En veke så het, en väldoftande stake
Lågan
Den pekar rakt upp, glödhet topp
Elden
Plötsligt mjuknar den, en droppe rinner längs skaftet
Vätskan
Fångas upp av det mossgröna luddet
söndag 30 november 2008
Tänkte ta upp en helt annan sak
Det händer så brutalt mycket i nuet för tillfället, så det får vi helt enkelt lägga åt sidan tills vi har lite mer klarhet. Låt oss istället ägna dagens funderingar åt stretching.
Det var för många många år sedan som min gamle vän Sudden under en träning myntade det sedan dess klassiska utrrycket:
- Grabbar, stretcha aldrig. Man blir överrörlig och ökar skaderisken.
Jag har för mig att det var efter en riktigt jobbig hönsabollsträning, och den kom så klockrent.
Stretching är något skumt 80-talspåfund, och vad jag vet har det aldrig blivit riktigt utrett om det egentligen gör någon nytta för trötta muskler att man håller på och drar lite i dem.
Ni vet, man sätter sig på golvet och lägger höger ben över vänster lår och klämmmer till med armarna. Då ska dte strama bak i röven och sen ska man slippa träningsvärk dagen efter.
Jag kan ju lugnt säga att på den tiden jag elitidrottade så hjälpte det där föga. Jag hade lika ont ändå.
Därför gav jag också fullkomligt fan i satt stretcha den där lördagseftermiddagen i juni 1990 när jag svårt plågad trampade i mål i Motala efter att ha genomfört en grym Vätternrunda. Jag hade fått för mig att det var bra att hoja på tyngsta växeln eftersom det skulle ge mer fart på banan, men det gav också till följd att mitt ena knä pajade nånstans norr om Jönköping.
Vrång som jag var tänkte jag fullfölja loppet i alla fall och stoppade kroppen full med Alvedon. Tror det blev 12 stycken på sju timmar till slut. En rätt mäktig dos för en renlevnadsman.
När jag till slut kom i mål och fick en snäll kram av Helsingborgskan och några andra kompisar, den Långe var där också, och Baron Linartz hade ju varit med och trampat. Jo, när jag til slut kom i mål var det lite halvbrådis, för Sverige och Skottland skulle spela VM-match i fotboll.
Den Långe körde till Linköping och där invaderade vi ett Scandic, eller hette det Esso Motor Hotel då, Hotell och satte oss i baren och började kolla fotboll.
Jag hade inte missat en minut VM-fotboll sedan 1974 då jag gjorde mitt första TV-VM, men nu kände jag redan efter tio minuter hur ett smärtande knä, en Alvedon-drogad hjärna och en 31 mil lång cykelbana började kräva sin man. Att man stått på startlinjen klockan 01.00 gjorde ju knappast saken bättre.
Mina vänner gapade stort, men jag var tvungen att förkunna att jag nu tänkte strunta i fotbollen, och gå och sova i bilen.
Jag kröp in i baksätet och vecklade ihop min 188 cm långa kropp i fosterställning och somnade på två röda.
90 minuter senare, och med 1-2 i röven, kom vännerna ner till bilen och väckte mig.
Knappt utsövd tänkte jag hoppa ur bilen, men märkte till min fasa att det var fullkomligt omöjligt. Jag hade drabbats av totalförlamning. I benen.
I baksidan av låren fanns inte längre muskler, utan bara två stycken pannbiffar med kulor i. Fullkomligt meningslösa. Vaderna kändes som om någon sågat i dem med en Husvarna röjsåg och knäna, nu båda, var värdiga för amputering.
DET GICK INTE ATT STÅ.
Den Långe och någon mer fick knuffa ut mig ur bilen och med gemensamma krafter helt enkelt våldsdra ut mina ben och sen baxa upp mig på stående fötter. Mina vrål lär ha hörts till Boxholm minst.
Stapplande likt Anders "Lillen" Eklund efter matchen mot Frank Bruno kom jag iväg ett varv runt bilen och så småningom släppte smärtan så pass att jag i alla fall kunde sluta skrika.
På hemvägen fick jag sitta fram med utsträckta ben, men utstigandet ur bilen blev ändå en plåga.
Ett år senare, sprang jag Stockholm Marathon. Stretching? No way, José.
Och om ni har tid mina barn, kan jag en annan gång berätta om hur jag dagen efetr tvingades åla mig uppför radhustrappan hemma hos mamma...på ren armkraft!
Men jag har fanimig aldrig varit skadad!
Det var för många många år sedan som min gamle vän Sudden under en träning myntade det sedan dess klassiska utrrycket:
- Grabbar, stretcha aldrig. Man blir överrörlig och ökar skaderisken.
Jag har för mig att det var efter en riktigt jobbig hönsabollsträning, och den kom så klockrent.
Stretching är något skumt 80-talspåfund, och vad jag vet har det aldrig blivit riktigt utrett om det egentligen gör någon nytta för trötta muskler att man håller på och drar lite i dem.
Ni vet, man sätter sig på golvet och lägger höger ben över vänster lår och klämmmer till med armarna. Då ska dte strama bak i röven och sen ska man slippa träningsvärk dagen efter.
Jag kan ju lugnt säga att på den tiden jag elitidrottade så hjälpte det där föga. Jag hade lika ont ändå.
Därför gav jag också fullkomligt fan i satt stretcha den där lördagseftermiddagen i juni 1990 när jag svårt plågad trampade i mål i Motala efter att ha genomfört en grym Vätternrunda. Jag hade fått för mig att det var bra att hoja på tyngsta växeln eftersom det skulle ge mer fart på banan, men det gav också till följd att mitt ena knä pajade nånstans norr om Jönköping.
Vrång som jag var tänkte jag fullfölja loppet i alla fall och stoppade kroppen full med Alvedon. Tror det blev 12 stycken på sju timmar till slut. En rätt mäktig dos för en renlevnadsman.
När jag till slut kom i mål och fick en snäll kram av Helsingborgskan och några andra kompisar, den Långe var där också, och Baron Linartz hade ju varit med och trampat. Jo, när jag til slut kom i mål var det lite halvbrådis, för Sverige och Skottland skulle spela VM-match i fotboll.
Den Långe körde till Linköping och där invaderade vi ett Scandic, eller hette det Esso Motor Hotel då, Hotell och satte oss i baren och började kolla fotboll.
Jag hade inte missat en minut VM-fotboll sedan 1974 då jag gjorde mitt första TV-VM, men nu kände jag redan efter tio minuter hur ett smärtande knä, en Alvedon-drogad hjärna och en 31 mil lång cykelbana började kräva sin man. Att man stått på startlinjen klockan 01.00 gjorde ju knappast saken bättre.
Mina vänner gapade stort, men jag var tvungen att förkunna att jag nu tänkte strunta i fotbollen, och gå och sova i bilen.
Jag kröp in i baksätet och vecklade ihop min 188 cm långa kropp i fosterställning och somnade på två röda.
90 minuter senare, och med 1-2 i röven, kom vännerna ner till bilen och väckte mig.
Knappt utsövd tänkte jag hoppa ur bilen, men märkte till min fasa att det var fullkomligt omöjligt. Jag hade drabbats av totalförlamning. I benen.
I baksidan av låren fanns inte längre muskler, utan bara två stycken pannbiffar med kulor i. Fullkomligt meningslösa. Vaderna kändes som om någon sågat i dem med en Husvarna röjsåg och knäna, nu båda, var värdiga för amputering.
DET GICK INTE ATT STÅ.
Den Långe och någon mer fick knuffa ut mig ur bilen och med gemensamma krafter helt enkelt våldsdra ut mina ben och sen baxa upp mig på stående fötter. Mina vrål lär ha hörts till Boxholm minst.
Stapplande likt Anders "Lillen" Eklund efter matchen mot Frank Bruno kom jag iväg ett varv runt bilen och så småningom släppte smärtan så pass att jag i alla fall kunde sluta skrika.
På hemvägen fick jag sitta fram med utsträckta ben, men utstigandet ur bilen blev ändå en plåga.
Ett år senare, sprang jag Stockholm Marathon. Stretching? No way, José.
Och om ni har tid mina barn, kan jag en annan gång berätta om hur jag dagen efetr tvingades åla mig uppför radhustrappan hemma hos mamma...på ren armkraft!
Men jag har fanimig aldrig varit skadad!
lördag 29 november 2008
F F F
Efter basketmatchen igår i Solnhallen gick en udda trio, och jag, till gamla fina Edelweiss i Solna Centrum. "Weissen" har klassiska anor i mitt liv eftersom exhustru Lia en gång jobbade där som Piccolo. Och det mina barn ska ni veta är väldigt länge sen.
Vi blev sittande under högtalare som massakrerade alla former av lugnt prat (Artur 87 har uttalat sig) men en del vettigheter hann fram mellan Nik Kershaws sånginsatser.
Bland annat lyckades jag förklara kärlekens vedermödor och inverkan på magen för HP.
Det är ju så här med kärlek att det egentligen är ett jävla gissel.
När du blir kär i någon så börjar du plötsligt kämpa som fan med att bli finare än vad du är för tillfället. Man börjar träna, äta bättre, sminka sig (i alla fall tjejer), duscha fem gånger om dagen och allt sånt där. Det köps nya kläder. Man tar hand om sig själv helt enkelt.
Sen när du fångat bytet kommer den där tragiska perioden när det näst mysigaste man kan göra tillsammans är att äta.
Man går lördagspromenad och landar på ett konditori, man köper efterrätt till fredagmyset (räcker en Big Pck eller ska vi ha varsin, gumman?) och man ger en liten present till sin älskade i form av en 250 grams Marabou Schweizernöt.
Plötsligt sitter Barbapappa och Barbamamma i soffan och undrar vad som hände.
De har drabbats av F F F. Det vill säga FastFörhållandeFetma.
Det går helt enkelt inte att undvika.
Man måste bli kär igen. Har man då en jädrans tur kan man bli kär i just sin egen Barbamamma och börja göra sig fin för henne igen. Jag vet par som lyckats med det.
Eller så får man hitta någon på jobbet eller bussen eller i skoaffären som man börjar flirta lite med. Så där lagom bara. Så blir man fin för henne. Sådär en åtta kilo minus-kär ungefär. Lagom för hälsan.
Någon gång ska jag skriva en bok som handlar om att flirt är bästa bantningsmetoden.
Vi blev sittande under högtalare som massakrerade alla former av lugnt prat (Artur 87 har uttalat sig) men en del vettigheter hann fram mellan Nik Kershaws sånginsatser.
Bland annat lyckades jag förklara kärlekens vedermödor och inverkan på magen för HP.
Det är ju så här med kärlek att det egentligen är ett jävla gissel.
När du blir kär i någon så börjar du plötsligt kämpa som fan med att bli finare än vad du är för tillfället. Man börjar träna, äta bättre, sminka sig (i alla fall tjejer), duscha fem gånger om dagen och allt sånt där. Det köps nya kläder. Man tar hand om sig själv helt enkelt.
Sen när du fångat bytet kommer den där tragiska perioden när det näst mysigaste man kan göra tillsammans är att äta.
Man går lördagspromenad och landar på ett konditori, man köper efterrätt till fredagmyset (räcker en Big Pck eller ska vi ha varsin, gumman?) och man ger en liten present till sin älskade i form av en 250 grams Marabou Schweizernöt.
Plötsligt sitter Barbapappa och Barbamamma i soffan och undrar vad som hände.
De har drabbats av F F F. Det vill säga FastFörhållandeFetma.
Det går helt enkelt inte att undvika.
Man måste bli kär igen. Har man då en jädrans tur kan man bli kär i just sin egen Barbamamma och börja göra sig fin för henne igen. Jag vet par som lyckats med det.
Eller så får man hitta någon på jobbet eller bussen eller i skoaffären som man börjar flirta lite med. Så där lagom bara. Så blir man fin för henne. Sådär en åtta kilo minus-kär ungefär. Lagom för hälsan.
Någon gång ska jag skriva en bok som handlar om att flirt är bästa bantningsmetoden.
fredag 28 november 2008
Stiefelknecht
Eller stövelknekt om man vill prata svenska. Ett fantastiskt vackert ord. Det är inte alla ungdomar som har koll på vad det betyder, men vi i den äldre generationen vet förstås.
En stövelknekt är en sån där mackapär som man använder för att ta av sig dojjorna.
Jag tror inte någon under 70 har en sådan i hemmet. Lika lite som en herrbetjänt, eller ett sideboard.
Men om jag någon gång ska ha en titel på mitt visitkort tror jag det ska stå: STIEFELKNECHT!
Det låter rätt imponerande.
Ollonfrisyr
Var hos Miss Lee och fixade barret nu på förmiddagen. Som vanligt en bra stund med prat om livets små oväsentligheter och en del viktigheter.
Märkligt hur bra man ändå lär känna sin frippa.
Ibland lite för bra.
Jag slutade ju på mitt förra ställe när den frisörskan gav mig en varm kyss i nacken så där helt oförhappandes. Okej att det där med klippning är intimt, men nån jäva ordning får det vara även i en frisersalong.
Miss Lee har förresten en skön regel: Hon klipper inte nedanför kragkanten :o)
Innan hon puffat upp håret med mitt vanliga klägg (hur lät det?) var jag obehagligt lik JR Ewing i frisyren. Är jag då svåger till Bobby Ewings mamma? Eller son? Eller hur fan blir det?
Så berättade Miss Lee att jag skulle passa i ollonfrisyr. Alltså sån där när man rakar bort allt hår men spar som ett längre lock uppe på huvudet. Alltså verkligen ETT lock, inte en lock. Sån där riktig amerikansk white trash-frisyr.
Sån som brukar dyka upp på snubbar som antingen mejat ned en hel skolklass med automatvapen, eller grävt in fyra flickvänner i husgrunden.
"Han var helt normal, vi anade inget", brukar grannarna säga. "Han hjälpte mig byta däck".
Så nån ollonfrisyr blev det inte.
Tror nog man behöver sådana här frisörer till det.
