA LA VICTORIA SIEMPRE

LÅT ALDRIG DUMHETEN TA ÖVERHANDEN!

OCH NI

RING MIG OM DET ÄR NÅGOT