Sony Ericsson W 995

Skilsmässan är ett faktum. Ikväll får min gamla nalle sjunga svanesången. Det är dags för Sony Ericsson W 995 att kliva in.

Min gamla telefon har varit med om mycket. Tuffast var nog när jag kastade den i vattnet uppe i Dalom. Jag hade telefonen och en pinne i ena handen och Milton i den andra. Skulle filma Milton när han hämtade pinnen. Men när jag drog iväg pinnen åkte telefonen med. Och la sig så vackert på sjöbotten.

Jag fick tag i den och sprang som ett jehu hem. På med värmefläkten i bilen på full sprutt. Och där satt jag och torkade nallen i en halvtimme. Otroligt nog fungerade den.

Den som känner mig vet också att det är helt bisarrt att jag lyckats ha den i 2,5 år utan att tappa bort den. Jag lägger bort plånboken då och då, jag låser in nycklar och jag förlorar förståndet. Men mobilen hänger alltid med.

Nu är det bara själva överföringen av info som återstår.

Sen är min mobil en svart fining istället för en silverfärgad fuling.

Och om någon undrar:

En mobil ska se ut som en telefon, därför blev det ingen I-phone.