En säljande skylt
Jag var ut och vandrade i näjburhoden häromkvällen. Gick förbi en halvskum källarlokal med en minst lika skum skylt utanför.
Alltså, om man nu är sugen på massage. Är det en sån här skyltning som lockar? Eller skulle man tycka att det kändes lite oseriöst?
Jag gick inte in och testade knådningen.
torsdag 27 november 2008
Å butiker fylls av käringar som springer runt
Nu börjar pakethetsen bli allt mer påtaglig. Till och med i Hönsabollshallen hängde röda rosetter runt strumpor och bollar.
Det var fan inga rosetter över vårt spel däremot.
Big S och The Giant mötte upp, och vi körde singel på tre.
Ändå kul att känna att man har så fasansfullt bättre kondis än i våras :o)
The Giant berättade den gamla historien om gubbarna som hade partnerbyte på ett hotell. När de möttes på morgonen i matsalen hade de kommit överens om att inte säga något om hur många gånger de fått komma till.
Istället skulle de dra ett streck i smöret för varje gång.
Den ena gubben var självsäker eftersom frugan hade röda veckan, så han ritade segervisst tre streck i smöret.
Då log den andra överlägset, och gick fram och drog två streck i hallonmarmeladen och tre i nötcremen.
Det var fan inga rosetter över vårt spel däremot.
Big S och The Giant mötte upp, och vi körde singel på tre.
Ändå kul att känna att man har så fasansfullt bättre kondis än i våras :o)
The Giant berättade den gamla historien om gubbarna som hade partnerbyte på ett hotell. När de möttes på morgonen i matsalen hade de kommit överens om att inte säga något om hur många gånger de fått komma till.
Istället skulle de dra ett streck i smöret för varje gång.
Den ena gubben var självsäker eftersom frugan hade röda veckan, så han ritade segervisst tre streck i smöret.
Då log den andra överlägset, och gick fram och drog två streck i hallonmarmeladen och tre i nötcremen.
En viktig tabell
Innebandy, division 3, Uppland!
AKTUELL TABELL
Gottsunda 9 7 2 0 53 - 33 23
Livets Ord 9 7 0 2 46 - 34 21
Fanna 9 6 1 2 51 - 35 19
Arlanda 9 5 3 1 56 - 44 18
Roslagen 9 6 0 3 47 - 41 18
Alunda 9 4 0 5 48 - 36 12
Nyby 9 3 2 4 34 - 33 11
Björklinge 9 2 4 3 33 - 38 10
Sten Sture 9 3 0 6 40 - 44 9
Stenhagen 9 2 1 6 33 - 53 7
Frötuna 9 1 1 7 27 - 45 4
Uppsala T 9 1 0 8 32 - 64 3
AKTUELL TABELL
Gottsunda 9 7 2 0 53 - 33 23
Livets Ord 9 7 0 2 46 - 34 21
Fanna 9 6 1 2 51 - 35 19
Arlanda 9 5 3 1 56 - 44 18
Roslagen 9 6 0 3 47 - 41 18
Alunda 9 4 0 5 48 - 36 12
Nyby 9 3 2 4 34 - 33 11
Björklinge 9 2 4 3 33 - 38 10
Sten Sture 9 3 0 6 40 - 44 9
Stenhagen 9 2 1 6 33 - 53 7
Frötuna 9 1 1 7 27 - 45 4
Uppsala T 9 1 0 8 32 - 64 3
En utmaning på gång
När det blir för långtråkigt här på bygget brukar jag, Doughnuts pojkvän och Jonny Cypress utmana varandra på frågesport. Vi tar hjälp av vetgirig.nu, och ämnena är de mest skiftande.
DP brukar rikta in sig på historia och mytologi medan jag kör lättvarianter som lokal geografi och musik.
Efter lunch körde vi nio frågor om Björn Afzelius. Eller tio var det väl, men eftersom jag inte kunde svaret på den så räknas inte den.
Jag är även med i två löpande ligor på den sidan.
Frågesport är nog ett av Gud Faders bästa påfund.
Och en härlig källa till familjegräl.
Minns såväl när exsambo Lea stod i mitten på TP och skulle få den avgörande frågan. Det var första gången på säkert 500 matcher som hon kunde slå mig.
FRÅGA: Var på jordklotet regnar det mest?
HENNES SVAR (efter extremt lång betänketid): Himalaya!
JAG: Precisera dig!
HON: Vad menar du?
JAG: Svaret räcker inte.
HON: Mount Everest.
JAG: Nej, rätt svar är Himalayas sydsluttning.
Någon kvart senare avgjorde jag matchen med att svara rätt på frågan om var sommar-OS skulle ha gått 1940.
Hon förlät mig aldrig helt och hållet. Och ämnet var faktiskt en gång uppe under en terapi-timme.
DP brukar rikta in sig på historia och mytologi medan jag kör lättvarianter som lokal geografi och musik.
Efter lunch körde vi nio frågor om Björn Afzelius. Eller tio var det väl, men eftersom jag inte kunde svaret på den så räknas inte den.
Jag är även med i två löpande ligor på den sidan.
Frågesport är nog ett av Gud Faders bästa påfund.
Och en härlig källa till familjegräl.
Minns såväl när exsambo Lea stod i mitten på TP och skulle få den avgörande frågan. Det var första gången på säkert 500 matcher som hon kunde slå mig.
FRÅGA: Var på jordklotet regnar det mest?
HENNES SVAR (efter extremt lång betänketid): Himalaya!
JAG: Precisera dig!
HON: Vad menar du?
JAG: Svaret räcker inte.
HON: Mount Everest.
JAG: Nej, rätt svar är Himalayas sydsluttning.
Någon kvart senare avgjorde jag matchen med att svara rätt på frågan om var sommar-OS skulle ha gått 1940.
Hon förlät mig aldrig helt och hållet. Och ämnet var faktiskt en gång uppe under en terapi-timme.
Det här med att bli biten i pungen
Åt en lunch med hon bredvid. Trevligt som tusan, och bjuden dessutom. Mums mums. Det blev en perfekt Tortilla från tacobaren i Solna C.
Märkligt att det där lilla AIK-hatet börjar gro så fort man sätter in dojjorna i den gallerian.
Hon bredvid berättade en underbar historia från igår kväll om hur maken varit på lite dåligt humör och gått och muttrat lite, varpå sonen i huset tröttnat på farsan, och helt enkelt gått fram och bitit honom i pungen!
Way to go, säger jag bara!!!!!
Påminner om när Greven aka Bertil en gång för länge länge sedan låg på rygg i husses säng när husse klev upp. Greven aka Bertil såg något roligt som hängde från husse och bestämde sig för att bita till.
Sällan har jag hört någon skratta så som exhustrun Lia gjorde då.
Själv skrattade jag inte.
Märkligt att det där lilla AIK-hatet börjar gro så fort man sätter in dojjorna i den gallerian.
Hon bredvid berättade en underbar historia från igår kväll om hur maken varit på lite dåligt humör och gått och muttrat lite, varpå sonen i huset tröttnat på farsan, och helt enkelt gått fram och bitit honom i pungen!
Way to go, säger jag bara!!!!!
Påminner om när Greven aka Bertil en gång för länge länge sedan låg på rygg i husses säng när husse klev upp. Greven aka Bertil såg något roligt som hängde från husse och bestämde sig för att bita till.
Sällan har jag hört någon skratta så som exhustrun Lia gjorde då.
Själv skrattade jag inte.
Idag är igår imorgon
Jag tycker fanimig det är torsdag ALLTID! Idag igen.
Torsdag är dagen när det är tomt på bilar utanför, eftersom det är städnatt. Torsdag är dagen då man känner att OJ, det kanske är dags att jobba lite.
Torsdag ska man spela hönsaboll med gubbarna.
Torsdag är som fredag för mig eftersom jag är ledig på fredagar och lördagar. Jag tror att "vanliga" människor har lite samma känsla för fredagar.
Ner på Hemköp och köpa lövbiff till fredagsmyset.
Den dag det är mest sällan är onsdag. Den liksom finns inte riktigt.
Torsdag är dagen när det är tomt på bilar utanför, eftersom det är städnatt. Torsdag är dagen då man känner att OJ, det kanske är dags att jobba lite.
Torsdag ska man spela hönsaboll med gubbarna.
Torsdag är som fredag för mig eftersom jag är ledig på fredagar och lördagar. Jag tror att "vanliga" människor har lite samma känsla för fredagar.
Ner på Hemköp och köpa lövbiff till fredagsmyset.
Den dag det är mest sällan är onsdag. Den liksom finns inte riktigt.
onsdag 26 november 2008
En tiger i storlek 54
Jag kollar i almanackan och ser att det finns en del festivitas inbokade för april, och man kan fan inte gå på alla dem i jeans och tröja. Kommer på att det nog faktiskt är dags att gå och köpa en schysst kostym för första gången på evigheter.
Efter en del konsulterande med BBC kommer jag fram till att det finns en riktigt bra butik i Huddinge Centrum som heter Best of Brands. Och ska man gå på antalet expediter som hjälpte mig är det solklart att den är bra. Tre personer på 20 minuter.
Nummer 1 var trendiga tränade killen som dock inte hade ett skvatt koll på kostymer. Något han visserligen erkände, men samtidigt ignorerade. När han hängt på mig en kavaj som verkligen satt uselt sa jag till honom att det nog var dags att hämta den kollega han så länge skrytyi om.
Nu kom nummer 2 och han var mer åt fjoll-hållet med en axelbredd påminnnande om en flaska Lyckholms. Snäll och vänlig, men hans och mina tankar om hur en kostym ska sitta gick så att säga lite på tvärs. Han pratade om sin tändsticks-kropp medan jag frågade om det gick att ha en tight svid till en hydda på knapa hundra pannor.
Plötsligt kom han på att han var upptagen och istället dök det upp en kvinna på knappa 50. Där satt den. Hon var ohyggligt hjälpsam och djävulskt kunnig. Att hon sen lurade på mig en lätt kritstrecksrandig Tiger för 4500 kronor må vara hänt. Om jag har den i fem år blir det ju bara 800 om året, och det kostar en normal stass på Dressman.
Nu lär jag ju ha chans att vara finast på julfesten och disputationsmiddagen. Kroppen hade jag ju redan...
Efter en del konsulterande med BBC kommer jag fram till att det finns en riktigt bra butik i Huddinge Centrum som heter Best of Brands. Och ska man gå på antalet expediter som hjälpte mig är det solklart att den är bra. Tre personer på 20 minuter.
Nummer 1 var trendiga tränade killen som dock inte hade ett skvatt koll på kostymer. Något han visserligen erkände, men samtidigt ignorerade. När han hängt på mig en kavaj som verkligen satt uselt sa jag till honom att det nog var dags att hämta den kollega han så länge skrytyi om.
Nu kom nummer 2 och han var mer åt fjoll-hållet med en axelbredd påminnnande om en flaska Lyckholms. Snäll och vänlig, men hans och mina tankar om hur en kostym ska sitta gick så att säga lite på tvärs. Han pratade om sin tändsticks-kropp medan jag frågade om det gick att ha en tight svid till en hydda på knapa hundra pannor.
Plötsligt kom han på att han var upptagen och istället dök det upp en kvinna på knappa 50. Där satt den. Hon var ohyggligt hjälpsam och djävulskt kunnig. Att hon sen lurade på mig en lätt kritstrecksrandig Tiger för 4500 kronor må vara hänt. Om jag har den i fem år blir det ju bara 800 om året, och det kostar en normal stass på Dressman.
Nu lär jag ju ha chans att vara finast på julfesten och disputationsmiddagen. Kroppen hade jag ju redan...
262,5 kilo
Det är en kille som ska ta det i bänkpress. Fan vet om jag ens kan ta 62,5 med mina spaghetti-armar.
http://www.canim.net/araba/images/volvo-262coupe01-1024.jpg
Annars är just 262 den snyggaste bil som Volvo någonsin byggt.
Desgin Bertone om jag inte minns fel.
http://www.canim.net/araba/images/volvo-262coupe01-1024.jpg
En inställd träning är också en träning
Teckning: Gunnar Lundkvist
Samlade ihop prylarna och reste mig från datorn. Klockan var kvart i så det blev det långa benet före. I den första sporthallen var medelåldern 15 år och ett volleybollnät uppspänt. Om det som spelades var volleyboll är osäkert, men det påminde.
På grusplanen stod som vanligt 7 stycken 80–åringar och spelade boule.
På nästa arena genomförde några fjårtisar en dragkamp medan deras kamrater spelade badminton med studs.
En helt vanlig man känner hur jeansen fastnat under skorna och rycker tag lite håglöst i bältet för att få upp dem. Stämningen är rätt dyster.
Helt uppenbart finns inga fotbollskompisar i huset och hall 3 är lika tom som en skohylla på ett gym med tjuvar.
En helt vanlig man går lånar toaletten och kissar ut lite ångest innan han ger sig ut i snöslasket på en minipromenad.
Tillbaka på jobbet konstaterar flickan i receptionen att det är fel på dörren.
En helt vanlig man noterar det, tar två pepparkakor vid kaffeautomaten och går tillbaka till sin dator.
Det rullar fan inte ens in lite vemod.
En lite mörkare dag
Aldrig får man vara riktigt glad, heter det i sagan. Och är man ju det så regnar det, heter det i Stefan Sauks monolog.
En riktigt ljus och rolig dag med mycket bra snack slutade i jämmer och elände. Förbannade hjärnspöken :o(
Jag tror att alla dom som bara trivs med sitt liv
Lever det mest som tidsfördriv
Vi andra lever livet på riktigt
Det är när sinnena öppnas och demonerna slåss
Och hjärnan känns som en gråstenkross
Man förstår att livet är viktigt
Jag vill akta mig för smärta, gömma mig för sorg
Bädda in mitt ömma hjärta, i en skyddad bomullskorg
Men kan inte leva försiktigt
Om man ska göra som dom andra
Och i samma fåra vandra
Blir livet alldes förpliktigt
©En helt vanlig man
tisdag 25 november 2008
Allsång eller inte allsång
Diskussionen går vidare mellan En helt vanlig man och Avhandlaren. Avhandlaren är skeptisk, och jag förstår henne till viss del.
http://www.youtube.com/watch?v=jfX6WTOmt5E
Jag är också allergisk mot tillfällen när ett gäng halvfulla kräftskivefirare hjälpligt tragglar sig igenom Var nöjd med allt som livet ger, eller glatt försöker få ordning på siffrorna i 1-2-75-6-7.
Men det finns ju annat också.
Jag är absolut en vän av sång på fest om man håller sig till lite mer finare melodier och roliga texter. Gärna en eller annan Taube. Men det kräver också att någon tonsäker rackare kan agera försångare och att man håller tempot på hyfsad nivå.
Svenskar och takt är ju inte två ord som samsas direkt. Eller som Claes Eriksson nån gång sa om folkdans: Det är inte dans, det är mer av organiserad förflyttning.
Så det lutar nog åt att vi plitar ihop en vis-samling till det stora partyt nästa fredag. Om inte annat kan vi ju använda den servett.
Bästa doktor Snuggles!
Jag är en ung kvinna i mina bästa år. Jag har under en längre tid försökt göra något åt mina magproblem. Min garderob är inte överens med min diet. Och jag förstår inte riktigt varför.
Här är min matsedel för i går. Ser ni något annorlunda med den?
Hårt bröd
Vatten
Uppvärmd paj
Drinkdränkt smågodis
Chips-smulor
Vispad grädde med utrört Oboy-pulver
För mig är det en helt vanlig måndagskost.
Tacksam för svar!
Här är min matsedel för i går. Ser ni något annorlunda med den?
Hårt bröd
Vatten
Uppvärmd paj
Drinkdränkt smågodis
Chips-smulor
Vispad grädde med utrört Oboy-pulver
För mig är det en helt vanlig måndagskost.
Tacksam för svar!
/Lotta Lagom
Bästa Lotta Lagom!
Er meny innehåller samtliga delar från kostcirkeln och jag har svårt att så här brevledes se någon direkt anledning till era viktproblem.
Ni bör dock i fortsättningen vara något försiktig med ert vattenintag i det att H2O har en förmåga att binda fettceller.
Frågan är också när på dygnet ni förtär er kost. Och i vilken ordning.
En middag bestående av hårt bröd, vatten och chokladgrädde bör exempelvis intagas i just den ordningen så att chokladgrädden bäddar in fibrerna.
Ni bör kanske också försöka komplettera med grönsaker. gärna i form av konserverad paprika. Både gott och nyttigt.
Lyckas ni med detta bör ni också inom en inte alltför avlägsen framtid se effekter i er garderob.
Och som vi viktexperter brukar säga.
Bry er inte om vågen, den visar ändå alltid för mycket.
Doktor Hugo Snuggles
måndag 24 november 2008
Sätt hundra spänn
på bortaseger i alla tre elitseriematcherna ikväll.
Då blir ni rika!
Sen om ni vill lyssna på nåt bra, så kan ni gott ta och ägna Pugh ett par minuter.
http://www.youtube.com/watch?v=97smw7R-ijM
Då blir ni rika!
Sen om ni vill lyssna på nåt bra, så kan ni gott ta och ägna Pugh ett par minuter.
http://www.youtube.com/watch?v=97smw7R-ijM
Man vet ju vart man ska ändå!
Det här med att sopa av bilen och skrapa rutan är ett ständigt återkommande ämne så här års.
Jag tillhör kategorin som inte sliter ihjäl mig direkt. Vindrutetorkarna och desperat användande av spolarvätska brukar fixa framrutan. Bakrutan blir ren efter en kvart med värmetrådarna, och min egen sidoruta skrapas nödtorftigt med ett lånekort från Ludvika Kommun.
En del andra borstar bilen skvatt ren från snö och torkar väck varenda vattendroppe från rutan innan de far iväg.
Varför?
Ni vet ju ändå vart ni ska, och vägen är ju inte ombyggd bara för att det snöat.
Dessutom är det ganska kul att ha en vit bil ibland, även om den är svart i original.
Förresten finns det värme i många parkeringsgarage, där kan man ställa kärran några timmar så smälter allt :o)
Ett vidrigt telefonsamtal
Jag säger bara HUVVA!
Tårarna finns kvar i ögonen, och jag skakar. På riktigaste riktigt.
Pratade ett tag om livets väsentligheter med Polly och gick sen tillbaka till datorn för att försöka jobba lite.
Då ringer telefonen.
DOLT NUMMER!
Jag svarar med mitt namn.
– Ja hej, säger den andra rösten. Det här är XXX XXX från Polisen. Är du XXX XXX?
Jag svarar igen att visst är det jag. Tankarna fladdrar direkt. Har det hänt morsan nåt? Syrran?
– Jo, jag sitter här med ett ärende från 1998.
Tankar igen. Någon gammla krock? Inbrottet i källaren?
– Det gäller en våldtäkt.
I det läget är jag jävligt nära att tappa telefonluren. Får en puls på 400 och börjar nästan hyperventilera. Jag hade fan inte sex med någon annan än exfru Lia och exsambo Lea det året.
– Ditt namn finns med som vittne, och du är väl född 19XX? Jag ringer runt till alla som heter så.
Nu lugnar sig hjärtat något och jag kan i alla fall prata på utandning igen. Jag förklarar att det inte är något jag känner igen och den snälle kommissarien tackade för sig.
Men så fort vi lagt på började jag fanimig grina nästan. Polis, våldtäkt, mitt namn....det var ingen lek!
Nu ska jag göra som hon sa i Fucking Åmål:
"JAG SKA BLI CELIBAT"!
Tårarna finns kvar i ögonen, och jag skakar. På riktigaste riktigt.
Pratade ett tag om livets väsentligheter med Polly och gick sen tillbaka till datorn för att försöka jobba lite.
Då ringer telefonen.
DOLT NUMMER!
Jag svarar med mitt namn.
– Ja hej, säger den andra rösten. Det här är XXX XXX från Polisen. Är du XXX XXX?
Jag svarar igen att visst är det jag. Tankarna fladdrar direkt. Har det hänt morsan nåt? Syrran?
– Jo, jag sitter här med ett ärende från 1998.
Tankar igen. Någon gammla krock? Inbrottet i källaren?
– Det gäller en våldtäkt.
I det läget är jag jävligt nära att tappa telefonluren. Får en puls på 400 och börjar nästan hyperventilera. Jag hade fan inte sex med någon annan än exfru Lia och exsambo Lea det året.
– Ditt namn finns med som vittne, och du är väl född 19XX? Jag ringer runt till alla som heter så.
Nu lugnar sig hjärtat något och jag kan i alla fall prata på utandning igen. Jag förklarar att det inte är något jag känner igen och den snälle kommissarien tackade för sig.
Men så fort vi lagt på började jag fanimig grina nästan. Polis, våldtäkt, mitt namn....det var ingen lek!
Nu ska jag göra som hon sa i Fucking Åmål:
"JAG SKA BLI CELIBAT"!
Busmysigt, sa Bill!
Mysbusigt, sa Bull!
Lars-Åke på trafiken i extas över inställda bussar i Roslagen.
På Arlanda cirklar planen i luften och hittar inga luckor att landa i.
Södermalm fylls av folk som drar åt halsduken ett extra varv.
En helt vanlig man hänger ut en extra talgboll till "jåglarna" på balkongen.
Klockan är kvart i nio och av den där tågbron på andra sidan vattnet syns inte ett jota.
Storasyster ringer och berättar att det är svårt att komma uppför backen med bara ett pigghjul så hon får låna Lottos bil.
I jobb-bilen sitter fönstren fastfrysta.
Ja jag vet, Ted Ström har redan skrivit en suggestiv historia om drivisen i Kvarken och träningspass på Ullevi i dis.
Och mitt eget vemod rullade ut snarare än in under natten.
Men sjukulan till härligt är det i alla fall när vädret bjuder på en sån här startsignal till en vecka!
söndag 23 november 2008
Det har varit mycket tankar den här helgen
Mörkret lägger sig över södra Stockholm och så även lugnet. Har bara ett par rader kvar på jobbet och sen blir det hem till brinnande blockljus.
Runt om i grannfönstren börjar stjärnor och stakar lysa och även i mina fönster dinglar ljuslyktor.
Jag hade en tveksam inställning till julsmyckning i somras när jag och Lea delade upp prylarna, så fyra kartonger med glitter och snögubbar for österut. Nu har jag ångrat mig lite, men samtisigt känns det skönt att gå ut på Söder och samla ihop lite egen julefrid.
Vetefan varför men många tankar på pappa den här helgen. Saknar honom helt enkelt.
http://www.youtube.com/watch?v=tBJUpl7JjOU&feature=related
En superfin sång som Swingsters spelade live i kyrkan när pappa begravdes.
Det är väl det här med bouppteckning efter farfar. Födelsedagar på både mamma och syster alldeles snart. Lite hönsaboll och en del annat som gör saknaden lite mer uppenbar för tillfället.
Tror nog också att mitt inre lugn, som äntligen är tillbaka, ger plats för lite tankar bakåt i tiden. När det var som värst tidigare i år fanns det för tusan inte ens plats att lösa den närmaste kvartens bekymmer och funderingar.
Om jag kunde skriva ett acknowledgement för 2008 finns det folk som skulle ta åt sig en hel del för att jag återigen sitter här som En helt vanlig man!
Det är personer som Polly, Bobby Ewings morsa, Avhandlaren och Grannen. Såna som har tid och ork att lyssna på alla stolleprov som kommer ur den här förvridna hjärnan :o)
Fan vad viktiga ni är!
På tisdag kväll spelar Mankan på Big Ben. Jag tror det kommer att bli en fantastisk kväll för mig. Många tårar och känslor, men ännu en perfekt återkomst till ett liv som jag vill leva.
Att det sen är allmänt kaos som vanligt spelar mindre roll!
Nu ska vi se om den där långa blonda fortsätter skjuta mål så vi har något att berätta om. Annars får det bli lite puckey. Det är ju en himla spännade sport.
Slutligen hoppas jag vid Gud att få läsa berättelsen om den nötallergiska katten snart. Den är för bra för att inte spridas vidare!
Runt om i grannfönstren börjar stjärnor och stakar lysa och även i mina fönster dinglar ljuslyktor.
Jag hade en tveksam inställning till julsmyckning i somras när jag och Lea delade upp prylarna, så fyra kartonger med glitter och snögubbar for österut. Nu har jag ångrat mig lite, men samtisigt känns det skönt att gå ut på Söder och samla ihop lite egen julefrid.
Vetefan varför men många tankar på pappa den här helgen. Saknar honom helt enkelt.
http://www.youtube.com/watch?v=tBJUpl7JjOU&feature=related
En superfin sång som Swingsters spelade live i kyrkan när pappa begravdes.
Det är väl det här med bouppteckning efter farfar. Födelsedagar på både mamma och syster alldeles snart. Lite hönsaboll och en del annat som gör saknaden lite mer uppenbar för tillfället.
Tror nog också att mitt inre lugn, som äntligen är tillbaka, ger plats för lite tankar bakåt i tiden. När det var som värst tidigare i år fanns det för tusan inte ens plats att lösa den närmaste kvartens bekymmer och funderingar.
Om jag kunde skriva ett acknowledgement för 2008 finns det folk som skulle ta åt sig en hel del för att jag återigen sitter här som En helt vanlig man!
Det är personer som Polly, Bobby Ewings morsa, Avhandlaren och Grannen. Såna som har tid och ork att lyssna på alla stolleprov som kommer ur den här förvridna hjärnan :o)
Fan vad viktiga ni är!
På tisdag kväll spelar Mankan på Big Ben. Jag tror det kommer att bli en fantastisk kväll för mig. Många tårar och känslor, men ännu en perfekt återkomst till ett liv som jag vill leva.
Att det sen är allmänt kaos som vanligt spelar mindre roll!
Nu ska vi se om den där långa blonda fortsätter skjuta mål så vi har något att berätta om. Annars får det bli lite puckey. Det är ju en himla spännade sport.
Slutligen hoppas jag vid Gud att få läsa berättelsen om den nötallergiska katten snart. Den är för bra för att inte spridas vidare!
Gråtmild
Dags idag att börja tänka på första advent. Det är ju nästa helg. Vet egentligen inte om det här är att betrakta som en julsång. Men i Svedala har den ju blivit det efter Siv Petterssons legendariska Låt mig få tända ett ljus.
För mig är det mer en godnattvisa som mamma brukade sjunga när vi var små. Jag vet inte om hon kunde hela på tyska, eller om det var en blanding av lite olika språk. Men somnade gott gjorde man.
Jag brukade ligga pressad intill elementet med fönstret öppet mitt i vintern. Det är det här med ytterligheter som så ofta präglar mitt liv. "Allt eller inget" som Polly brukar säga. Och det ligger jäkligt mycket i det.
Mamma brukade förresten sjunga Godnatt nu små syskon också, till samma melodi som Min båt är så liten och havet så stort.
Undrar om alla mammor och pappor sjunger godnattvisor nu också?
Jag brukade i alla fall göra det när jag jobbade på dagis. Och det har hänt att Greven aka Bertil fått lyssna till Valpen min när han krypit upp och lagt sig vid bröstkorgen. Men sånt är ju så pinsamt att man inte kan berätta det.
Avhandlaren ringde precis och diskuterade sånghäfte. Det här kommer att bli bra. Det är ju fullkomligt lysande att ha en syster som är Sånghäftenas andliga moder. Det blir ut till förorten och botanisera till kvällen.
Nu går vi in i youtube-djungeln igen.
Lundell kan välja körsångerskor
Ulf Lundell. Vilken man. Kanske inte de senaste 20 åren. Men fram till 1985 ungefär var han faktiskt kungen. Det är ingen tvekan om det.
När Lundell spelade in skivor hade han körsångerskor som Agneta Fältskog (Snön Faller)
Eva Dahlgren (Rom i regnet) och
Marie Fredriksson (Villig).
http://www.youtube.com/watch?v=UtLqwnlswwA&feature=related
Det är fan inte kattskit!
För övrigt hör man ju att Fältskog är Sveriges genom tiderna bästa popsångerska! By far! Framförallt i uh-huhuhu:andet vid 2.50 i videon ovanför.
Varför beter jag mig som en drucken?
IRRGLASÖGON - Den som sätter på sig dessa glasögon uppträder omedvetet som en drucken; sätter sig bredvid stolar, försöker gå genom stängda dörrar, allt på det mest befängda sätt. Belåtenhet garanteras.
Citatet är ur en Hobbex-katalog från 70-talet. Och den som någongång läst Galago känner till historien om de två Bo Flodin.
Jag gjorde en halv Bo Flodin i natt, eller egentligen inte.
Kom hem vid 2 efter en bra kväll med spansk fotboll och Sushi hos Reklamchefen.
Satt en stund i soffan för att konstatera att det inte var jag som vunnit 10 000 000 på Joker eller 4 000 000 på "Stryptickset".
Så kände jag att sängen lockade och gick dit och la mig för att bara läsa lite i en mycket spännande avhandling...
7.30 i morse vaknar jag av en obehaglig melodislinga som pumpar jävligt högt. Tre fyra ackord och sen börjar det om. Det är SVT 24 som kör trailers för olika program och dessutom drar iväg ett Rapport en gång i timmen. Men den där melodin kommer var tionde minut ungefär som ett mobil-larm som fått spatt.
Fast inte orkar man resa sig och gå och stänga av. Nej då. Sängen är varm och skön, kroppen är naken och irritationen bara växer. Ungefär som när man tror mankan låta bli att gå upp och kissa fast man vet att det trycker på för mycket för att somna om.
Går jag så slutligen upp till TV:n, och hittar till min belåtenhet sidan 366 på SVT Text uppslagen.
www.svt.se/svttext/web/pages/366.html
Alltså varför varför varför ville jag veta ställningen i Pingisligan i natt klockan halv tre? Och varför stängde jag inte av när jag fått veta att Råå slagit Taberg med 6-3. Dessutom gick matcherna i slutet av oktober.
Alltså varför varför varför ville jag veta ställningen i Pingisligan i natt klockan halv tre? Och varför stängde jag inte av när jag fått veta att Råå slagit Taberg med 6-3. Dessutom gick matcherna i slutet av oktober.
Så där gör ju ni som brukar vara fulla. Men En helt vanlig man dricker ju inte sprit.
Så är det i alla fall nu, och här sitter man. Alldeles för tidigt vaken egentligen. Men fad vad jag längtar till den 29 november. Då möter Falkenberg Frej på hemmaplan. Man kanske skulle dra dit.
Och för er som tyckte det där med Irrglasögon verkade spännande. Det finns bättre saker ändå i Hobbex.
100 JUJITSU-TRIX Av Wiking Cronholm. Endast den som vet hur greppen skola tagas och slagen skola träffa, har en chans mot den råbarkade busen. Rikt illustrerad. Ur boken: (Busen är nedbrottad men behöver tydligen en duvning till): Fatta ett stadigt tag med båda händerna om busens öron, drag uppåt och han springer lätt upp av sig själv.
lördag 22 november 2008
Den stora dinosauriedansen
Så kom då den stora dagen när N3a skulle återförenas efter 23 års frånvaro. En skolkperiod som inte ens jag eller Brudmagneten har varit i närheten av.
Jag kan ärligt säga att det var lite nervöst på eftermiddagen. Hur patetiskt skulle det här kunna bli?
Men när Helsingborgskan ringde på dörren och förfestade lite med pumpakärnor och fruktjuice kändes allt som vanligt. Vi ramlade ner till Fågelrestaurangen och sprang på två stofiler på en gång. C och Y som stod och myste i baren lätt förvirrade.
Efter lite mickel och mackel med hovmästaren (En helt vanlig man hade kommit på genidraget att försöka boka bord för 10 personer...dagen innan....) fick vi loss ett långbord inne i ölhallen och kunde slå oss ner.
Folk ramlade in efterhand och jag kände igen alla vid första ögonkastet.
Apropå ögonkast var det en härlig syn när menyerna kom upp och ett gäng gamla klasskamrater fick djävulskt långa armar. Hmmm....läsglasögon någon?
Kyparen föreslog en ölsort och svaret från det lomhörda sällskapet blev ett unisont:
VAD SA DU?
Det gick någon kvart och jag och S kom på att man nog måste byta plats då coh då, för det var lögn i helvete att försöka få grepp om vad som sades en halvmeter bort. Det var det här med lomhördheten ju.
Alltid god mat på Fågelrestaurangen och när vi suttit två timmar kom vi på det briljanta förslaget att vi skulle traska hem till En helt vanlig man och fika vidare.
Helsingborgskan och någon mer gick till affären medan vi andra gick hem. 20 minuter senare undrar jag var fan glassköparna tagit vägen och tar upp telefonen för att ringa. Har då 11 missade samtal från en lätt frusen kvinna som stått utanför porten och svurit ve över att portkoden inte fungerar efter 21...kunde väl inte jag komma ihåg...
När dom väl var uppe med glassen, och kaffe och te stod och puttrade, kom jag på att jag bara har två muggar i den nyinköpta kvarten. Och inga assietter. Hmmm...undrar hur det ser ut i Ex-sambo Leas köksskåp...
Sopdumparen gjorde en insats och köpte muggar på 7-23 och tiggde tomma mosbrickor på korvkiosken...båda i engångsmaterial givetvis...det går ju lättare att kasta.
Alltså Earl Grey med mango måste bara vara guds gåva till tedrickar-släktet!
Folket stannade till runt halv ett och det var en supermysig kväll med blandsnack. Och inget krystat eller så. En skön blandning av nu och då bara!
Om någon av er gamla naturvetare läser detta ska ni veta att det var förbannat kul att se er. Fast ni var så gamla!
fredag 21 november 2008
Sånghäfte och en sup
Avhandlarens fest närmar sig med stormsteg. Här ska byggas sånghäfte i veckan. Bisarrt egentligen att en sån helyllefigur och totalnykterist som jag tar mig an detta syndens uppdrag.
Men det är väl bäst att någon med koll på levern sköter utportioneringen av "dreckat".
Hur stor Twin Peaks-varning är det ;o)
Jag tror att det kommer bli skitkul i alla fall. Även om jag inte fattar någonting av anledningen till festen. Annat än att avhandlaren uppenbarligen är jävligt duktig. Det ryktas på stan att man kan få små bidrag på 4 miljoner om man rör sig i den branschen. I min verksamhet brukar man få en isskrapa med företagslogga till jul.
Eller som någon annan sa:
"Du, jag har 3 000 över...ska vi köpa tårta?".
Å bakom min rygg står Göran Greider och tjuvläser Expressen. Det är rätta takter.
Men det är väl bäst att någon med koll på levern sköter utportioneringen av "dreckat".
Hur stor Twin Peaks-varning är det ;o)
Jag tror att det kommer bli skitkul i alla fall. Även om jag inte fattar någonting av anledningen till festen. Annat än att avhandlaren uppenbarligen är jävligt duktig. Det ryktas på stan att man kan få små bidrag på 4 miljoner om man rör sig i den branschen. I min verksamhet brukar man få en isskrapa med företagslogga till jul.
Eller som någon annan sa:
"Du, jag har 3 000 över...ska vi köpa tårta?".
Å bakom min rygg står Göran Greider och tjuvläser Expressen. Det är rätta takter.
Är det en katt hair?
Stackars människor som är kattägare. Inte nog med att de har huset invaderat av lömska fyrbeningar. Man får ju för fan städa jämt efter de där asen :o)
Hade D och G på besök häromdagen. Och herregud! Inte visste jag att jag hade svarta mohair-stolar i köket. Det ska ju vara röda tygklädslar.
Jag hade ingen aning om att jag hade en beige ryamatta under sängen.
Greven aka Bertil hade inte en susning om att det där goda han hitta på golvet i själva verket var något som kommit ur ett helt annat hål på ett helt annat djur.
Knaskatter!
Efter dammsugningen gick jag ner på inredningsaffären och köpte två fina fönsterlyktor i glas med guldprydnader. Man är väl lite Halv-Taikon fortfarande!
Nu ska det skuras badrumsgolv. Man undrar ju vad det är för ett snille som bygger eller lägger ett sådant utan golvbrunn. Idjåter!
Så får det bli som han Orsapojken brukade säga!
Hade D och G på besök häromdagen. Och herregud! Inte visste jag att jag hade svarta mohair-stolar i köket. Det ska ju vara röda tygklädslar.
Jag hade ingen aning om att jag hade en beige ryamatta under sängen.
Greven aka Bertil hade inte en susning om att det där goda han hitta på golvet i själva verket var något som kommit ur ett helt annat hål på ett helt annat djur.
Knaskatter!
Efter dammsugningen gick jag ner på inredningsaffären och köpte två fina fönsterlyktor i glas med guldprydnader. Man är väl lite Halv-Taikon fortfarande!
Nu ska det skuras badrumsgolv. Man undrar ju vad det är för ett snille som bygger eller lägger ett sådant utan golvbrunn. Idjåter!
Så får det bli som han Orsapojken brukade säga!
Det är en stor dag idag
Idag kommer En helt vanlig man att förvandlas till En helt vanlig pojke. Som kommer att få träffa en massa tanter och farbröder.
Sen kommer En helt vanlig man att sitta och undra hur det kommer sig att han känner en sån extrem gemenskap med de där tanterna och farbröderna.
Det är på Fågelrestaurangen allt kommer att hända.
Man kallar det reunion eller återträff. Själv skulle jag bara vilja säga att det på många sätt känns som det är typ en kvart sen nio stycken gymnasister packade in sig i den gröna Renaulten (se längre ned i bloggen) och drog till Gömmaren för att bada.
Alla har inte svarat, och ett gäng har tackat nej. Men vi som kommer lär krama om varandra och återfalla i samma gamla roller på nån sekund.
torsdag 20 november 2008
Bra lunch i gott sällskap
Skulle ju luncha med Bobby Ewings mamma idag. Inte för att hon vann frågesporten, utan mest för att hon är en trevlig prick. Hon hämtade upp mig vid banken, men döm om min förvåning när även Tom Strong fanns med i bilen. Den mannen har en förmåga att nästla sig in överallt. Lite som en hydra faktiskt.
Vi styrde skutan till Långbro värdshus. God mat och lugn och ro. Då gör det mindre att en viltgryta går loss på 135 kronor. Förräxten lyckades jag snika åt mig en efterrätt också. Äppelkompott täckt av Start. Rätt gott.
Doughnuts pojkvän kom svärande och berättade att han suttit på muggen och hoppats under sjätte loppet på Solvalla igår. Hade rätt kuse travat först hade han vunnit 25 000. Nu får vi hoppas att det i alla fall blev klonk istället för floff i väntrummet.
Har haft pyssel och papp-stund här ett tag. Gjort ett paket till en som verkligen inte lär vänta sig ett paket från mig. Men som det står i brevet är hon verkligen värd det efter en insats hon gjorde i början av 80-talet.
Det börjar lösa sig med morgondagen. Vi blir i alla fall uppåt 10 stycken. Resten får väl antas:
Vi styrde skutan till Långbro värdshus. God mat och lugn och ro. Då gör det mindre att en viltgryta går loss på 135 kronor. Förräxten lyckades jag snika åt mig en efterrätt också. Äppelkompott täckt av Start. Rätt gott.
Doughnuts pojkvän kom svärande och berättade att han suttit på muggen och hoppats under sjätte loppet på Solvalla igår. Hade rätt kuse travat först hade han vunnit 25 000. Nu får vi hoppas att det i alla fall blev klonk istället för floff i väntrummet.
Har haft pyssel och papp-stund här ett tag. Gjort ett paket till en som verkligen inte lär vänta sig ett paket från mig. Men som det står i brevet är hon verkligen värd det efter en insats hon gjorde i början av 80-talet.
Det börjar lösa sig med morgondagen. Vi blir i alla fall uppåt 10 stycken. Resten får väl antas:
GÖRA EN ATTACK - SJUNGA EN SÅNG - KOLLA BILAR
I Finspång händer det grejer
IhpZ har redan länkat i sin blogg, så jag lägger in hela artikeln om dramat i Finspång. Det som kittlar mig mest är emellertid inte själva sabotaget. Nej, jag fastnade för sista raden...Med de rätta svaren från tipspromenaden.
Ordnar en liten tävling här i Bloggen, nu med ett riktigt pris. Den som kan hitta på de bästa frågorna till svaren vinner en begagnad Buster från 1981.
FINSPÅNG
Sabotage mot tipspromenad
Säsongens sista tipspromenad i Finspång gick på Viggestorp och blev olycklig. Någon hade plockat bort fråga 9. Om det var ett medvetet sabotage eller en olyckshändelse är oklart.
- Usch, vilken avslutning. Det blev bara elva frågor att besvara. I och med detta försvann nians bingonummer. De numren är 2, 27, 41 och 71, säger Bo Andersson, frågekonstruktör i IOGT-NTO.
Av de drygt 50 deltagarna var det fem som kom upp i tio rätt och dessa pristagare var Sven Nilsson, Gustav Heijdenberg, Sune Ljung, Siv Andersson och Margit Larsson.
Rätt rad: 212, 112, X1X, 1X2.
Rätta svar: Blekinge, Vita Hästen, fem kornbröd och två fiskar, Svenk Idrott, hästsport, SLN, Hepatica, Njupeskär, Dan Andersson, dans, sopp och en fisk. Skiljefrågan; 551 cm.
Ordnar en liten tävling här i Bloggen, nu med ett riktigt pris. Den som kan hitta på de bästa frågorna till svaren vinner en begagnad Buster från 1981.
