Lorelei, Påven och jag trotsade värmen och tog en tur till Spårvägsmuseet. En riktigt bra idé som gav ett par roliga timmar. Mest spännande var det dock när Anna-Lena ramlade omkull och Lorelei fick ta henne under armen och stötta upp ordentligt.
Men hur vi än försökte hjälpa stackars Anna-Lena blev hon kvar på vingliga ben och dramatiken ökade. Påven tyckte att det var småläskigt. Till slut hittade jag en träkil som vi kunde stoppa under Anna-Lenas högra fot och då stod hon stadigare och kunde fortsätta visa upp sin uniform från 1977.
Började annars med en lunch på Snaps, men den var mer tragisk än magisk.
Nu en timme friidrott innan det är dags att åka till Det stora huset.
I morgon Samhällstjänst. Herregud vad jag sliter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar