Ett inlägg från förr

Förr i tiden. När allting var annorlunda. Då brukade jag publicera mina texter på ett annat ställe. Det finns en del grejer som jag är mäkta stolt över. Om man nu får skryta lite. En sån text är den som handlar om när jag och exsambo Lea var i Paris och semestrade.

Jag skulle kunna länka till den, men då måste ni genomlida en massa fotbollstjafs, och det är ju inte alla som gillar sånt. Så jag kör den här i stället.

Byter bara ut mitt gamla alias mot mitt nya...annars är den ograverad från den fantastiska säsongen 2001. Och inser sist av allt att flickor kommer och går, men kärleken till bajen består.

När Hammarby har vunnit en match kommer jag hem till lägenheten och hittar en grön och en vit ballong på ytterdörren. Går jag in i vardagsrummet är gärna sidan 377 framme på text-tv. Eller kanske 343 om Bajen ligger bra till i den allsvenska fotbollstabellen.
Min tjej är sån. Hon hade inget genuint fotbollsintresse innan vi träffades. Visst kunde hon kanske räkna upp en sju åtta allsvenska lag om hon var med i en frågesport, men hon hade ärligt talat ingen aning om att man får tre poäng för seger, eller hur offside fungerar eller att Christer Fursth kom som Bosman. Hon visste nog inte ens vem varken Bosman eller Fursth var för övrigt.
Men nu är allting ändrat. På väggen i vardagsrummet hänger Hammarby-målningar, i hallen en DN-löpsedel från 1989 (gissa vilken match) och en hel hylla i en garderob går åt till videoband med Hammarbymatcher.
Hon är sån, En helt vanlig mans flicka!

Kyss och önska

En tjej som verkligen förstått hur viktig kärleken till ett lag och en klubb kan vara. Och att det är en kärlek som på inget vis konkurrerar med den som vi har tillsammans. Även om det kanske kändes så för henne den där sommaren 2001 i Paris.
Alltså förstod hon inte först hur roligt jag tyckte det var att springa på Johan Wallinder, då i Djurgården, och väsa "Bajen e bäst" i ett gathörn i Quartier Latin.
Men bara några timmar senare skulle hon begripa.

Vi hade löst dyra biljetter till en flodbåt på Seine och satt och mådde så där bra som man kunde göra som serieledare. När vi åkte under en av alla de otaliga broarna sa guiden på bruten engelska att man skulle kyssa den som satt närmast och önska sig någonting.
Jag och hon blundade och fastnade i en lång puss och tiden kändes som den stod stilla ett tag. När vi gick i land stegade vi iväg till en superbra restaurang och åt gott och myste.
Visst märkte hon att jag kanske inte var 100 % fokuserad på middag och semesterplaner, men eftersom vi redan då hade varit ihop ett tag hade hon givetvis lärt känna sin helt vanliga man.
På väg till hotellet kunde jag inte hålla mig längre utan bad att vi skulle göra ett kort stopp på ett Internet-café. Väntan var närmast olidlig medan datorn kopplade upp sig till www.svt.se/texttv.
Så kom mitt rop i bästa Howard Dean-stil:
- Ja, det funkade!

Inte bara glädje

Hon undrade givetvis vad det var som fungerat och plötsligt kände jag mig som Karl-Bertil Jonsson på julafton. Ljuga för sambon på kärlekssemestern?
Näe!
Rakryggat yppa sanningen?
Jaa!
- Kommer du ihåg att vi skulle önska oss något, frågade jag försiktigt.
- Ja, visst, log hon förväntansfullt.
- Vi vann med 2-1 borta mot Halmstad, sa jag något skamset.

I den sekunden var det inte bara glädje i hennes ögon. Men samtidigt förstod hon kanske för första gången på riktigt hur mycket Hammarby och fotbollen betyder. Jag lyckades också förklara, och det med helt sanna ord, att jag självklart inte kan använda en turistfälla, som båtutflykterna är, till att önska mig saker som välskapta barn. Det är ju saker som är på riktigt. Hammarby är givetvis också på riktigt. Men det är någonstans där som man kan begripa skillnaden i att älska ett lag och att älska en kvinna. Och förmodligen är det därför som jag får de där ballongerna på dörren och den välkomnande text-tv:n. Trots att jag är så vidskeplig att hon inte får följa med mig på matcher eftersom hon såg sin första, och enda, match i mitt sällskap när Hammarby föll borta mot Malmö och Anders Frisk visade ut Johan Andersson varpå Jonas Stark sedermera gjorde självmål. Ja, ni förstår att hon spred en del otur.

Väldigt mycket Hammarby

Men hon var med på Söder den där förtrollade oktoberkvällen 2001. Jag gick med tårar i ögonen från Söderstadion, ner över Skanstullsbron och kände att jag behövde vara för mig själv en stund. Men aldrig har jag känt sån glädje som när hon kom emot mig i höjd med Göta Lejon och bara log med
hela ansiktet. Hon hade för övrigt bokat ett hotellrum på Malmen den kvällen, bara för att vi skulle kunna stanna på Söder tillräckligt länge. Nu behövdes inte det, för efter några timmar kändes det som vi skulle ta en taxi hem till vårt eget hem. Och bara vara vi. Vi, vovven och videon vill säga. För den kvällen och natten blev det väldigt mycket Hammarby. Så du, när du läser det här: Jag älskar dig, En helt vanlig mans flicka. Och jag är glad för att jag kan vara den knasboll jag är och ändå få din kärlek!
Och ni andra, som har en flickvän, pojkvän, fru, man eller sambo där hemma. Var rädd om dem. Och om de frågar vad ni mest av allt drömmer om, så vågar ni svara:
- Att Bajen vinner!

För jag lovar, att ni blir älskade ändå!