FINSPÅNG
Sabotage mot tipspromenad
Säsongens sista tipspromenad i Finspång gick på Viggestorp och blev olycklig. Någon hade plockat bort fråga 9. Om det var ett medvetet sabotage eller en olyckshändelse är oklart.
- Usch, vilken avslutning. Det blev bara elva frågor att besvara. I och med detta försvann nians bingonummer. De numren är 2, 27, 41 och 71, säger Bo Andersson, frågekonstruktör i IOGT-NTO.
Av de drygt 50 deltagarna var det fem som kom upp i tio rätt och dessa pristagare var Sven Nilsson, Gustav Heijdenberg, Sune Ljung, Siv Andersson och Margit Larsson.
Rätt rad: 212, 112, X1X, 1X2.
Rätta svar: Blekinge, Vita Hästen, fem kornbröd och två fiskar, Svenk Idrott, hästsport, SLN, Hepatica, Njupeskär, Dan Andersson, dans, sopp och en fisk. Skiljefrågan; 551 cm.
Automat eller Manuell?
När En helt vanlig man promenerar på gatan brukar han ägna sig åt en fullkomligt meningslös sysselsättning.
Han brukar gissa om nästa parkerade bil är en automatväxlad eller manuellt växlad bil.
Okej, det kanske inte är helt galet. Men det är knasigt att han blir glad om han gissar rätt.
Kanske inte för en lyxmerca eller en amerikansk bil (automat i nio fall av tio). Men om han sätter en gammal Mazda eller en Volkswagen Passat, då är det glädje.
Han brukar gissa om nästa parkerade bil är en automatväxlad eller manuellt växlad bil.
Okej, det kanske inte är helt galet. Men det är knasigt att han blir glad om han gissar rätt.
Kanske inte för en lyxmerca eller en amerikansk bil (automat i nio fall av tio). Men om han sätter en gammal Mazda eller en Volkswagen Passat, då är det glädje.
onsdag 19 november 2008
Ett litet tips
Ibland är det bra att vara sådär lagom gripen av speldjävulen.
Satt på Unibet och finurlade lite, och hittade den fantastiska U 21-matchen mellan Cypern och Vitryssland. Självklar tvåa. Det fattar ju alla.
Och 400 spänn rakt in på kontot.
Okej, det är inga miljarder.
Men ändå pengar!
Ikväll vinner jag för övrigt 124 miljoner på Lotto!
Tjejer kör bättre än höns eller Hej Matematik
Person A och Person B är ute och kör bil. Sträckan är 62 mil. De startar resan vid punkt S och kommer fram till punkt U.
Under resan delar de på körningen så att Person A kör 38 mil och Person B 24 mil. Bytet sker under en paus vid punkt I.
Detta projekt ger en bensinförbrukning på exakt 67 liter.
En dag senare kör Person A samma sträcka ensam.
Men startar nu vid punkt U och kommer fram till punkt S. Även denna gång med en paus vid punkt I.
Detta projekt ger en bensinförbrukning på exakt 54 liter.
Av detta framkommer en rad frågeställningar.
1) Har det någon betydelse att Person A är av honkön och Person B är av hankön?
2) Hur mycket väger egentligen Person A?
3) Är det nerför från U till S?
4) Kan man slita ut treans och fyrans växel?
5) Är Person A skyldig Person B pengar?
6) Kör tjejer bättre eller sämre än höns?
Skicka era svar i kommentatorsrutan. Flest antal rätt vinner en körlektion med En helt vanlig man.
tisdag 18 november 2008
En viss herre på resa
Måste bara berätta om ett sånt skönt mail jag fick nyss.
Det drar ihop sig till återträff för gamla klasspolare på fredag kväll. OSA till Enheltvanligman.
När vi gick i plugget hade vi en kille i klassen som hade ett kanske väl starkt intresse för andra världskriget, Sven Hassel och Hitlertyskland...
Nu ska vi alltså träffas på fredag...och så får jag mail från gamle J-E att han inte kan komma.
Anledning?
Han är på resa!
I Berlin!
sic
Det drar ihop sig till återträff för gamla klasspolare på fredag kväll. OSA till Enheltvanligman.
När vi gick i plugget hade vi en kille i klassen som hade ett kanske väl starkt intresse för andra världskriget, Sven Hassel och Hitlertyskland...
Nu ska vi alltså träffas på fredag...och så får jag mail från gamle J-E att han inte kan komma.
Anledning?
Han är på resa!
I Berlin!
sic
Det var mer på Prebben
Jo, satt ju på Pressbyrån och bloggade med Jannike i morse. Men det var inte slut med det. Efter henne kom en tant i 75-årsåldern in och snodde datorn. Coolt, tycker jag. Min mamma är 65 och inte ens i närheten av att ens kunna sätta igång DVD:n hemma.
När tanten och jag satt vid varsin dator stövlade det in en herre av afrikansk härkomst, med gyllene glasögon och blindkäpp.
- Står ni i kö, frågade han helt oväntat.
Tanten och jag sa nej i kör.
- Var tar man nummerlapp, blev nästa spörsmål.
Att den blinde mannen skulle ta en dator och surfa var för osannolikt, så jag frågade vad han hade för ärende.
- Ja, är inte det här Forex, löd svaret.
Tanten och jag berättade att Forex ligger utanför till höger. Mannen gick ut på gatan och tog ett distinkt steg till....vänster!
Ropade sedan genom dörren:
- Är det höger nu?
Skulle han gått höger då hade han förmodligen blivit överkörd.
När tanten och jag satt vid varsin dator stövlade det in en herre av afrikansk härkomst, med gyllene glasögon och blindkäpp.
- Står ni i kö, frågade han helt oväntat.
Tanten och jag sa nej i kör.
- Var tar man nummerlapp, blev nästa spörsmål.
Att den blinde mannen skulle ta en dator och surfa var för osannolikt, så jag frågade vad han hade för ärende.
- Ja, är inte det här Forex, löd svaret.
Tanten och jag berättade att Forex ligger utanför till höger. Mannen gick ut på gatan och tog ett distinkt steg till....vänster!
Ropade sedan genom dörren:
- Är det höger nu?
Skulle han gått höger då hade han förmodligen blivit överkörd.
När fan ska man ringa då?
Satt och pysslade med lite papper hemma och skulle ringa Telia i ett ärende. Klockan är 13.15 på dagen och det borde rimligtvis gå hyfsat fort att komma fram till kundtjänsten.
Efter att ha bråkat lite med talsvararen som inte kunde uppfatta min skrovliga grumliga talfelsstämma kom jag till telefonkön.
PLATS 80!
BERÄKNAD VÄNTETID 24 MINUTER!
Alltså du!
Hur tänker före detta statliga myndigheter. Och jag som satt med benen i skräddarställning också. Gissa om dom somnade!
Dessutom kunde de såklart inte lösa mitt ärende på ett smidigt sätt.
Ni som haft med Telia att göra vet hur lätt det brukar vara ;o)
Efter att ha bråkat lite med talsvararen som inte kunde uppfatta min skrovliga grumliga talfelsstämma kom jag till telefonkön.
PLATS 80!
BERÄKNAD VÄNTETID 24 MINUTER!
Alltså du!
Hur tänker före detta statliga myndigheter. Och jag som satt med benen i skräddarställning också. Gissa om dom somnade!
Dessutom kunde de såklart inte lösa mitt ärende på ett smidigt sätt.
Ni som haft med Telia att göra vet hur lätt det brukar vara ;o)
Back to business
En helt vanlig man gnuggar sömnen ur ögonen och inser att cyberrymden klarat sig utan mina ord i flera dagar. Trots täppt näsa pallrar jag mig ändå ner till Pressbyrån och hyr en dator av den vänlige mannen i kassan.
Till min förvåning får jag sällskap vid datorn intill efter bara någon halvminut. Och inte vilket sällskap som helst, utan ikonen Jannike Björling. Det är fan stort!
Har haft några riktigt bra dagar med trevligt sällskap.
Var iväg på Maxim och såg Claes Eriksson stå och göra olika gubbar på scen under 2,5 timmar. Några var suveräna, men man kan ju lugnt konstatera att det inte är han som är den som har mest utstrålning i brödraduon.
Efter det en klassisk sväng ut till Sveriges äldsta hamburgerbar, VEGA-BAREN, som invigdes 1963. Vet inte om Polly tänkte på det då, men världen är som vanligt jävligt liten. Ordet VEGA har ju ändå en ganska central betydelse i hennes liv.
På väg norrut kom vi på en av de kanske bästa "BERTILS" som någonsin har uppfunnits. Var direkt tvungen att ringa syrran och berätta om den.
"Att göra en Bertil" är ett uttryck som jag och hon uppfann för länge sedan. Det påminner väl lite om Martin Ljung i en gammal klassisk sketch som hette "Ester".
En Bertil är att spontant våldgästa någon som man bara nästan känner.
I det här fallet pratade jag och Polly om hennes pluggpolare som är uppväxt i Heresnoozeduck. Hon bor dock inte själv kvar, men hennes föräldrar gör det.
Vill jag då göra en Bertil så letar jag upp deras adress, åker dit och ringer på och säger:
- Hej, jag är En helt vanlig man. Ja, jag jag känner ju Polly som går i er dotters grupp. Alltså er dotter har jag inte träffat. Men men. Har ni ätit eller?
Så slår man sig ner vid köksbordet hos en jävligt obekväm värdfamilj och pratar om ditten och datten i någon timme innan man far vidare.
Bertil var en legendarisk kompis till min pappa Carlyg.
Carlyg förresten?
Det kommer av de här färdigadresserade breven som Det Bästa brukar skicka ut. Där det står att man vunnit en fick-kniv eller så. Bara man prenumererar på en tidning i 14 år.
Pappa hette alltid Carlyg i dem.
"Bäste Carlyg, gratulerar till vinsten!"
Apropå vinst är det ett helvete att bli av med diskmaskinen som står och samlar damm i hallen. Funderar snart på att installera den istället. Kan ju vara trendigt med två såna i en liten lägenhet.
Och Zlatan fick Guldbollen igen.
Så där då, nu gick Jannike sin väg. Undrar vad hon surfade om?
Då behöver inte jag heller sitta kvar. För hon var ju egentligen enda anledningen :o)
Till min förvåning får jag sällskap vid datorn intill efter bara någon halvminut. Och inte vilket sällskap som helst, utan ikonen Jannike Björling. Det är fan stort!
Har haft några riktigt bra dagar med trevligt sällskap.
Var iväg på Maxim och såg Claes Eriksson stå och göra olika gubbar på scen under 2,5 timmar. Några var suveräna, men man kan ju lugnt konstatera att det inte är han som är den som har mest utstrålning i brödraduon.
Efter det en klassisk sväng ut till Sveriges äldsta hamburgerbar, VEGA-BAREN, som invigdes 1963. Vet inte om Polly tänkte på det då, men världen är som vanligt jävligt liten. Ordet VEGA har ju ändå en ganska central betydelse i hennes liv.
På väg norrut kom vi på en av de kanske bästa "BERTILS" som någonsin har uppfunnits. Var direkt tvungen att ringa syrran och berätta om den.
"Att göra en Bertil" är ett uttryck som jag och hon uppfann för länge sedan. Det påminner väl lite om Martin Ljung i en gammal klassisk sketch som hette "Ester".
En Bertil är att spontant våldgästa någon som man bara nästan känner.
I det här fallet pratade jag och Polly om hennes pluggpolare som är uppväxt i Heresnoozeduck. Hon bor dock inte själv kvar, men hennes föräldrar gör det.
Vill jag då göra en Bertil så letar jag upp deras adress, åker dit och ringer på och säger:
- Hej, jag är En helt vanlig man. Ja, jag jag känner ju Polly som går i er dotters grupp. Alltså er dotter har jag inte träffat. Men men. Har ni ätit eller?
Så slår man sig ner vid köksbordet hos en jävligt obekväm värdfamilj och pratar om ditten och datten i någon timme innan man far vidare.
Bertil var en legendarisk kompis till min pappa Carlyg.
Carlyg förresten?
Det kommer av de här färdigadresserade breven som Det Bästa brukar skicka ut. Där det står att man vunnit en fick-kniv eller så. Bara man prenumererar på en tidning i 14 år.
Pappa hette alltid Carlyg i dem.
"Bäste Carlyg, gratulerar till vinsten!"
Apropå vinst är det ett helvete att bli av med diskmaskinen som står och samlar damm i hallen. Funderar snart på att installera den istället. Kan ju vara trendigt med två såna i en liten lägenhet.
Och Zlatan fick Guldbollen igen.
Så där då, nu gick Jannike sin väg. Undrar vad hon surfade om?
Då behöver inte jag heller sitta kvar. För hon var ju egentligen enda anledningen :o)
torsdag 13 november 2008
Redigt gôtt
Ja se det var en förmiddag det.
Det här känns lovande som prästen sa när han såg konfirmanderna på sommarlägret!
onsdag 12 november 2008
Avdelningen ÅH FAN!
Ur dagens Aftonbladet
Vid 12.30 på onsdagen hittade privatdykare en död person i vattnet vid Danmarks holme utanför Orminge.
– De hittade kroppen på ett antal meters djup. Brandkåren har varit där och hjälpt till att bärga kroppen, säger Björn Engström vid polisens länskommunikationscentral i Stockholm till aftonbladet.se.
Tekniker har undersökt kroppen på plats.
Strax före klockan 18 på onsdagskvällen fördes kroppen till rättsmedicin för obduktion.
– Vi har i nuläget rubricerat det som dödsfall, men vi får se vad obduktionen visar, säger Björn Engström.
Ja du, bäste Björn Engström...det var en djärv slutsats du drog där....
Vid 12.30 på onsdagen hittade privatdykare en död person i vattnet vid Danmarks holme utanför Orminge.
– De hittade kroppen på ett antal meters djup. Brandkåren har varit där och hjälpt till att bärga kroppen, säger Björn Engström vid polisens länskommunikationscentral i Stockholm till aftonbladet.se.
Tekniker har undersökt kroppen på plats.
Strax före klockan 18 på onsdagskvällen fördes kroppen till rättsmedicin för obduktion.
– Vi har i nuläget rubricerat det som dödsfall, men vi får se vad obduktionen visar, säger Björn Engström.
Ja du, bäste Björn Engström...det var en djärv slutsats du drog där....
Jag bara tänkte på en sak
Var i en galleria i morse. Det stod folk utanför affärerna och väntade på att de skulle öppna. Klockan var 9.34. Affärerna öppnade 10.
Okej för att Fyll-Harry häckar utanför bolaget vid den tiden, eller att Märta, 98, står med bankboken utanför Nordea.
Men varför står man 25 minuter utanför Indiskas dörr? Eller Dukas? Utan att det är rea.
Jag har köat två gånger i livet vad jag kan minnas, det var jag och Brudmagneten en gång. Vi satt på Hötorget och låtsades att det behövdes för at få Waterboys-biljetter.
En annan gång var det jag, Blixthen och Skölden som köade för biljetter till Bajen-Örgryte. Då behövdes det.
Okej för att Fyll-Harry häckar utanför bolaget vid den tiden, eller att Märta, 98, står med bankboken utanför Nordea.
Men varför står man 25 minuter utanför Indiskas dörr? Eller Dukas? Utan att det är rea.
Jag har köat två gånger i livet vad jag kan minnas, det var jag och Brudmagneten en gång. Vi satt på Hötorget och låtsades att det behövdes för at få Waterboys-biljetter.
En annan gång var det jag, Blixthen och Skölden som köade för biljetter till Bajen-Örgryte. Då behövdes det.
Min finaste lapp
På ett hemligt ställe har jag en grön lapp med rosa text. Den tittar jag på när jag behöver känna inre styrka. Jag fick den av en speciell person en gång för 15 år sen. En person som det hänt så mycket saker med.
Hon vet inte att bloggen finns, och hon kommer nog aldrig att läsa den heller.
Förmodligen har hon inte ens en aning om att hon en gång skrev den där lappen.
Men på den finns ett ord som understryker viktigheten och riktigheten i äkta kärlek. En sådan kärlek som egentligen aldrig kan försvinna utan bara förändras. Från passion till vänskap. Kanske utan kontakt. Men ändå alltid som ett resesällskap genom livet.
Ibland bara i huvudet. Ibland genom ett foto eller ett brev.
Jag längtar inte tillbaka dit, och jag vill aldrig ha det så igen. Men jag kan leende minnas allt bra som fanns.
Och än så länge kan jag också höra att gnyende eller ett voff, som bevis för det som en gång fanns!
Jag bjuder på ett enda ord från den där gröna lappen: VERKLIGEN!
Blink-klubben
Jo det här med blink-klubben om någon undrar.
Ett uttryck myntat av Morbror Jösse.
Kännetecknet för en medlem där är att man är totalt okunnig på alla apparater med sladd.
Sålunda står alla DVD–spelare, mikrovågsugnar och liknande med en blinkande klocka som visar 0:00.
Helt enkelt för att användaren inte vet hur man ställer in den.
Sånt där är märkligt, för när man var yngre fixade man alla spel, telefoner och annat på fem minuters lek. Nu sätter man sig med en bruksanvisning och fattar NADA. Och det är inte det att pryttlarna är krångligare nu, för de unga klarar ju av dem. Syrrans yngsta dotter är fenomenal. Och det har hon varit sen femårsåldern.
Men jag är en jävel på att ställa in radiokanaler på olika bilstereo fortfarande!
Ja, det här med telefoner...
Antar att en del läsare redan tagit del av Batterisyras fantastiska berättelse om gårdagens telefonsamtal. Men till mitt försvar vill jag då säga att även den filuren har bjudit på en del tekniska missöden som inte går att försvara.
För vad sägs om en människa som 2008 får välja på att ha ljud på TV:n eller datorn.
Vars pappa hittade ett hål i bilgolvet som var större än elefant-karies.
Som går på bussar med skylten Ej i trafik, och ändå lyckas betala en biljett, för att sedan bli avslängd på nästa hållplats.
Ja, vi stannar väl där för att inte vara elaka.
Jag är nämligen inte den elaka sorten!
För vad sägs om en människa som 2008 får välja på att ha ljud på TV:n eller datorn.
Vars pappa hittade ett hål i bilgolvet som var större än elefant-karies.
Som går på bussar med skylten Ej i trafik, och ändå lyckas betala en biljett, för att sedan bli avslängd på nästa hållplats.
Ja, vi stannar väl där för att inte vara elaka.
Jag är nämligen inte den elaka sorten!
tisdag 11 november 2008
Det ringde på telefonen
Var iväg till Palmyra och åt en kebab-tallrik modell grövre till lunch. Var för en gångs skull disciplinerad och lämnade telefonen kvar i bilen medan jag käkade.
Tillbaka i kärran kollade jag displayen och såg att Tom Strong hade ringt, men också någon från ett nummer jag inte kände igen.
Gjorde en halv Polly och blev jävligt nyfiken, men kom på att jag först skulle lyssna av telefonsvararen innan jag ringde upp numret.
Där pratade en man på trevlig göteborgska och kom med ett av de roligare beskeden på länge. Spännande saker kan vänta på En helt vanlig man om jag sköter korten rätt.
Jag blev fanimig lite stirrig. Vore liksom så rätt att hitta rätt just nu.
Hemma i porten hade någon luffare fått för sig att sno mina leriga löparskor som stått utanför dörren en tid. Grattis du, eller nåt. Eller så var det tokstollen i styrelsen som tycker att det ska se likadant ut vid varje dörr. Han kanske inte hade hittat fem par skor till varje våning så då var det enklare att att ta bort mina.
Vi fick ju för en tid sedan en bricka i brevlådan med texten "ej reklam tack". Och ett litet brev som sa att det såg trevligare ut om alla i porten hade samma skylt på dörrarna. Nu var det tydligen rörigt om folk körde egen design. Alltså, Kim Jong-Il, kom tillbaka, allt är förlåtet!
Jag ska sätta upp en egenmålad skylt som säger "Mycket reklam tack!"
Muppar!
Lugnt och skönt möte idag på morgonen. Det behövdes. Pepparkakor och julmust var väl det viktigaste som kom ut av det.
Aimee är min Mann
Kom iväg på Aimee Mann på China igår trots att det var svårt att locka med sig några vänner. Tack Marky Mark för att du hängde på.
Hon har hunnit fylla 48 och har haft mig i sitt grepp ända sedan Til Tuesday-tiden när hon sjöng den fantastiska RIP in heaven.
Konserten igår var bitvis bedårande, och allra roligast var när två tjejer kom försent i publiken, och Aimee pikade dom lite men sen bestämde sig för att vara snäll.
Alltså drog hon typ tio sekunder på de låtar hon spelat hittills för att tjejerna skulle komma ikapp.
Använde delar av kvällen till att läsa boken om Waterboys. Visste inte att den fanns förrän för ett par dagar sedan. Tyvärr inga direkta intervjuer med Mike, men många andra gamla vattenpojkar är med och pratar.
Sen upp halvtre på natten och var tokhungrig...och säga vad man vill om Felix...men inte ens deras ravioli är god kall direkt ur burken!
måndag 10 november 2008
Kom, kom så far vi härifrån
innan allting blir försent
innan våra drömmar går ifrån oss
http://www.youtube.com/watch?v=Cvdl-Y8F7r8
En sång som på så många sätt beskriver känslan jag hade för någon vecka sedan innan jag tog det stora beslutet. I mitt fall hade det inget med varken kärlek eller tvåsamhet att göra, men andan i texten finns där ändå!
Jag vet,.. vet att du är rädd
Mörkret.. skrämmer också mej
Ah, min vän, det blir en annan dag
och jag bara vet, det ordnar sej
Kom, kom så far vi härifrån
innan allting blir försent
innan våra drömmar går ifrån oss
Ja, kom vi tar vägen söderut den väg som väntat på oss två
ut till det stora blå
Jag vet, jag vet att jag är naiv
jag tror, på godheten ändå
och jag tror på kärtek och på liv
ja det är banalt
men jag tror ändå
Och vi far dagar härifrån
Tills att allt det svåra är långt bakom oss
med en kyss , väcker jag dej då
år tvåtusentvå
Mörker och ljus
Den spruträdde Tom Strong skulle in till city för att vaccineras (var det mot karies eller rabies) och jag och Fidel hängde på. Inga sprutor för oss riktiga män, men en lagom bra gnäll-lunch i wokens tecken.
På Valhallavägen var det så mörkt, 12:45, att det såg ut som en sen julikväll. Hurrven på det!
Innan det hade En helt vanlig man fått ett närmast lysande besked från ekonomiavdelningen.
Det hittades 14 dagars semester som var outtagna..och ett besked om att det kommer att finnas minst 20 till innan jag tar min Mats ur skolan.
En semesterdag är värd runt 800 spänn efter skatt!
Det var lite av samma känsla som när O'Brien gjorde självmål mot Tottenham för fyra år sedan och gav mig 423 806 kronor på ett bräde.
Nu ska här överklagas en mängd med P-böter som placerats på min ruta under september.
Kretiner!
På Valhallavägen var det så mörkt, 12:45, att det såg ut som en sen julikväll. Hurrven på det!
Innan det hade En helt vanlig man fått ett närmast lysande besked från ekonomiavdelningen.
Det hittades 14 dagars semester som var outtagna..och ett besked om att det kommer att finnas minst 20 till innan jag tar min Mats ur skolan.
En semesterdag är värd runt 800 spänn efter skatt!
Det var lite av samma känsla som när O'Brien gjorde självmål mot Tottenham för fyra år sedan och gav mig 423 806 kronor på ett bräde.
Nu ska här överklagas en mängd med P-böter som placerats på min ruta under september.
Kretiner!
Att hålla på Inter eller Milan
En sportkommentator ska ju vara neutral. Det får man höra överallt. Och visst, det försöker nog de flesta sportkommentator vara. I alla fall i Sverige.
http://www.youtube.com/watch?v=DVVp8b4wm4s&feature=related
Det känns som att våra italienska vänner har lite svårare att leva efter den devisen.
Se på Luigi och Pietro (om de nu heter så) när det refererar derbyt mellan Inter och Milan. Det sköna är inte entuisiasmen när deras lag gör mål. Nej det sköna är den totala surheten när deras lag släpper in mål!
http://www.youtube.com/watch?v=DVVp8b4wm4s&feature=related
söndag 9 november 2008
Monster-jam!
Skogås Rackethall såg inte ut som vanligt idag. För det första var hela jäkla grusfotbollsplanen utanför fullkomligt invaderad av bilar. Och därinne i hallen luktade det inte svettig badmintonspelare. Nej nej! Det luktade missekisse. I 190!
Stockholms kattklubb hade utställning och tävling och var man kom var man såg, var man satt eller låg var det jamare. Alla sorter, alla storlekar. Alla färger.
Det var domare som klämde, kände och vände. Folk som applåderade och trötta mattar som skroderade.
Vilken värld. Så udda men samtidigt så mysig. Och fan vad Racketdoktorn sålde mat och kaffe. Det var knappt han hade tid att prata.
Jag fastnade inte för någon speciell kissemiss utan hejade på alla.
Det påminde lite om den tiden när Greven aka Bertil tävlade i agility och man satt på en gräsmatta i Ösmo klockan nio en söndagsmorgon bara för att se en liten vitsvart Jack Russell hoppa ett hinder åt fel håll och sen bli diskvalificerad.
Kul var också hörnet där olika försäljare sålde prylar. Herresatan vad folk kan öppna plånboken i rätt miljö! 50 spänn för en lila pinne...intresserad Dexter?
Kattutställning
Tror jag ska åka en snabbis förbi Skogås och kolla kattutställningen. Sånt där är fascinerande.
Kanske borde åka och hämta Greven aka Bertil och ta med honom på äventyret. Det vore ju tjosan.
Så lär det bli en tur förbi pappa och snacka lite med honom också.
Är faktiskt lite avundsjuk på er som har pappor som finns på riktigt. Eller är pappor på riktigt.
Visserligen känns Fars dag som en farsdag jämfört med heliga Mors dag som är en riktig morsdag där man måste åka förbi och morsa på morsan. Gärna med liljekonvaljer i näven.
Tom Strong kom förbi här med dotter i sällskap. Apropå Fars dag. Vi snackade om hur det skulle gå i badminton mellan mig och Tom Strong. Då berättade jag för dottern att vi faktiskt spelat en match redan under hösten. Och att jag vann med 21–1, 21–0.
Hennes skratt var nog inte Tom Strongs bästa present idag...
lördag 8 november 2008
En vandring genom stan
Tog en riktig långpromenad hem genom stan med trevligt sällskap i örat. Egentligen borde jag väl ha vilat en fot som fick way to far med stryk i seriespelet idag.
Tre matcher på en dag är för mycket för en gammal man vars kropp helt uppenbart inte är totalt förberedd på de påfrestningar den utsätts för för tillfället.
Men fan vad kul det är att vara igång med fallskärmstennis igen.
Jag, Stor-Limpan, Mellan-Linpan, Oboy-mannen och Gus åt en klassisk lunch med jägarbiff och svampsås och hade precis så lagom kul som man ska ha mellan två matcher mot Sollentuna och Spårvägen.
Spårvägen var precis lika muppiga som det laget alltid varit. Hallå gubbar, vi spelar på skoj i division 4. Det är liksom inte VM.
Hemma var det en grym fight mellan min vilja att se Real Madrid och ett par ögon som hela tiden ville falla ihop. Var till slut tvungen att gå ut på gatan för att ta lite mer luft och handla.
Känns som John Blund kommer att anfalla mig tidigt ikväll.
Skulle förstås kunna ramla in på någon sportbar och se Barca-Valladolid, men vem tar emot En helt vanlig man i fleece-tröja, gympadojjor och joggingbrallor?
