Men den här kvällen är inte som andra. Mike Scott vill att folk ska försöka spela med bandet. Och de som inte har egna instrument får låna. Både jag och Brudmagneten är sugna och försöker anmäla oss, men märkligt nog är det min gamla hönsabollskompis "Sudden" som dyker upp på scen i stället.
Mycket tafatt slår han på strängarna och det blir den sämsta Fisherman's Blues man någonsin hört.
Jag tröttnar och går och sätter mig i baren och blir plötsligt uppraggad av Lita Ford som ber mig lägga huvudet i hennes knä.
Där ligger jag och får håret smekt av en klassisk Runaway-tjej. Och så ber jag henne sluta, för att hon har gitarrvalkar på fingrarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar