En främmande värld

Det enda som egentligen var sig likt den här dagen var väl att jag kom inspringande tre minuter i tio fast jag gett mig fan på att vara i tid.

Och att jag därför fick kuta till parkeringen och flytta bilen i pausen.

Men annars.

Där satt doktorer, professorer, agronomer, opponenter, komponenter och kleptomaner.

Jag lovar att alla nickade och antecknade medan jag absolut inte fattade någonting.

Jo, av det som Avhandlaren berättade. För det hade jag hört förut i mer privata sammanhang. Och det berättade hon fantastiskt bra.

Det var det där gamla vanliga om gruvan i Gällivare och lite järn och magnesium och detta jäkla "ore".

Faktum är att Avhandlaren får det att verka intressant. Och det är ju en ruskigt bra egenskap.

Så bra att till och med den stränge norske indiern mjuknade och förklarade att han kanske egentligen inte behövde säga någonting eftersom Avhandlaren egentligen redan sagt allt.

Sen kom en norsk expert till, dock ej indisk, och frågade en massa om statistik. Jag lovar att ingen i salen fattade nånting. Ändå kunde Avhandlaren svara. Och alla nickade och antecknade. Utom Avhandlarens familj, för dom log och tog kort.

Sen kom en svensk expert och pratade hygglig engelska och Avhandlaren svarade så bra att han sa att han gav upp ;o) 3-0 till Avhandlaren.

Duellen med den engelske kännaren blev nu närmast överflödig eftersom matchen redan var vunnen. Även om Avhandlaren var nervös när hon väntade på resultatet. Men vi i publiken visste ju redan.

Så kom dom ut: Den norske indiern, Hon med engelskan, Dagge Malimqvists brorsa och Akademikern.

GODKÄND SÅ KLART!

Och så plötsligt måste Avhandlaren lämna Bloggen och istället ikläda sig namnet Doktorn. Eller..nää...hon får vara Avhandlaren i fortsättningen också.

För det är ju så jag lärt känna henne. En vänskap jag är våldsamt glad över.