Det blir lila soffan igen. Tror jag det.
Tre matcher på en dag är för mycket för en gammal man vars kropp helt uppenbart inte är totalt förberedd på de påfrestningar den utsätts för för tillfället.
Men fan vad kul det är att vara igång med fallskärmstennis igen.
Jag, Stor-Limpan, Mellan-Linpan, Oboy-mannen och Gus åt en klassisk lunch med jägarbiff och svampsås och hade precis så lagom kul som man ska ha mellan två matcher mot Sollentuna och Spårvägen.
Spårvägen var precis lika muppiga som det laget alltid varit. Hallå gubbar, vi spelar på skoj i division 4. Det är liksom inte VM.
Hemma var det en grym fight mellan min vilja att se Real Madrid och ett par ögon som hela tiden ville falla ihop. Var till slut tvungen att gå ut på gatan för att ta lite mer luft och handla.
Känns som John Blund kommer att anfalla mig tidigt ikväll.
Skulle förstås kunna ramla in på någon sportbar och se Barca-Valladolid, men vem tar emot En helt vanlig man i fleece-tröja, gympadojjor och joggingbrallor?
Det blir lila soffan igen. Tror jag det.
fredag 7 november 2008
Grabbar jag måste över
Det kom ett mail från gamle Beaker här under kvällen. Han ska på Jethro Tull i Göteborg om två veckor och missar därför den stora återföreningen.
Men det vore väl fan om inte både han och jag och någon annan luffare från saliga N3A skulle kunna sammanstråla nån annan gång.
Nu får vi skratta åt minnen med Beaker istället.
Som den fantastiska blockeringen i en volleybollmatch där Coach Leffe bara stod och gapade. Beaker var väl kanske inte skolgymnastikens anfader direkt, men han var en god kämpe. Och under en lektion när vi lirade volleyboll flög han upp till nätkanten och fick upp labbarna så att bollen for ner i golvet.
Ett annat skönt Beakerminne är från Roskilde 1989. Jag och Brudmagneten hade fått span på ett par väna blondiner från Enköping som vi bestämde oss för att skydda under en Waterboys-konsert.
Flickorna fick luta mot räcket medans jag och Brudmagneten stod med mjölksyrefulla armar, runt varsin Enköpingstös, och höll emot publikmassorna.
Det var det jobbigaste jag upplevt. Möjligtvis att flytten i Nacka var likvärdig. För då höll La Fleur och jag på att förbära oss på tunga bokhyllor.
Det fanns förstås en baktanke med att vara en damernas riddare under den där formidabla konserten. För vem ville sova i samma tält som tre grabbar från Älvsjö när det vankades pipp...pepparrot i grannbyn?
Beaker i alla fall var ragglös just den kvällen, och kunde ha sin egen plats vid staketet. Ändå blev det för jobbigt för honom. Och nånstans mitt i And a bang on the ear sa han med kvävd röst och vitt ansikte: Grabbar, jag måste över!
Vilket dilemma!
Rädda en polare från att svimma till priset av att man måste släppa greppet om en tilltänkt nattens drottning. Den sved. men man vill ju va schysst!
Över med Beaker fort som fan..jag tror han ramlade ner i gräset....
Raskt ett nytt tag runt flickan och sen njuta vidare av Waterboys!
Efteråt sammanstrålade vi på en äng utanför och Beaker hade återfått sitt vanliga jag. Enköpingsflickorna hade gått hem för att bädda i ordning sovsäckarna och jag och Brudmagneten var saliga över vad vi fått se på scen.
Så kom fiolspelare Steven Wickham gående med sin jeansjacka och sa hej och lyckan var så nära fullkomlig som den kunde bli.
Det mina vänner, det var tider det.
Men det vore väl fan om inte både han och jag och någon annan luffare från saliga N3A skulle kunna sammanstråla nån annan gång.
Nu får vi skratta åt minnen med Beaker istället.
Som den fantastiska blockeringen i en volleybollmatch där Coach Leffe bara stod och gapade. Beaker var väl kanske inte skolgymnastikens anfader direkt, men han var en god kämpe. Och under en lektion när vi lirade volleyboll flög han upp till nätkanten och fick upp labbarna så att bollen for ner i golvet.
Ett annat skönt Beakerminne är från Roskilde 1989. Jag och Brudmagneten hade fått span på ett par väna blondiner från Enköping som vi bestämde oss för att skydda under en Waterboys-konsert.
Flickorna fick luta mot räcket medans jag och Brudmagneten stod med mjölksyrefulla armar, runt varsin Enköpingstös, och höll emot publikmassorna.
Det var det jobbigaste jag upplevt. Möjligtvis att flytten i Nacka var likvärdig. För då höll La Fleur och jag på att förbära oss på tunga bokhyllor.
Det fanns förstås en baktanke med att vara en damernas riddare under den där formidabla konserten. För vem ville sova i samma tält som tre grabbar från Älvsjö när det vankades pipp...pepparrot i grannbyn?
Beaker i alla fall var ragglös just den kvällen, och kunde ha sin egen plats vid staketet. Ändå blev det för jobbigt för honom. Och nånstans mitt i And a bang on the ear sa han med kvävd röst och vitt ansikte: Grabbar, jag måste över!
Vilket dilemma!
Rädda en polare från att svimma till priset av att man måste släppa greppet om en tilltänkt nattens drottning. Den sved. men man vill ju va schysst!
Över med Beaker fort som fan..jag tror han ramlade ner i gräset....
Raskt ett nytt tag runt flickan och sen njuta vidare av Waterboys!
Efteråt sammanstrålade vi på en äng utanför och Beaker hade återfått sitt vanliga jag. Enköpingsflickorna hade gått hem för att bädda i ordning sovsäckarna och jag och Brudmagneten var saliga över vad vi fått se på scen.
Så kom fiolspelare Steven Wickham gående med sin jeansjacka och sa hej och lyckan var så nära fullkomlig som den kunde bli.
Det mina vänner, det var tider det.
Att skotta ner Sune Scott
Känner mig såhär ikväll:
http://www.youtube.com/watch?v=DVVp8b4wm4s&feature=related
Notera gärna att trummisen är den enda person i världen som har exakt samma frisyr som Mike Scott.
Jag är peppad ikväll. Ska lira tre matcher i morgon om foten håller. Och det ska den väl göra.
Kommer att tänka på den fantastiska sommar-deckaren i Kurt Olssons television där ett lösben spelade huvudrollen.
Vet bara en person till som har faiblesse för lösben och det är Herr Alice som har ett därhemma.
Det har han alldeles rätt i tycker jag.
Pratade med Polly en stund på förkvällen apropå Scott.
Fick inte henne att förstå det roliga i Sune Scotts död för nio år sedan.
Scott var en småfet man med mustasch som blev begravd under en massa sten i en gruva 1999.
Ur Aftonbläddret: Den 51-årige Sune Scott omkom hösten 1999 i ett ras på 650-metersnivån i Garpenbergsgruvan. Det tog 117 dagar att gräva fram Sune Scott som begravts under tusentals ton sten och grus. Han hittades död i sin lastmaskin.
Egentligen är det såklart inte speciellt roligt. Men jag minns den där händelsen, och att kvällisarna låg på som iglar med att Sune Scott skulle grävas upp och räddas. Att inte alla fattade att Sune Scott var jävligt jävligt död var så bisarrt på något vis.
Jag menar, vem fan kan överleva under tusen ton grus?
På något sätt var det samtidigt en vacker bild att tänka sig ur Sune Scott satt där stilla död i sin grävmaskin nere på 650 meters djup. Normalt sett är väl en grav runt 1,5 meter...
Och tänka sig att man faktiskt gjorde sig besväret att gräva upp honom för att direkt skotta ned honom igen.
Jag har funderat på det där. Hur mycket ett människoliv, eller människolik för all del, är värt.
Ibland kan SOS och Räddningstjänsten lägga ut 250 Mkr känns det som för att rädda en halvdrunknad kanotist i Skärgården. Då är det helikoptrar, rätddningshundar och U-båtar som ska söka.
Nästa dag kan Alma, 98, ligga på lasarettet och nästan kvävas för att hon inte får en syrgasmask.
Och vad kostade grävskoporna som letade på Sune Scott?
http://www.youtube.com/watch?v=DVVp8b4wm4s&feature=related
Notera gärna att trummisen är den enda person i världen som har exakt samma frisyr som Mike Scott.
Jag är peppad ikväll. Ska lira tre matcher i morgon om foten håller. Och det ska den väl göra.
Kommer att tänka på den fantastiska sommar-deckaren i Kurt Olssons television där ett lösben spelade huvudrollen.
Vet bara en person till som har faiblesse för lösben och det är Herr Alice som har ett därhemma.
Det har han alldeles rätt i tycker jag.
Pratade med Polly en stund på förkvällen apropå Scott.
Fick inte henne att förstå det roliga i Sune Scotts död för nio år sedan.
Scott var en småfet man med mustasch som blev begravd under en massa sten i en gruva 1999.
Ur Aftonbläddret: Den 51-årige Sune Scott omkom hösten 1999 i ett ras på 650-metersnivån i Garpenbergsgruvan. Det tog 117 dagar att gräva fram Sune Scott som begravts under tusentals ton sten och grus. Han hittades död i sin lastmaskin.
Egentligen är det såklart inte speciellt roligt. Men jag minns den där händelsen, och att kvällisarna låg på som iglar med att Sune Scott skulle grävas upp och räddas. Att inte alla fattade att Sune Scott var jävligt jävligt död var så bisarrt på något vis.
Jag menar, vem fan kan överleva under tusen ton grus?
På något sätt var det samtidigt en vacker bild att tänka sig ur Sune Scott satt där stilla död i sin grävmaskin nere på 650 meters djup. Normalt sett är väl en grav runt 1,5 meter...
Och tänka sig att man faktiskt gjorde sig besväret att gräva upp honom för att direkt skotta ned honom igen.
Jag har funderat på det där. Hur mycket ett människoliv, eller människolik för all del, är värt.
Ibland kan SOS och Räddningstjänsten lägga ut 250 Mkr känns det som för att rädda en halvdrunknad kanotist i Skärgården. Då är det helikoptrar, rätddningshundar och U-båtar som ska söka.
Nästa dag kan Alma, 98, ligga på lasarettet och nästan kvävas för att hon inte får en syrgasmask.
Och vad kostade grävskoporna som letade på Sune Scott?
Så sanna ord MAN KAN läsa
Hittade en artikel om min kära Magnus Lindberg på nätet. Där fanns ett citat om Sveriges bästa artist som jag gärna vill delge bloggläsarna.
Magnus Lindberg spelar i skuggan. Hans musik färgas av oro, hans röst kan låta som en döende mans rop på hjälp. Han sjunger från skuggsidan, från bakgatorna, gränderna, rännstenen. Ordet natt återkommer i många textrader och sångtitlar.
http://www.hakanpettersson.se/blogg.php?publday=2008-10-24&year=2008&month=10
Så sant så sant så sant!
Mankan spelar alldeles för sällan. Men får ni chansen så gå och se honom!
Magnus Lindberg spelar i skuggan. Hans musik färgas av oro, hans röst kan låta som en döende mans rop på hjälp. Han sjunger från skuggsidan, från bakgatorna, gränderna, rännstenen. Ordet natt återkommer i många textrader och sångtitlar.
http://www.hakanpettersson.se/blogg.php?publday=2008-10-24&year=2008&month=10
Så sant så sant så sant!
Mankan spelar alldeles för sällan. Men får ni chansen så gå och se honom!
Hustork, novembertomater och gummisäng
Åkte till Avhandlaren för att avhandla hennes avhandling och en del andra viktigheter. En solig dag där jag kände lugn och ro och lyckades köra i bara 130 på motorvägen. Tyder på harmoni.
I vardagsrummet hos Avhandlaren hade The Fan Man byggt en fan(!)tastisk uppfinning av en liggande fläkt som täckts av filtar och en frottéhandduk. I det luftrum som bildades mellan fläkten och elementet uppstår värme, och Avhandlaren kan där torka trasor, tvätt och annat jox.
Tillbringade en liten stund på den fantastiska bädden av gummi. Måste ju säga att kinky bara är förnamnet. Men som Avhandlaren sa: Det gillar väl du?
Kan i alla fall konstatera att den var som gjord för ett liv i celibat...eller igelkottsex (jäkligt försiktigt alltså).
Vi tog en promenad över halva stan och hann med en hel del roligheter. Kul att ta del av en annan människas vardag med trasiga bilar och trycktekniska detaljer. Nu gick det skitbra i trycket och det var det viktiga. Men det berodde mest på en otroligt snäll människa som visste hur man beter sig en fredag.
Vandringen fortsatte ner längs ån och där fick jag ett betyg som värmde, nämligen att jag börjar bli sån som man trodde att jag var.
Sprang på en gammal kollega med två ungar och småpratade i 15 sekunder så vi slapp hamna i "Har du träffat nån från gamla jobbet"-läget.
Sen en bra lunch med dagens soppa och bakelse. Så sjukt billigt det är på konditorier som ligger i andra städer än Ståkkålm. Och det här var ändå stans mest kända.
Bra snack även på hemvägen. Roåoåuligast var när Avhandlaren fick telefon från en försäljare och pratar med honom i 20 sekunder innan hon utbrister:
"Fan, skitsamma. Alltså jag orkar inte snacka just nu. Kan du ringa mig senare?".
Han måste ju ha undrat om det var frugan han i själva verket hade ringt.
I vardagsrummet hos Avhandlaren hade The Fan Man byggt en fan(!)tastisk uppfinning av en liggande fläkt som täckts av filtar och en frottéhandduk. I det luftrum som bildades mellan fläkten och elementet uppstår värme, och Avhandlaren kan där torka trasor, tvätt och annat jox.
Tillbringade en liten stund på den fantastiska bädden av gummi. Måste ju säga att kinky bara är förnamnet. Men som Avhandlaren sa: Det gillar väl du?
Kan i alla fall konstatera att den var som gjord för ett liv i celibat...eller igelkottsex (jäkligt försiktigt alltså).
Vi tog en promenad över halva stan och hann med en hel del roligheter. Kul att ta del av en annan människas vardag med trasiga bilar och trycktekniska detaljer. Nu gick det skitbra i trycket och det var det viktiga. Men det berodde mest på en otroligt snäll människa som visste hur man beter sig en fredag.
Vandringen fortsatte ner längs ån och där fick jag ett betyg som värmde, nämligen att jag börjar bli sån som man trodde att jag var.
Sprang på en gammal kollega med två ungar och småpratade i 15 sekunder så vi slapp hamna i "Har du träffat nån från gamla jobbet"-läget.
Sen en bra lunch med dagens soppa och bakelse. Så sjukt billigt det är på konditorier som ligger i andra städer än Ståkkålm. Och det här var ändå stans mest kända.
Bra snack även på hemvägen. Roåoåuligast var när Avhandlaren fick telefon från en försäljare och pratar med honom i 20 sekunder innan hon utbrister:
"Fan, skitsamma. Alltså jag orkar inte snacka just nu. Kan du ringa mig senare?".
Han måste ju ha undrat om det var frugan han i själva verket hade ringt.
torsdag 6 november 2008
Obehagliga sanningar
Sitter och pratar med hon som heter som avhandlaren. Försöker lära henne lite om musikens underbara värld.
Jag berättade att en av de bästa konserter jag sett var Waterboys i Solnahallen 1989.
- Då var jag inte ens född, svarade hon.
Men herreminskapare. Måste alla som är nästan vuxna vara så jävla unga?
Nu ska vi förmodligen se Oasis i Globen tillsammans i januari.
(vågar man berätta att man var på invigningen av den arenan 1989....?)
Lite senare..typ nu...kommer vi på att jag känner hennes farbror...och att vi har badkarsbandy och Bajen gemensamt.
Plötsligt blev kvällen så mycket roligare!
Förresten...är det någon mer som får härliga vibbar av kombinationen Bajen, Solna och 1989!
Jag berättade att en av de bästa konserter jag sett var Waterboys i Solnahallen 1989.
- Då var jag inte ens född, svarade hon.
Men herreminskapare. Måste alla som är nästan vuxna vara så jävla unga?
Nu ska vi förmodligen se Oasis i Globen tillsammans i januari.
(vågar man berätta att man var på invigningen av den arenan 1989....?)
Lite senare..typ nu...kommer vi på att jag känner hennes farbror...och att vi har badkarsbandy och Bajen gemensamt.
Plötsligt blev kvällen så mycket roligare!
Förresten...är det någon mer som får härliga vibbar av kombinationen Bajen, Solna och 1989!
Heimlich
Får man läsa någons hemliga anteckningar?
Nej, säger du!
Jo, säger jag.
Om antecknaren varit död i 9 år och hans anteckningar ger en jävligt mycket.
Hittade papper som pappa skrivit för länge länge sen. Hemska men viktiga.
Stackars sate, men rätt åt dig, säger jag med blicken rakt upp mot himlen.
Och tänk på vad som kan hända om man gör dumma grejer.
Nej, säger du!
Jo, säger jag.
Om antecknaren varit död i 9 år och hans anteckningar ger en jävligt mycket.
Hittade papper som pappa skrivit för länge länge sen. Hemska men viktiga.
Stackars sate, men rätt åt dig, säger jag med blicken rakt upp mot himlen.
Och tänk på vad som kan hända om man gör dumma grejer.
Jag lever - andra slavar
Polly din gamla slav :o)
En gång när du blir stor ska du minnas mina visdomsord.
Man lever bara en gång. Och då kan frisk luft vara viktigt.
Självklart ska man följa lagar, regler och normer.
Men viktigast i världen är nog ändå V A M S!
En gång när du blir stor ska du minnas mina visdomsord.
Man lever bara en gång. Och då kan frisk luft vara viktigt.
Självklart ska man följa lagar, regler och normer.
Men viktigast i världen är nog ändå V A M S!
Dammsugarpåsar
Tänkte köpa en ny dammsugare. Men hur gör man det?
Ska man gå på design eller sugförmåga?
Pris?
Jag vet inte. Låter som att jag är dålig på att vara singel va?
Men det är inte det. Bara att saker med sladd är så genuint ointressanta.
Kommer aldrig att bli en sån som får mys-balle av nya Clas Olsson-katalogen.
Hemma hos mig råder tjock-tv, vinyl-skivor och fast telefon.
Bakåtsträvare?
Nej, men erfarna tränare ändrar sällan på ett vinnande lag.
Ska man gå på design eller sugförmåga?
Pris?
Jag vet inte. Låter som att jag är dålig på att vara singel va?
Men det är inte det. Bara att saker med sladd är så genuint ointressanta.
Kommer aldrig att bli en sån som får mys-balle av nya Clas Olsson-katalogen.
Hemma hos mig råder tjock-tv, vinyl-skivor och fast telefon.
Bakåtsträvare?
Nej, men erfarna tränare ändrar sällan på ett vinnande lag.
onsdag 5 november 2008
Bilda mig
I grevens tid fick jag och Tom Strong till ett otroligt patetiskt foto på mig. Jag hade skickat ett till en annan stark man i tid, men det verkar ha försvunnit.
Man ska ju få vara med i julmagasinet som mästare!
Totalt förvirrad i skallen idag av allt som händer. Höll på att åka sex mil fel...hade varit en höjdare.
Som när jag skulle hämta Lea i Norrtälje för ett par år sedan...och drog till fel hamn...illa!
Nu ska jag åka rätt ikväll...och sitta och titta rakt fram...och försöka sammanfatta alla tankar.
Hä borde gå om en tjempar!
Jag undrar ändå
om det inte är så att någon viss person bor på Norra Kyrkogatan 35... Det känns i alla fall så!
Fast tänk om...
...det inte är kick nog att kicka sig själv...
...om det bara blir tomt och ensamt...
...det var ju inte det som var meningen...
...får man ångra sig?
Tänk på posenten!
Fick ett litet mail från min kusin som frågade om jag skulle starta ett nytt liv. Jag vet inte om man kan uttrycka det så egentligen, men nog tusan händer det mycket runt mig. I år också.
Om man tittar på En helt vanlig mans liv i år och jämför det med samma vanliga mans liv i november för ett år sedan är det inte mycket som är lika.
Den 12 november 2007 stod jag med Lea på Berns och kollade på Kim Larsen. Redan några veckor tidigare hade jag känt att allt var över, och den kvällen var det så definitivt.
I'm too tired to deceive you
we can't pretend there's nothing wrong
who'll be first to say it?
that the thrill is gone
and we never get it back
When we talk of old aquaintance and
speak like two strangers all day long
the only four words that I hear
are: the thrill is gone
and we never get it back
When evening fall Magenta
and goodnight hangs on and on
I won't need to go to sleep and dream
to tell me
that the thrill is gone
and we never get it back
The thrill is gone, and we'll never ever gonna get it back
"Now I'm lying alone in my bed at night
feeling the flesh of her body next to mine
just lying there in my bed at night
wondering if...when love dies... is that a crime
I'm lying awake in my bed at night
.....and restless right up to the dawn
four words beating through my brain like barbed wire
THE THRILL IS GONE
and I´m trying not to let it show
And as she turns round and she wakes up and she looks at me with her pearlet blue eyes and she says
Baby come here
You know she looks at me with her pearlet blue eyes, and she says
Baby come on over here
And when she says Do you love me baby
How am I gonna tell her it ain't so
When she says do you love me maybe?
How am I gonna find the words that say no
I´m lying awake in my bed at night
Feeling my baby's flesh against mine
I´m lying awake in my bed at night
Wondering what to do...to take away all this not to hurt
I´m lying awake in my bed at night...staring wide-eyed and restless right up into the dawn
Four words dumb-crazy in my brain...like wild wire....the thrill is gone...like wild wire..like barb wire..like death wire...the thril is gone...
And all that it say is the thrill is gone
And you'll never gonna get it back
Nu skriver vi snart samma datum igen. Nästan 40% av mig är borta. Lea var väl mer än 50 % av mig när det var som bäst. Boendet är 34 % mindre nu. Jobbet snart 80 % mindre.
Hej var det det går.
Jag själv är nog uppåt 90 % bättre på alla sätt nu än då. Det fattas en 10 % men den siffran har jag nog inte själv makten över.
Vi får se hur det går!
Craniofaciala missbildningar
Jojomen.
Tom Strong kom dragande med en tidning nyss.
SPALTEN hette den.
Och var officiellt organ för föreningarna för Läpp– Käk– och Gomspalt!
Alltså det finns verkligen tidningar och föreningar för allt.
För övrigt blir det kul med Käk!
Spalten innehåller läsvärt för dig som är förälder till barn med LKG, själv har LKG eller känner någon som har LKG!
tisdag 4 november 2008
måndag 3 november 2008
Soffan, en macka och jag
Gulp!
Gulp gulp!
Gulp gulp gulp!
Är det någon som vill komma och hålla mig i handen?
Soffan blev tryggheten i natt, inte direkt otippat.
Sover alltid bäst där när det bränner till.
Minns nätterna efter 11 september 2001 när Lea var i turistvärlden med bror Berghagen och det andra hydet.
Då bodde jag i den lila!
Kollade TV hela nätterna med den illröda skylten BREAKING NEWS pulserande som en ond djävul i högra hörnet. Osäkerheten och rädslan var enorm. Vad fan var på väg att hända.
Jag och Lindhy snackade i telefon på eftermiddagen och ingen förstod någonting överhuvudtaget. Världskrig, surrealism?
Som tur var gick det att enkelt trycka på fjärren och hitta femtioelva kanaler som fortfarande körde TV-shop. En swivel sweeper kunde skingra tankarna för några sekunder.
Det blev en del Swivel sweeper inatt också. Och en god macka vid halvfyra.
Det är väl knappast Breaking news eller världskrig vi står inför idag.
Men om bara några månader kanske jag behöver låna en barack...har du någon Obama?
söndag 2 november 2008
Och så snor vi från Affe också
innan vi går hem!
Livet spinner som ett hjul,
varje cykel har ett slut.
Det tycks som om allt har skett förut,
men det leder framåt.
Tiden är en rörelse;
I varje ny förförelse
döljs en ny förgörelse,
men det leder framåt.
Varje tanke har sin tid,
varje kunskap har ett pris,
varje seger kostar strid,
men det leder framåt.
Epoker avlöser varann;
Jag minns dom vänner som försvann;
Man samlar på sej brustna band,
men det leder framåt.
Det är förändringarnas tid,
det är en omfördelningstid,
det är Den Tredje Världens tid,
den nya tiden.
Jag hinner inte vara skör
i detta rika lilla hörn
av självfixering när jag hör
Den Stora Striden.
Jag längtar ut till öknarna,
jag längtar ut till djunglerna,
jag längtar ut till floderna,
jag längtar upp till bergen.
Jag längtar ut till vindarna,
jag längtar ut till färgerna,
jag längtar ut till dofterna,
jag längtar ut till Världen!
Nu vill jag bruka sinnerna,
nu vill jag spänna musklerna,
nu vill jag skriva sångerna
som visar vägen.
Nu vill jag riva murerna
och kämpa ner imperierna.
Nu vill jag störta härskarna
och välta Världen!
Själen är så stor ikväll.
Jag sitter på ett tyst hotell,
med hela Världen för mej själv,
och jag tänker framåt.
Hjärnan är så klar och ren.
Genom fönstren kan jag se
silvermånens bleka sken;
Och jag tänker framåt....
Livet spinner som ett hjul,
varje cykel har ett slut.
Det tycks som om allt har skett förut,
men det leder framåt.
Tiden är en rörelse;
I varje ny förförelse
döljs en ny förgörelse,
men det leder framåt.
Varje tanke har sin tid,
varje kunskap har ett pris,
varje seger kostar strid,
men det leder framåt.
Epoker avlöser varann;
Jag minns dom vänner som försvann;
Man samlar på sej brustna band,
men det leder framåt.
Det är förändringarnas tid,
det är en omfördelningstid,
det är Den Tredje Världens tid,
den nya tiden.
Jag hinner inte vara skör
i detta rika lilla hörn
av självfixering när jag hör
Den Stora Striden.
Jag längtar ut till öknarna,
jag längtar ut till djunglerna,
jag längtar ut till floderna,
jag längtar upp till bergen.
Jag längtar ut till vindarna,
jag längtar ut till färgerna,
jag längtar ut till dofterna,
jag längtar ut till Världen!
Nu vill jag bruka sinnerna,
nu vill jag spänna musklerna,
nu vill jag skriva sångerna
som visar vägen.
Nu vill jag riva murerna
och kämpa ner imperierna.
Nu vill jag störta härskarna
och välta Världen!
Själen är så stor ikväll.
Jag sitter på ett tyst hotell,
med hela Världen för mej själv,
och jag tänker framåt.
Hjärnan är så klar och ren.
Genom fönstren kan jag se
silvermånens bleka sken;
Och jag tänker framåt....
Jag tänker bestämma själv igen
Det känns nästan overkligt att man är så lugn. Det ska ju vara ett inre inferno. Men de som betyder något för mig har sagt att jag gör rätt, och då gör jag nog det.
Visst kommer det att kännas identitetslöst till en början, jag menar att man suddar ju inte bort en röd prick man haft som tatuering i 12 år på bara så där.
Men undrar om inte känslan mest kommer att vara total och öppen befrielse.
Om inte ens syrran blir orolig utan bara säger: Way to go!
Vad finns det då mer att tveka på?
Som Cidden säger
Varm köld
Det var -7 grader
när jag såg en liten grabb
leka på tomten
enbart klädd i kortärmad tröja
och keps.
Klok som en senil rörmokare
frågade jag
fryser du inte?
Ser du inte att jag
har kepsen på mig
gubbjävel?
Då förstod jag
att det är en demokratisk rättighet
att frysa när man själv vill.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
