Ett vidrigt telefonsamtal

Jag säger bara HUVVA!

Tårarna finns kvar i ögonen, och jag skakar. På riktigaste riktigt.

Pratade ett tag om livets väsentligheter med Polly och gick sen tillbaka till datorn för att försöka jobba lite.

Då ringer telefonen.

DOLT NUMMER!

Jag svarar med mitt namn.

– Ja hej, säger den andra rösten. Det här är XXX XXX från Polisen. Är du XXX XXX?

Jag svarar igen att visst är det jag. Tankarna fladdrar direkt. Har det hänt morsan nåt? Syrran?

– Jo, jag sitter här med ett ärende från 1998.

Tankar igen. Någon gammla krock? Inbrottet i källaren?

– Det gäller en våldtäkt.

I det läget är jag jävligt nära att tappa telefonluren. Får en puls på 400 och börjar nästan hyperventilera. Jag hade fan inte sex med någon annan än exfru Lia och exsambo Lea det året.

– Ditt namn finns med som vittne, och du är väl född 19XX? Jag ringer runt till alla som heter så.

Nu lugnar sig hjärtat något och jag kan i alla fall prata på utandning igen. Jag förklarar att det inte är något jag känner igen och den snälle kommissarien tackade för sig.

Men så fort vi lagt på började jag fanimig grina nästan. Polis, våldtäkt, mitt namn....det var ingen lek!

Nu ska jag göra som hon sa i Fucking Åmål:

"JAG SKA BLI CELIBAT"!