En dag där morgontröttheten fick ge vika för en sexåring som ville ha brottningsmatch. Det var bara att ställa upp, trots att ögonen på mig inte slöts förrän klockan 04 inatt.
Jag vann enkelt i tre raka ronder, och sedermera diskuterade jag och Lorelei hur man ska tävla med barn.
När jag var barn hatade jag att vuxna larvade sig när vi spelade spel eller tävlade i sport. Jag kan än idag minnas den hysteriska glädjen jag kände när jag som 11-åring för första gången slog pappa i hönsaboll. Det ska sägas att pappa var en fantastisk ledare inom den sporten, men en usel spelare.
Jag ville aldrig få poäng gratis eller vinna på fusk. Jag kämpade som ett blåjon för att få en poäng. Hellre stryk med 100-0. Bara den andra gjort sitt bästa. Nästa gång ska det fanimig bli 100-1.
Lorelei är av den andra skolan. Hon tycker det är tråkigt om man förlorar. Då ger hon upp.
Nåväl, vi får jämka det där.
På dagen försökte jag lära Påven äta blodpudding. Eller som syrran kallade det när vi var små: Blomkubbel.
Han var grymt sugen på det när vi handlade, rätt sugen när vi skar upp den, fortfarande intresserad när den låg i stekpannan och avvaktande när den var på tallriken.
Väl i munnen var han dock bestämd: UT MED SKITEN!
Och så fick jag en skiva till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Skivan han spottade ut?? Och svårt för dig att vinna över en sexåring med din längd!!!! Nej där får du nog jämka lite. Typ till 2-1 eller så för han ska tycka det överhuvudtaget ska kännas meningsfullt....
Jag håll int me...
När jag var cirka 15 år skulle min pappa(din morfar) lära mig spela bräde. Han hade spelat det många år i Uppsala. Jag vann första gången!!!!!
Efter det har jag aldrig spelat detta spel. Inte ens back gammon. Så kan man också tappa sugen
Skicka en kommentar