Tänk vad glad jag är att jag har ett förhållande där jag längtar efter min tjej. Där jag vet att jag älskar henne. FÖr tänk hur hemskt det är när/om den där dagen kommer då man känner att spänningen är borta. Den där dagen när du så väl vet att förhållandet är över.
Jag vet exakt när jag kände så med exsambo Lea. Precis i vilket ögonblick det var. Det skrämde mig jävligt mycket, samtidigt som det var en enorm lättnad.
Som tur var förstod vi båda att det var dags att gå vidare. Då var vi överens om det, att det sen blev en helvetes-resa genom separationen som visade upp sidor av oss båda som nog ingen är stolt över, det är en annan sak.
Man behöver inte vara tok-kär i den man lever med i varje sekund. Man får vara less på eländet. Men man får aldrig känna att spänningen är borta. Då måste man ge upp direkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Härliga känsla. :-)
Den här tycker jag på ett ganska bra sätt fångar det där konstiga som kan hända med oss när vi är sårade, arga och besvikna.
Skicka en kommentar