Att ta på sig rollen som konsertarrangör är inte det lättaste. Särskilt som det visar sig att när jag dragit ihop succétrion Kris Kristofferson, Dolly Parton och Gram Parsons kommer inte en enda åskådare till lokalen, som påminner om något gammalt Folkets hus på landet.
Gram Parsons hade dessutom kommit på att han skulle sjunga sånger genom att lägga mikrofonen mot magen.
- Det blir tyngre bas då.
Sen blev det dags för Magnus Lindberg, och då hade vi lyckats med en felbokning så att Lindberg skulle spela i Vaxholms fästning. Utomhus. I mars.
Lindberg var ändå snäll och höll god mig, han till och med skrattade sitt hesaste skratt och sa att det kan bli jobbigt i morgon.
Vid tredje tillfället gick det bättre. Då var Tommy Körberg huvudfiguren. Men han var jobbig Tommy. Han lirade i något som påminde en del om gamla Hamburger Börs. Och han krävde att det skulle vara varannan sittande och varannan stående i publiken. Även vid borden. Det fanns lite att jobba med där.
Därför var jag trött när jag vaknade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar