Huddinge Leksand skulle bli en ganska avslagen historia mellan två lag som inte hade mer än en liten snutt ära att spela för. Men ack så vi och publiken bedrog oss.
Det var fyra matchstraff och en jäkla massa gruff i matchen och domare Johansson blev allt mindre populär i bortalagets läger.
En normal hockeymatch slutar vid 21.05 ungefär, men här ljöd Hesa Fredrik inte förrän 21.30.
Man kan tänka sig att domare Johansson sagt till frugan vid 16-tiden att han skulle vara hemma strax innan tio.
– Ska jag ställa maten i kylen så du kan värma när du är hemma?
– Nej gumman det är lugnt. Du kan låta det stå framme. Jag är nog hemma vid tio.
Han var nog inte ens färdigduschad då.
På vägen tillbaka möttes vi så av blåljus i den större modellen när tre brandbilar, polisbilar och en ambulans stod i en korsning nära jobbet. En sjuktransportbil hade bisarrt nog lyckats storkrocka med en traktor och sjuktranporten var rejält tillknycklad.
Precis när vi var i närheten forslade de ut en man på bår ur bakluckan på sjuktransporten.
Man kan tänka sig att Tage, 82, tidigare ringde hem till sin Harriet och sa:
– Jo, de ska flytta mig till Karolinska ikväll från Huddinge, Det var något med en lunga som ska röntgas. Men jag åker nog hem i morgon.
Föga anade han då att kvällen skulle sluta i en dyng-krock och att han kanske mosat både revben och annat viktigt.
– Jo, du...jag blir nog kvar på Karolinska ett par veckor. Det körde ihop sig lite på vägen. Kan du komma förbi med en tandborste och lite annat i morgon?
Min egen kväll slutar här vid datorn nu. Kvällen då jag fick debutera som musikläggare i Radiosporten, Det är jävligt stort. Men ingen cred av Övikarn fick man. Det kanske var hämnd för ett visst brev 1988.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar