Det känns nästan overkligt att man är så lugn. Det ska ju vara ett inre inferno. Men de som betyder något för mig har sagt att jag gör rätt, och då gör jag nog det.
Visst kommer det att kännas identitetslöst till en början, jag menar att man suddar ju inte bort en röd prick man haft som tatuering i 12 år på bara så där.
Men undrar om inte känslan mest kommer att vara total och öppen befrielse.
Om inte ens syrran blir orolig utan bara säger: Way to go!
Vad finns det då mer att tveka på?
Som Cidden säger
Varm köld
Det var -7 grader
när jag såg en liten grabb
leka på tomten
enbart klädd i kortärmad tröja
och keps.
Klok som en senil rörmokare
frågade jag
fryser du inte?
Ser du inte att jag
har kepsen på mig
gubbjävel?
Då förstod jag
att det är en demokratisk rättighet
att frysa när man själv vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar