Jag ser så oerhört många människor som jag känner igen när jag sitter bakom ratten. Då fungerar min så kallade klibbhjärna allra bäst.
Det kan vara en gammal hönsabolls-spelare från Tyresö som jag garanterat inte sett på 20 år. Minst. Så plötsligt står Håkan Cleve där. Och jag inte bara känner igen honom utan namnet ploppar upp också.
Jag ser "Gummit" komma gående uppe vid SöS. Jag ser B- och se C-kändisar. Jag ser en tjej som är ruskigt lik Finnpajsaren, i rosa täckjacka.
Det är nästan jobbigt ibland. Ska man säga hej och kallprata en stund. Eller ska man titta bort.
Oftast väljer jag det senare.
****UPPDATERING*****
Senare på dagen körde jag Anna Stadling, hon hade med sig gitarren. Jag fick sällskap av Korgmakaren och hans dotter.
Nu är jag hemma-
fredag 26 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha. Och den jackan hade jag säkert vela haft!
Varför ser du aldrig mig?
Skicka en kommentar