Det finns två insättningsautomater på Swedbank på Hamngatan. Jag tillhör ju folket som har så gott om pengar att jag lika ofta sätter in som tar ut.
Nu stod jag där med 20 stycken ovikta sedlar som skulle in på något av alla mina konton. Vid de två automaterna arbetade två män med varsitt problem. Den ene försökte, som det verkade, få in egentryckta femhundringar i sedelintaget. Den andre försökte förstå maskinens instruktioner.
Jag försökte analysera vem som skulle bli klar först, och vilken automat jag alltså skulle köa till.
Så bestämde jag mig för att spontant bilda en egen kö till båda. Att vara så fräck!
Ställde jag mig alltså i mitten och såg avslappnad ut.
Några sekunder, kanske 30, senare kom två män som också skulle sätta in pengar. De blev väldigt förbryllade. Men den ene av dem, de kände varandra, ställde sig lite snett bakom till mig till vänster. Den andra bakom honom.
När så den vänstra automaten blev ledig tog jag ett kliv fram och skulle mata in mitt kort. Man måste ha ett kort för att kunna få in pengar på kontot.
Då blev mannen upprörd och påstod att köat till den andra automaten.
Jag log mot honom och sa vänligt:
- Nej du. Man köar till båda.
Han såg ut som en häpen uggla.
Till båda? Vad var detta? Det snurrade i hans huvud.
Så började han prata med sin vän, ganska tyst men ändå så att jag hörde. och de var båda mycket upprörda över vad jag hittat på.
Själv tyckte jag mest att det var skoj.
måndag 9 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar