Gråtmild

Dags idag att börja tänka på första advent. Det är ju nästa helg. Vet egentligen inte om det här är att betrakta som en julsång. Men i Svedala har den ju blivit det efter Siv Petterssons legendariska Låt mig få tända ett ljus.

För mig är det mer en godnattvisa som mamma brukade sjunga när vi var små. Jag vet inte om hon kunde hela på tyska, eller om det var en blanding av lite olika språk. Men somnade gott gjorde man.

Jag brukade ligga pressad intill elementet med fönstret öppet mitt i vintern. Det är det här med ytterligheter som så ofta präglar mitt liv. "Allt eller inget" som Polly brukar säga. Och det ligger jäkligt mycket i det.

Mamma brukade förresten sjunga Godnatt nu små syskon också, till samma melodi som Min båt är så liten och havet så stort.

Undrar om alla mammor och pappor sjunger godnattvisor nu också?

Jag brukade i alla fall göra det när jag jobbade på dagis. Och det har hänt att Greven aka Bertil fått lyssna till Valpen min när han krypit upp och lagt sig vid bröstkorgen. Men sånt är ju så pinsamt att man inte kan berätta det.

Avhandlaren ringde precis och diskuterade sånghäfte. Det här kommer att bli bra. Det är ju fullkomligt lysande att ha en syster som är Sånghäftenas andliga moder. Det blir ut till förorten och botanisera till kvällen.

Nu går vi in i youtube-djungeln igen.