Tom och Kall

Det är natt över Stockholm city
Knappt en själ ens vid Sergelstorg
Nån som står och några sitter
Såsom fångar i sin egen borg
Här står jag och vinkar efter taxi
Lamporna dom glänser som kristall
Sannigen går upp först när jag lagt mig
Att min säng står tom och kall

Nån slags dis som skymmer himlen
Ger oss regn blandat med snö
Nerifrån stan kommer poliser
Deras siren gör vem som helst nervös
Kölden kryper ändå in i märgen
Ingenting fungerar som det skall
Jag vet inte att snart så blir det värre
För min säng står tom och kall

Jag tar vägen ner mot Gallerian
Och där möter en sorgsen Anneli
Hon går fram och säger att hon
Känt igen mig
Hon har hört mig sjunga
Om sin vän Catrin
Vi ger varann en kram sen är hon borta
Det känns som om min mun
Var fylld av salt
Mitt liv det lever jag på hoppet
Men min säng står tom och kall