Häromnatten var hjärnan i högform igen när jag drömde om en hönsabollmatch där jag skulle möta Bobby Ewings pappa. Han hade emellertid så mycket att göra med jobbet så han var tvungen att ha mobilen med sig ut på banan. Väl där stod han oavbrutet och messade medan jag for som en vattvälling för att försöka vinna poäng.
Bobby Ewings pappa var överjävlig på hönsaboll och samtidigt underbart överlägsen i sitt sätt där han hånflinade åt mig.
När jag är riktigt trött drömmer jag ofta såna där flummiga drömmar.
Om jag är otrygg är de mer jagande.
Som den där drömmen för länge länge sedan när det stod två gröna hundarpå övervåningen i Dalarna. Jag drömde den när jag var 5-6 år och det är ännu den äckligaste och verkligaste dröm jag någonsin drömt. Jag VET att det stod två voffar vid min säng och morsade på mig. Men ingen annan i huset hade sett dem när jag frågade.
Så vitt jag vet har det aldrig funnits såna voffar på byn heller, och jag vetefan om jag ens hade sett såna när jag var så liten. Jo, hundar hade jag sett. Som elaka Bessie som överföll mig i porten hemma i hyreshuset.
Gröna hundar har sen dess blivit lite av en hang-up för mig och för 14 år sedan var jag och exhustrun på semester i Skottland. DÄr träffade vi två fantastiska gröna jyckar som hette Hans och Ingo. Vi var millimeter från att köpa en sån när vi kom hem, men nöjde oss med Greven aka Bertil ett halvår senare. Ett bra köp så här i efterhand.
1 kommentar:
Det kan jag då säga att hade du mött min pappa i hönsaboll hade du vunnit lätt. Med förbundna ögon. OCH händer......
Skicka en kommentar