Det där med mailet är egentligen ganska svårt att förklara. Men vi gör ett försök.
Det finns en man i Ljungskile som under många många år haft frekvent med diverse sportredaktioner där jag jobbat. Oftast med små uppmaningar om att vi ska jobba fortare. En ganska bister man her det verkat.
I början på 2000-talet skrev jag en lång krönika på text-tv om Magdalena Forsberg. Det skulle jag aldrig ha gjort. Jag fick upp mot 200 brev och vy (fy)kort och säkert 300 mail. Nästan alla talade om vilket svin jag var, och hur usel krönikan var.
Chefen plockade bort krönikan men blev tvungen att sätta tillbaka den eftersom mailen fortsatte regna in. Det slutade med att vi publicerade en mängd av mailen på text-tv.
Något år innan hande mannen i Ljungskile härsknat till på mig för att jag ansåg att Pernilla Wiberg var en större alpin åkare än Ingemar Stenmark.
Genom åren har han pikat mig och varit lite butter, men jag har alltid tagit det med ett leende.
De fyra senaste åren har han börjat kalla mig Kommunistjägaren, och jag har inte haft en aning varför.
Jag tog mod till mig i måndags och skrev och frågade. Och så fick jag ett jätteroligt svar idag om hur jag tydligen hade undertecknat ett upprop mot amerikanska varor på en debattsida. Och detta hade såklart mannen i Ljungskile sett. Han är grym på att snappa upp information.
Jag stod efter Sven Wollter och en annan kommunist, och därför fick jag namnet Kommunistjägaren.
Idag skrev han att han brukar följa mina rader på min webb-sajt om hönsaboll.
Så, det var en enkel förklaring.
onsdag 27 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar