- Jaha, hörde du det?
Kan man nog säga. Men det är väl ett tecken på att man tycker om någon att man faktiskt inte stör sig på såna typer av möjliga irritationsmoment.
Jag befann mig i drömmarnas värd och var den här gången kapten på Djurgårdsfärjan. Tror jag i alla fall. För jag sa det till alla andra på båten. De som undrade vem jag var som låg halvnaken på en hög av gamla flytvästar.
- Man behöver inte styra så noga för den går liksom i en bana, förklarade jag och mycket riktigt gick båten i en bassäng liknande som utgör Flumeride på Liseberg.
Vi kom fram till Djurgårdsbron och där skulle båten egentligen gå vidare på spårvägsspåren men det fungerade inte.
De enda passagerare jag kommer ihåg är Doughnuts pojkvän och Den unge journalisten.
Alla började vandra bort mot Valdemarsudde, men jag vände halvvägs för att gå och sno ett par korvmackor på båten.
Men plötsligt var jag istället på en kinesisk restaurang på söder tillsammans med två vänner. En ny och en från förr.
Den nye och jag åt glatt medan den gamle vägrade äta. Vi blev osams. Så gick alla tre till en gammal Jaguar som jag och den nye ägde tillsammans. Då ville plötsligt den gamle äta. På Burger King.
- Men vad fan kunde du inte äta hos kinesen för?
Då kom det oväntade svaret.
- Jag åt lårkaka där för ett tag sedan. Och spydde som en räv efteråt.
Då öppnade Lorelei dörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar