På middag

Först till morgonens vardagsdramatik som slutade med att en uzbekisk städare fick 50 spänn för att han släppte in mig på bion i Heron City. Där låg den plånbok som jag och Lorelei närmast desperat letat efter på morgonen.

Språkförbistringen var total i Heron och jag bara längtade efter att lyfta luren och pingla Lorelei så att hon på sin flytande ryska skulle kunna tacka uzbeken. Nu fick jag istället stamma ur mig ett:

-Spassiba.

Och sen åkte jag hem med ospärrade kort.

Morgonens äventyr föregicks av en middag vid ett dukat långbord, där jag hade Vladimir Krutov mitt emot mig. Vi satt där, ett gäng gamla Hammarbysupportrar och åt, alla pratade svenska. Och efteråt bad jag Krutov om ursäkt för att vi inte pratat engelska. Han var mycket förstående.

Det var återigen en natt av förvirrade drömmar.

För efter den drömmen var jag och La Fleur inblandade i en tennisdubbel mot inga andra än hockeylegenden Mats Näslund och den gamle popsångaren Leo Sayer.

Sayer dömde ut en boll, mycket tveksamt, och jag härsknade till och gick över till deras planhalva och började argumentera. Kallade bland annat Sayer för en liten sniken jävel, och belyste att han brukade ta 2 miljarder för en konsert.

Vi blev till slut vänner och hamnade i hans loge där även Olivia Newton John anslöt.

Så hamnade jag på ett fullsatt tåg i sällskap av mina badmintonkompisar. Det var mitt i vintern och tåget började plötsligt tuta desperat. Jag lutar mig ut och ser hur vi kör förbi en liten bil som kör på snön mellan spåren och staketet. Där ska absolut inga bilar vara.

Det sitter två frack-klädda äldre herrar i bilen och de ser livrädda ut.

En annan del av drömmen utspelar sig i en nordlig stad med en älv, men den passar sig verkligen inte att berätta här.

I övrigt är det nu bara två dagar kvar till Way out west.