Minuter innan jag ska in i mitt replikskifte med Christina Schollin går sanningen upp för mig. Jag har inte pluggat in en enda replik. Och det sitter säkert 3 000 personer i publiken.
Panikartat börjar jag tänka att eftersom jag har en roll som besår i att jag sitter i en soffa och pratar kan jag kanske klara mig om jag läser direkt ur manus.
Jag letar i kassar och väskor som står runt bordet på scenen. Mamma som är statist slänger åt mig ett manus, men det visar sig innehålla fel repliker.
Sekunderna tickar obönhörligt närmare den sekund då Schollin ska äntra scenen och börja förmana mig.
Skräcken är fullkomlig. Hur ska jag komma undan.
Så hör jag steg i scenkanten, och in kliver......ex-sambo Lea!
Jag reser mig i ren protest från soffan och bara kliver rakt ut från scenen. Alla måste ju förstå att henne spelar jag inte mot.
Schollin har blivit sjuk och Lea är uthyrd av Manpower.
Allt rasar samman och bara Persbrandt behåller lugnet när han ställer sig och sjunger något ur Trollflöjten för publiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar